Det blir inte av att bada Daniel så ofta, fast han älskar det. Han tål inte vattnet här, för mycket klor. Så vi får värma upp köpt dunkvatten och bada honom i. Det blir lite jobbigt. Dessutom går det inte att vara i badrummet, det är för trångt och så har vi glasväggar in till badkaret, så det går inte att ha honom i badkaret (som dessutom är gammalt och inte går att få rent). Vi ska göra om så att det går att bada honom därinne, men då behöver vi stänga av duschen i några dagar så att det får torka ut ordentligt först. Och det går inte med två tonårstjejer som nästan bor i badrummet och duschar flera gånger om dagen. Sedan i september är nästan alltid här, har av olika skäl bara varit hos sin mamma enstaka nätter och bara en gång i mer än 2 nätter på raken.
Så Daniel badar i balja i köket. Och nu behöver vi inte koka upp köpvatten längre, för vi har installerat ett vattenfilter. Det var inte helt enkelt, och innebar att vi var vattenlösa i drygt ett dygn. Efter att Jim kapat vattenröret upptäckte vi nämligen att det inte gick att sätta filtret där, för det var en bjälke i vägen. Det gick inte att se att filtret inte gick in där förrän man prövade. Inte bra. Särskilt som det inte gick att lappa ihop röret igen. Järnhandeln hade inte reparationsrör i rätt storlek. Jag vet inte hur många olika kreativa lösningar vi förkastade, innan Jims syster Karen kom förbi med händig man som bygger hus om dagarna. "Vi kapar en bit av balken" sa han. Den tanken hade inte ens slagit oss. Så går det när man ger sig på dåligt genomtänkta projekt sent en kväll efter ett par sömnlösa nätter. Det tog ändå grabbarna ett antal timmar att få dit det där filtret. Men gissa om det var värt det. Att äntligen få duscha utan att lukta som om man kom direkt ur simbassängen... Och det var lätt som en plätt att fixa badvatten till Daniel.
måndag 5 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar