Lördag i Cincinnati

I helgen gjorde vi något ovanligt. Vi åkte bort. Till Cincinnati, närmare bestämt. Där hälsade vi på Mick, Gina, Tory och Lilly. Vi gick på museum och sedan var vi och åt världens godaste glass. Övernattade och stannade till vid ett shoppingcenter för att Alison och Kesley, sent omsider, skulle köpa julklappar med varsin slant de fått av min pappa. Det blev en snygg tröja för Alison och ett par jeans för Kelsey.

Men nu går jag händelserna lite i förväg. Först ska jag berätta om, och visa bilder från, lördagen.

Vi kom, naturligvis iväg mer än en timme senare än planerat. Det är inte så lätt att få ihop det efter ännu en sömnlös natt, när vi är fyra som delar på ett badrum och två av dem är tonårstjejer. Och så hämta lånad bil, flytta bilbarnstol och... Ja, ni förstår. Nästan märkligt att vi inte blev mer försenade.
En tvåtimmars resa innebär naturligtvis att man måste stanna två gånger för toalettbesök, en gång för blöjbyte och en gång för att äta. Och svära över att man inte fått det man beställt på snabbmatstället.

Vi var framme vid 3 istället för 1. Museet vi skulle till stänger 5. Men det var bara att slänga in väskorna och ge sig av igen. Det är ett stort museum, inrymt i en gammal järnvägsstation. Tydligen stannar tågen där fortfarande, så det är alltså ett museum med egen järnvägsstation numera.

Det var fullt på parkeringen, och än värre inne i biljetthallen. Utställningen "Bodies" öppnade dagen innan. Se www.cincymuseum.org/explore_our_sites/special_exhibits_events/current_exhibits/ Det är en utställning av riktiga människokroppar som dissekerats och konserverats. Kinesiska kroppar, vars ägare inte frivilligt donerat sina kroppar till detta ändamål, enligt kritikerna. Jim, Alison, Kelsey och Mick såg denna utställning. Intressant, tyckte de.

Gina, jag och barnen förpassade oss istället till undervåningen, som är ett interaktivt museum för barn. Daniel och jag fick hålla oss till avdelningen för barn upp till 4 år, som var som en enda stor lekpark. Daniel tyckte att det var jättekul, både att leka, titta på andra barn och att stjäla deras saker. En och en halv timme var precis lagom, sedan var Daniel trött! Nu låter vi bilderna tala!

Man får börja med att sätta sig och titta, för att se vad de andra barnen gör.

Men, hur kan det komma bollar ur här? Då måste det gå att slänga upp bollar här också?!

Jag såg minsann hur en tjej kröp igenom här. Det såg lite läskigt ut. Men man kan ju krypa in en liten bit i alla fall. Och hämta bollen.

Det här är en koja som man kan klättra upp i, med trappsteg, hål att titta ut igenom, och så en rutschkana ner. Det var hemskt spännande att titta på barnen som åkte i den, men det tog bra lång tid innan Daniel vågade prova. Med lite hjälp - jag fick sätta honom ner och hålla i händerna. Men att ta sig upp gick bra.

Det är lite otäckt när det kommer andra barn i hög fart och springer om. Då är det bäst att hålla i sig.

Här kan man också gå ner!

Nej, det var för läskigt!

När man blir lite trött så glömmer man plötsligt bort hur man tar sig ner för ett trappsteg. Måste pröva sig fram igen.

Det var lite lugnare i grönsakslandet.

Reseskildringen fortsätter i morgon!