Rövare, tjuvar och banditer

Det är vad vi är omgivna av här. Och det har inget att göra med polisingripandet här om dagen. Jag har inget att klaga på när det gäller grannarna i husen här brevid heller. Nej, det är de närmaste grannarna jag menar. De som delar vår trädgård.

Häromdagen började en av jordgubbarna att rodna så smått. Vi såg fram emot att få äta vår allra första, egenhändigt odlade jordgubbe. Men tji fick vi. En morgon var den borta. Vem kan ha stulit vår jordgubbe?

På bilden nedan ses den misstänkte. Lite svårt att se, men mitt i bilden, något till vänster, skuttar en liten jordekorre fram på en av stenarna. Han tycks ha flyttat in i stenröset där. Om man klickar på bilden så att den förstoras, så ser man den bättre. (Klicka på "bakåt" högst upp till vänster för att komma tillbaka till bloggen sedan)



Exempel nr 2: På bilden nedan ser ni ett kalt område av gräsmattan. Det är direkt till höger om trappen. Häromdagen sådde jag gräsfrön där. Jag kunde svära på att jag sått gräsfrön där redan tidigare, men inte ett enda nytt grässtrå kunde synas, och inte några frön heller.

Jag sådde fröna, och sedan hände något, så jag var tvungen att gå ifrån. Kom tillbaka någon timme senare och skulle kolla om fröna var hyfsat jämt utspridda. De var de. Men inte bara det, de var också på väg därifrån! Det måste ha varit tusentals små myror som stretade och drog i fröna och försvann in med dem i stenröset! Det var bara att ta till vattenkannan. Blöta frön var för tunga för de där små myrorna, så de blev kvar. Men jag har fått lov att vattna flera gånger varje dag, utom när de regnat, för att de inte ska bli stulna!

Och se på bilden här nedan! Stora hål i bladen på vår vackra princesslilja! Trädgårdens dyraste planta, som ska pryda uppfarten. Jim uppmärksammade mig på det en dag. Vi hittade små röda spinn på plantan, men de äter ju inte hål på det sättet. Efter konsultation på internet kunde vi konstatera att det såg ut som typiska snigelangrepp. Bara att ge sig ut med ficklampa i nattmörkret.

Första natten plockade vi 50-60 sniglar och slog ihjäl dem med en pinne. Andra natten plockade jag ytterligare ett 50-tal. Tredje natten minst 30 st. Vad gör man? Halka omkring där i en brant backe mitt i natten med ficklampa för plocka sniglar? När man tappar hälften av dem?

Det blev ny konsultation av internet, och ett tag övervägde vi faktiskt snigelgift. Ända tills vi läste att det tar flera dagar för de förgiftade sniglarna att dö, och under tiden hinner de äta upp plantorna. Och bli uppätna själva av fåglar, som i sin tur blir förgiftade. Dessutom funkar det inte så bra alls vid regn. Enligt en hemsida kan man räkna med att giftet bara tar kol på ca 10% av sniglarna.

Mitt nya, effektiva vapen är ett saltkar. Ficklampa och saltkar. Sniglarna dör inom någon minut om man saltar på dem. Dessvärre har vi nog lyckats ta kol på floxen också med hjälp av saltet, och penséerna ser inte ut att må så bra. Men å andra sidan var de också på god väg att bli uppätna, det hade nog räckt med en eller två nätter till innan de var helt uppätna.

Salttricket fungerar. I natt såg jag bara 5-6 sniglar på husets framsida. Men vi har å andra sidan börjat hitta sniglar på baksidan också. Tog kål på ett tjugotal där i natt.

Hoppas att de andra krypen tar lärdom - särskilt jordgubbstjuvarna. Annars ska de få smaka på annat! Salta jordgubbar, kanske?!