Resfebern har satt in ordentligt. Vi åker hem till Sverige i morgon, Daniel och jag. Måste åka vid 7 på morgonen. Landar 8. Det innebär ca 21 timmars restid från dörr till dörr. Med en nyfiken ettåring som älskar att springa och som inte gillar att sitta still och tycker att det är onödigt att sova.
Naturligtvis skjuter man upp alla måsten till sista sekund. Nu har jag upptäckt att min svenska mobiltelefon inte funkar. Kul, kul. Men jag tror att Jim lyckats få liv i den. Och så har ComHem höjt bredbandspriset. Jag tänker inte betala över 250 kr i månaden, särskilt inte som jag bara använder internet några dagar vissa månader, och ändå måste betala för hela månaden. Så nu har jag beställt mobilt bredband. Kan ta en vecka innan jag får modemet, så det kan bli bloggtyst ett tag...
Oh vad jag hatar att packa, stressa och resa. Vi hörs!
onsdag 27 februari 2008
måndag 25 februari 2008
Titta tutte!
Daniels ordförråd ökar ständigt. "Bye-bye" säger han rätt ofta, och ibland till och med när någon går. Han vet vad "kisse-katt", "vovve-hund" och "flygande nallar" är, liksom "mat" och en hel del annat. När han är sugen på lite bröstmjölk kommer han fram till mig, slår lite lätt på mig (på brösten om han kommer åt) och säger "booba" (från engelskans "boobs"?).
Idag var han riktigt rolig. När jag höll på och bytte om sa han plötsligt "titta tutte". Osäkert vad han egentligen avsåg med detta, men båda Jim och jag började skratta (intressant vilka ord Jim kommer ihåg på svenska!). Eftersom han fick denna reaktion så är det jättekul att fortsätta säga "titta tutte", så det springar Daniel omkring och säger hela tiden nu.
söndag 24 februari 2008
Kelsey 13 år
Idag har vi haft överraskningsfest för Kelsey som fyller 13 år. Egentligen skulle tjerna ha varit i New York nu, med sin mamma. Men vi fick ännu ett snöoväder, så de kom inte iväg. Det var för farligt att försöka ta sig till flygplatsen, och eftersom de flyger stand-by och man räknade med inställda och försenade flyg, så var det ändå ingen idé att försöka. De får åka en annan gång.
Kelsey trodde att de bara skulle komma hit och hämta en födelsedagspresent, och var visst lite sur för att vi inte vill umgås mer med henne på hennes födelsedag - Alison sa till henne att vi skulle åka och handla, så vi hade inte tid att fira henne. Så hon blev faktiskt överraskad när ett gäng kompisar hoppade fram och slängde ballonger på henne.
Huset fullt av tjejer...
Daniel tyckte att det var jättekul. Och eftersom han vägrat att sova middag var han dessutom jättetrött, men vägrade att ge upp festandet.
Bordet fullt av godsaker. Och lägg märke till banderollen runt lampan! Vid bordet sitter tjejernas mamma och mormor.
Daniel i himmelriket. Fullt att tjejer som vill gosa med honom och som dessutom lånar ut sina mobiltelefoner!
Kelsey trodde att de bara skulle komma hit och hämta en födelsedagspresent, och var visst lite sur för att vi inte vill umgås mer med henne på hennes födelsedag - Alison sa till henne att vi skulle åka och handla, så vi hade inte tid att fira henne. Så hon blev faktiskt överraskad när ett gäng kompisar hoppade fram och slängde ballonger på henne.
Huset fullt av tjejer...
Daniel tyckte att det var jättekul. Och eftersom han vägrat att sova middag var han dessutom jättetrött, men vägrade att ge upp festandet.
Bordet fullt av godsaker. Och lägg märke till banderollen runt lampan! Vid bordet sitter tjejernas mamma och mormor.
Daniel i himmelriket. Fullt att tjejer som vill gosa med honom och som dessutom lånar ut sina mobiltelefoner!lördag 23 februari 2008
Snö, snö och mera snö
Vad gör man när det inte går att gå ut, för det omväxlande snöar och regnar, och är allmänt otrevligt. Och halt!
Jo, man bygger med Mega Bloks. Det är jättekul. Fast lagom när man byggt färdigt sin skalenliga modell av kinesiska muren eller Manhattan, så kommer Daniel och river under ivriga tjut. Och jag börjar bli lite bekymrad över Jim som tycks vara fixerad vid att bygga mausoleum och begrava Elmo (den röda, håriga typen från barnprogrammet Sesamy street).
onsdag 20 februari 2008
Det gick bra!
Minns ni Kevin, som fick lite hjälp av mig i somras att utforma en annons på en sådan där kontakt-hemsida? (se 10 juli) Han tyckte att han kommit över sin skillsmässa och att det var dags att gå vidare och testa marknaden.
Några av er har undrat hur det gick för honom. Det undrade vi med, för vi har knappt sett till honom senaste halvåret. Han har varit upptagen. Varit ute och träffat en del kvinnor, har vi förstått, men har inte berättat så mycket. Vi har faktiskt inte hört av honom alls sedan vi träffades en kort stund i november. Och då gick det inte att klämma ur honom något intressant om hur han lyckats på dating-fronten.
Så vi blev mäkta förvånade när han ringde och lämnade meddelande på Jims mobiltelefon igår. Det lät lite formellt på något sätt. Inget konstigt, utan bara ett "ring mig när du har en chans", men han sa det på ett sätt som inte lät riktigt... ja, som vanligt.
Jim fick inte tag på honom, men Kevin ringde igen i början av kvällen - och berättade att han ska gifta sig! I april! Med en kvinna han träffat för sådär ett halvår sedan. Så kan det gå!
Hon har tre barn och han har ett, och de ska flytta ihop i hennes hus en bit utanför stan. Öhh. Vad säger man?! Man säger "Grattis!" Följt av: "Kom hit och visa upp henne!" Några timmar senare tittade de förbi, stannade i en knapp halvtimme.
Hon heter Linda och verkar trevlig. Man hinner ju inte riktigt lära känna en person på en knapp halvtimme. Särskilt inte när man befinner sig i lätt chocktillstånd. Får hoppas att vi får en chans att lära känna henne lite grand i alla fall innan bröllopet. Det blir roligare då. (Säger jag, som gifte mig med en man som knappast visste vad hälften av våra bröllopsgäster hette.)
Några av er har undrat hur det gick för honom. Det undrade vi med, för vi har knappt sett till honom senaste halvåret. Han har varit upptagen. Varit ute och träffat en del kvinnor, har vi förstått, men har inte berättat så mycket. Vi har faktiskt inte hört av honom alls sedan vi träffades en kort stund i november. Och då gick det inte att klämma ur honom något intressant om hur han lyckats på dating-fronten.
Så vi blev mäkta förvånade när han ringde och lämnade meddelande på Jims mobiltelefon igår. Det lät lite formellt på något sätt. Inget konstigt, utan bara ett "ring mig när du har en chans", men han sa det på ett sätt som inte lät riktigt... ja, som vanligt.
Jim fick inte tag på honom, men Kevin ringde igen i början av kvällen - och berättade att han ska gifta sig! I april! Med en kvinna han träffat för sådär ett halvår sedan. Så kan det gå!
Hon har tre barn och han har ett, och de ska flytta ihop i hennes hus en bit utanför stan. Öhh. Vad säger man?! Man säger "Grattis!" Följt av: "Kom hit och visa upp henne!" Några timmar senare tittade de förbi, stannade i en knapp halvtimme.
Hon heter Linda och verkar trevlig. Man hinner ju inte riktigt lära känna en person på en knapp halvtimme. Särskilt inte när man befinner sig i lätt chocktillstånd. Får hoppas att vi får en chans att lära känna henne lite grand i alla fall innan bröllopet. Det blir roligare då. (Säger jag, som gifte mig med en man som knappast visste vad hälften av våra bröllopsgäster hette.)
Bigfoot bor inte här, eller?
Om ni vill se mer av hur det ser ut häromkring och höra hur folk låter här (lycka till med att försöka förstå). Den här lilla filmen handlar om två män härifrån Portsmouth och deras intresse för att leta efter Bigfoot. Det finns även lite bilder från själva Portsmouth.
http://notyourtypicalbigfootmovie.com/video.htm
http://notyourtypicalbigfootmovie.com/video.htm
tisdag 19 februari 2008
Dagens bilder
Daniel har fått en ny mössa, som Gail gjort åt honom!Väldigt färgglad och fin. Passar bra till pyjamasen.
Om jag tar i kan jag flytta på bordet!
Här jobbar jag.måndag 18 februari 2008
Skrivbordsjobb - inget för Daniel? (video)
Det börjar ju bra, med fötterna på bordet och allt. Men är det tillräckligt bekvämt? Och hur är det med tålamodet att sitta still?
Födelsedagar i parti och minut
Jims familj har lyckats klämma in en mängd födelsedagar mm på väldigt kort tid nu i februari. Den 14de fyllde brodern John år, idag, den 17de fyller båda Jims föräldrar år och firar dessutom bröllopsdag (tja, varför inte passa på att gifta sig på sin födelsedag och slippa komma ihåg en massa olika datum?). Den 20de fyller Jims syster Sharon 50 år och den 23dje fyller Kelsy 13 år.
John är ju i det militära och stationerad i Tyskland, så honom har vi inte kunnat sammanstråla med. Alla andra träffades i Chillicothe, halvvägs mellan Columbus, där Sharon bor, och Portsmouth där alla andra bor och firade med middag på en Italiensk restaurang. Det blir många kort, massor av paket (inklusive julklappar och födelsedagspresenter till Daniel från Sharon som inte träffat honom sedan dess) och mycket mat. Ett tag var jag i himmelriket, med smakportioner av fem olika sorters efterrätter framför mig samtidigt. Det var väldigt gott och mättande.
Daniel tyckte att det var jättekul att träffa alla och att springa runt på restaurangen och hälsa på folk. Han uppför sig bra, förrutom när han försökte stjäla nappen från en kille på 22 månader. De var för övrigt rätt lika i storlek, killarna. Alla här tycker att Daniel är så väldigt stor för sin ålder. Han har alltid legat något lite över genomsnittet på längden hemma, men något under i vikt. Men hemma i Sverige är det aldrig någon som tycker att han är "väldigt" stor, som de tycker här. Vi måste ha stora bebisar hemma i Sverige.
Daniel får julklapp, eller om det var en
John är ju i det militära och stationerad i Tyskland, så honom har vi inte kunnat sammanstråla med. Alla andra träffades i Chillicothe, halvvägs mellan Columbus, där Sharon bor, och Portsmouth där alla andra bor och firade med middag på en Italiensk restaurang. Det blir många kort, massor av paket (inklusive julklappar och födelsedagspresenter till Daniel från Sharon som inte träffat honom sedan dess) och mycket mat. Ett tag var jag i himmelriket, med smakportioner av fem olika sorters efterrätter framför mig samtidigt. Det var väldigt gott och mättande.
Daniel tyckte att det var jättekul att träffa alla och att springa runt på restaurangen och hälsa på folk. Han uppför sig bra, förrutom när han försökte stjäla nappen från en kille på 22 månader. De var för övrigt rätt lika i storlek, killarna. Alla här tycker att Daniel är så väldigt stor för sin ålder. Han har alltid legat något lite över genomsnittet på längden hemma, men något under i vikt. Men hemma i Sverige är det aldrig någon som tycker att han är "väldigt" stor, som de tycker här. Vi måste ha stora bebisar hemma i Sverige.
Daniel får julklapp, eller om det var enfödelsedagspresent, av faster Sharon.
Daniel gillar Sharon.
Daniel gillar Sharon.söndag 17 februari 2008
Bada balja
Jag ska på födelsedagskalas! Då måste man vara fin och lukta gott, sa pappa och fixade ett bad till mig. Ett tag tyckte jag inte om att bada. Då bara grät jag. Vet inte riktigt varför - det är ju kul att bada! Kolla plasket!
Varmt i solen
Vilken härlig dag! Först var jag iväg och åt lunch med Grace. Åter hemma var det så varmt och skönt ute på verandan att jag satt ute i nästan två timmar med en god bok och en kopp kaffe - i bara T-shirt.
Vi har beställt en grind, som aldrig kommer, för att Daniel ska kunna vara därute utan att vi behöver passa varje sekund så att han inte smiter ner från verandan och ut på vägen. Grace hade en gammal grind som vi fick. Den satte vi upp lite provisoriskt med snören och gamla bälten. Så Daniel var ute med mig nästan hela tiden. Vi var busiga och hjälpte till att sprida ogräsfrön. De är så otroligt vackra, med en plym silkesmjuka, supertunna hår som hjälper dem att flyga. Man kan ju inte låta bli att låta ett par (läs "ett par hundra") segla iväg i vinden.
Busfrö
Ogräsfrö
Mys i solen! 
Tyvärr glömde jag att ta "före" bilder, så ni får bara se hur fint det blev efter.
Vi har beställt en grind, som aldrig kommer, för att Daniel ska kunna vara därute utan att vi behöver passa varje sekund så att han inte smiter ner från verandan och ut på vägen. Grace hade en gammal grind som vi fick. Den satte vi upp lite provisoriskt med snören och gamla bälten. Så Daniel var ute med mig nästan hela tiden. Vi var busiga och hjälpte till att sprida ogräsfrön. De är så otroligt vackra, med en plym silkesmjuka, supertunna hår som hjälper dem att flyga. Man kan ju inte låta bli att låta ett par (läs "ett par hundra") segla iväg i vinden.
Busfrö
Ogräsfrö
Mys i solen! Senare på kvällen åkte vi och tittade på möbler. Vi ville byta ut en gräsligt ful trådhylla som använts som hylla åt bl.a. mikorvågsugnen. Nya mikron är större, så den fick inte plats. Och nu äntligen hade vi fått tips om var vi kunde hitta hyllor som skulle funka i vårt lilla kök.Det tog sin tid. Och när vi kom hem var vi hungriga, så det blev sen men mycket god middag bestående av vegetariska svampburgare, hemgjorda tortillachips, guacamole, bakad potatis och sallad. Väldigt gott alltihopa.
Vid 22-tiden, med Daniel i säng, bestämde vi oss för att bygga bänken för micron och sätta upp en trähylla ovanför. Nu är klockan snart ett på natten och vi ska "bara" plocka i ordning och städa upp efter oss. Det blev jättefint. Jag är så nöjd över att vi äntligen blivit av med den gamla fula hyllan och hittat en ny, ändamålsenlig bänk.
Tyvärr glömde jag att ta "före" bilder, så ni får bara se hur fint det blev efter.
Där hittade vi en grind också, så nu har vi avbokat den beställda. Nästa gång det är fint väder så kommer den upp!
lördag 16 februari 2008
fredag 15 februari 2008
Händig unge bygger egen säng
Daniel vägrade att sova middag idag. Vi har tänkt försöka genomdriva fasta tider för en sovstund på dagen. Mellan 2 och 4. Det gick bra i två dagar. Daniel somnade snällt precis när han skulle. Det har jag dessvärre också gjort, och så har vi sovit för länge...
Men idag tänkte han inte sova. Inte klockan två, inte klockan tre och inte senare heller. Någon gång efter fyra gav jag upp. Jag hade jobb att göra. Vi gick ut i vardagsrummet och jag satte mig vid datorn. Efter några minuter insåg jag plötsligt att Daniel var väldigt tyst. Han har pratat hela dagen, men nu var det tyst och jag såg inte till honom. Först. Men sedan såg jag att han hade bäddat ner sig och somnat. I egenhändigt tillverkad säng!
Men idag tänkte han inte sova. Inte klockan två, inte klockan tre och inte senare heller. Någon gång efter fyra gav jag upp. Jag hade jobb att göra. Vi gick ut i vardagsrummet och jag satte mig vid datorn. Efter några minuter insåg jag plötsligt att Daniel var väldigt tyst. Han har pratat hela dagen, men nu var det tyst och jag såg inte till honom. Först. Men sedan såg jag att han hade bäddat ner sig och somnat. I egenhändigt tillverkad säng!
torsdag 14 februari 2008
Föda barn i USA
Mina styvdöttrars kusin föder barn idag. Hon är jätteliten och barnet jättestort, så om hon inte hade haft influensa så hade de satt igång henne för flera dagar sedan. Men nu är det på gång i alla fall. Vet inte om det kom igång naturligt eller med igångsättning.
Att föda barn här är inte bara en familjeangelägenhet. Hela släkten samlas på sjukhuset för att heja på. Tjejerna åkte direkt till sjukhuset från skolan och var här en vända nyss för att hämta lite saker, och sedan åka tillbaka till sjukhuset.
"Hon var helt uppsvullen, fötterna var som ballonger", rapporterade den ena, och den andra berättade att kusinen såg halvt död ut sist de tittade in hos henne. Barnet beräknas födas inom en timme eller två.
Själv skulle jag nog slå ihjäl den som hade mage att sticka in huvudet i förlossningsrummet medan jag höll på att föda. Och att ha släkten sittande utanför rummet och vänta?! Nej, jag mår dåligt bara av att tänka tanken. Tacka vet jag svenska sjukhus som har besöksförbud även efter att barnen är födda, så att de nyblivna föräldrarna själva ska slippa hålla släkten borta.
Att föda barn här är inte bara en familjeangelägenhet. Hela släkten samlas på sjukhuset för att heja på. Tjejerna åkte direkt till sjukhuset från skolan och var här en vända nyss för att hämta lite saker, och sedan åka tillbaka till sjukhuset.
"Hon var helt uppsvullen, fötterna var som ballonger", rapporterade den ena, och den andra berättade att kusinen såg halvt död ut sist de tittade in hos henne. Barnet beräknas födas inom en timme eller två.
Själv skulle jag nog slå ihjäl den som hade mage att sticka in huvudet i förlossningsrummet medan jag höll på att föda. Och att ha släkten sittande utanför rummet och vänta?! Nej, jag mår dåligt bara av att tänka tanken. Tacka vet jag svenska sjukhus som har besöksförbud även efter att barnen är födda, så att de nyblivna föräldrarna själva ska slippa hålla släkten borta.
onsdag 13 februari 2008
Världen är vit
Det snöade ordentligt igen i natt, så nu har vi ett lager på upp till 5 cm här och var. Skolorna var stängda även idag pga snön. Det är minus 7 grader, men nu framåt kvällen börjar solen titta fram och värma upp en smula. I morgon ska det bli 7 plusgrader och kanske lite sol.
tisdag 12 februari 2008
Vinterstormvarning och översvämning
Det är inte var dag det är vinterstormvarning (risk för stora mängder snö och/eller "isregn", dvs underkylt regn och stor risk för halka) OCH översvämningsvarning samtidigt. Ohio river håller på att svämma över igen.
Skolorna är stängda pga ovädret.
Hemma hade vi nog tyckt att det var otrevligt blaskväder och svurit lite över att kollektivtrafiken är försenad. En ganska vanlig vinterdag, med andra ord.
Själv är jag på väg att bli sjuk igen. Feber och ont i halsen. Fjärde gången sedan strax före jul. Huvudvärken är värst. Är egentligen inte tillräckligt sjuk för att gå och lägga mig igen, men det går knappt att göra något annat med den här huvudvärken. Men då lär det knappast gå att sova i natt istället. Ska pröva med ännu en kopp kaffe, vem vet, det kanske hjälper.
Skolorna är stängda pga ovädret.
Hemma hade vi nog tyckt att det var otrevligt blaskväder och svurit lite över att kollektivtrafiken är försenad. En ganska vanlig vinterdag, med andra ord.
Själv är jag på väg att bli sjuk igen. Feber och ont i halsen. Fjärde gången sedan strax före jul. Huvudvärken är värst. Är egentligen inte tillräckligt sjuk för att gå och lägga mig igen, men det går knappt att göra något annat med den här huvudvärken. Men då lär det knappast gå att sova i natt istället. Ska pröva med ännu en kopp kaffe, vem vet, det kanske hjälper.
Mycket sopor blir det
Med en suck konstaterade vi att det går ohyggligt fort att fylla både soptunnan i köket och diskmaskinen, när tjejerna också är här.
I detta land har man en hel soptunna (om än modell mindre) i köket, inte en liten mesig sak som får plats under diskbänken och som det räcker med en konsumpåse i. Här behövs rejäla grejor. Man slänger ju allt i soporna, sopsortering är en sport som inte gått hem här.
Jim är duktig på att gå ut med soporna. Ikväll tyckte jag synd om honom, för det var iskallt ute. Riktigt otrevligt. Men soptunnan var full, och då kan Daniel komma åt det översta, som han drar ur soporna och bär omkring på. Det är inte så roligt. Så Jim knöt ihop säcken och gick ut med den.
Än mer synd om honom tyckte jag en halvtimme senare, när vi insåg att alla Daniels vällingflaskor var borta. Han brukar gå omkring med dem, och vi brukar hitta dem lite varstanns i huset. Inte i kväll. Vi listade ut att det saknades 4-6 flaskor. Vi började förstå varför soptunnan blivit så fort full.
Mycket riktigt. Efter att ha rotat runt i soporna i soptunnan ute, kom Jim in med 4 stycken.
I detta land har man en hel soptunna (om än modell mindre) i köket, inte en liten mesig sak som får plats under diskbänken och som det räcker med en konsumpåse i. Här behövs rejäla grejor. Man slänger ju allt i soporna, sopsortering är en sport som inte gått hem här.
Jim är duktig på att gå ut med soporna. Ikväll tyckte jag synd om honom, för det var iskallt ute. Riktigt otrevligt. Men soptunnan var full, och då kan Daniel komma åt det översta, som han drar ur soporna och bär omkring på. Det är inte så roligt. Så Jim knöt ihop säcken och gick ut med den.
Än mer synd om honom tyckte jag en halvtimme senare, när vi insåg att alla Daniels vällingflaskor var borta. Han brukar gå omkring med dem, och vi brukar hitta dem lite varstanns i huset. Inte i kväll. Vi listade ut att det saknades 4-6 flaskor. Vi började förstå varför soptunnan blivit så fort full.
Mycket riktigt. Efter att ha rotat runt i soporna i soptunnan ute, kom Jim in med 4 stycken.
Uppdateringar om allt möjligt
Här är det kallt. Väderprognosen hotade med snö, mycket snö, följt av regnblandad snö och "isstorm". Skolorna öppnar två timmar senare i morgon för att undvika olyckor i morgonhalkan.
Vi väntade och väntade på snön. Såg satelitbilder som visade att det BORDE snöa här, men det gjorde det inte. Vid 7 kom den första snön. Nu ligger ett vitt täcke ute. Och det kan komma mer i natt, eller så går ovädret runt Portsmouth. Tjejerna hoppas på riktigt oväder, så att skolorna stänger helt.
Det mesta har återgått till vardagen efter torsdagens dramatik. Den skjutna/knivhuggna läraren ska opereras igen för att se om de kan göra något åt känselbortfall i en arm och ett ben. Tydligen skadades en nerv.
Det går många rykten om vad som hände och varför. Och visst undrar man hur det kan slå slint i huvudet på en man som tydligen var väldigt trevlig och omtyckt tidigare. De skulle dessutom precis bli farföräldrar, osäkert om det var första barnbarnet. Barnet föddes i alla fall i lördags.
Man skyller på depression, att han var svårt pressad, sömnlöshet, felanvändning av tunga mediciner och kanske illegala droger. Ingen vill diskutera om det är lämpligt och rimligt att nästan vem som helst kan köpa en hel arsenal vapen att ha till hands den dag det slår slint i huvudet.
I fredags var vi på "visitation" för vår 91-årige granne som dog förra tisdagen. Det är märkligt, det där med att visa upp den döde: balsamerad, uppklädd, hårt sminkad och med igenklistrade läppar. Det såg ut som vaxdocka som låg där i kistan.
Mitt när vi minglade som bäst på begravningsbyrån så insåg vi att en mycket gammal dam som satt i en fåtölj i ett hörn verkade må dåligt. Vi tror att det var den avlidnes syster. Hon blev dock väl omhändertagen, bl a av den avlidnes dotter, som är sjuksköterska. Efter en stund kom en ambulans och hämtade henne, och vi hörde att hon låg kvar på sjukhuset åtminstone över helgen. Stackars Doris, grannfrun, som först vakat vid sin mans sida i flera veckor på sjukhuset och nu får åka dit och sitta hos svägerskan istället!
I det här landet är det tradition att laga mat och lämna över till familjen när någon dött. Tjejernas mamma och jag har gjort upp om att laga lite olika saker och överlämna på torsdag. Får väl se om det blir av.
Vi väntade och väntade på snön. Såg satelitbilder som visade att det BORDE snöa här, men det gjorde det inte. Vid 7 kom den första snön. Nu ligger ett vitt täcke ute. Och det kan komma mer i natt, eller så går ovädret runt Portsmouth. Tjejerna hoppas på riktigt oväder, så att skolorna stänger helt.
Det mesta har återgått till vardagen efter torsdagens dramatik. Den skjutna/knivhuggna läraren ska opereras igen för att se om de kan göra något åt känselbortfall i en arm och ett ben. Tydligen skadades en nerv.
Det går många rykten om vad som hände och varför. Och visst undrar man hur det kan slå slint i huvudet på en man som tydligen var väldigt trevlig och omtyckt tidigare. De skulle dessutom precis bli farföräldrar, osäkert om det var första barnbarnet. Barnet föddes i alla fall i lördags.
Man skyller på depression, att han var svårt pressad, sömnlöshet, felanvändning av tunga mediciner och kanske illegala droger. Ingen vill diskutera om det är lämpligt och rimligt att nästan vem som helst kan köpa en hel arsenal vapen att ha till hands den dag det slår slint i huvudet.
I fredags var vi på "visitation" för vår 91-årige granne som dog förra tisdagen. Det är märkligt, det där med att visa upp den döde: balsamerad, uppklädd, hårt sminkad och med igenklistrade läppar. Det såg ut som vaxdocka som låg där i kistan.
Mitt när vi minglade som bäst på begravningsbyrån så insåg vi att en mycket gammal dam som satt i en fåtölj i ett hörn verkade må dåligt. Vi tror att det var den avlidnes syster. Hon blev dock väl omhändertagen, bl a av den avlidnes dotter, som är sjuksköterska. Efter en stund kom en ambulans och hämtade henne, och vi hörde att hon låg kvar på sjukhuset åtminstone över helgen. Stackars Doris, grannfrun, som först vakat vid sin mans sida i flera veckor på sjukhuset och nu får åka dit och sitta hos svägerskan istället!
I det här landet är det tradition att laga mat och lämna över till familjen när någon dött. Tjejernas mamma och jag har gjort upp om att laga lite olika saker och överlämna på torsdag. Får väl se om det blir av.
måndag 11 februari 2008
Språkförbistring eller språkmissbruk
I förmiddags åt vid en sen men otroligt god frukost bestående av chokladpannkakor med nytinade hallon och chokladkräm. Gott, och mycket mättande. Särskilt om man äter betydligt fler än man borde.
När vi fortfarande satt och smälte maten kläcker Jim plötsligt ur sig att jag borde gå och duscha. Varför det? Jag orkade ju knappt röra mig. "Ja, du vill väl duscha innan vi går och äter middag med min mamma", sa han. Jo, visst, svarade jag, men klockan är ju inte ens 12. Middagen är väl kl 5?
Nej, svarade Jim. Vi måste vara där senast 12.20!
Middag klockan 12.30? Middag är ju kvällsmat, påpekade jag. Den serveras ju alltid kl 5 på seniorboendet där Jims föräldrar bor?! Jo, svarade Jim, måndag-lördag serveras middag klockan 5, på söndagarna från kl 11.
Jag kunde inte låta bli att upprepa att middag är kvällsmat. Varpå Jim svarade något om hur jobbigt det är att ha en fru som inte behärskar det engelska språket. Det föranledde naturligtvis att jag tvingades påpeka för honom att jag studerat det engelska språket SÅSOM DET TALAS I DET LAND SOM GETT DET DESS NAMN i 12 år, så kom inte här och beskyll mig för att inte kunna språket. Det är inte mitt fel att det missbrukas i detta land.
I ärlighetens namn måste jag säga att jag är osäker på hur det aktuella ordet, "dinner" verkligen används i England. De brukar mest prata om "supper" när de pratar om kvällsmat. Men principen! Hur kan man servera "dinner" kl 5 alla dagar i veckan utom söndagar, då den serveras vid lunchtid?
Ett större problem var naturligtvis att jag trott att jag hade till kl 5 på mig att smälta pannkakorna. Just då kunde jag knappt gå, än mindre äta middag! De som brukar ha så gott potatismos där! Och efterrätter.
Det var bara att gå och ställa sig i duschen, klä på sig och ta bilen över till seniorboendet. Att gå var inte att tänka på pga mättnad (före och beräknad sådan efter middagen), tidsbrist samt kyla. Det såg så soligt och varmt ut, men man höll på frysa öronen av sig efter en halv minut ute. Det kan inte ha varit många plusgrader och vinden var isande. I natt blir det för övrigt -13 grader och sedan blir det minusgrader även dagtid i några dagar.
Efter middagen var det bara att gå och lägga sig några timmar för att smälta maten. Sedan drack vi eftermiddagskaffe och åt varsitt wienerbröd som jag hittade i butiken igår. De såg ut precis som vanliga wienerbröd. Men om ni tycker att wienerbröd är sött så skulle ni pröva detta. Snacka om sockerförgiftning! Vi mådde illa i flera timmer.
Snacka om i-landsproblem vi har här idag!
När vi fortfarande satt och smälte maten kläcker Jim plötsligt ur sig att jag borde gå och duscha. Varför det? Jag orkade ju knappt röra mig. "Ja, du vill väl duscha innan vi går och äter middag med min mamma", sa han. Jo, visst, svarade jag, men klockan är ju inte ens 12. Middagen är väl kl 5?
Nej, svarade Jim. Vi måste vara där senast 12.20!
Middag klockan 12.30? Middag är ju kvällsmat, påpekade jag. Den serveras ju alltid kl 5 på seniorboendet där Jims föräldrar bor?! Jo, svarade Jim, måndag-lördag serveras middag klockan 5, på söndagarna från kl 11.
Jag kunde inte låta bli att upprepa att middag är kvällsmat. Varpå Jim svarade något om hur jobbigt det är att ha en fru som inte behärskar det engelska språket. Det föranledde naturligtvis att jag tvingades påpeka för honom att jag studerat det engelska språket SÅSOM DET TALAS I DET LAND SOM GETT DET DESS NAMN i 12 år, så kom inte här och beskyll mig för att inte kunna språket. Det är inte mitt fel att det missbrukas i detta land.
I ärlighetens namn måste jag säga att jag är osäker på hur det aktuella ordet, "dinner" verkligen används i England. De brukar mest prata om "supper" när de pratar om kvällsmat. Men principen! Hur kan man servera "dinner" kl 5 alla dagar i veckan utom söndagar, då den serveras vid lunchtid?
Ett större problem var naturligtvis att jag trott att jag hade till kl 5 på mig att smälta pannkakorna. Just då kunde jag knappt gå, än mindre äta middag! De som brukar ha så gott potatismos där! Och efterrätter.
Det var bara att gå och ställa sig i duschen, klä på sig och ta bilen över till seniorboendet. Att gå var inte att tänka på pga mättnad (före och beräknad sådan efter middagen), tidsbrist samt kyla. Det såg så soligt och varmt ut, men man höll på frysa öronen av sig efter en halv minut ute. Det kan inte ha varit många plusgrader och vinden var isande. I natt blir det för övrigt -13 grader och sedan blir det minusgrader även dagtid i några dagar.
Efter middagen var det bara att gå och lägga sig några timmar för att smälta maten. Sedan drack vi eftermiddagskaffe och åt varsitt wienerbröd som jag hittade i butiken igår. De såg ut precis som vanliga wienerbröd. Men om ni tycker att wienerbröd är sött så skulle ni pröva detta. Snacka om sockerförgiftning! Vi mådde illa i flera timmer.
Snacka om i-landsproblem vi har här idag!
Protestera!
Någon som känner sig allmänt ilsk och vill protestera?
Rekommenderar då dessa protester:
Mot neddraget forskningsstöd till alternativ till djurförsök.
Bara att fylla i sitt namn och klicka på "Skicka".
www.stifud.se/aktuellt/vadjanbrev_till_politiker.php
Protest mot grym slakt av sälungar i Ryssland.
Läs mer här: www.djurskyddiost.se/Projekt/Ryssland/200802saljaktprotest1.html
Länkar till protestbrev till president Putin resp norska regeringen finns längst ner på sidan. Kräver lite "klipp- och klistra", men det kan det väl vara värt???
Rekommenderar då dessa protester:
Mot neddraget forskningsstöd till alternativ till djurförsök.
Bara att fylla i sitt namn och klicka på "Skicka".
www.stifud.se/aktuellt/vadjanbrev_till_politiker.php
Protest mot grym slakt av sälungar i Ryssland.
Läs mer här: www.djurskyddiost.se/Projekt/Ryssland/200802saljaktprotest1.html
Länkar till protestbrev till president Putin resp norska regeringen finns längst ner på sidan. Kräver lite "klipp- och klistra", men det kan det väl vara värt???
söndag 10 februari 2008
Förklaring till våldsdåden?!
Media fortsätter att bevaka skoldramat här i Portsmouth, även om intresset minskat betydligt. Nu har flera tv-stationer lagt ut råkopior av intervjuer mm på sina hemsidor.
Bl a ligger flera intervjuer ute med 11-åriga skolbarn som hörde sin lärare bli knivhuggen och skjuten. En intressant intervju var den med lärarens bror, som berättade om att systern blivit allt mer rädd för sin man de senaste veckorna. Släkt och vänner hade väldigt svårt att förstå hur denne man kunde förändras så mycket på så kort tid. Problemen har eskalerat sedan paret separerade i somras efter att ha varit gifta i över 30 år.
Mannen var deprimerad, hade sömnproblem och tog en flera olika sorters mediciner. Familjen tror att det är en kombination av depressionen, sömbrist och mediciner som gjort att det slog slint i huvudet på honom. Tydligen har han varit uppe och grävt i sin trädgård mitt i nätterna, och han har också gått och knackat på dörren till fruns lägenhet sent på kvällarna.
Han har hotat frun och hon var rädd att han skulle försöka skada eller döda henne, det framgår av polisanmälningar från januari. Många kände till att han hade vapen, men inte att han köpt nya vapen senaste veckorna. Han lämnade ett skjutvapen efter sig på marken där han knivskar den första kvinnan, ett vapen på skolan och det fanns flera skjutvapen i hemmet.
Råkopian av intervjun slutar med att en annan tv-station försöker få en intervju, men den lokala stationen försöker övertala brodern att inte ge intervjuer till någon annan station. Märkligt att de inte klippte bort det, det var inte särskilt smickrande för kanalen...
Ryktena pratar om illegala droger också, men det har inte bekräftats från familjen, vänner eller polisen.
Däremot har man bekräftat att den först knivskurna kvinnan, 22 år gammal, var hans flickvän.
Båda offren är utom fara nu.
Bl a ligger flera intervjuer ute med 11-åriga skolbarn som hörde sin lärare bli knivhuggen och skjuten. En intressant intervju var den med lärarens bror, som berättade om att systern blivit allt mer rädd för sin man de senaste veckorna. Släkt och vänner hade väldigt svårt att förstå hur denne man kunde förändras så mycket på så kort tid. Problemen har eskalerat sedan paret separerade i somras efter att ha varit gifta i över 30 år.
Mannen var deprimerad, hade sömnproblem och tog en flera olika sorters mediciner. Familjen tror att det är en kombination av depressionen, sömbrist och mediciner som gjort att det slog slint i huvudet på honom. Tydligen har han varit uppe och grävt i sin trädgård mitt i nätterna, och han har också gått och knackat på dörren till fruns lägenhet sent på kvällarna.
Han har hotat frun och hon var rädd att han skulle försöka skada eller döda henne, det framgår av polisanmälningar från januari. Många kände till att han hade vapen, men inte att han köpt nya vapen senaste veckorna. Han lämnade ett skjutvapen efter sig på marken där han knivskar den första kvinnan, ett vapen på skolan och det fanns flera skjutvapen i hemmet.
Råkopian av intervjun slutar med att en annan tv-station försöker få en intervju, men den lokala stationen försöker övertala brodern att inte ge intervjuer till någon annan station. Märkligt att de inte klippte bort det, det var inte särskilt smickrande för kanalen...
Ryktena pratar om illegala droger också, men det har inte bekräftats från familjen, vänner eller polisen.
Däremot har man bekräftat att den först knivskurna kvinnan, 22 år gammal, var hans flickvän.
Båda offren är utom fara nu.
Lekplats vid Ohio river
Idag sken solen efter några kalla, mulna, regniga dagar. Jim har kommit på att det finns fler lekplatser, så vi bestämde oss för att pröva den som låg nere vid floden. Om den nu var öppen, floden har svämmat över senaste dagarna.
Daniel hade egentligen ingen lust att åka hemifrån.
Och solen lyste otäckt i ögonen på honom!
Lekplatsen var öppen. Inte var den stor, men det fanns en rutschkana i lagom storlek och tre andra lekande barn att titta på.
Men frågan var om inte floden var mest intressant. En gråbrun sörja som flöt snabbt fram och förde med sig diverse sopor, trädgrenar och annat bråde den fångat upp under översvämningen. Det gällde att hålla ett stadigt tag i Daniel, annars hade han nog tagit sig ett dopp. Och då hade vi nog aldrig sett honom igen.
Daniel hade egentligen ingen lust att åka hemifrån.
Och solen lyste otäckt i ögonen på honom!Lekplatsen var öppen. Inte var den stor, men det fanns en rutschkana i lagom storlek och tre andra lekande barn att titta på.
Men frågan var om inte floden var mest intressant. En gråbrun sörja som flöt snabbt fram och förde med sig diverse sopor, trädgrenar och annat bråde den fångat upp under översvämningen. Det gällde att hålla ett stadigt tag i Daniel, annars hade han nog tagit sig ett dopp. Och då hade vi nog aldrig sett honom igen.
Solen sken, men det var kallt och blåste en isande vind. Det var inte många ute, inte ens bilister.
Så småningom fick Daniel syn på rutschkanan och ville pröva.
Han vågade till och med åka själv, utan att jag höll i honom. Men en liten knuff behövdes ändå för att få fart på honom. Det var en bra, bred och långsam rutschkana. Perfekt för småbarn!
Efter 10 minuter tyckte Jim och jag att det började bli för kallt, men det tyckte inte Daniel. Han grät hela vägen hem av ilska för att han inte fått åka mer rutschkana. Och för att han inte fick stoppa sina leriga händer i munnen. Klantiga föräldrarna hade glömt ta med servetter att torka av smutsiga händer med. En vacker dag kanske man lär sig...
Han vågade till och med åka själv, utan att jag höll i honom. Men en liten knuff behövdes ändå för att få fart på honom. Det var en bra, bred och långsam rutschkana. Perfekt för småbarn!
Efter 10 minuter tyckte Jim och jag att det började bli för kallt, men det tyckte inte Daniel. Han grät hela vägen hem av ilska för att han inte fått åka mer rutschkana. Och för att han inte fick stoppa sina leriga händer i munnen. Klantiga föräldrarna hade glömt ta med servetter att torka av smutsiga händer med. En vacker dag kanske man lär sig...
fredag 8 februari 2008
Hur nära var vi?
Hur långt ifrån dramat bor vi, har en trogen läsare undrat?
Ovan finns en karta över Portsmouth med brottsplatserna utritade, från en tidning. Det första knivöverfallet ska ha hänt vid A ovan. Fast då får man nog ta och flytta A:et ca 2-3 kvarter till höger på kartan om det ska stämma. B är skolan, och den har de lyckats pricka in rätt, liksom C, som är mannens bostad, där han låste in sig.
Vi bor... ja, du ser den gulfärgade vägen som går från vänster till höger högt upp på kartan? Det är Coles blvd. Längst till höger så svänger gatan, och går snett nedåt en liten bit. Ungefär mitt på den lilla sträckan bor vi, på höger sida.
Precis ovanför texten Blvd i Coles Blvd ligger gräsplanen där SWAT-teamens helikoptrar lär ska ha landat. Alltså ca 3 kvarter från vårt hus. De måste ha väldigt tysta helikoptrar, för vi hörde dem inte...
Mer död och elände
Det blev inget jobb gjort igår för mig pga all uppståndelse. Men vid 10 på kvällen kom jag på att jag ju hade en telefonkonferens inbokad kl 8 idag på morgonen. Kl 14.00 för de andra som deltog från Europa. Det var ett möte med "Supervising board" för ett EU-finansierat projekt, ReProTect, som har som mål att utveckla cellbaserade metoder för att testa om kemikalier, läkemedel mm ger reproduktionsskador (påverkar fertilitet, graviditet eller ger fosterskador) och som ska ersätta de ganska dåliga djurtester som görs idag. Med rapporter från 29 deltagande laboratorier, ansökningar om mer pengar och annat underlag var det ett par hundra sidor papper att läsa inför mötet. Och jag hade bara läst ca hälften, hade tänkt ägna gårdagen åt att läsa resten, men glömt. Det var bara att sätta igång vid 10-tiden på kvällen. Strax före 1 var jag klar. Och som tur var sov Daniel hela natten sedan.
Mötet gick bra, fast Daniel vaknade efter en stund och var lite högljudd. Tur att det finns nappflaskor och välling! Det fick tyst på honom.
När mötet var över fick jag e-post från Jim, som kommit ihåg att kolla dödsannonserna. Grannfrun ringde i början av veckan och berättade att hennes man nu låg för döden. Han dog tydligen i tisdags. Han blev 91 år gammal och har varit väldigt sjuk sedan i somras. Där rök den lugna hemmakvällen jag planerat. Här begravs människor nämligen inom några dagar. Grannens begravning blir i morgon, och den ska vi nog inte gå på. Men däremot bör vi gå på hans "visitation" på begravningsbyrån ikväll. Vid en visitation får man se den döde och framför sina kondoleanser till familjen. Påminner lite om begravningskaffet hemma i Sverige, med det sker alltså före begravningen och med den döde närvarande, så att säga. Jag har aldrig varit på en visitation tidigare, så jag vet inte riktigt hur man beter sig. Får väl härma de andra.
Frågan är om man kan ta med sig en ettåring? Vi ska försöka få hit farmor att sitta barnvakt en stund, så behöver vi inte bekymra oss om det.
Mötet gick bra, fast Daniel vaknade efter en stund och var lite högljudd. Tur att det finns nappflaskor och välling! Det fick tyst på honom.
När mötet var över fick jag e-post från Jim, som kommit ihåg att kolla dödsannonserna. Grannfrun ringde i början av veckan och berättade att hennes man nu låg för döden. Han dog tydligen i tisdags. Han blev 91 år gammal och har varit väldigt sjuk sedan i somras. Där rök den lugna hemmakvällen jag planerat. Här begravs människor nämligen inom några dagar. Grannens begravning blir i morgon, och den ska vi nog inte gå på. Men däremot bör vi gå på hans "visitation" på begravningsbyrån ikväll. Vid en visitation får man se den döde och framför sina kondoleanser till familjen. Påminner lite om begravningskaffet hemma i Sverige, med det sker alltså före begravningen och med den döde närvarande, så att säga. Jag har aldrig varit på en visitation tidigare, så jag vet inte riktigt hur man beter sig. Får väl härma de andra.
Frågan är om man kan ta med sig en ettåring? Vi ska försöka få hit farmor att sitta barnvakt en stund, så behöver vi inte bekymra oss om det.
Efterdyningar
Efter gårdagens dramatik försöker de regionala TV-stationerna mjölka ur det sista ur historien. Och det är häpnadsväckande hur mycket som blir fel, allt från att de visar kartor där de blandar ihop de olika brottsplatserna till klantig redigering av inslagen som gör att man får uppfattningen att Mike Layne, mannen som knivhögg och sköt sin fru inför hennes elever, var kvar i skolan efteråt och att det var utanför skolan som polis, militär och ett gäng SWAT-team stod i nästan fyra timmar och väntade på att han skulle ge upp. I verkligheten försvann han från skolan omedelbart efter dådet. Polisen var på plats snabbt - en polisbil befann sig utanför skolan när larmet kom och ytterligare patruller var där inom någon minut. De var inne i skolan inom 3 minuter efter larmet! Och då var Mike Layne redan borta.
Och ni anar inte vilka faror skolbarnen utsattes för under flera timmar, och även vi andra som befann oss i närheten denna dag. De får det att låta som om mannen sprang omkring runt om i staden och sköt vilt omkring sig. Men det gjorde han alltså inte. Han åkte direkt hem från skolan, och låste in sig där.
En del av medias överdrifter och påhitt blir nästan roliga. T.ex. uppgiften om att polisen förde barnen i säkerhet till angränsande lokaler, SAMTIDIGT som de sökte igenom skolan efter mannen. Himla smart att flytta runt 163 skolbarn samtidigt som man söker igenom en byggnad efter en beväpnad man, eller vad säger ni?
Några underligheter kvarstår. Ryktet säger att den 22-åriga kvinnan, Stephanie, som blev knivskuren först, var Mike Laynes flickvän. Polisen säger att det inte finns någon sanning i det ryktet. Samtidigt säger kvinnans kusin, som var med när hon blev knivskuren, i intervjuer att Mike Layne uppfattade Stephanie som sin flickvän. Och en granne och vän berättar att han åkte och hämtade henne hos Mike Layne sent kvällen innan, när Stephanie ringt och bett om skjuts. Samtalet kom från Laynes hemtelefon, och numret finns kvar på grannens nummerpresentatör.
I den här lilla staden där alla känner alla, får vi nog snart reda på ALLA detaljer och mycket mer...
De båda attackerade kvinnorna sägs båda vara svårt skadade men utom fara idag. Christi Layne, läraren, blev knivhuggen inte mindre än 14 gånger, och pistolskottet lär ha träffat hennes kind.
Och ni anar inte vilka faror skolbarnen utsattes för under flera timmar, och även vi andra som befann oss i närheten denna dag. De får det att låta som om mannen sprang omkring runt om i staden och sköt vilt omkring sig. Men det gjorde han alltså inte. Han åkte direkt hem från skolan, och låste in sig där.
En del av medias överdrifter och påhitt blir nästan roliga. T.ex. uppgiften om att polisen förde barnen i säkerhet till angränsande lokaler, SAMTIDIGT som de sökte igenom skolan efter mannen. Himla smart att flytta runt 163 skolbarn samtidigt som man söker igenom en byggnad efter en beväpnad man, eller vad säger ni?
Några underligheter kvarstår. Ryktet säger att den 22-åriga kvinnan, Stephanie, som blev knivskuren först, var Mike Laynes flickvän. Polisen säger att det inte finns någon sanning i det ryktet. Samtidigt säger kvinnans kusin, som var med när hon blev knivskuren, i intervjuer att Mike Layne uppfattade Stephanie som sin flickvän. Och en granne och vän berättar att han åkte och hämtade henne hos Mike Layne sent kvällen innan, när Stephanie ringt och bett om skjuts. Samtalet kom från Laynes hemtelefon, och numret finns kvar på grannens nummerpresentatör.
I den här lilla staden där alla känner alla, får vi nog snart reda på ALLA detaljer och mycket mer...
De båda attackerade kvinnorna sägs båda vara svårt skadade men utom fara idag. Christi Layne, läraren, blev knivhuggen inte mindre än 14 gånger, och pistolskottet lär ha träffat hennes kind.
Skoldramat på TV
Du som inte läst de tidigare inläggen från idag bör kanske börja nedifrån...
Skoldramat här i Portmouth var på alla de stora kanalernas kvällsnyheter i kväll. Vad kan slå en lärare som blir knivhuggen och skjuten framför sina 11-åriga elever i klassrummet? Det "roliga", om man nu kan säga så i detta sammanhang, var att nyhetsuppläsarna inte fått hela historien. De läser innantill på promten och berättar om hur eleverna ser lärarens man komma in i klassrummet, förstår faran och springer och gömmer sig, hör skottet och hur läraren skriker, ser henne tyst och blödande när de går förbi vid utrymningen av lokalen... Och så blir nyhetsuppläsaren uppkopplad per telefon för att intervjua polischefen, som börjar med att säga "vi fick en påringning om det första knivskadade offret kl 9.12. Samtalet från skolan kom bara några minuter senare..." varpå nyhetsankarna försöker rätta till anletsdragen (den tappade hakan) och väser fram "första offret? säger du att det var fler än ett offer? kan du berätta om det?" och man kan riktigt se hur de kommer att skrika åt producenter och andra ansvariga nästa gång de bryter för reklam.
Det första offret, som var en 22-årig kvinna, har blivit helt bortglömd. Ointressant jämfört med dramat i klassrummet. Hennes namn har publicerats, men polisen vet inte om och i så fall hur hon kände läraren och hennes man.
Den 22-åriga kvinnan blev attackerad utomhus, ett kvarter från Jims jobb. Hon är knivhuggen, och verkar allvarligt skadad. Varför hon blev attackerad av mannen är det ingen som vet. Efter att ha knivhuggit henne gick mannen till skolan, bara ett par kvarter bort. Hur han kom in i skolan är något som alla undrar över. Skolan har ett bra säkerhetssystem och ingen obehörig ska kunna komma in. Läraren hade dessutom berättat för skolledningen att hon var rädd för mannen, som blivit våldsam efter att hon begärt skilsmässa. Det är ett mysterium hur han lyckades bli insläppt. Men tydligen var vaktmästaren, som brukar vakta dörren sjukskriven idag.
Inne i skolan har mannen rusat in i klassrummet, skjutit ett skott och sedan knivhuggit sin fru. Eleverna hade övat på vad de ska göra i en krissituation, så de som kunde sprang ut ur klassrummet. De övriga gömde sig i det stora kapprummet som finns längst fram i varje klassrum. Där väntade de tills polisen kom och hjälpte dem ut.
Larmet gick till alla skolor i distriktet, som omedelbart låstes - ingen släpptes in eller ut. Rutinerna fungerade bra. Alla på skolan larmas genom ett kodat buskap i högtalarna. När det händer så låser lärarna in sina elever i klassrummet och trycker ihop sig i ett hörn. Där stannar de tills polisen säger att det är ok att lämna klassrummet.
Kelsey berättar att hennes klass fick larmet innan det officiella larmet gick. En kille i hennes klass fick ett sms från sin pappa som undrade om han var ok. Eftersom han inte förstod varför pappan undrade, bad han att få gå på toaletten. Där ringde han sin pappa, som sa att det fanns en beväpnad man på skolan. Pappan visste tydligen inte att det var på ND:s Elementary School (låg- och mellanstadiet) och inte på ND:s Highschool, där Kelsey och hennes klass går nu, som skottlossningen hade skett. Killen gick till sin lärare och berättade vad pappan sagt. Hon låste dörren och instruerade eleverna att ställa sig i ett hörn. Det var då Kelsey ringde hem och väckte oss. Under samtalet fick hon och de andra reda på att en lärare blivit skjuten på ND Elementary.
Efter att ha knivhuggit och kanske skjutit sin fru lämnade mannen skolan och åkte hem. Poliserna som försökte gå in i huset först blev beskjutna, så de bestämde sig för att avvakta SWAT-team och annan förstärkning. Det är nästan skrattretande hur många poliser, sheriffer och militärer som flygits och bussats in hit för att omringa huset. Och deras beväpning är ännu mer skrattretande. Maskingevär i famnen och flera pistoler i olika hölster runt om på kroppen.
Efter några timmars försök att förhandla med mannen via telefon och megafon, hittades han död i garaget på husets baksida. Han hade skjutit sig själv i huvudet.
Nu i kväll har flera hundra personer samlats i den större av stans katolska kyrka för att få information och be för de drabbade. Alla stora TV-stationer bevakar och vi ska kolla nyheterna nu kl 10 och 11 för att se om Alison och Kelsey, som var där, är med på bild. Röda korset och katolska kyrkan (ND är en katolsk privatskola) kommer att ha terapeuter på plats i skolorna i morgon och på måndag för att stödja chockade elever.
Skoldramat här i Portmouth var på alla de stora kanalernas kvällsnyheter i kväll. Vad kan slå en lärare som blir knivhuggen och skjuten framför sina 11-åriga elever i klassrummet? Det "roliga", om man nu kan säga så i detta sammanhang, var att nyhetsuppläsarna inte fått hela historien. De läser innantill på promten och berättar om hur eleverna ser lärarens man komma in i klassrummet, förstår faran och springer och gömmer sig, hör skottet och hur läraren skriker, ser henne tyst och blödande när de går förbi vid utrymningen av lokalen... Och så blir nyhetsuppläsaren uppkopplad per telefon för att intervjua polischefen, som börjar med att säga "vi fick en påringning om det första knivskadade offret kl 9.12. Samtalet från skolan kom bara några minuter senare..." varpå nyhetsankarna försöker rätta till anletsdragen (den tappade hakan) och väser fram "första offret? säger du att det var fler än ett offer? kan du berätta om det?" och man kan riktigt se hur de kommer att skrika åt producenter och andra ansvariga nästa gång de bryter för reklam.
Det första offret, som var en 22-årig kvinna, har blivit helt bortglömd. Ointressant jämfört med dramat i klassrummet. Hennes namn har publicerats, men polisen vet inte om och i så fall hur hon kände läraren och hennes man.
Den 22-åriga kvinnan blev attackerad utomhus, ett kvarter från Jims jobb. Hon är knivhuggen, och verkar allvarligt skadad. Varför hon blev attackerad av mannen är det ingen som vet. Efter att ha knivhuggit henne gick mannen till skolan, bara ett par kvarter bort. Hur han kom in i skolan är något som alla undrar över. Skolan har ett bra säkerhetssystem och ingen obehörig ska kunna komma in. Läraren hade dessutom berättat för skolledningen att hon var rädd för mannen, som blivit våldsam efter att hon begärt skilsmässa. Det är ett mysterium hur han lyckades bli insläppt. Men tydligen var vaktmästaren, som brukar vakta dörren sjukskriven idag.
Inne i skolan har mannen rusat in i klassrummet, skjutit ett skott och sedan knivhuggit sin fru. Eleverna hade övat på vad de ska göra i en krissituation, så de som kunde sprang ut ur klassrummet. De övriga gömde sig i det stora kapprummet som finns längst fram i varje klassrum. Där väntade de tills polisen kom och hjälpte dem ut.
Larmet gick till alla skolor i distriktet, som omedelbart låstes - ingen släpptes in eller ut. Rutinerna fungerade bra. Alla på skolan larmas genom ett kodat buskap i högtalarna. När det händer så låser lärarna in sina elever i klassrummet och trycker ihop sig i ett hörn. Där stannar de tills polisen säger att det är ok att lämna klassrummet.
Kelsey berättar att hennes klass fick larmet innan det officiella larmet gick. En kille i hennes klass fick ett sms från sin pappa som undrade om han var ok. Eftersom han inte förstod varför pappan undrade, bad han att få gå på toaletten. Där ringde han sin pappa, som sa att det fanns en beväpnad man på skolan. Pappan visste tydligen inte att det var på ND:s Elementary School (låg- och mellanstadiet) och inte på ND:s Highschool, där Kelsey och hennes klass går nu, som skottlossningen hade skett. Killen gick till sin lärare och berättade vad pappan sagt. Hon låste dörren och instruerade eleverna att ställa sig i ett hörn. Det var då Kelsey ringde hem och väckte oss. Under samtalet fick hon och de andra reda på att en lärare blivit skjuten på ND Elementary.
Efter att ha knivhuggit och kanske skjutit sin fru lämnade mannen skolan och åkte hem. Poliserna som försökte gå in i huset först blev beskjutna, så de bestämde sig för att avvakta SWAT-team och annan förstärkning. Det är nästan skrattretande hur många poliser, sheriffer och militärer som flygits och bussats in hit för att omringa huset. Och deras beväpning är ännu mer skrattretande. Maskingevär i famnen och flera pistoler i olika hölster runt om på kroppen.
Efter några timmars försök att förhandla med mannen via telefon och megafon, hittades han död i garaget på husets baksida. Han hade skjutit sig själv i huvudet.
Nu i kväll har flera hundra personer samlats i den större av stans katolska kyrka för att få information och be för de drabbade. Alla stora TV-stationer bevakar och vi ska kolla nyheterna nu kl 10 och 11 för att se om Alison och Kelsey, som var där, är med på bild. Röda korset och katolska kyrkan (ND är en katolsk privatskola) kommer att ha terapeuter på plats i skolorna i morgon och på måndag för att stödja chockade elever.
Ser bekant ut
Nu har de visat bilder på TV på mannen som knivhögg och sköt sin fru på skolan. Han ser väldigt bekant ut. Tror att han var en av de två andra shoppare som jag nästan krockade med flera gånger i butiken häromveckan när det var smockfullt med folk.
torsdag 7 februari 2008
Senaste nytt om dramat på skolan
Nu börjar det krypa fram mer och mer information.
De har ännu inte gripit mannen som knivhuggit och skjutit sin fru, Alisons tidigare lärare. De vet inte om han lever eller ej. Läraren lever, enligt vissa uppgifter är läget kritiskt och enligt andra är hon ok.
Nu vet vi att mannen först knivhögg en annan person, troligen sin svärmor, i ett bostadshus ca en timme innan han först knivhögg och sedan sköt sin fru. Detta skedde i ett klassrum, med elever närvarande. Det var innan lektionerna började, och några 11-åriga elever som intervjuats på TV säger att de stod i kapprummet och hörde skott och skrik från klassrummet. De såg läraren i klassrummet, levande men tyst och helt nedblodad.
Jim har varit hemma på lunch. Vi pratade om att man ser sånt här på TV hela tiden här i USA, det tillhör vardagen. Men att det händer här, i vår lilla stad, och på tjejernas gamla skola?! Det är obegripligt.
Portsmouth är en liten stad där alla känner alla, eller har i alla fall gemensamma bekanta. Alisons och Kelseys mamma pratade med läraren i förra veckan, och då berättade hon att hon låg i skilsmässa, att det var jobbigt och att mannen var hotfull. En av Jims jobbarkompisar har bott granne med paret i 20 år och säger att han var världens snällaste och trevligaste, men att han råkat ut för en olycka för något år sedan och blivit beroende av värktabletter. I samband med det har hans personlighet förändrats.
Micks ringde under lunchen. Hans systers barn går på skolan. Det är en liten skola, 160 elever och 15 lärare. Det är stor risk att de flesta såg åtminstone delar av händelserna. Micks lillebror, som är psykolog och professor i kriminologi vid det lokala universitetet, är tydligen med polisen utanför huset där mannen barrikaderat sig. Vi lär väl få veta mer detaljer så småningom.
Alison och Kelsey är båda OK. Deras mamma var på väg hem från Cincinnati när det hände. Hon hämtade Kelsey på skolan och kom hit, och så har vi suttit här och föjt utvecklingen på TV innan de åkte till någon bekant som har lokala tv-stationer. Tjejerna ska vara hos sin mamma några dagar nu. Båda var naturligtvis chockade, men det verkar inte ha sjunkit in riktigt än.
De stora nyhetskanalerna verkar ha tappat intresset lite för denna händelse, kanske för att det inte hänt något nytt på några timmar, mer än att ännu fler SWAT-team kommit.
Nu säger de på CNN att mannen är död. Vet inte om han tagit sitt liv eller om han skjutits av polisen. Sa jag att förresten att media också bevakar en liknande händelse i Los Angeles???
Intressant är att många här absolut inte tänker rösta på Hillary Clinton, eftersom hon vill begränsa privatpersoners rätt att ha vapen. Hm, borde man inte lära sig något av händelser som dessa?
De har ännu inte gripit mannen som knivhuggit och skjutit sin fru, Alisons tidigare lärare. De vet inte om han lever eller ej. Läraren lever, enligt vissa uppgifter är läget kritiskt och enligt andra är hon ok.
Nu vet vi att mannen först knivhögg en annan person, troligen sin svärmor, i ett bostadshus ca en timme innan han först knivhögg och sedan sköt sin fru. Detta skedde i ett klassrum, med elever närvarande. Det var innan lektionerna började, och några 11-åriga elever som intervjuats på TV säger att de stod i kapprummet och hörde skott och skrik från klassrummet. De såg läraren i klassrummet, levande men tyst och helt nedblodad.
Jim har varit hemma på lunch. Vi pratade om att man ser sånt här på TV hela tiden här i USA, det tillhör vardagen. Men att det händer här, i vår lilla stad, och på tjejernas gamla skola?! Det är obegripligt.
Portsmouth är en liten stad där alla känner alla, eller har i alla fall gemensamma bekanta. Alisons och Kelseys mamma pratade med läraren i förra veckan, och då berättade hon att hon låg i skilsmässa, att det var jobbigt och att mannen var hotfull. En av Jims jobbarkompisar har bott granne med paret i 20 år och säger att han var världens snällaste och trevligaste, men att han råkat ut för en olycka för något år sedan och blivit beroende av värktabletter. I samband med det har hans personlighet förändrats.
Micks ringde under lunchen. Hans systers barn går på skolan. Det är en liten skola, 160 elever och 15 lärare. Det är stor risk att de flesta såg åtminstone delar av händelserna. Micks lillebror, som är psykolog och professor i kriminologi vid det lokala universitetet, är tydligen med polisen utanför huset där mannen barrikaderat sig. Vi lär väl få veta mer detaljer så småningom.
Alison och Kelsey är båda OK. Deras mamma var på väg hem från Cincinnati när det hände. Hon hämtade Kelsey på skolan och kom hit, och så har vi suttit här och föjt utvecklingen på TV innan de åkte till någon bekant som har lokala tv-stationer. Tjejerna ska vara hos sin mamma några dagar nu. Båda var naturligtvis chockade, men det verkar inte ha sjunkit in riktigt än.
De stora nyhetskanalerna verkar ha tappat intresset lite för denna händelse, kanske för att det inte hänt något nytt på några timmar, mer än att ännu fler SWAT-team kommit.
Nu säger de på CNN att mannen är död. Vet inte om han tagit sitt liv eller om han skjutits av polisen. Sa jag att förresten att media också bevakar en liknande händelse i Los Angeles???
Intressant är att många här absolut inte tänker rösta på Hillary Clinton, eftersom hon vill begränsa privatpersoners rätt att ha vapen. Hm, borde man inte lära sig något av händelser som dessa?
Skjuten lärare, uppdatering
Börja läs tidigare inlägg...
Tydligen så blev läraren knivhuggen innan hon blev skjuten, och det skedde inne i ett klassrum, med elever (11-åringar) närvarande. Enligt vissa uppgifter ska ytterligare 2 personer ha blivit knivhuggna tidigare. Om det var på skolan eller någon annanstanns vet vi inte (eller ens om det stämmer).
Men alla elever är evakuerade och överlämnade till föräldrarna, så det kan knappast vara en elev som blivit knivhuggen.
Och mannen är kvar i huset. Tveksamt om det är deras hus eller om han befinner sig hos sin svärmor! Det har hörts 2-7 skott från huset, men varit tyst senaste timmen.
Läraren lever men de vet inte om hon kommer att överleva.
Man kan se utvecklingen live från en länk på denna sida:
http://www.wsaz.com/news/headlines/15395431.html
Tydligen så blev läraren knivhuggen innan hon blev skjuten, och det skedde inne i ett klassrum, med elever (11-åringar) närvarande. Enligt vissa uppgifter ska ytterligare 2 personer ha blivit knivhuggna tidigare. Om det var på skolan eller någon annanstanns vet vi inte (eller ens om det stämmer).
Men alla elever är evakuerade och överlämnade till föräldrarna, så det kan knappast vara en elev som blivit knivhuggen.
Och mannen är kvar i huset. Tveksamt om det är deras hus eller om han befinner sig hos sin svärmor! Det har hörts 2-7 skott från huset, men varit tyst senaste timmen.
Läraren lever men de vet inte om hon kommer att överleva.
Man kan se utvecklingen live från en länk på denna sida:
http://www.wsaz.com/news/headlines/15395431.html
Lärare skjuten, fortsättning
Tydligen var det en media-helikopter som kom nu sist. Det är på nationella nyheterna nu. Mannen är beväpnad och befinner sig i sitt hem och det är polisbilar och ambulanser överallt.
Läraren som blivit skjuten, mrs Layne, var Alisons lärare i femman och sexan. Alison pratade med henne förra veckan och då berättade hon att hon hade det jobbigt eftersom hon låg i skilsmässa.
Nu rapporteras att det hörts flera skott innifrån huset. Polisen vet inte om mannen var ensam i huset. Enligt Alison är parets barn i 20-årsåldern och bor inte hemma. Vi får väl hoppas...
Himlen börjar fyllas av helikoptrar.
Läraren som blivit skjuten, mrs Layne, var Alisons lärare i femman och sexan. Alison pratade med henne förra veckan och då berättade hon att hon hade det jobbigt eftersom hon låg i skilsmässa.
Nu rapporteras att det hörts flera skott innifrån huset. Polisen vet inte om mannen var ensam i huset. Enligt Alison är parets barn i 20-årsåldern och bor inte hemma. Vi får väl hoppas...
Himlen börjar fyllas av helikoptrar.
Lärare skjuten i Kelseys gamla skola
Brutalt uppvaknande idag. Kelsey ringde och sa att en man skjutit omkring sig på Notre Dame Elementary School, skolan där både hon och Alison gått. Kelsey flyttade upp till ND:s Highschool nu i höstas.
En lärare skulle ha blivit skjuten, enligt vad de hört. Kelsey och de andra barnen är inlåsta i sina klassrum med lärarna och väntade på besked. Vi har försökt få information via media, men har ingen lokal TV-station. På radiostationen visste de inte mycket mer än vad Kelsey kunde berätta.
Jims syster Karen jobbar deltid som lärare på bl.a. ND Elemetary, men ringde och sa att hon jobbade på Portsmouth High School, tvärs över gatan, när det hela hände. Hon ringde för att höra om vi visste mer via media.
Nu hörde vi att polisen bekräftat att en lärare blivit skjuten, tydligen av sin man. Det ska ha hänt utanför skolan. Alla elever på båda skolorna är oskadda och ska evakueras. Polisen jagar fortfarande mannen. Det påstås att ett SWAT-team ska flygas in med helikopter för att fånga in honom. SWAT-teamet ska landa där Roosevelts-skolan låg tills den revs för något år sedan. Det är bara några kvarter härifrån, och vi har inte hört helikoptern ännu. Området från skolan och hitåt ska vara avspärrade, men det åker fortfarande bilar utanför, så det verkar ju inte stämma.
Däremot har vi både hört och sett ambulanshelikoptern som landade vid sjukhuset för att plocka upp läraren. Verkar stämma med ambulansen som kom från "rätt håll" 15 minuter tidigare. Sjukhuset här är ett primärvårdsjukhus som ofta bara lappar ihop och stabiliserar folk tillräckligt för att kunna skicka dem med helikopter till större sjukhus.
Telefonerna ringer hela tiden. Alison är hemma och sjuk idag. Hon får samtal och txt-meddelanden hela tiden från kompisar på olika skolor. Några ringer för att berätta vad de vet, andra för att fråga vad hon vet. Det är bra att hon är upptagen, det gör det lättare för henne att hantera chocken just nu. Men hennes händer skakar så mycket att hon knappt kan knappa in meddelande på telefonen.
Enligt ryktena hon fått rapporterat har ytterligare en person blivit skjuten, på gatan något/några kvarter från skolan. Detta är inte bekräftat än av polisen och har inte nämnts på radio, så vem vet.
Nu hör och ser vi en större/tyngre helikopter. Troligen SWAT-teamet. Men de kommer inte häråt, utan är på väg mot skolan verkar det som.
Återkommer.
En lärare skulle ha blivit skjuten, enligt vad de hört. Kelsey och de andra barnen är inlåsta i sina klassrum med lärarna och väntade på besked. Vi har försökt få information via media, men har ingen lokal TV-station. På radiostationen visste de inte mycket mer än vad Kelsey kunde berätta.
Jims syster Karen jobbar deltid som lärare på bl.a. ND Elemetary, men ringde och sa att hon jobbade på Portsmouth High School, tvärs över gatan, när det hela hände. Hon ringde för att höra om vi visste mer via media.
Nu hörde vi att polisen bekräftat att en lärare blivit skjuten, tydligen av sin man. Det ska ha hänt utanför skolan. Alla elever på båda skolorna är oskadda och ska evakueras. Polisen jagar fortfarande mannen. Det påstås att ett SWAT-team ska flygas in med helikopter för att fånga in honom. SWAT-teamet ska landa där Roosevelts-skolan låg tills den revs för något år sedan. Det är bara några kvarter härifrån, och vi har inte hört helikoptern ännu. Området från skolan och hitåt ska vara avspärrade, men det åker fortfarande bilar utanför, så det verkar ju inte stämma.
Däremot har vi både hört och sett ambulanshelikoptern som landade vid sjukhuset för att plocka upp läraren. Verkar stämma med ambulansen som kom från "rätt håll" 15 minuter tidigare. Sjukhuset här är ett primärvårdsjukhus som ofta bara lappar ihop och stabiliserar folk tillräckligt för att kunna skicka dem med helikopter till större sjukhus.
Telefonerna ringer hela tiden. Alison är hemma och sjuk idag. Hon får samtal och txt-meddelanden hela tiden från kompisar på olika skolor. Några ringer för att berätta vad de vet, andra för att fråga vad hon vet. Det är bra att hon är upptagen, det gör det lättare för henne att hantera chocken just nu. Men hennes händer skakar så mycket att hon knappt kan knappa in meddelande på telefonen.
Enligt ryktena hon fått rapporterat har ytterligare en person blivit skjuten, på gatan något/några kvarter från skolan. Detta är inte bekräftat än av polisen och har inte nämnts på radio, så vem vet.
Nu hör och ser vi en större/tyngre helikopter. Troligen SWAT-teamet. Men de kommer inte häråt, utan är på väg mot skolan verkar det som.
Återkommer.
Söndag, hem från Cincinnati
Söndagen började på amerikanskt vis med munkar och kaffe till frukost. Gina och tjejerna gick och såg en Hanna Montana-koncert i 3D på bio (!), medan vi stannade hemma och återhämtade oss efter ännu en sömnlös natt. Pizza till lunch, och sedan skulle vi åka hem, men Alison somnade i soffan framför TV:n. Hon hade feber, visade det sig när vi kom hem.
Så småningom kom Gina och döttrarna hem, och kunde berätta om showen som tydligen var jättebra. Daniel fick låna ett par 3D-glasögon (se bild).
Kritor
Så småningom kom Gina och döttrarna hem, och kunde berätta om showen som tydligen var jättebra. Daniel fick låna ett par 3D-glasögon (se bild).
Vid tre kom vi äntligen iväg hemåt, men stannade i nästan två timmar vid en shopping mall (stort affärscenter) för att Alison och Kelsey skulle handla kläder.
Daniel fick ett par kritor, som visade sig vara tuschpennor. De är äggformade, eller snarare päronformade, kanske, och ska ge bra grepp för småbarn som håller med hela handen.
KritorDet var precis vad Daniel gjorde det, visade det sig. Håller med hela handen. Fast med själva tuschpennan riktad uppåt så att han ritar sig i handen istället för på pappret. Han får vänta några veckor till innan han får pröva igen...
Vi kom inte hem förrän vid 7-tiden på kvällen. Det var bara att äta, packa upp och göra sig klar för natten. Alla somnade utan problem denna kväll...
Böcker och glass
Nästa punkt på dagordningen var ett besök i en jättemysig barnboksbutik. De har konstgjorda träd, kojor, några sköna fåtöljer där man kan sitta och bläddra i böckerna och mycket mer. Vi älskade butiken allihopa. Särskilt Daniel som plockade åt sig några böcker och sprang omkring med. Som tur var sprang Lilly, snart 4 år, efter och höll lite koll på honom. Lilly tycker att Daniel är jättesöt.
I ett rum hade de bord och stolar i barnstorlek. Daniel satt fint på stolen tills jag fått upp kameran. Då bestämde han sig för att det skulle vara roligare att sitta på bordet. Där gick det att snurra runt (se video).
I ett rum hade de bord och stolar i barnstorlek. Daniel satt fint på stolen tills jag fått upp kameran. Då bestämde han sig för att det skulle vara roligare att sitta på bordet. Där gick det att snurra runt (se video).
Efter barnboksaffären gick vi till glass/chokladkaffet ett halvt kvarter bort. De hade den godaste glassen jag ätit. Jag valde vaniljglass med chokladgrädde. Otroligt gott! Dessutom köpte jag en ask blandad creme-fylld choklad. Gott, men inte riktigt lika gott som glassen. Båda tillverkas i butiken.
Sedan åkte vi tillbaka till Mick and Gina. Mick lagade en god pastarätt. Därefter försökte vi spela spel, ett där man ska försöka komma ihåg texten till en massa 70- och 80-talslåtar som man aldrig hört eller i alla fall inte kommer ihåg. Förutom dessa svårigheter så försökte Daniel äta upp tärningarna hela tiden, och snodde miniatyr-lp-skivorna som man fick om man lyckades komma på en text.
Det blev en sen kväll. Särskilt för somliga, inga namn nämnda, som tillbringade några timmar med att dricka fem åt gammal öl (som inte tillverkas längre, Mick köpte upp sista lagret) och spela musik, 10 sekunder av varje låt, på alltför hög musik mitt i natten.
onsdag 6 februari 2008
Lördag i Cincinnati
I helgen gjorde vi något ovanligt. Vi åkte bort. Till Cincinnati, närmare bestämt. Där hälsade vi på Mick, Gina, Tory och Lilly. Vi gick på museum och sedan var vi och åt världens godaste glass. Övernattade och stannade till vid ett shoppingcenter för att Alison och Kesley, sent omsider, skulle köpa julklappar med varsin slant de fått av min pappa. Det blev en snygg tröja för Alison och ett par jeans för Kelsey.
Men nu går jag händelserna lite i förväg. Först ska jag berätta om, och visa bilder från, lördagen.
Vi kom, naturligvis iväg mer än en timme senare än planerat. Det är inte så lätt att få ihop det efter ännu en sömnlös natt, när vi är fyra som delar på ett badrum och två av dem är tonårstjejer. Och så hämta lånad bil, flytta bilbarnstol och... Ja, ni förstår. Nästan märkligt att vi inte blev mer försenade.
En tvåtimmars resa innebär naturligtvis att man måste stanna två gånger för toalettbesök, en gång för blöjbyte och en gång för att äta. Och svära över att man inte fått det man beställt på snabbmatstället.
Vi var framme vid 3 istället för 1. Museet vi skulle till stänger 5. Men det var bara att slänga in väskorna och ge sig av igen. Det är ett stort museum, inrymt i en gammal järnvägsstation. Tydligen stannar tågen där fortfarande, så det är alltså ett museum med egen järnvägsstation numera.
Det var fullt på parkeringen, och än värre inne i biljetthallen. Utställningen "Bodies" öppnade dagen innan. Se www.cincymuseum.org/explore_our_sites/special_exhibits_events/current_exhibits/ Det är en utställning av riktiga människokroppar som dissekerats och konserverats. Kinesiska kroppar, vars ägare inte frivilligt donerat sina kroppar till detta ändamål, enligt kritikerna. Jim, Alison, Kelsey och Mick såg denna utställning. Intressant, tyckte de.
Gina, jag och barnen förpassade oss istället till undervåningen, som är ett interaktivt museum för barn. Daniel och jag fick hålla oss till avdelningen för barn upp till 4 år, som var som en enda stor lekpark. Daniel tyckte att det var jättekul, både att leka, titta på andra barn och att stjäla deras saker. En och en halv timme var precis lagom, sedan var Daniel trött! Nu låter vi bilderna tala!
Man får börja med att sätta sig och titta, för att se vad de andra barnen gör.
Men, hur kan det komma bollar ur här? Då måste det gå att slänga upp bollar här också?!
Jag såg minsann hur en tjej kröp igenom här. Det såg lite läskigt ut. Men man kan ju krypa in en liten bit i alla fall. Och hämta bollen.
Det här är en koja som man kan klättra upp i, med trappsteg, hål att titta ut igenom, och så en rutschkana ner. Det var hemskt spännande att titta på barnen som åkte i den, men det tog bra lång tid innan Daniel vågade prova. Med lite hjälp - jag fick sätta honom ner och hålla i händerna. Men att ta sig upp gick bra.
Det är lite otäckt när det kommer andra barn i hög fart och springer om. Då är det bäst att hålla i sig.
Här kan man också gå ner!
Nej, det var för läskigt!
När man blir lite trött så glömmer man plötsligt bort hur man tar sig ner för ett trappsteg. Måste pröva sig fram igen.
Det var lite lugnare i grönsakslandet.
Men nu går jag händelserna lite i förväg. Först ska jag berätta om, och visa bilder från, lördagen.
Vi kom, naturligvis iväg mer än en timme senare än planerat. Det är inte så lätt att få ihop det efter ännu en sömnlös natt, när vi är fyra som delar på ett badrum och två av dem är tonårstjejer. Och så hämta lånad bil, flytta bilbarnstol och... Ja, ni förstår. Nästan märkligt att vi inte blev mer försenade.
En tvåtimmars resa innebär naturligtvis att man måste stanna två gånger för toalettbesök, en gång för blöjbyte och en gång för att äta. Och svära över att man inte fått det man beställt på snabbmatstället.
Vi var framme vid 3 istället för 1. Museet vi skulle till stänger 5. Men det var bara att slänga in väskorna och ge sig av igen. Det är ett stort museum, inrymt i en gammal järnvägsstation. Tydligen stannar tågen där fortfarande, så det är alltså ett museum med egen järnvägsstation numera.
Det var fullt på parkeringen, och än värre inne i biljetthallen. Utställningen "Bodies" öppnade dagen innan. Se www.cincymuseum.org/explore_our_sites/special_exhibits_events/current_exhibits/ Det är en utställning av riktiga människokroppar som dissekerats och konserverats. Kinesiska kroppar, vars ägare inte frivilligt donerat sina kroppar till detta ändamål, enligt kritikerna. Jim, Alison, Kelsey och Mick såg denna utställning. Intressant, tyckte de.
Gina, jag och barnen förpassade oss istället till undervåningen, som är ett interaktivt museum för barn. Daniel och jag fick hålla oss till avdelningen för barn upp till 4 år, som var som en enda stor lekpark. Daniel tyckte att det var jättekul, både att leka, titta på andra barn och att stjäla deras saker. En och en halv timme var precis lagom, sedan var Daniel trött! Nu låter vi bilderna tala!
Man får börja med att sätta sig och titta, för att se vad de andra barnen gör.
Men, hur kan det komma bollar ur här? Då måste det gå att slänga upp bollar här också?!
Jag såg minsann hur en tjej kröp igenom här. Det såg lite läskigt ut. Men man kan ju krypa in en liten bit i alla fall. Och hämta bollen.
Det här är en koja som man kan klättra upp i, med trappsteg, hål att titta ut igenom, och så en rutschkana ner. Det var hemskt spännande att titta på barnen som åkte i den, men det tog bra lång tid innan Daniel vågade prova. Med lite hjälp - jag fick sätta honom ner och hålla i händerna. Men att ta sig upp gick bra.
Det är lite otäckt när det kommer andra barn i hög fart och springer om. Då är det bäst att hålla i sig.
Här kan man också gå ner!
Nej, det var för läskigt!
När man blir lite trött så glömmer man plötsligt bort hur man tar sig ner för ett trappsteg. Måste pröva sig fram igen.
Det var lite lugnare i grönsakslandet.Reseskildringen fortsätter i morgon!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
