är ju vanligare än man tror, sägs det. Och nu har jag också drabbats. Åtminstone ser det ut så. Små blåmärken över stora delar av kroppen efter Daniels sparkar, en ordentlig bula i pannan, lätt blåtira över vänster öga och så den sista, mest ömmande skadan. I morse vaknade jag av att Daniel satt upp i sängen brevid mitt huvud och drog mig i håret. När jag log mot honom log han tillbaka och tappade sedan balansen och föll med pannan före in i min högra kind. Det gjorde ont, riktigt ont. Men Daniel sa inte ett ljud.
Träffpunkten har nu antagit en lätt, mindre smickrande grönaktig ton och mitt ansikte känns lätt deformerat. Dessutom bet jag mig i kinden. Stackars mig.
Domestic violence is more common than we want to think, and now I'm a victim too. At least it looks like it. I have bruises all over from Daniel kicking me, scratch marks in my face, a bump in my forehead and a slighly blue eye. And the worst injury of all... Daniel woke me up this morning. He was sitting by my head, pulling my hair. Then he toppled over and hit my cheek with his forehead. It hurt!!! But he didn't seem to be in pain. The cheek is now taking on a greenish color and I feel as if my face has been slightly deformed. I also bit the inside of my cheek. Poor me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar