Daniel pratar

Just det, skulle ju skriva om Daniel och hans ordbruk också. Han pratar mycket nu. Det är tyvärr lite svårt att gissa sig till vad han säger. Mamma och pappa, respektive daddy, uttalas nästan perfekt. Kelsey och Alison går också att förstå. Jag har också hört honom säga "grandma" och andra har hört honom säga "good dog". "Borta" och "titt-ut" är andra favoriter, liksom "bye-bye". Resten får man gissa sig till. Han gillar att hålla långa monologer, men även att diskutera allt möjligt med oss. Då tittar han den han pratar med i ögonen och pratar på. Gärna kombinerat med lite handrörelser och pekanden.

Ofta letar han efter Jim på mornarna, efter att Jim åkt till jobbet. Då går han runt i huset och jag hör. "Dadda, dadda? Dadda? Pappa borta. Borta. Dadda. Pappa borta". Sedan sätter han sig vid fönstret, tittar ut och säger "bye-bye dadda" och ser ledsen ut.

Han förstår betydligt fler ord och uttryck än han kan säga. Frågar jag om han vill gå ut så brukar han hämta skorna, både sina egna och mina. När jag säger att jag ska byta blöja och kläder på honom går han ibland till sovrummet och väntar, och ibland springer han och gömmer sig, beroende på humör. Säger man att det är matdags klättrar han upp i stolen. Sina favoritsaker vet han namnet på, och ibland även vart han gjort av dem. Säger man "gå och hämta kissen" så kommer han oftast tillbaka med kissen i handen.

Härom morgonen sa jag att "mamma behöver en puss och en kram". Då kom Daniel och gav mig både en puss och en kram. Sedan tänkte han pussa och krama Mickey, hunden, men Mickey tyckte inte att det var någon bra idé utan gick undan. Daniel gav upp, suckade och pekade på mig och sedan på Mickey. Han ville att jag skulle pussa Mickey. Mickey tyckte att jag var mindre läskig, så jag fick en liten hundpuss. Och Daniel var glad igen.