Jetlag och förkylning

Igår slog jetlaggen till. Vi kom i torsdags kväll. Fredagen gick ganska bra, fast vi var trötta på kvällen, både Daniel och jag. Men i går... tröttheten går inte att beskriva. Möjligen att jämföra med den intensiva tröttheten i början av graviditeten, när man kan somna stående mitt i en mening. Så känns det. Hjärnan har gått och lagt sig, det går inte att tänka och det är svårt att prata för det är helt fel ord som kommer ur munnen. Om man nu ens minns vad det var man pratade om.

Gjorde misstaget att sova en liten stund mitt på dagen, och det gjorde bara det hela ännu värre.

Maria kom över med sin familj, och vi gick ut en stund i det vacka vädret. Solen sken och det var runt 10 plusgrader. Jag frös och frös, troligen pga jetlaggen.

Maria var här som utbytesstudent samtidigt som jag, skolåret 1984/85. Nu är hon här och hälsar på med sin man Håkan och barnen Oskar, 11 och Elsa, 8. De började med en vecka i shorts och på beacherna i Florida innan de kom hit till kylan. Nu bor de hos Gail, som var en av Marias amerikanska mammor. De har haft fullt upp. Maria kom hit med Rotary, vars utbytesstudenter får bo i flera familjer. Maria har därför haft fyra värdfamiljer att hälsa på hos.

På nyårsafton ska vi ha en Svensk Lucia/jul/nyårsfest hemma hos min mamma Grace. Maria och jag står för det mesta av maten. Det blir det mesta som brukar finnas på ett svenskt julbord plus saffranskaka och lite annat smått och gott. Gail, Maria och jag var och handlade allt som behövdes till festen. Min shoppinglista var inte särskilt lång, men jag glömde ändå flera saker. Går tydligen inte ens att läsa innantill med jetlag.

På kvällen var vi över hos Maria och åt middag. Vid 9 var det dags att gå hem och lägga trött bebis. Men se det gick inte. Vi har fått en natt med begränsad sömn, för Daniel blev snuvig och kunde inte andas när han låg ner. Jim och jag fick turas om med att sova sittande och hålla i honom. Idag hostar han och nyser. Själv har jag ont i halsen, nyser och är snuvig. Det är farligt att flyga. Jag brukar bli sjuk efter några dagar nästan varenda gång.

Vi är här nu!

Nu är vi åter i Ohio. Resan gick bra, Daniel är proffs på att flyga. Det hjälpte kanske att vi bara sov 3,5 timmar natten innan (somliga tyckte att man kan busa, bl a tända och släcka lampan, till 1 på natten, därefter gråta till 02.15, sova till 04.15 och därefter gråta igen till 5, varpå det sedan var dags att vakna 06.30...) Nu somnade han i alla fall när vi lyfte och sov två timmar. Då hann jag också sova en timme och sedan äta. Sedan var han vaken i två timmar, åt, busade med killen som satt i stolen framför, kröp och gick i full fart upp och ner i gångarna och hälsade på medpassagerare. Sedan åt han igen, somnade och sov i tre timmar. Jag sov i en timme till.

Det tog 9,5 timmar till Chicago. Där hade vi 4 timmar till nästa plan, vilket är ganska lagom när man måste gå igenom passkontrollen, hämta ut och förtulla bagage, lämna in incheckat bagage igen för nästa flygsträcka, byta terminal och gå igenom ännu en säkerhetskontroll. Det är dessutom alltid för varmt på flygplatsen i Chicago, vilket inte är så kul när man står i kö med barn i sele, eller släpar på sitt bagage. Det är då man ångrar att man har med tre paket välling, tre paket kaffe, massor av barngröt och godis i massor att ge bort i julklapp...

Medsläpat.

Vid gaten för nästa plan var det trångt, nästan alla stolar var upptagna och folk satt på golvet också. Men kommer man med barn och ser lite lagom förtvivlad ut, så brukar det alltid vara någon som upplåter sin plats och erbjuder hjälp med väskor och annat.

Sista flygstreckan, från Chicago till Columbus, oh, tog bara 40 minuter. Jim mötte oss vid bagagebandet. Daniel sov en stund även på detta plan och var riktigt trött vid detta laget. Vi landade kl 18.20 lokal tid, vilket är 20 min efter midnatt hemma i Sverige. Daniel kände igen sin pappa, men visade inga särskilda känsloyttringar först. Efter att ha krypit runt en stund ville han dock till pappa och kramas!

Två timmars bilresa hem, och sedan fick vi äntligen... packa upp! Och ta en dusch och gå och lägga sig vid halv 11.

Nu är det jul igen

Idag på eftermiddagen har kom Alison och Kelsey hit. Även Karin, Jims syster, var här en kort vända och Jims föräldrar kom över. Det var julklappsdags igen. Det stod flera kassar med julklappar här och väntade på oss. Daniel fick massor av kläder och leksaker. Bäst var lastbilen han fick av sin pappa. Flaket är fyllt med legobitar model större och dem åker han runt med i huset och "lastar av" lite där han tycker att det passar. Man får se sig för när man går...

Själv fick jag också kläder, en mysoverall, en pyjamas och några tröjor. Dessutom choklad och kakor av olika sorter. Och så fick jag öppna det största paketet av dem alla! Jim har köpt en ny mikrovågsugn åt oss. Stor och fin. Mycket större än den gamla. Så den får inte plats på hyllan där den gamla stod, utan tar nu upp alltför stor plats på köksbänken. Vi hade inte mycket bänkytor som det var, men nu är det i stort sätt omöjligt att få plats att göra något annat än blanda till barngröt eller göra en kopp kaffe. Måste åka att köpa en ny hylla till nya mikrovågsugnen snarast...

Daniel kände igen alla och verkade tycka att det var kul att träffa dem. Utom farfar som fick honom att gråta igen. Han tycks ha svårt för stora män.

Blixtvisit

Dagen innan avresan tillbaka till USA fick vi äntligen en chans att träffa Anna, Håkan och Nova. Man hinner inte mycket på 3,5 veckor hemma. Dra bort dagarna som går bort pga jobb, sjukdom (egen och andras), julstress och julfirande så får man kvar ca en halvtimme att träffa sina vänner och byta julklappar. Men vad gör väl det när vi är så väl informerade om varandras liv - genom bloggarna! Fast det går ju faktiskt inte upp mot att träffas i levande livet.

Nova fick en hundvalp som sällskap till sin andra hund. Anna lekte med sin nya kamera och Håkan och Daniel ägnade sig åt lite killsnack.

Nästa gång jag kommer hem ska jag minsann se till att hinna se tillbyggnaden på deras hus. Kanske ska boka in dagen i almanackan redan nu???

Jul i Knivsta

GOD JUL!

God jul på er alla!

Hoppas att just du får en fantastiskt mysig, avkopplande och fröjdefull jul! För det är du värd!

Om bara några dagar bär det av tillbaka till USA, men först ska vi njuta av julen härhemma. Både snön och solen lyser tyvärr med sin frånvaro. Får väl hoppas att barnens ögon gnistrar tillräckligt för att kompensera!

Det ska bli spännande att se hur Daniel reagerar på julgran, pynt och julklappar. Jag har faktiskt inte julpyntat alls i år. Det skulle bli så stressigt att plocka undan allt igen innan vi åker, alternativt mindre kul att komma hem till och få ta hand om nästa gång...

Vi får se om Daniel tänker börja gå idag. Det är väldigt, väldigt nära nu. I natt var han vaken vid tvåtiden och bara MÅSTE öva sig på att gå. I sängen. Vilket innebar att han ramlade över mig hela tiden. Till slut gav jag upp och tog ner honom på golvet och så gick vi runt, runt i lägenheten i en halvtimme. När man håller i båda händerna så går han otroligt stadigt. Han kan också gå och hålla i bara en hand, men då blir han lite osäker. Och det gick bättre och bättre. Sista varvet släppte han själv min hand och tog ett steg helt själv innan han satte sig ner. Kvart över tre sov han...

Nu åker vi iväg och firar riktig jul!

Daniel äter själv - med hela ansiktet (video)

Daniels första julklapp (video) (eng)

Daniel öppnar sin allra första julklapp någonsin. Det är en liten tomtenissepojke från morfar.

Daniel opens his first ever christmas present (from grandpa, it's an elf )

Daniel går (video) (eng)

Daniel tar en promenad med hjälp av morfar. Det går väldigt vingligt, men det beror nog mest på de nya skorna som testas.

Daniel takes a walk with the help of grandpa. He's very wobbly, but that's because he's trying on his new shoes.

Kan äta själv (eng)

I morse åt han gröten själv. Och i kväll var det dags för rotfruktsmos. Halvvägs igenom måltiderna vill han ta över skeden själv. Det går riktigt hyfsat. Men han skulle nog svälta om han tvingades att peta i sig allt själv, för det mesta hamnar på kläderna eller runt om i ansiktet. Här är bildbevisen för att han kan äta mos på egen hand!





Daniel wants to eat his food all by himself, and he is mastering the art of using a spoon (and I'm getting pretty good at doing laundry!). Fortunately I often get to feed him the first part of the meal and then he takes over. If he would eat all of it by himself he would starve.

Kul i stallet

Idag hade vi sällskap ut till stallet med Lovisa, Elias, Sandra och Sylvia. Det var lite kallt, men vi hade trevligt. Lovisa fick rida lite, ensam i det stora ridhuset. Jempe lyssnade bra på henne, fast vi fick linda stiglädrena två varv i stigbyglarna och hennes ben inte räckte så långt nedanför sadeln. Men visst syns det att hon rider på ridskola! Det såg riktigt bra ut. Tyvärr höll de på att jobba med en traktor utanför och det gjorde Jempe rejält nervös av och till. Så det blev inte så långvarig ridning.

Tror ni att jag hade kameran med? Naturligtvis inte. Tyvärr.

Hur det är med Jempes hov? Tack ganska bra. Det är fortfarande ett hål rätt igenom hoven. Det gipsas för att hindra att det kommer smuts in i operationssåret inne i hoven. När det är blött och lerigt ute så blir gipset mjukt och måste bytas varje dag. Så det är lite pyssel. Tur att det blivit torrare och kallare!

Daniel och Curt

Curt är Daniels första egen häst. Daniel var nyfödd när han fick Curt av familjen Birkehammar. Nu börjar proportionerna mellan Daniel och Curt bli lagom för att de ska kunna leka ordentligt.

Vi har varit ute hos Jempe (den riktiga hästen) några gånger sedan vi kom hem, men jag har inte lyckats få med kameran. Får se hur det går på fredag, lördag och söndag, för då ska vi också till stallet.

Kul på tunnelbanan

Häromdagen åkte vi tunnelbana till ett möte i stan, Daniel och jag. Daniel gillar att åka tunnelbana. Det är kul att titta på alla människor. Denna dag tröttnade han dock ganska snabbt och fick en tidning titta i istället. En av de där gratistidningarna, som är lagom i storleken för ett barn.

Han greppade tidningen direkt och bläddrade försiktigt. Det såg verkligen ut som om han läste. Jag såg hur medpassagerarna runt om kring tittade på honom och log, för det såg rätt kul ut. Men så plötsligt bläddrade han upp en sida, tittade på den och såg lite bekymrad ut. Med ena handen pekade han på en rubrik i tidningen, samtidigt som han tittade upp mot mig och sa "dä, dä" med en frågande röst. Så jag tittade ner i tidningen, frågade om det var lite för svåra ord för honom och drog sedan fingrarna under texten samtidigt som jag läste högt för honom. Han följde med mina fingrar med blicken, med stort intresse. Nu såg jag hur medpassagerarna började se förbryllade ut. Efter en stund var det en kvinna som inte kunde hålla sig, utan lutade sig fram och frågade: "hur gammal är han?". "11 månader", sa jag. "Men...", sa kvinnan. "Kan han verkligen läsa vid den åldern".

Daniel gillar Bollywood (video) (eng)

Det är inte Daniels bästa dag idag. Han är gnällig och verkar på väg att bli förkyld. Men efter en liten sovstund har han hittat sitt nya intresse: Bollywoodfilm på TV. Han verkar helt uppslukad, skrattar glatt ibland och dansar med till musiken.

Daniel is enjoying a Bollywood movie on TV. It is obviously very funny, and he's dancing to the music. Good, because he's not feeling good, I think he's getting a cold.

Tiden går

Nu har vi varit hemma i över en vecka. Det har inte direkt varit någon semester, utan fullt upp hela tiden. Möten nästan varje dag. Stallet lördag och söndag. Min pappa var med och passade Daniel på söndagen. Jempe mår bra, hoven läker fint, men det finns ett litet hål som fortfarande gipsas dagligen.

I går, söndag, var det dessutom vår ettåriga bröllopsdag! Och den firas alltså på skilda håll, eftersom Jim är kvar i USA. Det var knappt att vi kom ihåg att det var idag, men vi försökte fira per telefon efter bästa förmåga. Får väl planera lite bättre firanden i framtiden.

Idag, måndag, har jag hunnit med en hel del. Började med besök på BVC. Därefter lunch med en kollega för att prata jobb. Sedan möte på jobbet, varpå det var dags för tandläkarbesök. Och så lite mer jobb när jag kom hem sedan på kvällen.

Daniel börjar få lite stil på skedhanteringen! (video)

Och sedan gick det utför...

Efter ett par nätter med god sömn blev det lite problem... I går, onsdag, hade vi möte på jobbet med efterföljande glöggparty. Kom hem vid halv 6. Matade Daniel - och sedan somnade vi båda två! Och vaknade vid elva. Inte så jäkla smart... gissa vem som inte somnade förrän vid 5 på morgonen efter det? En liten unge som tillbringade natten med att leka. Som tur var hade jag inget inplanerat förrän ett möte kl 15.00 idag. Än en gång med efterföljande glögg, faktiskt. Får väl se hur det går i natt... Vi har ett besök hos en barnläkare inbokat i morgon kl 10.40, så det vore ju skönt att få sova några timmar.

Oj, bäst att lägga tillbaka allt innan mamma kommer... (video)

Mera sömn

Igår somnade Daniel vid 22.30 och jag vid midnatt. Vi vaknade... kl 11.30! Så här mycket har jag inte sovit sedan Daniel föddes. Tänk, jag hade glömt det otroligt härliga känslan av att vakna utvilad, men har nu fått uppleva det igen två dagar på raken.

Daniel utforskar garderoben

Idag har Daniel utforskat lägenheten och leksakerna på allvar. Och vi har städat och diskat och tvättat...

I morgon börjar allvaret på allvar. Möte på jobbet kl 10. Men innan dess kommer det hit "dörrkillar" och fixar dörren. Nya säkerhetsdörren är inte så säker, trots allt. Den går nämligen inte att låsa utifrån. Det var knappt att jag lyckades låsa upp när jag kom hem igår, men sedan har jag inte lyckats låsa igen, utifrån. Så det blev till att vackert stanna inne tills dörrkillarna hade tid att komma och försöka lösa problemet. Dörren verkar ha satt sig.

Nu är det läggdags och NU blir jag plötsligt jättehungrig. Får väl ta och äta något innan jag lägger mig. Godnatt!

Vad gör man första dygnet hemma?

Äter och sover!

Vi åkte först till Knivsta, där vi åt lunch och drack kaffe och umgicks med familjen en stund. Daniel är lite blyg, särskilt när han är trött och precis har upplevt en lång flygresa och plötsligt befinner sig i en ny miljö som han inte riktigt känner igen. Det var kul, men lite läskigt att träffa morfar, kusinerna och moster och morbror.

Kusin Kalle dök för övrigt upp på helt nyinköpt motorcykel - i december! Han kom direkt från säljaren. Jag frågade om det inte var kallt, och han medgav att han nog hade trott att han skulle frysa ihjäl innan han var framme.

På eftermiddagen somnade både jag och Daniel i soffan. Vaknade efter 2-3 timmar och kollade lite på tv. Gick och la oss vid 10 - och vaknade kl 14.00 nästa dag! Fast jag var vaken någon timme vid 6 på morgonen och låg och läste, men somnade om. Daniel fick i alla fall i sig lite bröstmjölk av och till under natten och dagen, men jag var inte ens hungrig när jag vaknade.

Vid 4 på eftermiddagen kom vi iväg hemåt Stockholm, med pappa/morfar som sällskap och hjälp. Daniel kände väl igen sig lite, men vågade inte utforska alltför mycket utan mammas sällskap. Han behövde en kram var 5te minut ungefär för att få nytt mod att utforska omgivningen och alla leksaker.

På resande fot

Så har man då äntligen landat igen på Svensk mark! Resan gick bra, men det är lite jobbigt att resa ensam med en snart 11-månaders bebis. Än värre är det naturligtvis att bli försenade. Men först blev vi för tidiga. Mitt plan från Cincinnati till Chicago var bokat till 12.15, men så fick jag besked om att det var ändrade planer. Avresa kl 9.55 istället. Vi åkte till Cincinnati kvällen innan och bodde på hotel. Hellre 30 min till flygplatsen än drygt 2 timmar på morgonen...
Första resan gick bra. Landade i Chicago 11.30 lokal tid. Nästa plan gick kl 16.25. Vad gör man så länge med en bebis på en flygplats? Först sov Daniel i en timme. Sedan tittade vi i affärer. När han blev rastlös gick vi till gaten där det var nästan tomt.

Utan strumpor i Chicago

Där utvecklade Daniel sin nya hobby: krypa med sittvagn. Video kommer i nästa inlägg. Han höll på med detta i en dryg timme, till förbipasserandes underhållning. Sedan åt vi lite och så tittade vi ut genom fönstret på vårt plan, som kom ungefär samtidigt som vi, och som nu täcktes med snö... Sedan slutade det snöa och började regna lite smått. Det fick sina följder, skulle det visa sig. Så småningom var det äntligen dags att gå ombord. Daniel började bli trött igen och jag var hungrig, så det kändes bra att kliva ombord.

Nedisat plan...

Då började eländet. Klockan gick. Vi var uppenbart försenade, men varför? Snöovädret? Men det hade ju slutat snöa?! Visserligen var det fortfarande väldigt grått och dåligt sikt, men ändå? Sedan kom kaptenens besked. Man väntade på att någon skulle komma och stänga bagageluckorna. Sedan kunde man beställa avisning och så var det dags för avfärd.

Luckorna stängdes. Avisning påbörjades. Och misslyckades! Kaptenen meddelade att man inte fått bort det pansarliknande islagret på sjärtpartiet, så det skulle ta ett tag till, okänt hur länge. Efter nästan en timme meddelade han att teknikern sagt att det nog skulle ta 15-20 minuter till. Varpå han sedan meddelade att teknikerna meddelat att avisningen misslyckats igen och att det nu var så länge sedan resten av planet avisats, att de var tvungna att börja om från början igen. Det skulle ta ca en timme...

Under hela denna tid blev det allt varmare i planet och luftkvaliteten blev allt sämre. De kunde ju inte ha ventilationen igång medan de använde kemikalier utanför. Daniel sov första två timmarna, men när han vaknade fick jag gå till köket längst bak i planet, tillsammans med andra småbarn och föräldrar, för där var det svalast. Ingen mat fick vi heller under väntan.

Men vi kom iväg, drygt 3 timmar försenade. Maten serverades snabbt och var god, även om det är svårt att äta flygplansmat med en hungrig bebis i knät. Han åt nog hälften av min mat. Eller, han åt lite och slängde resten på golvet. Men det gick ju faktiskt att få lite mat i sig med bebis i knät.

Så var det det här med bagaget. Hur hanterar man en bebis, en barnvagn, en skötväska och tre resväskor ENSAM? Det går, som bilderna visar. (Bilderna är från Cincinnati, Jim fotade)

Väskor med hjul på är bäst. Särskilt om man kan spänna ihop dem som på bilden. Gissa om jag fick många förundrade blickar på Arlanda när jag med bestämdhet hävdade att jag inte behövde hjälp med väskorna och inte behövde en kärra. Vissa av mina medresenärer trodde nog att jag vad galen. Särskilt när jag sedan plockade de två större väskorna av bandet och fortfarande hävdade att jag klarade det hela själv. Riktigt kul att se deras miner när jag sedan rullade iväg mitt bagage - lätt som en plätt!

Checkade alltså in två väskor. Den tredje var handbagage, och på den hängde jag även skötväskan tills jag fick ut barnvagnen igen på Arlanda. Den kom snabbt, som tur var. Övrigt bagage fick vi vänta länge på!

Men så var vi äntligen framme och kunde förena oss med välkomskommittén på fem personer.

Daniel motionerar vid gaten i Chicago

Sova middag med katt

Det är mysigt det!

Stort steg för liten kille

Det är kul med skor. Men lite knepigt att krypa med skor på. Så om man tar av sig en sko så får man lite mer kontroll...


Vi har haft några fina dagar igen, men sol och runt 12-15 grader. Himla skönt. Det känns som om batterierna laddas lite igen av solen.

Daniel vill ut, Tiger vill in...

Läggdags med förhinder

Skulle ju gå och lägga mig redan strax efter midnatt igår. Men se det gick inte. Först smet Jim först in i badrummet. Sedan hade Daniel synpunkter på att jag ville lämna sängen. Och när jag äntligen fått hans tillåtelse så hade yngsta tjejen smitit in i badrummet. Och varit där i 5-10 minuter. Hmmm. Hon som gick och la sig vid halv 11. "Hon går i sömnen och tror att det är morgon", sa Jim. Strax därefter hörde vi hur duschen gick igång. Jim gick och knackade på. "Vet du vad klockan är", frågade han. "Yeah" hörde man därinnifrån. "Vad är hon då?" frågade Jim, och fick till svar "Jag vet inte" och sedan något grymtande om att han får vänta på sin tur. Hon duschade i ca tio minuter innan hon kom ut, och med ett generat leende kom in till oss och sa att hon måste gått i sömnen och ställt sig i duschen.

Klockan var en bra bit över ett innan jag äntligen kom isäng. Och då kunde jag inte somna. Till slut gav jag upp och gick ut och la mig i soffan med en bok - och somnade. Vaknade efter ett tag och gick tillbaka in i sovrummet och la mig, bara för att bli misshandlad av mitt barn. Han både sparkade, slogs och bet mig i sömnen i natt. Sedan vaknade han och ville absolut inte sluta amma, även om han somnade. Då grät han när jag försökte lägga ner honom.

Så istället för att vara extra utvilad har jag denna dag tagit ytterligare ett steg mot total utmattning... Och jag som måste packa! Eller åtminstone börja fundera på vad jag ska ta med mig hem. Och boka återresan hit, om jag kan hitta biljetter...

Nedräkningen har börjat

Usch vad tiden går fort!

Man hinner ingenting, särskilt inte när man är trött och både passar bebis och jobbar halvtid...

På lördag morgon flyger vi hem till Sverige, Daniel och jag. När ska jag hinna packa??? Vad ska jag packa??? Jag har glömt hur man gör. Kanske en god natts sömn (för en gångs skull) kan hjälpa.

Vi åker till Cincinnati redan på fredag kväll och bor på hotell (gratis, det gäller att ha rätt vänner här i världen, t.ex. sådana som är hotellchefer) eftersom planet går vid 8 på morgonen.

Det får bli allt för denna gång. Nu är det läggdags.

Tröttsamt

Varför gör han så? Min son kan sova sött medan jag ligger bredvid och läser en bok sent på kvällarna. Men så fort jag lägger ifrån mig boken, släcker lampan och kryper ner under täcket, då vaknar han, sätter sig upp, gråter och vill amma. Så länge jag har lampan tänd och läser kan jag röra mig i sängen, prata med Jim, pussa på Daniel och till och med flytta på honom utan att han vaknar. Men så fort jag släcker och ska sova, då jävlar. Det är som att trycka på en av- och påknapp. Väldigt, väldigt irriterande. Det slutar med att om jag är trött så läser jag lite extra länge, för det är mindre jobbigt (och bekvämare) än att ligga vaken i mörkret och amma. Särskilt som han tar lång tid på sig. Halvsover och somnar till ibland. Men lägger jag ner honom bredvid mig i sängen så vaknar han och gråter igen. Funderar på att sova halvsittande med en bok i knät och lampan tänd.

Mera mat

Daniel vill ha mera mat!

Gjorde en väldigt god pastasås idag, som jag gärna vill dela med mig av. Receptet i alla fall.

Vi orkade inte åka och handla, så det blev "man tager vad man haver". Det vi hade var:

3 stora palsternackor

2 morötter

1/4 lök

Lite salladslök

2 vitlöksklyftor

1/2 tomat

2-3 msk röda linser

1-2 msk soltorkade tomater-puree (finns i tub)

1 dl grädde

2-3 msk smör

2-3 msk rapsolja

2 dl creme fraisch

3-5 dl mjölk (till lagom konsistens)

örtsalt

Före servering: blanda i 1/2-1 dl riven parmesanost.

Rotsakerna skalades och kokades i lite vatten med italienska örtkryddor (oregano, mejram, timjan, rosmarin och "sage" som jag just nu inte kommer ihåg vad det heter på svenska) och peppar. När allt började mjukna hade jag i resten av ingredienserna ovan, utom örtsalt, mjölk, creme fraische och parmesanost. När det var helt mjukt mixade jag med mixerstav. Sedan tog jag undan några dl till Daniel för idag och senare. Sedan hade jag i resten av ingredienserna.

Serverades till spagetti och alla tyckte att det var jättegott! Särskilt Daniel som SKREK efter mer när jag matade för långsamt och igen när det tog slut. Det var bara att gå och hämta mer av det jag tänkt spara.

Här har firats helg

Igår, torsdag, firade vi Thanksgiving, en helg som är nästan lika stor som julen här. Jim hade två dagar ledigt, vilket är lika mycket som de får ledigt vid jul.

Vi firade hos Jims syster, Karen, som har stort hus. Ganska mycket folk där, mest familj men även lite vänner. Det fanns några barn för Daniel att leka med också, varav en liten parvel som är drygt två månader äldre än Daniel. Han heter Colton och kan gå. Men igår var han inte på humör, utan grät mest. Daniel ville gärna ha kontakt, men det ville inte Colton.
Daniel var på strålande humör och tyckte att det var jättekul med alla människor och alla leksaker som fanns där. Men tyvärr kom jag inte ihåg att jag hade kameran med, så jag tog inga kort.

Mat fanns också i massor. Här äts det kalkon, potatismos, sås, fyllning som inte ligger i kalkonen utan i egen skål, tranbärssylt, olika rätter gjorda på sötpotatis mm. Det är ungefär samma vid alla helger. Alla hade med något. Det intressanta är att i detta land så lagar man väldigt lite själv. Även hemlagat betyder att man blandat ihop pulver köpta i affär. Och ingen skäms över att slänga upp köpta efterrättspajer på buffébordet. Man äter på papptallrikar och med platsbestick. Dryck till maten är främst läsk eller kaffe.

Vi hade med en otroligt god sallad som Jim gjort, med granatäppelkärnor och mandarinklyftor. Väldigt vacker var den också, se bilden. Recept kommer, men jag hittar det inte just nu.

Alison slog alla med häpnad och lagade en rätt. Gröna bönor i en sås gjord på champinjonsoppa (på burk) och som man strör rostad lök över. Jättegott.

Själv gjorde jag en efterrätt på smördegsplattor som fylldes med frukt- och bärmos (barnmat), marshmallows och färsk frukt (persika, äpple och päron) i skivor ovanpå. Strö över en blandning av socker och kanel och några små klickar smör. Gräddas, får kallna och serveras med vispad vaniljgrädde.

På efterrättsbordet fanns också två olika pumpapajer (obligatoriskt vid thanksgiving), en pecan- och kolapaj och en massa annat gott.

Lagom till thanksgiving försöker folk få upp sina juldekorationer utomhus. Måste fota någon gång. Det är helt otroligt vad folk kostar på. Och vilken dålig smak de flesta har. Men smaken är ju som baken, så jag kanske är ensam om att tycka att det ser hemskt ut.

Vi har haft härligt höstväder med nästan 20 grader. Visserligen molningt och höstligt, men ändå. Träden har tappat ungefär hälften av sina löv och en del trädgårdar blommar fortfarande. Det är lite konstigt att se julbelysning hänga över en blommande rosenbuske...

Igår kom kylan. Det var jacka på. Och det blev nollgradigt under natten. I morse snöade det visst! Men det var borta när jag vaknade. Just nu, efter midnatt, är det -4 grader. Kommande vecka får vi mellan 8 och 17 grader på dagarna, men regn de varmare dagarna.

Dan-del

Det är Daniels namn på sig själv, tror jag. I går läste vi en bok med en spegel i. När vi såg oss i spegeln så sa jag "titta, där är mamma och Daniel". Daniel tittade i spegeln och sa "Dan-del". Det är första gången vi hört honom försöka säga sitt namn. Sista också för den delen. Han verkar intensivträna språk någon dag i veckan. Då kommer nya ljud och nya ord. Sedan återgår han till det gamla "bla-bla-bla" i några dagar. Eller så säger han inte mycket alls. Men idag har han varit pratsam och haft synpunkter på allt möjligt. Ibland blir han arg och då kommer orden i strida strömmar. Önskar bara att de gick att förstå. Ja, ibland är det ju inte så svårt, t ex när han blir arg över att man tar ifrån honom telefonen eller något annat han inte får leka med (eller studera i detalj, inklusive smaktester). Han bidrar också gärna till konversationen vid middagsbordet.
Nu väntar jag bara på att han ska förstå att det är jag som är mamma. Och så vore det kul att höra honom säga "Dan-del" igen.

Och gud skapade jorden på sex dagar

Faktiskt. Så gick det till. Det skedde för ca tio tusen år sedan.
Det är i alla fall vad folk tror här i bibelbältet. Det handlar alltså inte bara om att tro på gud, utan här finns en stark fundamentalistisk bibeltro. Utvecklingsteorin, den om att jorden skapades med en stor smäll och har växt fram under miljontals år, och vi härstammar från aporna, det undervisas inte om i skolorna. Skolorna håller tyst och vill inte bli inblandade i strider med föräldrarna. I kyrkans söndagsskola får man däremot lära sig att bibelns skapelseberättelse är den enda sanna. Även mina styvdöttrar tror att gud skapade världen på sex dagar. Men den yngsta är dock lite skeptisk och tycker att det är märkligt att söndagen, som var guds vilodag efter veckans hårda skapande arbete, nu är veckans första dag. Hm.
Jim berättar att han fick en bok om evolutionen av sin mamma någon gång när han var 8-10 år. Det var innan hon blev mer bibelfundamentalistisk... Själv är jag lite bekymrad över hans döttrars utbildning, men det är inte Jim. Han säger att de i alla fall inte är särkilt intresserade och om de pluggar vidare så får de den utbildning de behöver. Det ligger väl något i det.

Det är inte konstigt att det finns ett skapelsemuseum i Cincinnati, två timmars bilresa härifrån. Museet öppnade i somras och är otroligt påkostat. Bilder och några få men kritiska kommenterar finns på http://web.mit.edu/gjordan/www/creation/slides/_DSC2310.html Det är värt en koll!!! Där får man bl a se hur det såg ut i Paradisets lustgård och man får lära sig att människorna levde i harmoni med dinosaurusarna. Alla fossiler tillkom vid den stora syndafloden när jorden ödelades och alla döda växter och djur begravdes i lager. Före synden fanns ingen svält, inga sjukdomar, inget lidande och ingen död. Det kom efter syndafloden. Så nu vet ni det.

Puss på dig, lillebror!

Kelsey följde med mig och handlade ikväll. Detta efter att Jim varit och handlat, och köpt fel tvål. Och så hade vi glömt att vi behövde yogurt. Så jag åkte tillbaka. Lämnade tillbaka tvålen i kundtjänsten och skulle stoppa pengarna jag fick tillbaka i plånboken. Som jag då upptäckte att jag inte hade med mig... Så det var bara att åka hem och hämta plånboken. Då fick jag alltså med mig Kelsey.

Som redan rapporterats fick Kelsey väldigt bra betyg häromveckan. Det belönades nu även med ett väldigt rött läppstift som hon gärna ville ha. Daniel fick ett par pussar när vi kom hem.

Barnfritt

I fredags försvann tjejerna till sin mamma. Äntligen nästan barnfria. Ja, Daniel var ju kvar förståss. Men igår, lördag kväll, hade vi barnvakt och gick ut och åt, bara Jim och jag. Första gången vi varit ute och gjort något kul bara vi två, sedan Daniel föddes. Jims föräldrar var barnvakter och vi tänkte försöka vara borta i två timmar.

Det började bra. Daniel var på strålande humör och tyckte att det var kul att få besök. Inte brydde han sig om att vi försvann ut genom dörren heller. Och det var en skön kväll, behöver inte ens ta jacka med oss.

Vi åkte till favoritkrogen the Pizza Pub. Där var det nästan fullt och bara en servitris. Så det tog sin tid. Och vi fick inte riktigt vad vi beställt. Och så tog de för mycket betalt, insåg vi när vi räkande efter lite senare. Men gott var det.

Sedan sammanstrålade vi med några vänner på en annan restaurang, men efter 20 minuter där började vi längta hem. Det var en trevlig kväll. Synd bara att jag var så trött och att Jim hade ont i huvudet. Borta bra men hemma bäst. När man får sova i soffan framför tv:n. Vi får väl göra om det någon annan gång.

Ha, jag fick den!

Så här glad blir Daniel när han får låna pappas mobiltelefon en stund.

Ohio State university spelade match (amerikansk fotboll) mot ärkefienden Michigan idag. Därav Daniels klädval. Han är redan inbiten Ohio State fan. Eller om det kanske är alla som ger honom kläder som stämmer in på den beskrivningen?

Jag skulle ju bara... HJÄLP!

Jag skulle ju bara skriva ett tyskt u. Sånt där med två prickar över. Men hur gör man det? Jag prövade mig fram. Och råkade trycka på ett par tangenter för mycket. Plötsligt såg skärmen ut så här framför mig:

Dubbelklicka på bilden så ser din skärm ut nästan som min gjorde! Så förstår ni min förtvivlan. (kom sedan tillbaka hit genom att klicka på den gröna "tillbaka"-pilen längst upp till vänster på skärmen). Skärmbilden är roterad! Får ställa datorskärmen upp på högkant för att kunna läsa.

Försökte förbrilt komma på vad jag tryckt på för knappar. Men utan resultat. Ringde Jim. Det tog fem minuter att få honom att förstå problemet (vem har någonsin hört talas om detta problem?), ytterligare fem minuter att få honom att sluta skratta och sedan 5 sekunder för honom att tala om hur man gör för att få texten på normal ledd på skärmen igen. Superlätt. Man trycker på "Alt" och... nej, förresten, det tänker jag inte berätta. Ett sånt superbra litet skämt att roa sina kollegor med. Tänk när de kommer tillbaka efter lunchen och upptäcker att allt på skärmen är upp-och-ner! Eller göra på sin egen dator för att förhindra att andra, t.ex. tonårsbarn, snor datorn medan man går och hämtar en kopp kaffe...

Någon som vill veta hur man gör? Sätt in en hundring på mitt konto så berättar jag. Dyrt? Vänta bara tills du har samma problem en dag (t.ex. när jag är på besök, hehe) så tycker du nog att det är värt pengarna...

Här har shoppats igen

Fast först gjorde vid det omvända. Vi sålde. Vi satte ut annons på gamla bilbarnstolen igår och det dök upp en köpare idag. När hon ändå var här lurade jag på henne en babysitter och lite barnkläder också. 65 dollar fick jag ihop på försäljningen.

Det räckte bl a till två nya pyjamasar och ett par gympadojjor storlek 5. Tog ju inte med några av Daniels ärvda skor från Sverige, vilket visade sig vara ett misstag. Nu behöver han skor. Storlek 5 motsvarar 21 i svensk storlek. Tror att han har 3 par skor i den storleken hemma.

Fast de här är rätt coola. De blinkar rött när man slår dem i backen.

Mamma. Det är jag det! Eller?

Äntligen! Mitt barn säger "mamma". Det började med ett litet försiktigt "mam" i förrgår kväll. Sagt med lätt förundran och stor koncentration. Han liksom smakade ordentligt på ordet. Och så igår började han med "mammammammamma". Så småningom sa han "mamma", klart och tydligt. "Ja, det är jag det", sa jag, glatt leende. "Vad vill du min älskling?" Men han bara tittade på mig som om jag inte var riktigt klok, vände sig bort och fortsatte säga "mamma", "mamma". När Jim kom hem från jobbet så log Daniel stort och sa "mamma". Och när Alison satt och gjorde läxor kröp han över till henne och sa "mamma". Men varje gång jag försökte påpeka att det faktiskt är jag, bara jag, som är mamma här, så tittade han bara på mig med misstänksamt ointresse.

I morse vaknade han med ett stort leende, satte sig upp, tittade på mig och sa "pappa".

Jaja, han lär väl sig så småningom. Hoppas jag.

Lucky duck

Och vad i hela friden är detta?


Jo, så här var det. En av Jims kollegor råkade dekapitera en annan kollegas and, som sedan länge ruvar på hans skrivbord. Som tur var fanns det rådiga kollegor tillhands som utförde akuta kirurgiska mirakel (dvs limmade ihop anden). Med syrgas och allt.

Nattsudderi och sovmorgon - för somliga

Daniel somnade vid 9 igår kväll. Och sov utan sällskap i sovrummet, vilket är ovanligt. Men vid 11 vaknade han igen och vägrade somna om. Vid 02 insåg jag att han arbetat upp en hunger av allt gråtande. Han åt två hela portioner mat! Men vägrade ändå att sova utan att amma varannan timme resten av natten och sova ovanpå mig. På morgonen sov han dock djupt, så jag tänkte ta sovmorgon. Men inte gick det inte. Varje kvart ringde telefonen. Mest säljare och andra samtal man inte vill ha. Det går inte att stänga av telefonen, så det vara bara att lida vidare. Skippade lunchen på Jims jobb, den är jag inte i skick för.

Daniel? Jo, han sov långt efter att jag gett upp och gått upp. Försökte väcka honom några gånger, men det gick inte. Han till och med lindade in sig i täcket, han som normalt vägrar att ha täcke på sig. Strax före 12 fick jag till slut upp honom. Nu är klockan halv 2 och han vill sova igen. Jag är frestad att ta en liten tupplur tillsammans med honom. Frågan är bara om han sover i natt sedan?

Sötpotatis och marshmallows

Ni kanske inte tror mig, men en gratäng gjord på sötpotatis och mashmallows ingår på mångas buffébord vid Thanksgiving, som firas nästa helg. Övriga obligatoriska inslag är kalkon (som alltid vid amerikanska högtider - de äter samma sak varje gång) med fyllning som inte ligger i kalkonen utan i skål vid sidan av.

På Jims jobb tjuvstartar man med liten Thanksgiving-buffé till lunchen redan i morgon. Alla ska ha med något. Så idag har jag hjäpt Kelsey att göra en sötpotatis och mashmallow-gratäng som Jim och jag ska ta med. Daniel och jag är nämligen också inbjudna.

Om någon blir lite nyfiken på hur det smakar (vi gjorde en liten också, så att jag kunde få smaka redan i kväll), kan jag berätta att det var väldigt sött och ganska gott. Här är ett försök till försvenskning av receptet om ni vill pröva själva (räcker till ca 8-12 pers vid en buffé):

8 medelstora sötpotatisar

1 msk vaniljsocker

5 msk smör

1/4 tsk kanel

1/4 tsk muskotnöt (malen)

1/2 dl apelsinjuice

ev 1 dl mjölk om det verkar behövas 1/2 liter (eller mer) mashmallows

Socker och kanel att strö över.

Koka och skala sötpotatisen (eller skala och koka...) tills den är mjuk. Mosa (t.ex. med elvisp) och blanda med smör, juice, kanel, muskotnöt och vaniljsocker. Varva moset med marshmallows i en ugnsform. Strö över socker och kanel och grädda i 175 grader ca 10 minuter.

Servera med maten, det är INTE en dessert. Fast ta inte för stor portion, det är det för sött för.

Ge hit kaffet, morsan

Det ska vara svenskt kaffe! Fråga Daniel, han vet!

Just nu älskar han allt som går att använda som mugg, och låtsas dricka ur dem.

Han gillar faktikt kaffe, även om det inte var något kaffe i den här muggen. Han har fått smaka en liten klunk kaffe med mjölk och socker, och ville ha mer. Men han får vänta tills han blir lika gammal som jag var när jag började dricka kaffe. Enligt en släkting behövde jag mitt morgonkaffe för att bli människa vid fem års ålder. Om det nu är sant?!

En fotografs mardröm

Jag har blivit "intervjuad" (dvs jag skrev det mesta själv, men det är en hemlighet) till Stiftelsens nästa nyhetsbrev. Nu behövdes bara en bild på mig, som inte publicerats tidigare. Gärna med ett djur, naturligtvis. Och så ville jag ha med Daniel på bilden. Det hela urartade naturligtvis till en fotografs (Jim) värsta mardröm. Själv hade jag inte sovit på två nätter. Grannkatten Tiger kidnappades för att vara med, men han tycker inte om att man håller i honom för länge. Och så Daniel, som normalt ler mot kameran så snart han ser en. Inte denna dag. Han vägrade att le. Tills Tiger kom. Men då ville ha bara titta på Tiger. Och Tiger ville bara ner på marken. Det blev några bilder där en eller två av oss tittade in i kameran och såg ok ut, men då var det någon annan som inte riktigt samarbetade. Här är tre av de något bättre av de runt femtio bilderna:

Nej, glöm det. Ni kan le åt kameran,
men JAG tänker INTE vara med på bild.

Men mamma, håll i då!
(Daniel på väg efter katten som smet)

Du, hon kan uppenbarligen inte hålla ordentligt i oss båda,
så om vi räknar till tre och och sedan smiter båda iväg samtidigt...

Blev det något användbart? Ja, faktiskt. Det blev ett som duger. Ni som ger gåvor till Stiftelsen får se det i nyhetsbrevet i mitten av december. Ni andra får väl ge en gåva så ni också får se.
Pg 90 70 90-5, Stiftelsen Forskning utan djurförsök. Länk till höger om ni vill veta mer innan ni betalar in gåvan. Just nu är det mest jag som jobbar med hemsidan, så säg gärna till om ni hittar korrfel, andra konstigheter eller tycker att det saknas något viktigt på sidan.

Jim Simpson

Så här skulle Jim (min man) se ut om han tillhörde TV-familjen Simpson.

För jag förstår att ni undrat över detta, men konstigt nog var det ingen som nämnde

det i enkäten. Här kommer han i alla fall:

Årets sista sommardag?

20 grader idag. Skönt, men lite höstkrisp i luften. Daniel och jag var ute flera gånger. Dan fick sova middag ute. Och så gick vi en promenad med nya vagnen. Tittade på träd med gröna, gula, röda och inga löv alls.

Tiger och Kitkat kom och gjorde oss sällskap ute.

Kitkat

En internetshoppares liv är fyllt av överraskningar

Häromdagen var det rena julafton härhemma. Först kom UPS med ett paket som var betydligt mindre än väntat. Sittvagen! Hur kan man få ner en barnvagn i en sådan liten kartong, tänkte jag. Och den vägde nästan ingenting. De fick ner den i kartongen genom att plocka bort hjulen och handtaget. Med alla delar ihopsatta blev den dubbelt så stor, men fortfarande otroligt lätt och smidig. På bilden nedan är den ihopfälld.

Nästa paket kom med vanliga posten. Det var babysjalen/slingan. Funkar jättebra - se bilden. Både Daniel och jag är nöjda och glada.

Sedan kom ett STORT, STORT paket på eftermiddagen, också med UPS. Det stod Gevalia Kaffe (ja, på svenska!) på det. Äntligen kom mitt kaffe! Kartongen var full av kartonger. Flera stora kartonger och två små.

Jag öppnade den största först. Den innehöll den största kaffebryggare jag någonsin sett. Hur ska vi få plats med den i köket? Den ser inte så stor ut på fotot, men den är ungefär dubbelt så stor som en normal kaffebryggare. Nästa kartong innehöll en stor termos. Sedan packade jag upp den stora termosmuggen.

Till slut var det bara två väldigt små paket kvar. Det var kaffet. Alltså, kaffe säljs i halvkilosförpackningar, det vet ju alla. Särskilt svenskt kaffe. Inte läste jag så noga i annonstexterna. Förresten förstår jag mig fortfarande inte på amerikanska mått. Varje kaffeförpackning är på 8 oz. Jag tog för givet att det var ett halvt kilo. Men det är det inte. Det är ynka 226 gram per paket. Jag som tyckte att kaffet var lite dyrt för ett halvkilo, även om det var ett bra alternativ till att släpa med kaffe från Sverige. Och det är klart, jag fick ju en jättestor kaffebryggare, en jättestor termos och en stor termosmugg på köpet när jag beställde de pyttesmå kaffeförpackningarna.

Daniel skrattar (video)

Jim

Varför är det aldrig några bilder på min snygga man på bloggen, undrade någon i enkäten som några av er så snällt svarade på. (Och det är inte för sent än!).

Här kommer i alla fall detta idolporträtt på Jim. Och om någon undrar så är han inte bara snygg, han är smart också. Dessutom sköter han tvätten och städningen och mycket annat. Bra på datorer är han också. Ett riktigt fynd, men andra ord. Så tog det 20 år att snärja honom också...

Daniel badar (video)

Här kommer en videofilm av lite bättre kvalitet. Och med ljud!

Enkät

Hej!

Fick du upp en pop-up-ruta där jag ber dig fylla i en enkät? Jag håller på att lära mig göra enkäter (till en annan hemsida) och har lite problem med att få pop-uper att funka, så jag tänkte testa den här.

För att jag ska få reda på hur pop-up-enkäten funkar vill jag be dig att fylla i ännu en enkät, vare sig du sett pop-up-enkäten eller ej. Det är en stor hjälp om du fyller i denna enkät! Samtidigt passar jag på att kolla vilka ni är som läser min blogg... Vem vet, jag kanske lottar ut en Trisslott bland er som svarar.

Här är enkät nr 2 - klicka på länken: Click Here to take survey

Vad Daniel kan nu

I morgon blir han 10 månader, den lilla plutten. Och här är en uppdatering av hur långt han har kommit i sin utveckling:

Han pratar. Mycket och ofta. Ibland låter det som riktiga ord, och ibland blir det till och med rätt ord vid rätt tillfälle. Det låter lite som mamma och dadda ibland. Och en gång sa han "bye bye" och vinkade när Jim åkte tillbaka till jobbet efter lunchen.

Han vinkar. Ibland. Vid väldigt sällsynta tillfällen. För det mesta ser han ut som om han undrar vad man pratar om när man säger åt honom att vinka.

I förrgår började han klappa händerna (till musik) för första gången. Han kan knäppa händerna ockå.

Han är jätteduktig på att äta själv med fingrarna. Och vill kolla själv att det är tomt i burkar och skålar när man säger att maten är slut. Och så gör han misslyckade försök att äta med sked.

Han dricker ur nappflaska, pipmugg och vanligt glas. Fast har svårt att förstå att man måste hålla en viss vinkel för att det ska komma något.

Han ställer sig upp utan stöd och står i några sekunder, men det gör han också bara ibland.

Han har gått ett steg utan stöd, med bara en gång (i lördags).

Han går utmärkt med stöd (möbler eller våra händer) och gillar att hoppa.

Han tar sig både upp- och nerför trappor utan problem.





Han kan stoppa tillbaka bollar i ett rör i en leksak. Annars gillar han mest att plocka saker ur lådor. Han brukar t. ex. tömma leksakslådan och slänga allt bakom sig, över axeln.

Han är jätteduktig på att hjälpa till att klä på sig (framför allt att stoppa armarna i ärmarna), men nu har han börjat klä av sig också. Både strumpor, tröjor och byxor kan åka av.

Han använder redskap för att komma åt sådant han inte når. Som att dra i duken för att komma åt saker på bordet, knuffa på en tidning för att den ska knuffa på något annat så att det kommer inom räckhåll, ställa sig på saker för att nå osv.

Han gillar att tända och släcka taklampor. Och att öppna och stänga kyl- och frysdörrar. Som tur var är de tunga, så han behöver hjälp.

Han slänger mat omkring sig och leksaker på golvet för att vi ska ha något att göra (plocka upp, alltså)

Och så kan han borsta sina 8 tänder helt själv, påstår han.

Med andra ord är han ganska normal för sin ålder.

Daniel klappar händerna video

Det där med att klappa händer på kommando är visst ingen höjdare. Så det blev lite handklappning och div viftande med händerna.

Klicka på pilen under bilden för att se videon. Klicka en gång till om den inte startar på första försöket.

Men ge hit kameran då!

Men varför får jag inte kameran fast jag drar i remmen!

Daniel har lärt sig klappa händer

Det är tydligen jättekul. Men inte så kul att han fortsätter när kameran plockas fram. Då måste man stjäla kamera istället. Jag lyckades faktiskt fånga handklappandet på video, men det tar en himla tid att ladda upp filmen. Tror att det måste blivit något fel.
Så här kommer ett foto så länge.

För korta byxor

Hm, han har växt en del de senaste veckorna, vår lilla son. Till för en dryg vecka sedan var det så praktiskt att han kunde ha det mesta i storlek 68-80 cm, eller 6-12 månader i amerikanska storlekar. Nu plötsligt så är alla byxorna korta i benen. Strumpornas hälar sitter mitt på foten och de långärmade tröjorna räcker bara strax nedanför armbågen. Så det finns inte mycket att klä på ungen längre. Eller, jo det gör det. Jag överdriver lite. Kläderna i storlek 80 är fortfarande lite stora. Men han kladdar ner sig så fort att man måste byta kläder på honom ett par gånger om dagen, så det går åt en del. Och de flesta byxor i storlek 80 är för långa. I och med att han försöker gå så är det lite dumt att bidra till snubbelrisk med för långa byxor. Bra ursäkter för att shoppa babykläder va?

I måndags skulle Jim åka iväg till närmaste shopping mall (45 min bort) med Kelsey och köpa jeans som belöning för att hon fått så bra betyg (de får betyg var nionde vecka här). Daniel och jag hängde på för att fynda lite barnkläder på rea. Har jag förresten berättat att vi äntligen fick hjälp av en expert att installera nya bilbarnstolen? Vi fick den inte att sitta fast själva, säkerhetsbältet låste inte. Nu sitter den fast, så vi kan ta med Daniel på utflykt igen.

Det var inte så billigt som jag hoppades, men han behövde verkligen nya kläder som passar det nya, lite kallare klimatet som plötsligt infunnit sig. Han fick till slut en varm pyjamas, sex par byxor, två tröjor, två lite tjockare tröjor med dragkedja, en vinterjacka och sex par strumpor. Pris totalt ca 100 dollar, dvs knappt 700 kr.

Hösten är här

Bara 7 grader, krispigt kallt i luften, blå-grå himmel och lite sol. Vackert! Men kallt...
Tycker jag som är van vid varmare. Fast tyck inte synd om mig. Nästa vecka får vi 20 grader igen!

Hm. Intressanta svar man får när man gör enkäter om sin blogg. Det är svårt att göra alla nöjda och glada. Två personer har sagt att det är intressant att läsa om vädret och sånt, medan en person är orolig för min fixering vid väderprognoser. Jag kanske inte ska berätta att vi ibland sitter och följer oväder live på satelitbild på datorn för att se hur det närmar sig vår lilla stad? Jag skyller på min man. Han kan titta på "väderkanalen" i flera timmar. Men jag medger att det nog har gått för långt när jag väljer att kolla på datorn hur varmt/kallt det är innan jag går och klär på mig för att gå ut, istället för att öppna dörren och känna efter.

Släpp in oss - det är kallt!

(Ok, frågesport för särskilt invigda: Västen kommer från Nova och tröjan från Elias. Men vem har haft byxorna tidigare?)