Söndag - vilodag?

Äntligen en sval dag! Det är visserligen 28 grader, men helt mulet och med en skön, sval vind. Jag tog Daniel med mig på en promenad vid 3-tiden. Gick min vanliga runda, som börjar med en promenad uppför en kulle där husen är stora, fina och har parkliknande trädgårdar: böljande gräsmattor med enstaka träd av olika sorter. Nedåt går jag en lika vacker parallellgata.

Så här ser Daniel och hans kanin ut när de följer

med mig på promenad.
Bilden är tagen för någon vecka sedan.

Det åskade och regnade i natt, efter veckor av hetta och utan regn. Det satte verkligen fart på grönskan och blommorna. Det doftade nästan för starkt här och var. Mycket kaprifol, tror jag.
Det är bara några kvarter från mer trafikerade vägar, men så tyst i jämförelse med där vi bor. Om man räknar bort fågelsången vill säga. Det är ett himla liv på fåglarna. Och idag var det full fart även på chippmunkarna (jordekorrar?) som jag knappt sett på flera veckor. Såg några riktigt små chippmunksbebisar också. En annan av naturens märkligheter är kvinnan i ett av husen längs vägen. Hon ser ut precis som Marge Simpson, samma frisyr och nästan lika hög, men vitt hår istället för blått. Här hälsar alla man stöter på utanför husen, så när denna kvinna är ute måste jag titta åt andra hållet och låtsas som jag inte ser henne alls, för annars skulle jag inte kunna hålla mig för skratt.

Något av husen där på kullen skulle jag vilja ha! Det finns särkilt ett hus, där nästan hela tomten framför huset är skuggat av träd, och det känns ett par grader svalare just där. En perfekt tomt där man kan vara ute även när det är varmt och med en bebis. Nu gäller det bara att skaka fram pengarna och sedan att övertala ägarna att sälja! Jaja, drömma kan man. En vacker dag ska jag komma ihåg att ta kameran med mig så att jag kan fota.

Vi skulle åka och shoppa ikväll (evigt shoppande, men så befinner vi oss också i shoppingens förlovade land), men för någon halvtimme sedan blev Jim askgrå i ansiktet och störtade iväg mot toaletten. Sedan gick han och la sig. Funderar på att åka själv, men då måste jag väcka honom och fråga om han kan ta hand om Daniel. Och så tror jag att det börjar bli knappt om tid, vi ska visst hämta lilltjejen från någon fest om ett tag. Butiken vi ska till har öppet till 10, och klockan är bara halv sju, så jag kan avvakta lite.

I natt fick vi förresten Daniel att sova efter att jag kommit på att jag tog med några bebis-Panodil från Sverige. Han fick en sådan och efter 45 minuter sov han med en så lugn och salig min att jag med jämna mellanrum var tvungen att kolla om han verkligen levde.