Trick or treat

Halloween i USA är som skärtorsdagen var i Sverige en gång i tiden. Är det likadant nu? Massor av utspökade barn som springer runt och tigger godis? Fast här hotar de med sattyg (tricks) om de inte får godis. Och så är det betydligt mer än bara häxor här. Det säljs läskiga kostymer i massor före Halloween. Priserna är lite mer human än i Sverige, de ligger i prisklasserna 5-35 dollar (35 till 250 kr ungefär)

Vi var i valet och kvalet om vi skulle spöka ut Daniel och gå och tigga godis. Eller om vi bara skulle dela ut godis. Eller kanske samla in godis först för att ha något att dela ut?
Vi gjorde ett sista ryck dagen före den stora Trick-or-treat-dagen och försökte köpa en baby-kostym för att förvandla en vanlig 9,5 månaders bebis till ödla, groda, pumpa, kräfta eller insekt. Men alla dräkter i hans storlek var slut.

Till slut klädde vi ut homom till gangster - visst ser han otäck ut???.

Jim sa att det aldrig kommer ungar hit och ber om godis, för vår uppfart är en uppförsbacke och sedan har vi en lång trappa på 8-9 steg. Så vi gjorde som många andra; vi parkerade oss nedanför uppfarten i kampingstolar och med en stor bunke godis.

I detta land trick-or-treatas det inte när som helst när barnen och deras föräldrar känner för det. Nej, tiderna för olika områden fastställs på något sätt centralt. Påbudet för vårt område var tisdag kl 17.30-19.00. Då satt vi på plats och väntade på att barn i varierande utklädnader och med stora plastpåsar kom och fullgjorde sitt uppdrag att befria oss från godis. De flesta sa inte ett ljud, höll bara fram en öppen påse och såg allmänt förskräckta ut. Några steg bakom kom en förälder eller två och såg ut att ha ungefär lika kul.

Först var det skönt i solen, fast kanske inte mer än 16-18 grader. Inte lyckades vi få några bra kort heller, för det var motljus och solen stod lågt. När solen sedan gick ner blev det kallt, och den redan från början magra strömmen av barn sinade ytterligare, så då gick vi också in.

På kvällen gick Jim och Kelsey på en föreställning med någon fransk cirkus med akrobater. Själv hade jag då nått ett stadium av trötthet (sömnlösa nätter igen och inte smart nog att sova middag när Daniel sover) som gjorde att jag somnade först framför datorn och sedan på golvet i köket. Det var bara att försöka hålla sig i rörelse... Daniel kröp och jag kröp efter. Skippade skräckfilmen senare när resten av familjen kom hem. Det var march i säng istället.