Resfebern med tillhörande galenskap har satt in

Syrran landade på Arlanda igår, flyttar hem till Sverige igen efter närmare 20 år (!) i Sydney. Inget jobb, tillfälligt inhyst hos andra syrran och två skolbarn. Så otroligt modigt gjort! Och jag kan inte ens tänka mig stressen och allt som behöver göras inför en sådan flytt.

Själv drabbas jag av en form av galenskap några dagar innan jag ger mig iväg på resorna mellan mina två hem. På lördag är det dags igen. Alltså har resfeber med tillhörande galenskap slagit till. Galenskapen yttrar sig genom att jag organiserar. Jag skriver listor till förbannelse (men de är ju faktiskt rätt bra med checklistor när man packar!). Men det värsta är den mycket starka driften att hitta perfekta lösningar på allt! Och då menar jag verkligen ALLT! Allt som inte går att få tag på hemma (till samma pris, kvalitet eller av andra skäl) ska inköpas. Och packas. Allt måste alltså tänkas igenom i minsta detalj. Vad behöver jag under resan, under första timmarna hemma, vart ska presenter packas för att hittas snabbt, hur packa mediciner barnsäkert... Jag är helt enkelt livrädd för att glömma något viktigt, eller inte ha det tillgängligt. Alltså har jag nu miniförpacknngar med allt från solskydd till sårtvätt, plåster, socker till kaffet, huvudvärkstabletter, tandkräm, extra linser... ju name it, I've got it. I handbagaget. I en miniförpackning i en miniväska i själva väskan.

Tror att rädslan för att inte ha det jag behöver är en skada som lever kvar sedan flertalet resor till S:t Petersburg under perestrojkan, när det var tomt i butikerna. Glömde man tandkräm fick man klara sig utan. Och tog man inte med mat fick man svälta (och det gjorde vi!), och klara sig på det som gick att få tag på. Det var många resor där vi levde på salta kex och rysk champagne, och borstade tänderna i saltat, kolsyrat mineralvatten. Alltså packar jag även mat av olika slag.

Idag har jag för tredje dagen i rad jagat runt i butiker efter sårtvättlösning i små sprayförpackningar och spraya-på-plåster, eftersom jag är övertygad om att jag MÅSTE ha med det ifall Daniel gör illa sig under resan. Eftersom han skar sig på undersidan av ena foten i helgen och hade lite ont när han kom ihåg skadan, så är ju behovet uppenbart.

Innan dess har jag hamstrat solskydd (för det går ju inte att köpa i Sverige???), med argument som är så pinsamt dåliga att jag skäms för mycket för att ta upp dem här. Men jag kan helt enkelt inte låta bli! Nu har vi i alla fall solskydd så att vi kan skydda en halv armé resten av sommaren. Och det var jäkla bra priser på allt! Förhoppningsvis klarar jag av att låta bli att packa alla tuberna och burkarna, det kan ju vara bra att spara lite här, till nästa sommar...

Och om jag hade fått tag på spray-plåster hade det varit utmärkt att ställa en flaska i stallet att ha till hands för att skydda hästens från flugangrepp och lera om har får sår. Så helt bortkastat är det inte, men lite lätt jobbigt att inse att man är väldigt nära gränsen för ett sjukligt beteende. Tur man kan skratta åt det i alla fall. Och att Jim spelar med och inte har kallat mig galen mer än en gång hittills denna vecka.