Skräckens hus

Där befann jag mig i natt. Utan andra men än trötthet idag.
Nu blir du nyfiken va?

Vid 11-tiden igår kväll hörde vi vad som lät som ett billarm utanför. När det inte tystnade började jag fundera på om det inte var Doris larm. Doris är vår närmsta granne, ca 85 år och nybliven änka. Hennes barn fick henne att sätta in larm nyligen.

Vi gick ut och tittade, såg inget misstänkt, men det var tydligt att (o)ljudet kom från Doris hus.
Vi ringde dottern för att kolla med henne om Doris var hemma eller ej. Enligt dottern var hon hemma, så Jim gick över och knackade på dörren och ropade. Efter en stund kom Doris, som var ordentligt uppskakad. Hon var precis på väg att gå och lägga sig, när hon hörde garagedörren öppnas. Garaget är i huset och det är bara för en inbrottstjuv som kommer den vägen att kliva rätt in i huset.

Doris gjorde som hon blivit lärd. Hon tryckte på larmknappen, som visar sig gå till bilens larm. Och så stängde hon in sig i sovrummet och ringde polisen.

Jim och en annan granne sökte igenom garaget och runt huset, medan jag tog hand om Doris. Först en och sedan en andra polisbil dök snart upp. Trevliga och kompetenta poliser var det.
De försökte lugna ner Doris och sa att det troligen var någon med samma frekvens på sin fjärr-öppnare till garagedörren, som kört förbi och kommit åt knappen på fjärrkontrollen. Eller kanske någon som bor nära, som öppnar både sin och Doris dörr om de håller kontrollen i en viss vinkel.

Doris var chockad, så vi ville inte lämna henne ensam efter att polisen åkt. Jag satt där och pratade med henne till strax före två på natten, när hennes dotter (som har två timmars resväg dit!) kom och gjorde henne sällskap.

Nu vet vi i alla fall att larmet funkar och hur det låter. Och Doris vet att grannarna hör att hon är i knipa och kommer till hennes räddning.