Bankrån och flygkapning

Det har jag ägnat mig åt sista dygnet.

Man tillhör ju generationen som "kommer ihåg" Norrmalmstorgsdramat. Dvs man vet ju att det hände, känner till Stockholmssyndromet (att gisslan börjar synpatisera med dem som tagit dem till fånga) och... och... Ja, vad var det egentligen som hände? Vilka var det nu igen som rånade banken och tog gisslan, och vad ville de? Och hur länge pågick det?

Jag hyrde dvd:n och tittade. Himla trevliga typer var det i alla fall, bankrånarna. Det är nästan så att man skulle vilja bli gisslan själv. Polisen däremot är fega typer som man inte alls kan lita på. Se filmen själv, tycker jag!

Mindre kul hade gisslan på Lufthansaplanet som kapades 1977 i en film jag såg på TV precis efter, också den baserad på en verklig historia. Inte mindes jag att ryssarna var involverade. Den gisslan skulle jag absolut inte vilja byta med. Och tur att jag inte såg filmen precis innan flygresan.

Riddarspel i Rosersberg

Det var söndagens äventyr. Daniel har lekt med två riddarhästar på dagis och när jag visade bilder från tidigare uppvisningar och frågade om Daniel ville åka och titta så sa han "yes, yes, yes" och hoppade runt av glädje.

Det är fina hästar de har och det går väldigt snabbt. Det är inte utan att man känner för att testa själv. Undrar om Jempe vill bli riddarhäst på gamla dagar??? Han skulle nog gilla kläderna i alla fall, han gillar att visa upp sig och vara snygg.

Så tränas en riddare

Daniel har påbörjat sin utbildning till riddare. De får öva på sådana här hästar och ska träffa måltavlor med lansen när de "rider" förbi. Här ser Daniel väldigt sammanbiten ut, men han skrattade så att han nästan ramlade av varje gång han (med viss hjälp) träffade målet.

Pannkaka

Här gör Daniel och jag pannkaka. Daniel har påsig ett förkläde som jag hade när jag var liten. Jag vet inte vem som gjort det, men det känns bra att se Daniel använda det.

Vi åka tåg!

Jim har åkt hem för snart en vecka sedan, och Daniel och jag saknar honom mycket. Vi hann med en hel del under de 2,5 veckor han var här. Sista äventyret var en tågresa (eftersom vi fått punka på bilen!) till Knivsta.

Först åkte vi tunnelbana, sedan tåg, men det fick vi tyvärr inga bilder på. Men man kan ju lugnt säga att Daniel gärna skulle se att vi fick punka lite oftare. Han pratar fortfarande om det: "Daniel åka tåg!".

I Knivsta tittade solen fram mellan molnen, och Daniel skulle absolut bada, även om vi andra tyckte att det var för kallt både i luft och vatten. Och så fikade vi förståss!

Magiskt

Tänk vad märkligt det kan vara. Förra veckan suckade jag över att tvätthögarna växte när jag slängde ytterligare ett plagg på högen, disken tornade upp sig och golvet var fullt av smulor och grus. Och inte hade jag tid att städa, tvätta och diska, för jag var tvungen att åka till jobbet eller stallet. Men igår kväll slog det mig plötsligt att det är nästan tomt i tvättkorgen. Efter lite letande hittade jag kläderna. De hänger i garderoben och ligger i lådorna, rena och fina. Och diskstället är alltid fullt med ren disk, och smutsen på golvet verkar försvinna av sig självt med jämna mellanrum. Det är inte så dumt att ha en man hemma!

Fullt upp

Här har vi fullt upp med att ha semester. I fredags var Jim och jag i Bergianska trädgården, medan Daniel var på dagis. När vi sedan skulle hämta Daniel så ville han inte gå hem. På dagiset där de är nu har de en jättestor, kuperad gård, och barnen har så himla roligt i backarna. Daniel klättrar på trädrötter och springer, springer och springer.

I lördags var vi i Bandängen, en stor lekplats där de har djur, trehjulingar och trampbilar, barnpool (usch vad kallt det var i vattnet), gungor och klätterställningar med rutchbana. Han klättrade också uppför bergsväggarna. Han har verkligen otroligt bra balans och grepp, men blir lite rädd ibland. Vilket äventyr för en 2,5-åring!

I går var det stalldag. Jempes stall ligger precis vid en folkpark med stora fält, en 4H-gård med djur, lekplats och trafiklek. I trafikleken får barnen köra elbil i en liten modellstad där de får stanna för stoppskyltar och rödljus, ta sig runt i rondeller och undvika att krocka. Daniel har inte tillräckligt med kraft för att trampa ner pedalen själv, så Jim fick sitta bakpå på bilen och hjälpa till. Killarna lekte medan jag mockade och fixade. Sedan åkte vi hem och åt, och så åkte jag tillbaka till stallet och red. Tänk att det är lika roligt varje gång att sitta på hästen igen när jag inte ridit på ett tag. Vi har nog världens mysigaste häst.

Idag var planen att åka till Knivsta och bada. Men här hemma är det knappt 20 grader och det började just regna! Hoppas att det är varmare i Knivsta!

Regn, regn, regn

Sedan i onsdags går Daniel på dagis igen. Första dagen fick Jim vara med i någon timma, men sedan klarade han sig själv, trots att det inte ens var vanliga dagiset (de slår ihop verksamheten på två dagis när det är ont om barn i semestertider). Daniel vill inte gå hem, det är så himla kul på dagis. Men det är klart, när pappa frestar med lek i vattenpöl...

I stallet i tisdags

Daniel tar in Jempe från hagen.

Hemma i Sverige igen

Nu är vi hemma igen. Kom igår. Resan gick mycket bra, det är väldigt skönt att ha sällskap av en annan vuxen när man reser med barn. Daniel sov hela långa sträckan, Atlanta-Stockholm.

Vi hade fyra timmar mellan i planen i Atlanta. På en website nämnde de en lekplats på Altantas flygplats, och den letade vi efter på alla flygplats-info-skyltar vi hittade. Till slut hittade vi ett ställe där man kunde få personlig service genom att prata in i en kamera och få svar av en snubbe på en stor tv-skärm. Han var tvungen att fråga andra, men återkom och sa att det fanns en lekplats på terminal T, vid gate 11. Vi tog tåget dit. Men inte hittade vi någon lekplats!

Nu efteråt har vi letat mer på internet och hittar där information om att det finns en stor lekplats i två våningar på terminalen vi flög ifrån. Vi säger bara: lita inte på någon information du får från en skärm! Inte fanns det någon lekplats där, det skulle vi ha sett, så som vi letade.

Däremot hittade vi den här lilla snubben:

Egentligen skulle man skriva på en ansökan om att få ett dyrt Visakort för att få en flygarnalle, men jag lyckades övertala säljaren att ge bort en till Daniel. Det var inte så svårt. Det var ganska dåligt med folk på flygplatsen och ingen var intresserad av snubbens visakort. Hans väskor var bylsiga och såg tunga ut, så han var nog glad att få en nalle mindre att bära med sig hem.

I går blev vi hämtade på Arlanda och åkte till syrran i Knivsta i några timmar. Särskilt kul att träffa syster Eva, som flyttat hem från Australien med sina barn.

Sedan åkte vi hem till lägenheten, där vi fick börja med att öppna fönster på vid gavel, dammsuga och damma. Otroligt hur dammit till blir när man inte är hemma. Sedan sov vi mycket bra på natten, fast vi är såååå trötta idag. Kallt är det också, och molnigt. Nu vill vi ha sol och värme!

Idag har det varit varmare i Stockholm än här i Ohio

Svalt och skönt och lite regn en stund mitt på dagen. Växterna frodas och det är fullt med blomknoppar som vi inte kommer att få se slå ut. Ett helt gäng jordgubbar håller på att mogna, men dem tar ju jordekorrarna i alla fall, så det är ingen idé att få upp förhoppningarna. Däremot skördade jag 9 minitomater till kvällsmaten. De är så otroligt goda att de går att äta som godis.

Hörde flera personer säga att det var "kallt" idag. 24 grader och kallt? Som svensk är man ju inte så bortskämd, så att påstå att det var kallt skulle aldrig falla mig in. Men det var ju faktiskt betydligt varmare i Sverige... Får hoppas att det fina vädret håller i sig i några dagar till. Ett dopp i poolen står på dagordningen på söndag, helst så fort vi kommer från Arlanda. Ett dopp, en kopp kaffe och sedan en liten tupplur... Låter som en toppenplanering!

Och jag fasar inte alls för resan på samma sätt som jag brukar. Med Jim med på planet får jag ju avlastning och kanske kan sova lite. Och vi har fyra timmar mellan planen i Atlanta, så ingen stress.

Nu är det läggdags. Lovade mig själv att ligga till sängs före midnatt, och det löftet har jag redan svikit med 3 minuter.

Grattis på födelsedagen, Eva!

Nu är det väl dags för frukost på sängen snart, därhemma i Sverige. Hoppas att du får nyponrosor på brickan! Och många fina presenter.

Här är klockan snart half tre på natten och jag har precis slutat jobba. Det blev sent i natt igen fast jag lovat mig själv att sova vid midnatt.

God natt - och grattis!

Resfebern med tillhörande galenskap har satt in

Syrran landade på Arlanda igår, flyttar hem till Sverige igen efter närmare 20 år (!) i Sydney. Inget jobb, tillfälligt inhyst hos andra syrran och två skolbarn. Så otroligt modigt gjort! Och jag kan inte ens tänka mig stressen och allt som behöver göras inför en sådan flytt.

Själv drabbas jag av en form av galenskap några dagar innan jag ger mig iväg på resorna mellan mina två hem. På lördag är det dags igen. Alltså har resfeber med tillhörande galenskap slagit till. Galenskapen yttrar sig genom att jag organiserar. Jag skriver listor till förbannelse (men de är ju faktiskt rätt bra med checklistor när man packar!). Men det värsta är den mycket starka driften att hitta perfekta lösningar på allt! Och då menar jag verkligen ALLT! Allt som inte går att få tag på hemma (till samma pris, kvalitet eller av andra skäl) ska inköpas. Och packas. Allt måste alltså tänkas igenom i minsta detalj. Vad behöver jag under resan, under första timmarna hemma, vart ska presenter packas för att hittas snabbt, hur packa mediciner barnsäkert... Jag är helt enkelt livrädd för att glömma något viktigt, eller inte ha det tillgängligt. Alltså har jag nu miniförpacknngar med allt från solskydd till sårtvätt, plåster, socker till kaffet, huvudvärkstabletter, tandkräm, extra linser... ju name it, I've got it. I handbagaget. I en miniförpackning i en miniväska i själva väskan.

Tror att rädslan för att inte ha det jag behöver är en skada som lever kvar sedan flertalet resor till S:t Petersburg under perestrojkan, när det var tomt i butikerna. Glömde man tandkräm fick man klara sig utan. Och tog man inte med mat fick man svälta (och det gjorde vi!), och klara sig på det som gick att få tag på. Det var många resor där vi levde på salta kex och rysk champagne, och borstade tänderna i saltat, kolsyrat mineralvatten. Alltså packar jag även mat av olika slag.

Idag har jag för tredje dagen i rad jagat runt i butiker efter sårtvättlösning i små sprayförpackningar och spraya-på-plåster, eftersom jag är övertygad om att jag MÅSTE ha med det ifall Daniel gör illa sig under resan. Eftersom han skar sig på undersidan av ena foten i helgen och hade lite ont när han kom ihåg skadan, så är ju behovet uppenbart.

Innan dess har jag hamstrat solskydd (för det går ju inte att köpa i Sverige???), med argument som är så pinsamt dåliga att jag skäms för mycket för att ta upp dem här. Men jag kan helt enkelt inte låta bli! Nu har vi i alla fall solskydd så att vi kan skydda en halv armé resten av sommaren. Och det var jäkla bra priser på allt! Förhoppningsvis klarar jag av att låta bli att packa alla tuberna och burkarna, det kan ju vara bra att spara lite här, till nästa sommar...

Och om jag hade fått tag på spray-plåster hade det varit utmärkt att ställa en flaska i stallet att ha till hands för att skydda hästens från flugangrepp och lera om har får sår. Så helt bortkastat är det inte, men lite lätt jobbigt att inse att man är väldigt nära gränsen för ett sjukligt beteende. Tur man kan skratta åt det i alla fall. Och att Jim spelar med och inte har kallat mig galen mer än en gång hittills denna vecka.