lördag 10 november 2007

Vad Daniel kan nu

I morgon blir han 10 månader, den lilla plutten. Och här är en uppdatering av hur långt han har kommit i sin utveckling:

Han pratar. Mycket och ofta. Ibland låter det som riktiga ord, och ibland blir det till och med rätt ord vid rätt tillfälle. Det låter lite som mamma och dadda ibland. Och en gång sa han "bye bye" och vinkade när Jim åkte tillbaka till jobbet efter lunchen.

Han vinkar. Ibland. Vid väldigt sällsynta tillfällen. För det mesta ser han ut som om han undrar vad man pratar om när man säger åt honom att vinka.

I förrgår började han klappa händerna (till musik) för första gången. Han kan knäppa händerna ockå.

Han är jätteduktig på att äta själv med fingrarna. Och vill kolla själv att det är tomt i burkar och skålar när man säger att maten är slut. Och så gör han misslyckade försök att äta med sked.

Han dricker ur nappflaska, pipmugg och vanligt glas. Fast har svårt att förstå att man måste hålla en viss vinkel för att det ska komma något.

Han ställer sig upp utan stöd och står i några sekunder, men det gör han också bara ibland.

Han har gått ett steg utan stöd, med bara en gång (i lördags).

Han går utmärkt med stöd (möbler eller våra händer) och gillar att hoppa.

Han tar sig både upp- och nerför trappor utan problem.





Han kan stoppa tillbaka bollar i ett rör i en leksak. Annars gillar han mest att plocka saker ur lådor. Han brukar t. ex. tömma leksakslådan och slänga allt bakom sig, över axeln.

Han är jätteduktig på att hjälpa till att klä på sig (framför allt att stoppa armarna i ärmarna), men nu har han börjat klä av sig också. Både strumpor, tröjor och byxor kan åka av.

Han använder redskap för att komma åt sådant han inte når. Som att dra i duken för att komma åt saker på bordet, knuffa på en tidning för att den ska knuffa på något annat så att det kommer inom räckhåll, ställa sig på saker för att nå osv.

Han gillar att tända och släcka taklampor. Och att öppna och stänga kyl- och frysdörrar. Som tur var är de tunga, så han behöver hjälp.

Han slänger mat omkring sig och leksaker på golvet för att vi ska ha något att göra (plocka upp, alltså)

Och så kan han borsta sina 8 tänder helt själv, påstår han.

Med andra ord är han ganska normal för sin ålder.

Inga kommentarer: