Jim nästan träffad av tornado igår! (eng)

Minns du bilderna från igår, på Daniel när han tittar på regnet? När Jim kom hem från jobbet så frågade han om Daniel inte hade reagerat på vinden. Men vi hade inte märkt av någon vind. Nu har vi förklaringen till vinden Jim reagerade på. Vi hade en tornado i stan! Den gick bara ner i marken en väldigt kort stund, men tillräckligt för att förstöra taket och en förrådsbyggnad vid nya, stora metodistkyrkan (där min amerikanska mamma går varje söndag och jag följt med några gånger för att träffa gamla bekanta och för att de har ett otroligt musikprogram)! Ett bostadshus blev av med taket och deras altan lyfte upp i luften och ramlade ner på plats igen, enligt ögonvittnen. Dessutom orsakade stormen översvämningar på några vägar och i några hus.

Jims jobb ligger bara några kvarter ifrån området där tornadon slog till. Han hörde hur vinden slet i taket på huset, vilket han aldrig hört förrut. Men vi hade ingen aning om att vi faktiskt haft en tornado i stan förrän nu ikväll när Jims mamma ringde och berättade. Hon är i Oregon med en grupp härifrån stan. Dave, som ni såg på bild från picknicken den 4 juli, ringde Gail, som också var med på bilden och är med i Oregon, och berättade om tornadon. Tänkt att man ska behöva höra så spännande lokala nyheter på sådana omvägar!

Den dag vi kom hit från Sverige så var det tornadovarning. Två eller tre tornados på en gång, som dessutom skulle korsa vägen vi åkte på, en bit framför oss. En bil ger inte direkt något bra tornadoskydd, så vi fick stanna vid en bensinmack och vänta tills faran var över. Det var faktiskt Daniel som räddade oss då. Vi hade stannat för att han skulle få amma - han bara grät och grät. Om vi inte hade stannat så hade vi kommit in i ett området där mobiltelefoner inte funkar - och där tornadosarna skulle dra fram. När vi stått vid macken en stund så ringde vår chaufförs man och berättade om tornadovarningarna. Vi stod bra till, och macken skulle vara ett bra skydd om tornadosarna ändrade riktning och kom åt det hållet. Så där satt vi i bilen och lyssnade på radion för att följa tornadornas framfart, och med telefonen i hand för att få uppdateringar från den äkta mannen som följde utvecklingen på tv hemma.

Området har tidigare drabbats av två tornados på 30 år, men fyra hittils i år! Ingen bra utveckling...

Vi har sett en lite större tornados härjningar i delstaten Indiana, när vi körde hem efter två dagar i Chicago, hösten 2005. Här är det ett helt platt jordbrukslandskap, och de drabbas ofta av tornados. Lite diagonalt, tvärs över motorvägen, gick plötsligt ett spår ungefär lika brett som motorvägen. Det såg ut som om någon kört med jordfräs där. På ena sidan vägen låg det fällda träd och på andra sidan låg ett halvt hus. Halvan som var kvar såg helt oskadad ut, men det var öppet in i huset. Det fanns inget kvar alls av den försvunna hushalvan. Hela tornadospåret var helt rent från allt utom lera. Inte minsta grässtrå fanns kvar. Det var den märkligaste syn jag någonsin sett, och det var som om hjärnan inte riktigt kunde ta in, förstå och registrera vad jag såg.

Vi läste sedan i tidningen att en kvinna hade kört precis där vi åkte, när tornadon kom snett bakifrån, och hon såg den inte. Hon måste ha träffats av tornadon precis när den gick över motorvägen. När hon kom till sans igen gick hon på ett stort fält, men hade ingen aning om vad som hänt eller hur hon kommit dit!

På denna resa råkade vi också ut för flera mycket häftiga regnväder som övergick till hagel. Jättestora hagel som lät som åska när de slog i biltaket. Himlen var lilasvart, med ljusare områden runt omkring. Tornadoväder, enligt Jim. Det var riktigt otäckt. Men vi klarade oss då med.


A tornado hit Portsmouth yesterday, and we didn't even know it until tonight, when Jan (Jim's mom) called from Oregon and told us! She got the news from someone in the group they travel with. The tornado hit in an area at the intersection of Gallia and Offnere streets. The Cornerstone Methodist Church lost parts of its roof and storage areas, according to some sources, and a residential house lost the roof. Their porch also lifted up in the air, but slammed down in place again. Jim's work is close by, and he heard the wind shake the roof there. He mentioned it when he came home and I told him that Daniel had enjoyed watching the rain. We didn't have any bad winds at all here.

We had tornado warnings the day we arrived here from Sweden too, and had to stop on the way to wait for the tornados to pass. And when driving from Chicago, in fall of 2005, we say the tracks of a tornado that had crossed the highway the day before, somewhere in Indiana. There was half a house left on one side of the highway. It looked so weired that my brain had trouble understanding what I saw. It was tornado-warning weather while we were driving too, with bad hail storms. But no tornados, fortunately.