Nattat och klart?

Hallå, hallå!
Klockan är mitt i natten igen (kvart i ett), men Daniel sover sedan kl 9! Han har vaknat två gånger, men somnat om själv efter en stund. Nu får vi se om det håller hela natten...
Så varför ligger inte jag i sängen själv och försöker sova när jag nu har chansen? Jag är så van att vara vaken så här dags att jag inte är det minst trött just nu. Dessutom har Daniel varit lite mammig hela dagen, så jag har knappt hunnit med något alls, förutom att gulla med honom. Så jag är lite stressad över det också.

Men ni får en kort sista rapport över tisdagen. Daniel och jag fick besök av Gail, som inte träffat Daniel tidigare. Hon drabbades av en lunginflammation av okänt ursprung (virus?) strax efter att vi kom hit, så hon har inte velat träffa oss tidigare pga ev smittrisk. Nu är hon betydligt bättre och vågade sig hit. Med en massa presenter. Kolla den coola insekten Daniel fick!

Maria, om du läser detta så hälsar Gail så mycket till dig! Gail var en av Marias mammor när hon var här som utbytesstudent för 22 år sedan. Maria kom hit med Rotary, och deras utbytesstudenter får byta familj flera gånger under året.

Gail träffar Daniel för första gången.

Kul liten typ, va? Massor av olika färger och material.
Och så piper den om man trycker på rätt ställe, vingarna prasslar,
det finns en spegel och ringar att bita i och... kort sagt,
Daniel har en ny favorit!

Och så här ser undersidan ut på det lilla monstret.

Ännu en het dag med kylig kväll. Kylig = man får ta på sig jeans och en tunn kofta när man ska ut och promenera vid 9-tiden. Normalt räcker linne och shorts även sent på kvällen.

Jag tog Mickey (hunden) med mig på promenaden, och han börjar bli jätteduktig. Det är bara tredje gången jag vågat gå med honom, eftersom han drar hårt i kopplet och blir helt vild när han ser eller hör andra hundar. Mickey är ingen stor hund, men han är stark, och jag vågar inte riskera att skada ryggen på nytt. För ett år sedan började jag öva med honom för att han inte ska dra i kopplet, men det är ingen som haft tålamod att fortsätta träningen. Liksom de flesta amerikanska hundar rastas Mickey mest på den inhägnade bakgården. Det är få som tar regelbundna promenader med sina hundar. De flesta promeneras kanske 10-15 minuter, 3-4 gånger per vecka. Andra bara släpper ut sina hundar så att de får springa fritt (ofta på natten). Det är egenligen olagligt, men förekommer.

Jim går ut med Mickey så mycket han hinner, men hundstackarn får långt ifrån den motion och framför allt stimulans som han behöver. Till Jims försvar ska sägas att han aldrig velat ha hund. Mickey gavs till döttrarna som valp, men flyttade snart till Jims föräldrar som hade större hus, större tomt, mer tid och en hund till. När de flyttade till lägenhet för två år sedan kunde de inte ta med Mickey, så tjejernas mamma erbjöd sig att ta honom. Hennes idé var att Mickey kunde vara på hennes bakgård, så kunde någon komma dit och mata honom 1-2 gånger om dagen när tjejerna bor hos Jim och hon själv är borta. Eftersom hon jobbar som flygvärdinna är hon borta 3-4 dygn på raken. För oss svenskar låter det fruktansvärt (och det är det naturligtvis också för hunden), men här är det en helt rimlig lösning. Fast Jim kunde naturligtvis inte heller låta hunden sitta ensam på en bakgård i flera dygn, så nu har han delad vårdnad även av Mickey.

Min plan är att få lite fason på hundens dragande, så att även tjejerna kan gå ut med honom och tycka att det är kul. Efter tre promenader har Mickey nu lärt sig att stanna när jag säger "stanna" (jag pratar svenska med honom, det är lättast för mig och ingen risk för att jag kommer med kommandon som han tidigare lärt sig strunta i). Så varje gång kopplet sträcks ut, innan han börjar dra, så säger jag "stanna", så får han vänta in mig. Det funkar 90% av tiden, men inte när han ser andra hundar. Då kan jag för det mesta få honom att sätta sig, och när han lugnat ner sig går vi över till andra sidan gatan och sen går det rätt bra igen. Han är onekligen en smart och snabblärd hund.