Daniels första steg!

Idag tog Daniel sitt första steg, 9 månader och tre veckor gammal. Han klättrade i den branta, farliga trappen ute. När han var nästan uppe ställde han sig upp och höll i den lilla tegelstensmuren ni ser bakom honom på bilden. Sedan plockade han upp en stor vit sten i varje hand - och då kunde han ju inte hålla i sig längre! Så då tog han ett steg framåt för att kunna luta sig mot muren istället.

Det bevisar bara vad vi trodde, att han egentligen kan gå, men inte har förstått det själv och därför inte försöker. Men när han blev lite distraherad över sina fina stenar och inte kunde hålla i sig, så var han ju tvungen. Annars går han bara med stadigt grepp om händer, byxben eller möbler, och sätter sig försiktigt och kryper bort till nästa stöd. Väldigt försiktig är han. Och det är nog bra. För vi är lite bekymrade över att han har lite väl hög smärttröskel. Han ramlar och slår sig, blir riven av katten och skaffar sig lite riv- och blåmärken på alla möjliga olika sätt. Men han gråter nästan aldrig. Bara om han blir rädd, men i stort sett aldrig för att han slagit sig. Däremot grät han häromdagen när vi råkade ge honom en sked för varm mat. Så det måste han ha känt.

Såna här höll jag i när jag gick. Jättefina vita stenar.
Goda är de också, se en tidigare bild.