torsdag 9 augusti 2007

Äntligen något han inte äter (eng)


Daniel tycker inte om ost. I alla fall inte mellanlagrad prästost. Det är det första någonsin som jag gett honom, som han vägrat att äta. Till och med det vansinnigt sura hallon- och blåbärsmoset jag gjorde igår, slinker ner. Men inte ost. Han spottade ut den lilla ostbiten efter lite märkliga ansiktsuttryck. Här på bilden ser du hur han motar bort min hand när jag försökte erbjuda honom mer.

Märklig dag idag. Daniel har gråtit så fort jag försvunnit ur synhåll. Krypningen börjar ta fart, så det går inte att lämna honom ur sikte. Och han klagar högljutt i spjälsängen och andra säkra platser där jag försökt lämna honom några minuter i taget. Jag fick inte lunch förrän efter 16, det bara gick inte att fixa till något. Vet inte hur många gånger jag påbörjade matlagning. Fick slänga några rostade mackor som både kallnade och stelnade innan jag hann försöka äta dem. Och ut kom vi inte alls. Min plan var att gå ut efter lunch, med det blev ju aldrig tid ens för lunch. Daniel sov tre gånger under dagen, men bara knappt 20 minuter per gång, och det gör ju ingen nytta. Önskar att jag själv hade passat på att sova när han sov, för jag var så trött, så trött. Då är det också svårt att styra upp och försöka lista ut vad man behöver göra för att få lite ordning på Daniel.

Man får lära sig av erfarenheten. Han sov jättedåligt i går natt, hostade värre än vad jag gjorde. Så tryckte han sig tätt emot mig hela natten också, och det brukar han inte göra. Jag brukar ha hans fötter i ansiktet, medan resten av kroppen ligger diagonalt tvärs över sängen. Efter sådana nätter MÅSTE han ut i friska luften. Då brukar han somna på vägen hem. Om han bara sover ordentligt åtminstone en gång under dagen, så brukar det ordna sig sedan.

Har jag berättat att Jim och Daniel brukar prata i telefon vid 23 på kvällarna (när Jim kommer hem från jobbet) om Daniel är vaken? Jag trycker på högtalarknappen på luren, så hör Daniel när Jim pratar. Då brukar han le stort innan han försöker ta telefonen från mig. I kväll kunde jag knappt prata med Jim för Daniel var så högljudd. Han prövar nya ljud.

Finally something that Daniel doesn't like: cheese! On the picture you can see when he's pushing my hand away from his mouth when I offered him more cheese.

Bad day today. Probably because he didn't sleep good last night. He was couphing a lot. Every time I put him down on the bed or floor, he starts crying, and I have not been able to get him to nap. I've been so busy with him all day that I didn't manage to fix myself some lunch until after 4.

He was still awake when Jim called at 11. Every time he hears Jim's voice on speaker phone, he smiles at the phone and then tries to grab it. He can be pretty noicy when Jim and I try to talk. Poor baby, he thinks his dad liven in a phone.

Inga kommentarer: