Supermamma

Ni vet sådana där supermammor, som jobbar, håller huset och barnen rena och fina, hinner med alla måsten och lite till och dessutom bakar bullar i tid och otid. Sådana där som retar gallfeber på alla oss andra, normala mammor, som mest snubblar runt bland leksakerna och undrar när och hur man någonsinn ska hinna ikapp? Enda trösten brukar vara att sådana där supermammor oftast går in i väggen efter ett tag.

Efter denna inledning vill jag varna känsliga läsare. Sluta läsa nu!

För idag på förmiddagen har jag varit supermamma. Under några timmar lyckades jag, med glatt humör, att samtidigt passa ettåring, grädda våfflor, redigera och publicera ett pressmeddelande (Jane Goodall tycker att det ska finnas ett nobelpris i alternativ till djurförsök), försöka få fram foton till sagda pressmeddelande, förbereda lunchen, fixa en sponsor till en fikarast på kongressen i höst (2000 Euro för kaffe till 250 pers, snacka om dyrt fika för sponsorerna!) få en motvillig tonåring att tömma diskmaskinen, mata sagda ettåring, äta våfflor, besvara nästan alla inkomna e-mail (runt 40 st), uppdatera 2 (!) olika hemsidor samt få ihop en shoppinglista. Dock varken baka bullar eller blogga... men ändå!

Jäklar vad skönt det kändes att få lite gjort! Eftersom Daniel håller på att få tänder så har han varit väldigt klängig på sista tiden. Med andra ord har det varit oerhört svårt att få något gjort alls. Så det var väl ett uppdämnt behov att att ÄNTLIGEN få JOBBA! som resulterade i detta dödsföraktande beteende (Ja, ramlar man inte i väggen så lär man ju bli ihjälslagen av andra mammor!).

Visst måste det vara tillåtet att få känna sig som en supermamma ibland???