Det gick bra!

Minns ni Kevin, som fick lite hjälp av mig i somras att utforma en annons på en sådan där kontakt-hemsida? (se 10 juli) Han tyckte att han kommit över sin skillsmässa och att det var dags att gå vidare och testa marknaden.

Några av er har undrat hur det gick för honom. Det undrade vi med, för vi har knappt sett till honom senaste halvåret. Han har varit upptagen. Varit ute och träffat en del kvinnor, har vi förstått, men har inte berättat så mycket. Vi har faktiskt inte hört av honom alls sedan vi träffades en kort stund i november. Och då gick det inte att klämma ur honom något intressant om hur han lyckats på dating-fronten.

Så vi blev mäkta förvånade när han ringde och lämnade meddelande på Jims mobiltelefon igår. Det lät lite formellt på något sätt. Inget konstigt, utan bara ett "ring mig när du har en chans", men han sa det på ett sätt som inte lät riktigt... ja, som vanligt.

Jim fick inte tag på honom, men Kevin ringde igen i början av kvällen - och berättade att han ska gifta sig! I april! Med en kvinna han träffat för sådär ett halvår sedan. Så kan det gå!

Hon har tre barn och han har ett, och de ska flytta ihop i hennes hus en bit utanför stan. Öhh. Vad säger man?! Man säger "Grattis!" Följt av: "Kom hit och visa upp henne!" Några timmar senare tittade de förbi, stannade i en knapp halvtimme.

Hon heter Linda och verkar trevlig. Man hinner ju inte riktigt lära känna en person på en knapp halvtimme. Särskilt inte när man befinner sig i lätt chocktillstånd. Får hoppas att vi får en chans att lära känna henne lite grand i alla fall innan bröllopet. Det blir roligare då. (Säger jag, som gifte mig med en man som knappast visste vad hälften av våra bröllopsgäster hette.)