Nystädat kök

Som tidigare meddelats är vädret, liksom internetuppkopplingen, ostadigt. Det lär ska bli några dagar till av detta omväxlande väder, med lite sol, lite regn och lite åska - och ca 32 grader.

Så vad gör man när åskan dundrar och uppkopplingen till internet inte fungerar? Läser? Skriver framtida inlägg i något ordbehandlingsprogram? Använder tiden till något annat kreativt? Nej, man kollar med fem minuters mellanrum om internet funkar! Och när det funkar så försöker man ladda upp bilder och göra annat som tar lite extra tid, och svär när uppkopplingen plötsligt försvinner. Och så blir man argare och argare...

Igår kväll lyckades jag besinna mig och städade köket istället. Det har varit ett problem sedan vi kom hit i slutet av april. Det är ett litet kök, med få och små skåp och klart otillräckligt med arbetsytor. Den som designade det här köket hade inte räknat med att framtiden skulle förse hushållet med mikrovågsugn, vattenkokare, citruspress, Powerjuicer (min absoluta favoritpryl!!!) eller ens diskställ. Frågan är om det ens var tänkt att man skulle laga mat i köket?!

Köket har dessutom fyllts av prylar vi aldrig använder, så prylarna vi behöver får inte plats. Eller försvinner i något svart hål för att aldrig hittas igen.

Och då menar jag inte det där svarta hålet i diskbänken, som jag har stor respekt för pga dess innehåll. Amerikanska diskbänkar har en kvarn i avloppet. Ni har väl alla sett amerikanska skräckfilmer där någon sticker ner handen i det där hålet för att plocka upp något som ramlat ner av misstag, och så går maskinen mystiskt igång och det sprutar blod...

Jag sätter inte igång kvarnen särskilt ofta, och när jag gör det kan man ge sig f-n på att det ramlat ner en sked eller något annat litet metallföremål där. Sist var det den försvunna konservöppnaren som återfanns i hålet när jag dragit igång kvarnen och möttes av ett obehagligt metalliskt ljud och en svag doft av bränd motor. Den återfann aldrig sin forna form och kommer aldrig mer att öppna en konservburk...

Åter till köksrensningen. Jo, jag inskaffade Jims tillstånd att slänga allt jag ville bli av med, beväpnade mig med sopsäckar och började operation rensning! Två sopsäckar blev det. Daniel var med i köket i sin gåstol och tjöt av förtjusning varje gång något åkte i sopsäcken. Eller när Mickey the dog kom och drack vatten. Stackars hund, han drabbades nog av en lätt släng av uttorkning igår; vilken hund kan dricka när en bebis ylar varje gång han sticker nosen i vattenskålen?

Daniel i köket i sin gåstol. Bilden är från idag.
Igår stod han mest still i ett hörn och tittade.

Idag försökte han lära sig att styra stolen dit han ville.

Detta under ständigt småtjatter och muttrande. Det gick
naturligtvis inte att förstå orden, men jag kan garantera att

språket inte var rumsrent när han stötte emot samma skåp för

femtielfte gången. Tonfallet sa allt!

Vi fick plötsligt lite arbetsyta! Synd att jag inte tänkte
på att ta "före"-kort. Men på denna yta trängdes tidigare
även en liten hylla, 5 keramikkrukor (på hyllan), en
brödrost och lite annat smått och gott.

Det ser fortfarande rörigt ut, men tro mig, det är inget
mot vad det så ut före rensningen!

Blixtar och dunder

Nu har det blixtrat och dundrat av och till i flera dagar. Och så kommer lite regn, lite sol och sedan lite mer blixt och dunder. Som jag tidigare rapporterat så försvinner internetuppkopplingen ofta när vi har åska. Så den har kommit och gått. Fungerar ofta utmärkt precis tills man ska ladda upp en bild eller spara ett inlägg.
Jag lyckades i alla fall betala mina räkningar idag mellan åskskurarna.

Idag får ni nöja er med dessa bilder.

Farmor matar Daniel med risgröt och äppelmos.

Efter maten smakar det gott med en iscappucino
i värmen. Det är Kelsey som skojar lite med honom.

Onsdag

Vart tar tiden vägen? Visst känns det som om jag har mer tid nu, när Daniel blivit lite större (5,5 månader). Vi behöver inte ständigt bära på honom längre. Men å andra sidan behöver han passning eftersom han kan förflytta sig själv. Lägger man honom i vår säng ensam så hittar man honom nästan ofelbart med en kudde över ansiktet efter en stund. Fy, vad otäckt, tycker ni kanske, men se det tycker inte den lille. Han har ärvt kuddgenen från sin pappa, som alltid sover med en kudde över huvudet. Om Daniel inte får tag på en kudde så drar han täcket, eller en handduk eller något över ansiktet. Ofta är bara ansiktet täckt, inte kroppen. Men kvävningsrisken? SIDS? Ja, vad ska man tillåta sina små barn att göra? Jag vet att han kan flytta bort en kudde från ansikten om han vill. Han håller ofta på och möblerar om med kuddarna i sängen. Men i täcket kan han trassla in sig.

Vi smälter igen! Det är så otäckt varmt ute att det inte går att gå ut. Enligt svärmor ska det bli svalare igen i morgon, men enligt min väderhemsida blir det fortsatt 32-33 grader hela veckan ut. Får se vem som har rätt. Hoppas att det åtminstone blir svalare på kvällarna så att det går att gå ut då.

Nu är min utmätta tid slut. Barnet vägrar sova middag, Jim är hemma från jobbet och ser ut som en zombie igen pga sömnbrist, så hans behov av att sova en stund väger tyngre än mitt behov att blogga. Det låter dessutom som om Daniel är lite hungrig igen,

Hej på er!

6 månader ska man vara för att dricka ur pipmugg,
men Daniel har tjuvstartat. Det går hur bra som helst
att dricka lite, men mest är det roligt att se vattnet
skvalpa runt därinne.

Katrinplommonlunch! Det godaste Daniel ätit! Jäklar vad
gott det var - han formligen attackerade skeden.
Det hade önskad effekt också... Han har varit

lite förstoppad, men inte nu längre. Nästa gång vi
använder Katrinplommon ska jag se till att vi gör det
när Jim är hemma timmarna efter!

Kolla vad fin jag är! Ohio State Buckeyes är minsann det
bästa laget i hela världen! Fast jag undrar om Daniel ens
har sett amerikansk fotboll på TV. Kläderna är en present
från en av Jims jobbarkompisar.

Gravid i USA!

Ha, nu satte du kaffet i vrångstgrupen va?
Nej, jag är inte gravid, jag lovar! Tänkte bara skriva lite om hur det är att vara gravid och föda barn här, som en del i min "livet i USA"-serie. Jag har bara upplevt att vara gravid och föda barn i Sverige, så informationen är hämtad ur konversationer med föräldrar här, gravid/bebistidningar och internet.

Gravid, men det var bara jag själv som tyckte att magen

var stor i fjärde månaden...

Gravid blir man på samma sätt som hemma, så det tänkte jag inte skriva närmare om. Någon motsvarighet till mödravården hemma finns inte här, utan man går till sin vanliga läkare eller en specialist under graviditeten. I det här landet är folk oerhört läkarfixerade, så bara ett graviditetstest duger inte för att bekräfta graviditet - nej, det ska till ett läkarutlåtande.

Tidiga vaginala ultraljud är vanliga för att bekräfta graviditet. En av ultraljuds-barnmorskorna hemma berättade att det beror på att det finns så många överviktiga gravida i USA. Det är helt enkelt svårt att se bebisen genom magfettet vid ett vanligt ultraljud! Och de vaginala ultraljuden kan göras tidigt, från ca 5,5 veckor. Sedan görs ett nytt ultraljud vid 10-12 veckor. Intressant är att många får reda på att de är gravida med tvillingar vid första ultraljudet, men det finns bara ett kvar vid andra...

I början av 7de månaden. Han trivdes till vänster i magen...

Sjukvård kostar som bekant pengar här. Man måste ha en bra sjukvårdsförsäkring, annars blir det dyrt att vänta och föda barn. Mycket dyrt... 8 800 dollar i genomsnitt för en "vanlig", okomplicerad förlossning, 11 000 för ett kejsarsnitt (ca 30% av förlossningarna här är snitt). Självrisken varierar, men genomsnittet som föräldrarna betalar själva är knappt 500 dollar för en vanlig förlossning.

Nyförlovade. 18 november.

Och magen bara växter!

Försäkringen tecknas oftast genom arbetsgivaren, som betalar en del av eller hela premien. Vissa företag har som regel att de inte tecknar sjukförsäkring för nyanställda förrän efter 6 eller 12 månader. Småföretag och de som bara betalar minimilön kanske inte ens erbjuder en försäkring. På Jims jobb får de anställda betala drygt 150 dollar själva per månad för sin sjukvårdsförsäkring. Å andra sidan täcker försäkringen även tandvård, nya glasögon och linser, mediciner mm. Om Jim vill inkludera mig och Daniel i sin sjukvårdsförsäkring skulle det kosta minst det dubbla.

Nygift! Och gravid i 9:de månaden.

Men åter till graviditeten, som nu framskridit så långt att det är dags att föda. Här är det läkare som förlöser barn, inte en barnmorska som hemma. När kvinnan kommer till förlossningskliniken så informeras hennes läkare. Läkaren dyker sedan upp (för det mesta) när förlossningskliniken ringt om meddelat läkaren att utdrivningsskedet har påbörjats.

I amerikanska filmer följer hela familjen och släkt och vänner med till sjukhuset när det är dags. Det händer i verkligheten också. Det förekommer att den födande kvinnan har både sin mamma, sin svärmor och eventuella systrar med sig i rummet. (Det varierar från sjukhus till sjukhus vilka begränsningar de har.) Pappans roll är mer begränsad än hemma, även om de flesta pappor gått förlossningskurser och är med på sjukhuset.

Så har då barnet fötts. Det tas omedelbart omhand av en sköterska som tvättar av och klär på bebisen innan den återlämnas till mamman för att se ska få lära känna varandra. Mamman har inte barnet hos sig på sjukhuset, utan de tas om hand av sköterskor som kommer med barnet till mamman när det är matdags. Det anses viktigt att mamman får återhämta sig något/några dygn innan hon har barnet hos sig. Igen så varierar det från sjukhus till sjukhus, och beroende på egna önskemål.

En helt nyfödd liten Daniel

Hur är det då med föräldraledighet? Kort sammanfattning: uselt! En nationell lagstiftning ger kvinnor rätt till 90 dagars obetalt ledighet efter förlossning och samma eller motsvarande jobb när de kommer tillbaka - om företaget har fler än 50 anställda och hon varit anställda minst 12 månader. En del företag (t.ex. Jims arbetsgivare) ger även papporna möjlighet till tre månaders obetald ledighet vid ett barns födelse.

Endast 2-5 delstater (har hört olika) har lagstiftning som ger föräldralediga ekonomisk kompensation eller tvingar företagen att betala lön under en del av föräldraledigheten.

De flesta kvinnor måste alltså börja jobba igen när deras bebisar är 3 månader. Vissa har inte råd att vara hemma så länge, utan börjar jobba efter några dagar - fast det rekommenderas att man är hemma 3 veckor för att bli "fullt återställd". Andra väljer att bli SAHM (Stay-at-home-mom) om de har råd. I många fall är barnomsorgen så dyr att det inte lönar sig att jobba, om inte någon släkting kan ta hand om barnet.

De flesta kvinnor verkar vilja amma, och pumpar mjölk för att skicka med barnet till dagis eller släktingen som tar hand om barnen. Men väldigt många barn föds upp på ersättning. Det blir enklast så. Ni anar inte hur många kvinnor som tvingas pumpa mjölk på toaletten eller i en garderob på jobbet. Hur länge står man ut?

Det finns starka grupper som lobbar för att införa en föräldraförsäkring som ger ekonomisk kompensation till föräldrar som är hemma med barn. Inte minst eftersom barnafödandet är en fattigdomsfälla som är svår att ta sig ur, särskilt för unga, ensamstående kvinnor som inte har en hyfsat rik familj som kan hjälpa dem. Man får hoppas på bättre lagstiftning i framtiden, både för mammornas skull och barnens!

Söndagsmat

Om jag bara kunde komma på vad jag vill ha! Att äta alltså. Tänkte laga Gaspacho idag, men det är kyligt. 26 grader enligt lokala väderwebsiten, men det vet jag inte om jag tror på. Snarare runt 18. Igenmulet och grått. Har regnat hårt hela natten. Inte riktigt Gaspacho-väder, tycker jag. Men vad ska vi äta istället?

Igår åt vi gott hela dagen. Först ugnspannkaka till sen frukost efter att Jim hämtat Kelsey från lägret. Med jordgubbarna och grädden som skrapats av från den misslyckade midsommartårtan.

Till sen lunch blev det medelhavswraps, med squash, lök och paprika stekt i olivolja, färsk babyspenat, tomat, soltorkad tomat, cheddarost, hommus och italiensk dressingkryddad sour cream.

På kvällen åt vi bakad potatis och färska, jättegoda majskolvar.

Läste förresten en teori om att den utbredda fetman här kanske beror på ensidig kost, nämligen majs. De äter kött från djur som fötts upp på majs. Ofta tillagat genom stekning/frittering i majsolja, ibland panerat i blandning som innehåller majsstärkelse. Mjölk från kor och ägg från höns som utfodras med majs. Bröd bakat med majsstärkelse, majsolja och majssirap. Majssirap, majsstärkelse och majsolja finns i nästan allt. Juice t.ex. är sötat med majssirap. Fast än mer intressant är att man som vegetarian nu måste kolla om appelsinjuicen innehåller fiskolja. Allt fler produkter berikas med omega3-fettsyror, inklusive juicen!

Nej, får ta och göra en kylskåpsinspektion och se om jag får lite inspiration.

Det blev vegetariska "kött"bullar med spagetti och tomatsås. Jättegoda köttbullar, de var nya i vår Kroger-butik. Kroger har ett stort sortiment vegetariska och ekologiska produkter. Nu har de byggt om, och fyllt på med nya produkter. Det ska bli spännande att se vad det blir mer - det var fortfarande tomt på några av fryshyllorna igår.

Mamma säger att jag måste skratta så att ni får se hur jag ser ut då.

Duger det här?

Ibland är det skönt att bara ligga och titta!

Vadå, skulle jag kasta grejer i golvet? (eng)

Daniels nya favorit är en lånad stå/gåstol med en bricka framtill. Han älskar att stå upp. I köket kan kan förflytta sig lite fram och tillbaka med den, fast jag tror inte att han riktigt har listat ut hur man gör. Det är nog lite slumpartat. Fast det är bara en tidsfråga tills han kan ta sig till kylskåpet och sno mat, det lilla matvraket. Eller stjäla kylskåpsmagneter.



I vardagsrummet är det stopp pga heltäckningsmattan. Men han tycker ändå om att stå där och leka med sina leksaker. Nya favoritleken är att slänga saker på golvet och se hur lång tid det tar innan mamma/pappa plockar upp den åt honom. Vi har försökt med olika strategier. Den ovan - lasta upp alla leksaker i sikte på brickan, ger några minuters ro. Roligaste leksaken på brickan? Det gröna, runda plastlocket han håller i handen. Jag har inte vågat berätta det för honom, men jag var tvungen att använda det till matrester...

Daniel loves the walker we borrowed for him. He just loves standing up. In the kitchen he can move back and forth, but I'm not sure he quite knows how to to it. It's random movements that just happens. But it won't be long until he learns, and I suspect that his first target will be the refrigerator to get food!
In the living room the walker won't move much because of the carpet. He still likes to stand it and play with his toys. He loves dropping them on the floor to see how long it takes before mom or dad picks them up. The trick is to load the tray full of toys, to get a couple of minutes of peace.
The green Tupperware lid is his favorite toy right now. I haven't dared to tell him that I had to use it for leftovers...

Jag kan krypa, jag är inte rädd... (eng)

Oj vad han har kämpat med krypandet idag, Daniel. Han frustar, grymtar och gråter, ramlar omkull - men försöker igen. Här en bildserie som visar ett av försöken.

Första biten är enkel. Det gäller bara att få in benen under

sig och sedan trycka upp överkroppen.

Men det är då förbannat vad huvudet är tungt!

Ok, nu har jag tagit ett krypsteg med högerbenet.
Men hur var det sen då?

Varför går det inte att flytta armarna utan att ramla och
rulla runt. Det måste ju funka!
Nej, han slog inte i huvudet, även om det ser ut så. Han
gråter av frustrationen.

Daniel is really working hard to learn how to crawl. He can move a little both forward and backward, but when moving forward he can't lift his head! On the pictures you see his attempts to figure out how to lift the head, move in both legs under the body and then move an arm without falling. He can't do that just yet, and is crying out of frustration (no, he did't hit the table, it just looks as if he did. He fell and rolled over to where he is on the picture).

Danielhumor: pappa och papper (eng)

Äntligen en bild på Daniel när han skrattar! Den är inte särskilt bra, men ni ser väl i alla fall att han skrattar? Här skrattar han åt något som är så roligt att han nästan kiknar av skratt. Vad kan det vara?

Åh, vad roliga ni är!

Vad det är som är så kul? Papper! Sånt här papper!

Alltså, jag fattar inte hur de gör, men de river pappret

i bitar och det är så superkul att titta på. Särskilt när

pappa gör det. Eller Alison. Mamma kan inte göra det rätt.

När hon river papper är det inte kul alls.

Daniel just loves it when Jim or Alison tears the junk mail in peaces. He just laughs and laughs. It's not funny at all when I do it. Here he also tastes the paper and it looks as if he's trying to figure out how to make that funny ripping sound.

Trött midsommardag

Kelsey är tillbaka från sitt bibelläger. Jag har väl sagt att vi bor i bibelbältet? Vi svenskar är ju vana att skämta och säga våra åsikter om det mesta, men här är det bäst att hålla tungan i styr. Undvika att skämta om gud och religion och även undvika svordomar, för säkerhets skull. Det är liksom en helt annan värld. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga när någon säger att de bad för mig under graviditeten t.ex. Ett enkelt "tack" verkar funka. Och man vet aldrig när det blir bordsbön före maten när man är bortbjuden. Det kanske förresten inte är någon dum idé, med tanke på den amerikanska dieten och dess effekter på hälsan.

Jim och jag går inte i kyrkan, men hans döttrar följer med farmor rätt ofta. Det är frivilligt, men hon kör även med en kombination av belöning och bestraffning för att få dem att följa med. Som häromveckan när lilltjejen valde att sova istället, men stora tjejen gick. Då tog farmor med stora tjejen och shoppade på eftermiddan, medan lilltjejen fick stanna hemma.

Själv har jag bara varit med en gång och tycker att det egentligen är olämpligt att utsätta barn för den typen av svavelosande skrämselpropaganda mot alla former av syndande (och tro mig, det är i princip omöjligt att undvika att synda om man ska följa alla förespråkade regler. Hälften av synderna som räknades upp förstod jag inte ens pga det gammalmodiga bibelspråket.) Men barnen verkade inte särskilt skrämda. Tror inte de ens lyssnade.

Det är farmor som fixat in Kelsey på detta läger några somrar i rad. Kelsey tycker att det är jättekul, och det är ju det viktigaste. Tjejerna går dessutom i katolsk privatskola. Nej, det är inte en katolsk familj. Det är helt enkelt den bästa skolan i stan, så de får stå ut med lite katolska mässor och att plugga helgon.

Jättetrött Kelsey i soffan efter en tuff lägervecka

Alison "pratar" fortfarande enbart med hjälp av papper och penna. Får se hur länge det håller i sig. Jag är lite imponerad av att hon klarat det så länge. Hennes mamma ringde just och ville prata med henne, men det gick ju inte... Jag vet inte riktigt vad Jim sa till henne.

Daniel ligger på golvet och försöker utröna krypandets mysterier. Han har ju fått till det med benen, men han har fortfarande ansiktet i golvet och försöker visst komma på hur man ska kunna krypa och se vart man är på väg. Det är visst frustrerande, för han grymtar och smågråter. Nu börjar han nog bli hungrig också.

Platt midsommartårta

Midsommar till ära fick Daniel sova i blå-gul pyjamas!

Det blev ingen lyckad midsommar. Daniel har inte sovit middag på hela dagen och är speedad till max. Vi hade ingen färskpotatis, ingen gräddfil, ingen gräslök, ingen snaps, ingen midsommarstång och inga midsommarblomster.

Midsommartårtan blev också misslyckad. Tårtbotten blev platt, fast jag använde amerikanskt recept (har just instruerat Jim att skrapa av och spara grädden och jordgubbarna och slänga resten av tårtan). Den smakade som en blandning av sockerkaka, scones och kakdeg. Mycket märkligt. Borde ha förstått att det inte skulle funka redan när jag läste receptet, men jag är fortfarande inte så hemma på amerikanska mått. Det var inte förrän jag blandade ihop ingredienserna som jag insåg att det var orimligt mycket smör och för lite vätska. Försökte improvisera lite, men det blev inget vidare.

Och tack Anna för din goda idé att erbjuda mig virtuell midsommar via din blogg. Synd bara att vi inte hade någon uppkoppling på flera timmar under eftermiddagen/kvällen.

Nej, nästa år tänker jag fira midsommar i Sverige! Daniel måste ju få vara med om en RIKTIG midsommar. Vad hjälper det att mamma sjunger "små grodorna" för honom, när vi inte har en midsommarstång att dansa runt?

Wow, han kryper! Daniel kryper faktiskt. Visserligen med ansiktet i golvet, men framåt går det. Han som inte visat något intresse för krypövningar på flera dagar! Fantastiskt vad de utvecklas fort.

Nu skiner solen ute och det ser rätt inbjudande ut. Borde gå en promenad, men jag är proppmätt och barnet hungrigt. Ska mata honom först, sedan ta en promenad, tror jag.
Fast nu är han på väg att somna i sin pappas famn i gungstolen. Vad ska jag då skylla på?

..........................................

Klockan är efter midnatt men jag fortsätter på tidigare inlägget.

Efter en skön promenad med hunden hade vi en trevlig familjekväll. Vi såg "Little miss sunshine", vilken rekommenderas. Sonen i film-familjen hade slutat prata och skrev i block istället. Vilket fick vår 15-åring att pröva samma sak. Riktigt kul att se hur hon kämpar. Hon klarade sig hela kvällen och har gått och lagt sig nu.

Midsommarkänsla

Halloj på er hemma i midsommarsverige!

Det var lättare än jag trodde att komma i midsommarstämning. Vädret gör sitt till: 18 grader och regn. Jag känner mig nästan som hemma. 18 grader! Så kallt har det inte varit sedan i april!
Dessutom beskriver min vän Anna sin midsommar nästan live på sin blogg, så jag hänger liksom med på städning, stress, blomplockning, silllunch hos grannen, uppskruvade barn...
Tack Anna!

Återkommer om min midsommar, men nu ska jag gå och mata hungrigt barn.

Glad midsommar!

Här kommer några midsommarblomster! Har ingen aning om vad de heter, men de
är fina. Fotade dem vid gårdagens promenad. Efter regnet häromdagen blommar det igen överallt.

Hoppas att ni får fint midsommarväder hemma! Här får vi lite drygt 30 grader som vanligt.

Jag tänkte fira midsommar genom att försöka baka en jordgubbstårta. Måste bara hitta något bra recept. Mina svenska tårtbottenrecept funkar inte alls här, det blir helt platta tårtor. Fattar inte vad det beror på. Mjölkvalitet? Bakpulvret här? Lufttrycket? Har tänkt att i experimentsyfte ta med både mjöl och bakpulver hemifrån för att se om det funkar då, men det brukar falla i glömska när pack-stressen sätter in. Och det är kanske tur det. Kan ni tänka er mina försökt att förklara plastpåsar med vita pulver i tullen? Eller plastpåsar som går sönder och allt i väskan täckt med mjöl?

Får väl rapportera i morgon hur det går med bakandet.

Sjuk

Klockan är över åtta på kvällen och jag har inte lagt ut något på bloggen tidigare. Det beror inte på brist på bilder på leende bebis - fast några sådana har vi inte tagit under dagen. Vi har faktiskt inte tagit en enda bild på hela dagen.

Jag har varit sjuk. Totalt däckad största delen av dagen. Dåligt vald dag, Jim stack till Cincinnati med Alison som hade ett läkarbesök inbokat där kl 10 på morgonen. Hon tycks alltid ha sina läkarbesök i Cincinnati kl 10. Det tar ca 2 timmar med bil dit, så de fick åka tidigt. Så där låg jag i sängen, illamående, extremt ljudkänslig, trodde jag skulle svimma när jag reste mig... och med en bebis som ville äta hela tiden. Han har inte sett mig sjuk tidigare, och verkade först lite rädd. Men sedan buffade han in sin lilla kropp med ryggen tätt mot mig, la huvudet på min arm och låg och jollrade lite tyst med sina gosedjur.

Vid halv 3 kom Jim och Alison hem och kunde ta hand om Daniel. Vid 4 klarade jag av att duscha och sedan äta lite. Fast nu börjar jag må sämre igen. Synd, det är underbart väder ute, som den mest perfekta svenska sommarkväll man kan tänka sig. Så där så att man vill ut och gå, eller sitta ute på verandan med ett glas vin... Prövade några klunkar vin för några veckor sedan, det var så gott! Men jag mådde så illa efteråt, hela dagen efter. Det funkar visst inte så bra med vin ihop med mina värktabletter (som jag tar för ryggen, fortfarande, suck). Och då tar jag ändå inga värktabletter som har någon alkoholvarning i informationstexten.

Det blir varken promenad eller ett glas vin på balkongen, det är march i säng som gäller för mig, tror jag.

Titta, han kan le! Och han har smilgrop precis som mamma!
Fast bilden är inte tagen idag.

Jag är SÄKER på att han ler bakom handen. Han har
både lite humör och ett bra sinne för humor, Daniel.
Här vägrade han ha på sig solbrillorna, men började spexa
när vi skrattade åt honom.

Solbarn! (eng)

Varför har jag inga bilder på Daniel när han ler eller skrattar på bloggen? Han är ju ett så otroligt socialt barn som nästan alltid ser glad ut. Utom i min blogg. Hm, en närmare titt visar att han på senare tid (som infallit sedan jag startade bloggen) tycks anlägga en allvarsam min när kameran kommer fram.

Här kommer i alla fall en solig bild, fast den är tagen i april. Den fantastiskt fina hatten är sydd av min syster Sylvia till Daniels kusin Erik när han var bebis för 11 år sedan.

Operation "fånga leendet" inleds i morgon. Vi måste ju bevisa att vårt barn trivs med livet!

Just noticed that I don't have any pictures of Daniel laughing or even smiling on the blog. He seems to stop smiling when we get the camera out, at least since I started this blog. But here's a photo I love, where he's at least half smiling. It was taken at my sisters house in Knivsta, Sweden, in April. She actually made the cute hat! Not for Daniel, but 11 years ago for his cousin Erik.

Whe have to prove that our baby is happy. Operation "catch the smile" starts tomorrow!

Äntligen promenadväder!

Bara 28 grader vid kvart i sju på kvällen = perfekt promenadväder. Daniel och jag har inte satt näsorna utanför dörren på två dygn. I går vräkte ju regnet ner (och sedan sov jag på soffan på senare på kvällen när det hade slutat) och i förrgår så var det över 35 grader varmt, även på kvällen.

Jim skulle spela tennis vid sju, och jag passade på att få hjälp ut när han åkte.

Trapporna jag måste ta mig ner- och uppför med barnvagnen,

när vi ska ut och gå.

Visst ser det mysigt ut? Daniel sover nästan...

men inte riktigt. Det är ju lite spännande att komma ut.

Det var inte så skönt efter en stund ute. Särskilt inte som det var onsdagkväll och jag var tvungen att manövrera barnvagnen runt soptunnor på de embarmerligt dåligt underhållna trottoarerna. Svetten rann redan efter 10 minuter, så det blev en kortare promenad än planerat.

Nu måste jag ju berätta om bröllopspresenten vi fick igår av Jims syrra. En juicepress. En sådan där riktig en, som man slänger nästan hela frukter och grönsaker i och får ut massor av god juice. Äpple, vindruvor och jordgubb är nog favoritblandningen hittills. Supergott. Synd bara att den är så stor och tung. Vart ska vi göra av den i vårt lilla kök?

Daniel gjorde mig sällskap i köket, i sin babysitter.
Hm, undrar var vi gjorde av bruksanvisningen till babysittern,

det ser inte riktigt rätt ut det där. Men Daniel såg nöjd ut och "satt"

kvar så länge och "sjöng" för mig.

Det kom ett paket idag, från pappa hemma i Sverige. Massor av cappucinopulver! Mmmm, hade nästan slut. Det går ju inte att få tag på riktigt kaffe eller cappucino här. Jag såg vad portot gick på, så det är bäst att njuta ordentligt av varje kopp av den dyra drycken.

Nu kom Jim hem från tennisen. Daniel hade nästan somnat för natten (?), men vaknade upp och började skratta så fort han såg sin pappa. Gissa vem som får natta nu? Inte jag i alla fall.

Jag skyller på åskan!

Jag somnade i går eftermiddag, sov nästan två och en halv timme. Det var så skönt!!! När jag vaknade dundrade åskan utanför och regnet vräkte ner. Det tog mig ca tre sekunder innan jag insåg att hundstackarn var ute, så jag flög upp ur sängen och släppte in en blöt och darrig hund. Han låg och tryckte vid husväggen, under en stol och var hyfsat skyddad från regnet, men han är livrädd för åska och brukar gömma sig i badrummet.

Daniel mådde också bra efter tuppluren och var på gott humör, men svårflörtad. När jag gjorde sånt som han normalt skrattar åt, tittade han bara allvarligt på mig. Vid stod länge vid dörrarna och tittade ut på regnet som vräkte ner och forsade fram på vägen.

Tänkte uppdatera bloggen med information om vår bröllopspresent, men se det gick inte. Vi har oftast ingen internetuppkoppling när det åskar och ibland försvinner den till och med av lite regn. TV:n var också död. Så där satt vi i soffan på kvällen och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till. Vi turades om att sova lite till. Man är ju inte direkt bortskämd med sovchanser, och när det åskar och regnar så är det så skönt att dra en filt över sig i soffan och slumra en stund.

Ser det bekvämt ut, tycker du?

Idag tar vi livet på blodigt allvar!

Vad gör jag här?

Varför bloggar jag när jag borde passa på att sova en stund nu när Daniel äntligen sover middag? Han tar knäcken på mig, den lille skrutten. I natt åt han vid 23, 01, 04 och 07. Mycket och länge, varje gång. Vet inte hur det här ska sluta, jag hinner inte med att äta och dricka själv för att kompensera för allt han äter. Jag kommer att skrumpna ihop som ett russin!!! Från 7 har vi varit vakna, och Daniel har varit grinig. Vid 10 somnade han, men då kom Jims syrra Karen för att överlämna en bröllopspresent. En mycket, mycket uppskattad sådan! Jag berättar mer senare när jag orkar vara entusiastisk! Hon stannade på lunch. Och Daniel vaknade redan efter en halvtimme.

Jim kom hem på lunchen som vanligt, och tyckte att jag såg så bedrövligt trött ut att han stannade en stund extra för att gunga med Daniel i gungstolen. Och det funkade, Daniel somnade. Och då, plötsligt är jag klarvaken! Varför blir det så? Nu när jag har chansen att sova i en timme eller kanske mer?!

Nu kom jag på supertricket som jag körde med sist! Ljudbok på iPoden! Funkar t.o.m. när jag inte ens somnar av meditationerna jag har på iPoden. Vi hörs lite senare, nu ska jag sova!

Min älskade lille skrutt, med sötpotatis på kinden.
Nå, vad får han för färg på ögonen, tror ni?

Idag är jag fångvaktare!

Daniel måste ha gått upp flera kilo de senaste 12 timmarna. Varannan timme äter han igen. Han har tidigare ätit långsamt och njutningsfullt, i upp till en och en halvtimme i taget. För några veckor sedan ändrade han beteende och började äta snabbt och effektivt, på ca 10-15 minuter med en eller två pausar då han antingen rullade över på rygg för att vila, eller ville sitta upp för att rapa lite. Nu kombinerar han de två. Äter effektivt men länge. Och mycket, äter han.

Daniel, en hungrig liten människa.

Jag är fångvaktare! Alison, 15-åringen, har ju rumsarrest som bestraffning för dåliga betyg. Hon skulle levereras hit i morse, samtidigt som lillasyster skjutsades till sin lägervecka. Jag hade väntat mig att få hit en sur och grinig tonåring tidigt på förmiddagen. Men hon kom inte förrän till lunch, på strålande humör och på kryckor! På vägen hem till mamman igår kväll hade de stannat till vid mammans bror. En något äldre kusin hade visat Alison hur han kunde hänga sig i en trädgren och häva sig upp. Alison skulle visa att hon kunde göra likadant. Men det kunde hon inte. Hon hoppade upp med lite för hög fart, började gunga, tappade greppet, ramlade på rygg och slog i foten så illa att den svullnade och behövde röntgas i morse.

Alison har rumsarrest - och hoppar på kryckor! Här
poserar hon för att se riktigt lidande ut.

Jaja, det lär i alla fall inte bli svårt att jaga efter henne om hon får för sig att rymma hemifrån.

Men hon är alltså på strålande humör. Vi hade tänkt hålla henne sysselsatt med diverse hushållsbestyr, men just nu kan hon varken diska eller damma. Jag gav henne en bok om att äta nyttigt, en sådan där riktigt inspirerande bok med massor av frestande bilder och lättsmält text om vad man behöver äta för att hålla sig frisk, vacker och smart. Hon, som normalt inte vill äta något man föreslår (hon lever på pasta med ostsås, fritterade kycklingbitar och en och annan bit broccoli), studerade boken med stort intresse och komponerade ihop fem måltider till sig själv.

Middagslur efter bananfika.

Nu har Daniel ätit eftermiddagsfika bestående av banan, varpå han somnade i vagnen.

Spegel, spegel i boken där...

...säg mig vem den där bebisen är?




Daniel älskar att kolla på bebisar i speglar.

På väg hem från WallMart

"Vad häftigt, det ser ju ut precis som i amerikanska filmer", är en kommentar jag hört fler än en gång om bilderna här på min blogg. Här kommer mer av den varan: hus längs vägen hem från WallMart häromdagen. Här finns hus i alla storlekar och i alla skick.

Husen ligger vid infartsleden till Portsmouth, en trefilig, enkelriktad väg som är hårt trafikerad dygnet runt och där alla kör för fort. Hastighetsgränsen är 35 miles/timme (ca 60 km/h). Bakom husen ligger ytterligare en rad hus med uppfarterna ut mot den lika trafikerade utfartsleden. De bor alltså mellan två hårt trafikerade vägar! Kan ni tänka er bullret? Avgaserna? Det tragiska är att det brukar vara fullt med småbarn på gårdarna. Man måste nog vara ganska desperat för att bo här, särskilt med små barn. Husen på bilderna ser väl rätt ok ut. Jag lyckades inte få några bilder på de mindre, rätt skabbiga husen.

Synd att inte hela motorcyklisten kom med på bild. Tänkte att ni skulle få se hur ett "skinnställ" a la USA ser ut. Då pratar vi människohud. De flesta åker i shorts, kortärmat och utan hjälm. Misstänker att tillgången till organ för transplantation är högre här än hemma... Den skulle nog å andra vara lika stor om alla mc-åkare drog på skinnställ och hjälm, för då skulle en rätt hög procent drabbas av värmeslag och köra av vägen.

I en annan del av staden...

Som kontrast mot miljön längs vägen hem från WalMart kan jag visa en helt annat del av staden. En fin gata kantad av träd, med stora, fina hus och vackra trädgårdar. I det översta huset bor min amerikanska mamma Grace. Fast det var inte här jag bodde som utbytesstudent, hon flyttade hit flera år senare.