Och nu vet vi varför. Brännskador ska hållas torra, så det har inte blivit mycket duschande och badande på sistone. Mer sällan än vanligt, och det säger ju en del. Daniel gillar ju inte att duscha eller bada, sådana aktiviteter brukar vara förenade med vrålskrik av den kalibern att vi brukar fundera på när polisen tänker dyka upp för att utreda det pågående våldsbrottet.
Trots vår försiktighet har Daniel själv lyckats blöta ner brännskadan flera gånger i helgen. Nya favoriter är att köra ner hela handen i fyllda dricksglas och leka med vattnet i Mickeys vattenskål. Såret sitter precis ovanför handleden på höger hand, så handbad är inte så bra.
Brännskadan som läkte så fint ser inte så fint ut längre. Rött, lite svullet och bubbligt, pga att det blivit blött. Så nu försöker vi hålla koll, byta bandage flera gånger om dagen och ska pröva med en ny antibiotikasalva. I värsta fall får det bli ett nytt besök på akuten om det inte ser bättre ut ikväll. Fast vad kan de göra som inte vi redan gör???
Daniel vet i alla fall exakt hur brännskadan ska behandlas. Han sitter i pappas knä, medan jag sköter sårvård och bandagering. Först klipper vi upp det gamla bandaget, och Daniel plockar gärna bort det själv. Sen pekar han på tuben med antibiotikakräm. När jag grepper tuben så pekar han på brännskadan och säger "där". Egentligen vill han gärna smeta ut krämen själv, men det får han inte. Vi lägger på en ny kompress, och han håller den på plats medan jag tejpar, lindar och tejpar igen. Till slut studerar han bandaget noga, på alla sidor och begär ofta att få en lite tejpbit till "där".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar