Sova middag med katt

Det är mysigt det!

Stort steg för liten kille

Det är kul med skor. Men lite knepigt att krypa med skor på. Så om man tar av sig en sko så får man lite mer kontroll...


Vi har haft några fina dagar igen, men sol och runt 12-15 grader. Himla skönt. Det känns som om batterierna laddas lite igen av solen.

Daniel vill ut, Tiger vill in...

Läggdags med förhinder

Skulle ju gå och lägga mig redan strax efter midnatt igår. Men se det gick inte. Först smet Jim först in i badrummet. Sedan hade Daniel synpunkter på att jag ville lämna sängen. Och när jag äntligen fått hans tillåtelse så hade yngsta tjejen smitit in i badrummet. Och varit där i 5-10 minuter. Hmmm. Hon som gick och la sig vid halv 11. "Hon går i sömnen och tror att det är morgon", sa Jim. Strax därefter hörde vi hur duschen gick igång. Jim gick och knackade på. "Vet du vad klockan är", frågade han. "Yeah" hörde man därinnifrån. "Vad är hon då?" frågade Jim, och fick till svar "Jag vet inte" och sedan något grymtande om att han får vänta på sin tur. Hon duschade i ca tio minuter innan hon kom ut, och med ett generat leende kom in till oss och sa att hon måste gått i sömnen och ställt sig i duschen.

Klockan var en bra bit över ett innan jag äntligen kom isäng. Och då kunde jag inte somna. Till slut gav jag upp och gick ut och la mig i soffan med en bok - och somnade. Vaknade efter ett tag och gick tillbaka in i sovrummet och la mig, bara för att bli misshandlad av mitt barn. Han både sparkade, slogs och bet mig i sömnen i natt. Sedan vaknade han och ville absolut inte sluta amma, även om han somnade. Då grät han när jag försökte lägga ner honom.

Så istället för att vara extra utvilad har jag denna dag tagit ytterligare ett steg mot total utmattning... Och jag som måste packa! Eller åtminstone börja fundera på vad jag ska ta med mig hem. Och boka återresan hit, om jag kan hitta biljetter...

Nedräkningen har börjat

Usch vad tiden går fort!

Man hinner ingenting, särskilt inte när man är trött och både passar bebis och jobbar halvtid...

På lördag morgon flyger vi hem till Sverige, Daniel och jag. När ska jag hinna packa??? Vad ska jag packa??? Jag har glömt hur man gör. Kanske en god natts sömn (för en gångs skull) kan hjälpa.

Vi åker till Cincinnati redan på fredag kväll och bor på hotell (gratis, det gäller att ha rätt vänner här i världen, t.ex. sådana som är hotellchefer) eftersom planet går vid 8 på morgonen.

Det får bli allt för denna gång. Nu är det läggdags.

Tröttsamt

Varför gör han så? Min son kan sova sött medan jag ligger bredvid och läser en bok sent på kvällarna. Men så fort jag lägger ifrån mig boken, släcker lampan och kryper ner under täcket, då vaknar han, sätter sig upp, gråter och vill amma. Så länge jag har lampan tänd och läser kan jag röra mig i sängen, prata med Jim, pussa på Daniel och till och med flytta på honom utan att han vaknar. Men så fort jag släcker och ska sova, då jävlar. Det är som att trycka på en av- och påknapp. Väldigt, väldigt irriterande. Det slutar med att om jag är trött så läser jag lite extra länge, för det är mindre jobbigt (och bekvämare) än att ligga vaken i mörkret och amma. Särskilt som han tar lång tid på sig. Halvsover och somnar till ibland. Men lägger jag ner honom bredvid mig i sängen så vaknar han och gråter igen. Funderar på att sova halvsittande med en bok i knät och lampan tänd.

Mera mat

Daniel vill ha mera mat!

Gjorde en väldigt god pastasås idag, som jag gärna vill dela med mig av. Receptet i alla fall.

Vi orkade inte åka och handla, så det blev "man tager vad man haver". Det vi hade var:

3 stora palsternackor

2 morötter

1/4 lök

Lite salladslök

2 vitlöksklyftor

1/2 tomat

2-3 msk röda linser

1-2 msk soltorkade tomater-puree (finns i tub)

1 dl grädde

2-3 msk smör

2-3 msk rapsolja

2 dl creme fraisch

3-5 dl mjölk (till lagom konsistens)

örtsalt

Före servering: blanda i 1/2-1 dl riven parmesanost.

Rotsakerna skalades och kokades i lite vatten med italienska örtkryddor (oregano, mejram, timjan, rosmarin och "sage" som jag just nu inte kommer ihåg vad det heter på svenska) och peppar. När allt började mjukna hade jag i resten av ingredienserna ovan, utom örtsalt, mjölk, creme fraische och parmesanost. När det var helt mjukt mixade jag med mixerstav. Sedan tog jag undan några dl till Daniel för idag och senare. Sedan hade jag i resten av ingredienserna.

Serverades till spagetti och alla tyckte att det var jättegott! Särskilt Daniel som SKREK efter mer när jag matade för långsamt och igen när det tog slut. Det var bara att gå och hämta mer av det jag tänkt spara.

Här har firats helg

Igår, torsdag, firade vi Thanksgiving, en helg som är nästan lika stor som julen här. Jim hade två dagar ledigt, vilket är lika mycket som de får ledigt vid jul.

Vi firade hos Jims syster, Karen, som har stort hus. Ganska mycket folk där, mest familj men även lite vänner. Det fanns några barn för Daniel att leka med också, varav en liten parvel som är drygt två månader äldre än Daniel. Han heter Colton och kan gå. Men igår var han inte på humör, utan grät mest. Daniel ville gärna ha kontakt, men det ville inte Colton.
Daniel var på strålande humör och tyckte att det var jättekul med alla människor och alla leksaker som fanns där. Men tyvärr kom jag inte ihåg att jag hade kameran med, så jag tog inga kort.

Mat fanns också i massor. Här äts det kalkon, potatismos, sås, fyllning som inte ligger i kalkonen utan i egen skål, tranbärssylt, olika rätter gjorda på sötpotatis mm. Det är ungefär samma vid alla helger. Alla hade med något. Det intressanta är att i detta land så lagar man väldigt lite själv. Även hemlagat betyder att man blandat ihop pulver köpta i affär. Och ingen skäms över att slänga upp köpta efterrättspajer på buffébordet. Man äter på papptallrikar och med platsbestick. Dryck till maten är främst läsk eller kaffe.

Vi hade med en otroligt god sallad som Jim gjort, med granatäppelkärnor och mandarinklyftor. Väldigt vacker var den också, se bilden. Recept kommer, men jag hittar det inte just nu.

Alison slog alla med häpnad och lagade en rätt. Gröna bönor i en sås gjord på champinjonsoppa (på burk) och som man strör rostad lök över. Jättegott.

Själv gjorde jag en efterrätt på smördegsplattor som fylldes med frukt- och bärmos (barnmat), marshmallows och färsk frukt (persika, äpple och päron) i skivor ovanpå. Strö över en blandning av socker och kanel och några små klickar smör. Gräddas, får kallna och serveras med vispad vaniljgrädde.

På efterrättsbordet fanns också två olika pumpapajer (obligatoriskt vid thanksgiving), en pecan- och kolapaj och en massa annat gott.

Lagom till thanksgiving försöker folk få upp sina juldekorationer utomhus. Måste fota någon gång. Det är helt otroligt vad folk kostar på. Och vilken dålig smak de flesta har. Men smaken är ju som baken, så jag kanske är ensam om att tycka att det ser hemskt ut.

Vi har haft härligt höstväder med nästan 20 grader. Visserligen molningt och höstligt, men ändå. Träden har tappat ungefär hälften av sina löv och en del trädgårdar blommar fortfarande. Det är lite konstigt att se julbelysning hänga över en blommande rosenbuske...

Igår kom kylan. Det var jacka på. Och det blev nollgradigt under natten. I morse snöade det visst! Men det var borta när jag vaknade. Just nu, efter midnatt, är det -4 grader. Kommande vecka får vi mellan 8 och 17 grader på dagarna, men regn de varmare dagarna.

Dan-del

Det är Daniels namn på sig själv, tror jag. I går läste vi en bok med en spegel i. När vi såg oss i spegeln så sa jag "titta, där är mamma och Daniel". Daniel tittade i spegeln och sa "Dan-del". Det är första gången vi hört honom försöka säga sitt namn. Sista också för den delen. Han verkar intensivträna språk någon dag i veckan. Då kommer nya ljud och nya ord. Sedan återgår han till det gamla "bla-bla-bla" i några dagar. Eller så säger han inte mycket alls. Men idag har han varit pratsam och haft synpunkter på allt möjligt. Ibland blir han arg och då kommer orden i strida strömmar. Önskar bara att de gick att förstå. Ja, ibland är det ju inte så svårt, t ex när han blir arg över att man tar ifrån honom telefonen eller något annat han inte får leka med (eller studera i detalj, inklusive smaktester). Han bidrar också gärna till konversationen vid middagsbordet.
Nu väntar jag bara på att han ska förstå att det är jag som är mamma. Och så vore det kul att höra honom säga "Dan-del" igen.

Och gud skapade jorden på sex dagar

Faktiskt. Så gick det till. Det skedde för ca tio tusen år sedan.
Det är i alla fall vad folk tror här i bibelbältet. Det handlar alltså inte bara om att tro på gud, utan här finns en stark fundamentalistisk bibeltro. Utvecklingsteorin, den om att jorden skapades med en stor smäll och har växt fram under miljontals år, och vi härstammar från aporna, det undervisas inte om i skolorna. Skolorna håller tyst och vill inte bli inblandade i strider med föräldrarna. I kyrkans söndagsskola får man däremot lära sig att bibelns skapelseberättelse är den enda sanna. Även mina styvdöttrar tror att gud skapade världen på sex dagar. Men den yngsta är dock lite skeptisk och tycker att det är märkligt att söndagen, som var guds vilodag efter veckans hårda skapande arbete, nu är veckans första dag. Hm.
Jim berättar att han fick en bok om evolutionen av sin mamma någon gång när han var 8-10 år. Det var innan hon blev mer bibelfundamentalistisk... Själv är jag lite bekymrad över hans döttrars utbildning, men det är inte Jim. Han säger att de i alla fall inte är särkilt intresserade och om de pluggar vidare så får de den utbildning de behöver. Det ligger väl något i det.

Det är inte konstigt att det finns ett skapelsemuseum i Cincinnati, två timmars bilresa härifrån. Museet öppnade i somras och är otroligt påkostat. Bilder och några få men kritiska kommenterar finns på http://web.mit.edu/gjordan/www/creation/slides/_DSC2310.html Det är värt en koll!!! Där får man bl a se hur det såg ut i Paradisets lustgård och man får lära sig att människorna levde i harmoni med dinosaurusarna. Alla fossiler tillkom vid den stora syndafloden när jorden ödelades och alla döda växter och djur begravdes i lager. Före synden fanns ingen svält, inga sjukdomar, inget lidande och ingen död. Det kom efter syndafloden. Så nu vet ni det.

Puss på dig, lillebror!

Kelsey följde med mig och handlade ikväll. Detta efter att Jim varit och handlat, och köpt fel tvål. Och så hade vi glömt att vi behövde yogurt. Så jag åkte tillbaka. Lämnade tillbaka tvålen i kundtjänsten och skulle stoppa pengarna jag fick tillbaka i plånboken. Som jag då upptäckte att jag inte hade med mig... Så det var bara att åka hem och hämta plånboken. Då fick jag alltså med mig Kelsey.

Som redan rapporterats fick Kelsey väldigt bra betyg häromveckan. Det belönades nu även med ett väldigt rött läppstift som hon gärna ville ha. Daniel fick ett par pussar när vi kom hem.

Barnfritt

I fredags försvann tjejerna till sin mamma. Äntligen nästan barnfria. Ja, Daniel var ju kvar förståss. Men igår, lördag kväll, hade vi barnvakt och gick ut och åt, bara Jim och jag. Första gången vi varit ute och gjort något kul bara vi två, sedan Daniel föddes. Jims föräldrar var barnvakter och vi tänkte försöka vara borta i två timmar.

Det började bra. Daniel var på strålande humör och tyckte att det var kul att få besök. Inte brydde han sig om att vi försvann ut genom dörren heller. Och det var en skön kväll, behöver inte ens ta jacka med oss.

Vi åkte till favoritkrogen the Pizza Pub. Där var det nästan fullt och bara en servitris. Så det tog sin tid. Och vi fick inte riktigt vad vi beställt. Och så tog de för mycket betalt, insåg vi när vi räkande efter lite senare. Men gott var det.

Sedan sammanstrålade vi med några vänner på en annan restaurang, men efter 20 minuter där började vi längta hem. Det var en trevlig kväll. Synd bara att jag var så trött och att Jim hade ont i huvudet. Borta bra men hemma bäst. När man får sova i soffan framför tv:n. Vi får väl göra om det någon annan gång.

Ha, jag fick den!

Så här glad blir Daniel när han får låna pappas mobiltelefon en stund.

Ohio State university spelade match (amerikansk fotboll) mot ärkefienden Michigan idag. Därav Daniels klädval. Han är redan inbiten Ohio State fan. Eller om det kanske är alla som ger honom kläder som stämmer in på den beskrivningen?

Jag skulle ju bara... HJÄLP!

Jag skulle ju bara skriva ett tyskt u. Sånt där med två prickar över. Men hur gör man det? Jag prövade mig fram. Och råkade trycka på ett par tangenter för mycket. Plötsligt såg skärmen ut så här framför mig:

Dubbelklicka på bilden så ser din skärm ut nästan som min gjorde! Så förstår ni min förtvivlan. (kom sedan tillbaka hit genom att klicka på den gröna "tillbaka"-pilen längst upp till vänster på skärmen). Skärmbilden är roterad! Får ställa datorskärmen upp på högkant för att kunna läsa.

Försökte förbrilt komma på vad jag tryckt på för knappar. Men utan resultat. Ringde Jim. Det tog fem minuter att få honom att förstå problemet (vem har någonsin hört talas om detta problem?), ytterligare fem minuter att få honom att sluta skratta och sedan 5 sekunder för honom att tala om hur man gör för att få texten på normal ledd på skärmen igen. Superlätt. Man trycker på "Alt" och... nej, förresten, det tänker jag inte berätta. Ett sånt superbra litet skämt att roa sina kollegor med. Tänk när de kommer tillbaka efter lunchen och upptäcker att allt på skärmen är upp-och-ner! Eller göra på sin egen dator för att förhindra att andra, t.ex. tonårsbarn, snor datorn medan man går och hämtar en kopp kaffe...

Någon som vill veta hur man gör? Sätt in en hundring på mitt konto så berättar jag. Dyrt? Vänta bara tills du har samma problem en dag (t.ex. när jag är på besök, hehe) så tycker du nog att det är värt pengarna...

Här har shoppats igen

Fast först gjorde vid det omvända. Vi sålde. Vi satte ut annons på gamla bilbarnstolen igår och det dök upp en köpare idag. När hon ändå var här lurade jag på henne en babysitter och lite barnkläder också. 65 dollar fick jag ihop på försäljningen.

Det räckte bl a till två nya pyjamasar och ett par gympadojjor storlek 5. Tog ju inte med några av Daniels ärvda skor från Sverige, vilket visade sig vara ett misstag. Nu behöver han skor. Storlek 5 motsvarar 21 i svensk storlek. Tror att han har 3 par skor i den storleken hemma.

Fast de här är rätt coola. De blinkar rött när man slår dem i backen.

Mamma. Det är jag det! Eller?

Äntligen! Mitt barn säger "mamma". Det började med ett litet försiktigt "mam" i förrgår kväll. Sagt med lätt förundran och stor koncentration. Han liksom smakade ordentligt på ordet. Och så igår började han med "mammammammamma". Så småningom sa han "mamma", klart och tydligt. "Ja, det är jag det", sa jag, glatt leende. "Vad vill du min älskling?" Men han bara tittade på mig som om jag inte var riktigt klok, vände sig bort och fortsatte säga "mamma", "mamma". När Jim kom hem från jobbet så log Daniel stort och sa "mamma". Och när Alison satt och gjorde läxor kröp han över till henne och sa "mamma". Men varje gång jag försökte påpeka att det faktiskt är jag, bara jag, som är mamma här, så tittade han bara på mig med misstänksamt ointresse.

I morse vaknade han med ett stort leende, satte sig upp, tittade på mig och sa "pappa".

Jaja, han lär väl sig så småningom. Hoppas jag.

Lucky duck

Och vad i hela friden är detta?


Jo, så här var det. En av Jims kollegor råkade dekapitera en annan kollegas and, som sedan länge ruvar på hans skrivbord. Som tur var fanns det rådiga kollegor tillhands som utförde akuta kirurgiska mirakel (dvs limmade ihop anden). Med syrgas och allt.

Nattsudderi och sovmorgon - för somliga

Daniel somnade vid 9 igår kväll. Och sov utan sällskap i sovrummet, vilket är ovanligt. Men vid 11 vaknade han igen och vägrade somna om. Vid 02 insåg jag att han arbetat upp en hunger av allt gråtande. Han åt två hela portioner mat! Men vägrade ändå att sova utan att amma varannan timme resten av natten och sova ovanpå mig. På morgonen sov han dock djupt, så jag tänkte ta sovmorgon. Men inte gick det inte. Varje kvart ringde telefonen. Mest säljare och andra samtal man inte vill ha. Det går inte att stänga av telefonen, så det vara bara att lida vidare. Skippade lunchen på Jims jobb, den är jag inte i skick för.

Daniel? Jo, han sov långt efter att jag gett upp och gått upp. Försökte väcka honom några gånger, men det gick inte. Han till och med lindade in sig i täcket, han som normalt vägrar att ha täcke på sig. Strax före 12 fick jag till slut upp honom. Nu är klockan halv 2 och han vill sova igen. Jag är frestad att ta en liten tupplur tillsammans med honom. Frågan är bara om han sover i natt sedan?

Sötpotatis och marshmallows

Ni kanske inte tror mig, men en gratäng gjord på sötpotatis och mashmallows ingår på mångas buffébord vid Thanksgiving, som firas nästa helg. Övriga obligatoriska inslag är kalkon (som alltid vid amerikanska högtider - de äter samma sak varje gång) med fyllning som inte ligger i kalkonen utan i skål vid sidan av.

På Jims jobb tjuvstartar man med liten Thanksgiving-buffé till lunchen redan i morgon. Alla ska ha med något. Så idag har jag hjäpt Kelsey att göra en sötpotatis och mashmallow-gratäng som Jim och jag ska ta med. Daniel och jag är nämligen också inbjudna.

Om någon blir lite nyfiken på hur det smakar (vi gjorde en liten också, så att jag kunde få smaka redan i kväll), kan jag berätta att det var väldigt sött och ganska gott. Här är ett försök till försvenskning av receptet om ni vill pröva själva (räcker till ca 8-12 pers vid en buffé):

8 medelstora sötpotatisar

1 msk vaniljsocker

5 msk smör

1/4 tsk kanel

1/4 tsk muskotnöt (malen)

1/2 dl apelsinjuice

ev 1 dl mjölk om det verkar behövas 1/2 liter (eller mer) mashmallows

Socker och kanel att strö över.

Koka och skala sötpotatisen (eller skala och koka...) tills den är mjuk. Mosa (t.ex. med elvisp) och blanda med smör, juice, kanel, muskotnöt och vaniljsocker. Varva moset med marshmallows i en ugnsform. Strö över socker och kanel och grädda i 175 grader ca 10 minuter.

Servera med maten, det är INTE en dessert. Fast ta inte för stor portion, det är det för sött för.

Ge hit kaffet, morsan

Det ska vara svenskt kaffe! Fråga Daniel, han vet!

Just nu älskar han allt som går att använda som mugg, och låtsas dricka ur dem.

Han gillar faktikt kaffe, även om det inte var något kaffe i den här muggen. Han har fått smaka en liten klunk kaffe med mjölk och socker, och ville ha mer. Men han får vänta tills han blir lika gammal som jag var när jag började dricka kaffe. Enligt en släkting behövde jag mitt morgonkaffe för att bli människa vid fem års ålder. Om det nu är sant?!

En fotografs mardröm

Jag har blivit "intervjuad" (dvs jag skrev det mesta själv, men det är en hemlighet) till Stiftelsens nästa nyhetsbrev. Nu behövdes bara en bild på mig, som inte publicerats tidigare. Gärna med ett djur, naturligtvis. Och så ville jag ha med Daniel på bilden. Det hela urartade naturligtvis till en fotografs (Jim) värsta mardröm. Själv hade jag inte sovit på två nätter. Grannkatten Tiger kidnappades för att vara med, men han tycker inte om att man håller i honom för länge. Och så Daniel, som normalt ler mot kameran så snart han ser en. Inte denna dag. Han vägrade att le. Tills Tiger kom. Men då ville ha bara titta på Tiger. Och Tiger ville bara ner på marken. Det blev några bilder där en eller två av oss tittade in i kameran och såg ok ut, men då var det någon annan som inte riktigt samarbetade. Här är tre av de något bättre av de runt femtio bilderna:

Nej, glöm det. Ni kan le åt kameran,
men JAG tänker INTE vara med på bild.

Men mamma, håll i då!
(Daniel på väg efter katten som smet)

Du, hon kan uppenbarligen inte hålla ordentligt i oss båda,
så om vi räknar till tre och och sedan smiter båda iväg samtidigt...

Blev det något användbart? Ja, faktiskt. Det blev ett som duger. Ni som ger gåvor till Stiftelsen får se det i nyhetsbrevet i mitten av december. Ni andra får väl ge en gåva så ni också får se.
Pg 90 70 90-5, Stiftelsen Forskning utan djurförsök. Länk till höger om ni vill veta mer innan ni betalar in gåvan. Just nu är det mest jag som jobbar med hemsidan, så säg gärna till om ni hittar korrfel, andra konstigheter eller tycker att det saknas något viktigt på sidan.

Jim Simpson

Så här skulle Jim (min man) se ut om han tillhörde TV-familjen Simpson.

För jag förstår att ni undrat över detta, men konstigt nog var det ingen som nämnde

det i enkäten. Här kommer han i alla fall:

Årets sista sommardag?

20 grader idag. Skönt, men lite höstkrisp i luften. Daniel och jag var ute flera gånger. Dan fick sova middag ute. Och så gick vi en promenad med nya vagnen. Tittade på träd med gröna, gula, röda och inga löv alls.

Tiger och Kitkat kom och gjorde oss sällskap ute.

Kitkat

En internetshoppares liv är fyllt av överraskningar

Häromdagen var det rena julafton härhemma. Först kom UPS med ett paket som var betydligt mindre än väntat. Sittvagen! Hur kan man få ner en barnvagn i en sådan liten kartong, tänkte jag. Och den vägde nästan ingenting. De fick ner den i kartongen genom att plocka bort hjulen och handtaget. Med alla delar ihopsatta blev den dubbelt så stor, men fortfarande otroligt lätt och smidig. På bilden nedan är den ihopfälld.

Nästa paket kom med vanliga posten. Det var babysjalen/slingan. Funkar jättebra - se bilden. Både Daniel och jag är nöjda och glada.

Sedan kom ett STORT, STORT paket på eftermiddagen, också med UPS. Det stod Gevalia Kaffe (ja, på svenska!) på det. Äntligen kom mitt kaffe! Kartongen var full av kartonger. Flera stora kartonger och två små.

Jag öppnade den största först. Den innehöll den största kaffebryggare jag någonsin sett. Hur ska vi få plats med den i köket? Den ser inte så stor ut på fotot, men den är ungefär dubbelt så stor som en normal kaffebryggare. Nästa kartong innehöll en stor termos. Sedan packade jag upp den stora termosmuggen.

Till slut var det bara två väldigt små paket kvar. Det var kaffet. Alltså, kaffe säljs i halvkilosförpackningar, det vet ju alla. Särskilt svenskt kaffe. Inte läste jag så noga i annonstexterna. Förresten förstår jag mig fortfarande inte på amerikanska mått. Varje kaffeförpackning är på 8 oz. Jag tog för givet att det var ett halvt kilo. Men det är det inte. Det är ynka 226 gram per paket. Jag som tyckte att kaffet var lite dyrt för ett halvkilo, även om det var ett bra alternativ till att släpa med kaffe från Sverige. Och det är klart, jag fick ju en jättestor kaffebryggare, en jättestor termos och en stor termosmugg på köpet när jag beställde de pyttesmå kaffeförpackningarna.

Daniel skrattar (video)

Jim

Varför är det aldrig några bilder på min snygga man på bloggen, undrade någon i enkäten som några av er så snällt svarade på. (Och det är inte för sent än!).

Här kommer i alla fall detta idolporträtt på Jim. Och om någon undrar så är han inte bara snygg, han är smart också. Dessutom sköter han tvätten och städningen och mycket annat. Bra på datorer är han också. Ett riktigt fynd, men andra ord. Så tog det 20 år att snärja honom också...

Daniel badar (video)

Här kommer en videofilm av lite bättre kvalitet. Och med ljud!

Enkät

Hej!

Fick du upp en pop-up-ruta där jag ber dig fylla i en enkät? Jag håller på att lära mig göra enkäter (till en annan hemsida) och har lite problem med att få pop-uper att funka, så jag tänkte testa den här.

För att jag ska få reda på hur pop-up-enkäten funkar vill jag be dig att fylla i ännu en enkät, vare sig du sett pop-up-enkäten eller ej. Det är en stor hjälp om du fyller i denna enkät! Samtidigt passar jag på att kolla vilka ni är som läser min blogg... Vem vet, jag kanske lottar ut en Trisslott bland er som svarar.

Här är enkät nr 2 - klicka på länken: Click Here to take survey

Vad Daniel kan nu

I morgon blir han 10 månader, den lilla plutten. Och här är en uppdatering av hur långt han har kommit i sin utveckling:

Han pratar. Mycket och ofta. Ibland låter det som riktiga ord, och ibland blir det till och med rätt ord vid rätt tillfälle. Det låter lite som mamma och dadda ibland. Och en gång sa han "bye bye" och vinkade när Jim åkte tillbaka till jobbet efter lunchen.

Han vinkar. Ibland. Vid väldigt sällsynta tillfällen. För det mesta ser han ut som om han undrar vad man pratar om när man säger åt honom att vinka.

I förrgår började han klappa händerna (till musik) för första gången. Han kan knäppa händerna ockå.

Han är jätteduktig på att äta själv med fingrarna. Och vill kolla själv att det är tomt i burkar och skålar när man säger att maten är slut. Och så gör han misslyckade försök att äta med sked.

Han dricker ur nappflaska, pipmugg och vanligt glas. Fast har svårt att förstå att man måste hålla en viss vinkel för att det ska komma något.

Han ställer sig upp utan stöd och står i några sekunder, men det gör han också bara ibland.

Han har gått ett steg utan stöd, med bara en gång (i lördags).

Han går utmärkt med stöd (möbler eller våra händer) och gillar att hoppa.

Han tar sig både upp- och nerför trappor utan problem.





Han kan stoppa tillbaka bollar i ett rör i en leksak. Annars gillar han mest att plocka saker ur lådor. Han brukar t. ex. tömma leksakslådan och slänga allt bakom sig, över axeln.

Han är jätteduktig på att hjälpa till att klä på sig (framför allt att stoppa armarna i ärmarna), men nu har han börjat klä av sig också. Både strumpor, tröjor och byxor kan åka av.

Han använder redskap för att komma åt sådant han inte når. Som att dra i duken för att komma åt saker på bordet, knuffa på en tidning för att den ska knuffa på något annat så att det kommer inom räckhåll, ställa sig på saker för att nå osv.

Han gillar att tända och släcka taklampor. Och att öppna och stänga kyl- och frysdörrar. Som tur var är de tunga, så han behöver hjälp.

Han slänger mat omkring sig och leksaker på golvet för att vi ska ha något att göra (plocka upp, alltså)

Och så kan han borsta sina 8 tänder helt själv, påstår han.

Med andra ord är han ganska normal för sin ålder.

Daniel klappar händerna video

Det där med att klappa händer på kommando är visst ingen höjdare. Så det blev lite handklappning och div viftande med händerna.

Klicka på pilen under bilden för att se videon. Klicka en gång till om den inte startar på första försöket.

Men ge hit kameran då!

Men varför får jag inte kameran fast jag drar i remmen!

Daniel har lärt sig klappa händer

Det är tydligen jättekul. Men inte så kul att han fortsätter när kameran plockas fram. Då måste man stjäla kamera istället. Jag lyckades faktiskt fånga handklappandet på video, men det tar en himla tid att ladda upp filmen. Tror att det måste blivit något fel.
Så här kommer ett foto så länge.

För korta byxor

Hm, han har växt en del de senaste veckorna, vår lilla son. Till för en dryg vecka sedan var det så praktiskt att han kunde ha det mesta i storlek 68-80 cm, eller 6-12 månader i amerikanska storlekar. Nu plötsligt så är alla byxorna korta i benen. Strumpornas hälar sitter mitt på foten och de långärmade tröjorna räcker bara strax nedanför armbågen. Så det finns inte mycket att klä på ungen längre. Eller, jo det gör det. Jag överdriver lite. Kläderna i storlek 80 är fortfarande lite stora. Men han kladdar ner sig så fort att man måste byta kläder på honom ett par gånger om dagen, så det går åt en del. Och de flesta byxor i storlek 80 är för långa. I och med att han försöker gå så är det lite dumt att bidra till snubbelrisk med för långa byxor. Bra ursäkter för att shoppa babykläder va?

I måndags skulle Jim åka iväg till närmaste shopping mall (45 min bort) med Kelsey och köpa jeans som belöning för att hon fått så bra betyg (de får betyg var nionde vecka här). Daniel och jag hängde på för att fynda lite barnkläder på rea. Har jag förresten berättat att vi äntligen fick hjälp av en expert att installera nya bilbarnstolen? Vi fick den inte att sitta fast själva, säkerhetsbältet låste inte. Nu sitter den fast, så vi kan ta med Daniel på utflykt igen.

Det var inte så billigt som jag hoppades, men han behövde verkligen nya kläder som passar det nya, lite kallare klimatet som plötsligt infunnit sig. Han fick till slut en varm pyjamas, sex par byxor, två tröjor, två lite tjockare tröjor med dragkedja, en vinterjacka och sex par strumpor. Pris totalt ca 100 dollar, dvs knappt 700 kr.

Hösten är här

Bara 7 grader, krispigt kallt i luften, blå-grå himmel och lite sol. Vackert! Men kallt...
Tycker jag som är van vid varmare. Fast tyck inte synd om mig. Nästa vecka får vi 20 grader igen!

Hm. Intressanta svar man får när man gör enkäter om sin blogg. Det är svårt att göra alla nöjda och glada. Två personer har sagt att det är intressant att läsa om vädret och sånt, medan en person är orolig för min fixering vid väderprognoser. Jag kanske inte ska berätta att vi ibland sitter och följer oväder live på satelitbild på datorn för att se hur det närmar sig vår lilla stad? Jag skyller på min man. Han kan titta på "väderkanalen" i flera timmar. Men jag medger att det nog har gått för långt när jag väljer att kolla på datorn hur varmt/kallt det är innan jag går och klär på mig för att gå ut, istället för att öppna dörren och känna efter.

Släpp in oss - det är kallt!

(Ok, frågesport för särskilt invigda: Västen kommer från Nova och tröjan från Elias. Men vem har haft byxorna tidigare?)

Tiger bjöd in sig på fika

Det råder ingen tvekan om att Daniel tycker om katter. Och grannkatten Tiger tycker om Daniel. Dessutom tycker Tiger att det är lite kallt ute nu, bara 7-8 grader idag. Så när Daniel och jag tog en förmiddagsfika så dök Tiger plötsligt upp på bordet. När han smet in i huset vet jag inte. Kanske när jag hämtade in posten. Eller rent av tidigare på morgonen när Jim stack till jobbet. Vem vet.

En shoppoholics bekännelser: jag har beställt en sittvagn!

Och det är inte allt! Jag börjar bli riktigt bra på den amerikanska nationalsporten shopping. Men eftersom jag inte kommer så långt hemifrån utan bil, så får jag ägna mig åt internetshopping.
Gårdagens första mål: fixa en paraplyvagn som man får ta med ombord på planet. Ska ju åka hem snart igen, och minns med fasa hur SAS på Arlanda vägrade låta mig checka in barnvagnen vid gaten. Jag fick bära Daniel och bagaget till gaten på Arlanda. Och sedan från gaten till bagagebanden i Chicago och stå där och vänta på att vagnen skulle dyka upp igen. Den kom som specialbagage (fick hjälp av Lill Lindfors ressällskap Mats att leta efter den, se tidigare bloggtexter. Mats letade efter en gitarr som försvunnit i samma svarta hål...) Visst, det går, men jag vill inte göra om det.

Shopping steg 1: gör din research. A) Kolla vad som finns på marknaden. B) Kolla hur bra betyg vagnarna fått i olika undersökningar och vad konsumenterna tycker. C) Hitta bästa vagnarna på rea!

Undersökning A gjorde mig glatt överraskad. Man kan köpa en paraplyvagn för 15-25 dollar här. Alltså 100-175 kr ungefär. Den tråkiga nyheten var att när man läste vad konsumenterna tyckte så kan man konstatera att ca 30% av dem går sönder vid andra-tredje användningen. Och att man ska vara väldigt kort eller gilla att gå dubbelvikt för att köra dem. Inte bra för mig alltså.

Paraplyvagnarna med bra betyg kostar från 80 dollar och uppåt. Man kan få en riktigt snygg sak med inbygda iPod-högtalare, klimatkontroll (något tyg man viker upp eller ner, beroende på väder) tillhörande regnskydd, insektsskydd och bärväska för 335 dollar. Men det var ju inte riktigt min prisklass.

Steg 3: välj ut 3-4 modeller som fått bra betyg och leta efter rea på förra säsongens färger. Jag hamnade i valet mellan en snygg lättviktsbarnvagn för 49 dollar (inte paraplymodell, men ihopvikbar, sägs det. Normalpris 110 dollar) eller en Jeep paraplyvagn med klimatkontroll för 40 dollar. Fast Jeepen visade sig ha två dåliga egenskaper: avsaknad av varukorg och så går den inte att fälla ner ryggstödet på för sovande barn. Enligt konsumentrapporter nickar huvudet framåt lite för mycket på barnen när de somnar.

Så nu har jag beställt en choklad och blå-färgad lättviktsvagn. Den väger 5 kg, har liten varukorg och går att fälla ihop tillräckligt för att ta som handbagage (enligt tjejernas mamma som är flygvärdinna och fick titta på specen när hon hämtade en av tjejerna och hunden för en stund sedan).



Min andra beställning var en typ av sling-sjal att bära Daniel i. Har lånat en sjal av min systerdotter, och den fungerar jättebra. Daniel har somnat i den på Chicagos flygplats när vi stod i kö vid passkontrollen. Men den är lite otymplig när man reser, och har en knut som alltid hamnar fel när man har händerna fulla och inte kan fixa. Och så tar den plats i handbagaget när man inte använder den. Den jag har beställt är jättesmidig, sägs det. Tar nästan ingen plats och har inga knutar eller spännen som kan trycka. Det kan vara värt att pröva för 40 dollar. Nackdelen är att den har en viktgräns som gör att man inte kan använda dem längre än tills när barnet är ca 2 år. Sjalen går att att använda betydligt längre än så.

Och så har jag beställt kaffe. För mer pengar än vad vagnen kostade, faktiskt. Man kan prenumerera på Gevalia-kaffe här! Om deras "Stockholms-rost" smakar som riktigt svenskt kaffe så slipper jag släpa med mig kaffe hit, det är bara att beställa. Det blir dessutom allt fler här som tycker att det svenska kaffet är bättre och vill att jag tar med hemifrån. Så nu får de varsitt paket Gevalia Stockholmsrost i julklapp. Jag beställde 7 paket kaffe och får med en programerbar kaffebryggare (vi har ingen), en termos (vi har ingen) och en termosmugg (där mitt kaffe är Daniel-skyddat. Eller tvärt om kanske) för drygt 50 dollar (350 kr) inkl frakt. Inte illa att ha julklapparna fixade i början av november...

Daniels första steg!

Idag tog Daniel sitt första steg, 9 månader och tre veckor gammal. Han klättrade i den branta, farliga trappen ute. När han var nästan uppe ställde han sig upp och höll i den lilla tegelstensmuren ni ser bakom honom på bilden. Sedan plockade han upp en stor vit sten i varje hand - och då kunde han ju inte hålla i sig längre! Så då tog han ett steg framåt för att kunna luta sig mot muren istället.

Det bevisar bara vad vi trodde, att han egentligen kan gå, men inte har förstått det själv och därför inte försöker. Men när han blev lite distraherad över sina fina stenar och inte kunde hålla i sig, så var han ju tvungen. Annars går han bara med stadigt grepp om händer, byxben eller möbler, och sätter sig försiktigt och kryper bort till nästa stöd. Väldigt försiktig är han. Och det är nog bra. För vi är lite bekymrade över att han har lite väl hög smärttröskel. Han ramlar och slår sig, blir riven av katten och skaffar sig lite riv- och blåmärken på alla möjliga olika sätt. Men han gråter nästan aldrig. Bara om han blir rädd, men i stort sett aldrig för att han slagit sig. Däremot grät han häromdagen när vi råkade ge honom en sked för varm mat. Så det måste han ha känt.

Såna här höll jag i när jag gick. Jättefina vita stenar.
Goda är de också, se en tidigare bild.

Nybadad

Det blir inte av att bada Daniel så ofta, fast han älskar det. Han tål inte vattnet här, för mycket klor. Så vi får värma upp köpt dunkvatten och bada honom i. Det blir lite jobbigt. Dessutom går det inte att vara i badrummet, det är för trångt och så har vi glasväggar in till badkaret, så det går inte att ha honom i badkaret (som dessutom är gammalt och inte går att få rent). Vi ska göra om så att det går att bada honom därinne, men då behöver vi stänga av duschen i några dagar så att det får torka ut ordentligt först. Och det går inte med två tonårstjejer som nästan bor i badrummet och duschar flera gånger om dagen. Sedan i september är nästan alltid här, har av olika skäl bara varit hos sin mamma enstaka nätter och bara en gång i mer än 2 nätter på raken.

Så Daniel badar i balja i köket. Och nu behöver vi inte koka upp köpvatten längre, för vi har installerat ett vattenfilter. Det var inte helt enkelt, och innebar att vi var vattenlösa i drygt ett dygn. Efter att Jim kapat vattenröret upptäckte vi nämligen att det inte gick att sätta filtret där, för det var en bjälke i vägen. Det gick inte att se att filtret inte gick in där förrän man prövade. Inte bra. Särskilt som det inte gick att lappa ihop röret igen. Järnhandeln hade inte reparationsrör i rätt storlek. Jag vet inte hur många olika kreativa lösningar vi förkastade, innan Jims syster Karen kom förbi med händig man som bygger hus om dagarna. "Vi kapar en bit av balken" sa han. Den tanken hade inte ens slagit oss. Så går det när man ger sig på dåligt genomtänkta projekt sent en kväll efter ett par sömnlösa nätter. Det tog ändå grabbarna ett antal timmar att få dit det där filtret. Men gissa om det var värt det. Att äntligen få duscha utan att lukta som om man kom direkt ur simbassängen... Och det var lätt som en plätt att fixa badvatten till Daniel.

Nybadad. Vad var det som hände? Var är mitt vatten?
Och min anka? Jag var ju inte klaaar!

Daniel försöker se grym ut

Jag kan gnissla tänder och se hemskt konstig ut. Kolla bara!

Bubblor

Trick or treat

Halloween i USA är som skärtorsdagen var i Sverige en gång i tiden. Är det likadant nu? Massor av utspökade barn som springer runt och tigger godis? Fast här hotar de med sattyg (tricks) om de inte får godis. Och så är det betydligt mer än bara häxor här. Det säljs läskiga kostymer i massor före Halloween. Priserna är lite mer human än i Sverige, de ligger i prisklasserna 5-35 dollar (35 till 250 kr ungefär)

Vi var i valet och kvalet om vi skulle spöka ut Daniel och gå och tigga godis. Eller om vi bara skulle dela ut godis. Eller kanske samla in godis först för att ha något att dela ut?
Vi gjorde ett sista ryck dagen före den stora Trick-or-treat-dagen och försökte köpa en baby-kostym för att förvandla en vanlig 9,5 månaders bebis till ödla, groda, pumpa, kräfta eller insekt. Men alla dräkter i hans storlek var slut.

Till slut klädde vi ut homom till gangster - visst ser han otäck ut???.

Jim sa att det aldrig kommer ungar hit och ber om godis, för vår uppfart är en uppförsbacke och sedan har vi en lång trappa på 8-9 steg. Så vi gjorde som många andra; vi parkerade oss nedanför uppfarten i kampingstolar och med en stor bunke godis.

I detta land trick-or-treatas det inte när som helst när barnen och deras föräldrar känner för det. Nej, tiderna för olika områden fastställs på något sätt centralt. Påbudet för vårt område var tisdag kl 17.30-19.00. Då satt vi på plats och väntade på att barn i varierande utklädnader och med stora plastpåsar kom och fullgjorde sitt uppdrag att befria oss från godis. De flesta sa inte ett ljud, höll bara fram en öppen påse och såg allmänt förskräckta ut. Några steg bakom kom en förälder eller två och såg ut att ha ungefär lika kul.

Först var det skönt i solen, fast kanske inte mer än 16-18 grader. Inte lyckades vi få några bra kort heller, för det var motljus och solen stod lågt. När solen sedan gick ner blev det kallt, och den redan från början magra strömmen av barn sinade ytterligare, så då gick vi också in.

På kvällen gick Jim och Kelsey på en föreställning med någon fransk cirkus med akrobater. Själv hade jag då nått ett stadium av trötthet (sömnlösa nätter igen och inte smart nog att sova middag när Daniel sover) som gjorde att jag somnade först framför datorn och sedan på golvet i köket. Det var bara att försöka hålla sig i rörelse... Daniel kröp och jag kröp efter. Skippade skräckfilmen senare när resten av familjen kom hem. Det var march i säng istället.

Typiskt Daniel!

Finns det något som är typiskt Daniel att göra just nu?
Hm... Hans favoritsysselsättning är att krypa ut. Och in igen. Och ut igen. Och in. Det kan han hålla på med länge.

Mer typiskt Daniel

Det är ju lite mysigt att sitta ute och prata med Tiger.
Och så kan man snurra runt också!
Sitta kvar på rumpan och sparka sig runt ett varv eller två.
Det är jättekul. Helst ska man hålla i något också. Som vattendunken.

Så kan man ta sig ner för två trappsteg till, grabba vattendunken
och ge sig av ner mot...

...rabatten med stenar! De vita stenarna är jättegoda!

Grannens röda bark är också en delikatess!
Liksom ekollon.

Och så kan man ju jaga efter Tiger när han tröttnat
på att vara hos mig.