Flygresan gick bra! (eng)

Det gick hur bra som helst att flyga med Daniel. Han sov största delen av flygningen från Columbus till Chicago. Där var det lite knepigt att hitta tåget till terminalen vi skulle flyga från, för de höll på att bygga om på flygplatsen.

Säkerhetskontrollerna var rigida, de hade gått till säkerhetsläge "orange", vilket är högre än normalt och bl a innebar att inget flytande fick tas ombord i handbagaget. Barnmat var som tur var undantaget. Det var synd om dem som inte läste skyltarna och handlade tax-free, för de blev av med flaskorna i säkerhetskontrollen...

I säkerhetskontrollen var det stressigt och trångt, och folk blev otåliga om man tog lite tid på sig. Det var jobbigt att lasta upp allt handbagage, lyfta Daniel ur vagnen, fälla ihop den och slänga upp den på bandet på säkerhetskontrollen och samtidigt tacka ner till alla erbjudanden om hjälp. Jag kan fälla ihop vagnen på några röda sekunder, även med Daniel i famnen. För andra tar det några minuter att lista ut hur man gör, och då går det ju inte direkt snabbare. Och jag kan inte sätta Daniel i famnen på en främling hur som helst. Vi höll upp kön ett tag, men det var inte mycket att göra åt. Vi hade precis lagom med tid att ta oss från ena planet till det andra, och mata Daniel innan vi klev ombord.

MAT!!!

Vi fick en barnsäng på SAS-planet till Arlanda, så jag slapp ha Daniel i knät hela resan. Men han sov bara 2x45 minuter. Första gången var efter en dryg timme i luften, och då passade flygvärdinnan på att komma med min mat. Snacka om service! Enda problemet, förrutom säkerhetskontrollen i Chicago, var att Daniel kräks hela tiden. Jag fick byta kläder på honom tre gånger och dessutom byta bajsblöjor fyra gånger.

Daniel kollar in sin säng på planet!

Ja, här ska man väl kunna sova! Särskilt som boken om Nalle är med.
Det var kallt på planer...

Klockan kvart i åtta på morgonen landade Daniel och jag och det mesta av bagaget. Dock inte stora kartongen med leksaken. Den försvann på vägen. Pappa, min syster Sylvia och hennes man Urban hämtade på Arlanda och vi åkte hem till dem för att återhämta oss innan vi åker hem ill lägeneten i morgon.

Efter frukost så höll vi oss vakna en stund, men vid lunchtid slocknade både Daniel och jag och sov i fem timmar.



We made it back to Sweden without any problems. Daniel liked flying. He slept during most of the first flight, but only 2x45 minutes on the second flight. He got a bassinet to sleep in, so I didn't have to hold him the whole flight. He fell asleep after about 1 hour of flying, and when the flight attendant saw that he was sleeping, she brought me my food. That's good service!
The only problem was that Daniel spit up a lot, so I had to change his outfit 3 times, and dirty diapers 4 times...

We landed at 7.45 am, after an 8 hour flight, very tired, but happy to be home. Unfortunately the big toy box didn't make it to Stockholm. My dad, my sister Sylvia and her husband Urban picked us up, and we're spending the first night at their house to recover before going home to the apartment.