USA-liv: Sopor!

Någon kanske tycker att det är ett märkligt val av ämne. Men sopor intresserar flera än man kan tro. Jag minns första gången i var i Australien och hälsade på syrran. Min pappa förhörde hennes svärfar ingående om Sydneys sophantering och vattenreningssystem. Det visade sig att svärfadern ifråga var mycket insatt och det var jätteintressant att lyssna.

I det här landet har man inte alls särskilt långt i miljö- och sopfrågor. Här sopsorteras ingenting. Allt hamnar i samma soptunna: kökssopor, aluminiumburkar, palst, glas, gamla läkemedel och kemikalier, batterier...

Vår soptunna i köket.

Och allt grävs ner någonstanns och får långsamt förmultna efter bästa förmåga. Efter att tungmetaller och kemikalier förgiftat omgivningen. Fast jag har hittat en liten container där det går att slänga glas, metall och kartong för återvinning. Om vi bara hade mer plats hemma så att det gick smidigt att sopsortera...

Torsdagar är sopdag! På onsdagskvällarna kör alla ut sina fulla soptunnor till gatan, och får dem tömda på torsdag morgon.

Vår gata en vanlig kväll.

Onsdagkväll och soptunnorna rullas fram.
(Byggnaden till höger är en läkarklinik, om- och tillbygd sedan
jag var här förra våren.)

Kemikalianvändningen är hög. Ni anar inte vilken samling blandade kemikalier vi har här i köksskåpen för att göra rent hemmet! Fast jag använder nästan bara såpa (medtaget från Sverige!) och diskmedel. Vi köper numera diskmedel och tvål utan bakteriedödande ingredienser. Minns ni när de försökte lansera sånt i Sverige? Här är det standard. Men inte särskilt bra för vare sig miljön, vår hälsa (särskilt för små barn) eller för att hålla undan bakterier - de dödar både bra och dåliga bakterier och kan orsaka bakterieresistens. Vanlig tvål och vatten är minst lika bra till vardags. (Gissa om folk här tycker att jag är lite konstig: vegetarian, går hellre än får skjuts, vill sopsortera och vägrar använda bakteriedödande kemikalier...)