Hästen på sjukhus (eng)

Idag körde vi Jempe till Strömsholms hästsjukhus. Han ska opereras i morgon. Det kändes väldigt konstigt att bara ställa in honom i en box, prata med en djurvårdare och gå därifrån. Vi gick och åt lunch och sedan åkte vi hem - utan att ens få säga hej då till Jempe. De har besöksförbud i stallet för inneliggande patienter. Jempe verkade inte särskilt bekymrad. Han gillar att resa och kolla in nya ställen. Han gick ett varv i boxen, nosade lite på ströet, kissade och började äta på höet han fick nästan på en gång. Han hade knappt tid att säga hej då till oss. Det kändes lite snopet.

Djurvårdaren försökte trösta genom att säga att "ni får nog hem honom igen väldigt snabbt" och blev en liten smula förvånad när Karin och jag snabbt svarade att "vi vill inte ha hem honom snabbt!". Vi förklarade problemet med att ge honom antibiotika själva (man injicerar intramuskulärt i halsen, och han svullnar upp så illa på några dagar att han inte kan äta - han kan inte böja på halsen för att komma åt maten). Hon förstod problematiken och skulle skriva in det i hans papper så att veterinärerna kan fundera ut en lösning. Vi kan tänka oss två: antingen får han vara kvar på sjukhuset tills antibiotikakuren är slut eller möjligen med två dagars behandling hemma. Eller så får de skriva ett intyg så att försäkringsbolaget betalar för att vi ska ta ut en veterinär en gång om dagen för att spruta honom i rumpan a 800 kr gången.

Hästsjukhuset. Här har vi varit många gånger. Fast det var
inte här vi lämnade Jempe nu. Stallarna för inneliggande patienter

ligger bakom de gula husen i bakgrunden (det är smådjurskliniken).

Det är förresten tredje sommaren på raken som vi fått åka med honom till Strömsholm. Förra året hade han problem med haslederna, och sommaren innan med ospecifik hälta - han var halt på tre ben. Han har mycket förslitningsskador och en artros i ett framben. Men än så länge har allt läkt bra (t.o.m. en allergi han hade för några år sedan, och som ledde till ett antal besök på ATG-kliniken i Täby, har läkt. De sa att han skulle behöva medicineras resten av livet, men vi kunde sluta efter några månader). Trots allt han är ändå i rätt bra skick för att vara ett 18-årigt fullblod som gått löp i sin ungdom. Veterinärerna brukar tro att han är ett par år yngre än han är. Han har bara sådan förbannad otur och får nya skador hela tiden. Men hela våren har han varit i toppskick. Karin har tränat honom för en ny dressyrtränare, och de har gjort stora framsteg. De såg fram emot höstens tävlingssäsong, men det är ju bara att glömma nu.

Jempe med hästskötaren Johanna
på en dressyrtävling i april i år.

Daniel kisar i solen framför Strömsholms stallområde.

Bara att åka hem igen. Med tomt släp...

Ca två timmar tar det till Strömsholm från stallet.
Daniel tyckte att resan var ok.
Han sov en hel del både dit och hem.

Today we took Jempe to the horse hospital in Strömsholm, a two hour drive. His surgery is planned for tomorrow. It felt weired to just take him to the stable and leave him. We had lunch in the area but couldn't even say goodbye to Jempe after. No visitors allowed in the stable.

Jempe seemed to settle in fine. He got food almost immediately and didn't really care when we left. He likes to travel and make new experiences. Not like some other horses who don't eat the first days away from home.

The veterinary assistant told us not to worry, we will get him back soon, and was a bit surprised when our immediate response was "we don't want him back in a few days". After we explained the problem with giving him antibiotic injections at the stable (he gets so swollen at the injection sites at his neck that he can't eat after a few days), she understood and promised to talk to the veterinarians about it to make sure they understood that another solution is needed.

This is the third summer in a row that we have to take him to the horse hospital for treatments. Two years ago he was lame on three legs and last summer he had inflammations in both his hocks. Everything has healed pretty good, and he's in pretty good shape for being an 18 year old thoroughbread that raced in his youth. The vets always are surprised at his age - they think he looks younger. Jempe and Karin have a new dressage trainer, and she was looking forward to competing this fall. But now that's out of the question.

The second photo is from a competition in April this spring.