...att vara ensam förälder. Som när man har en dålig dag. Humöret är i botten, man mår inte riktigt bra och vill bara vara ifred och kanske läsa eller titta på TV. Och istället får man tampas med en övertrött tvååring som inte kan/vill sova. Att då tappa tålamodet med barnet är liksom inte riktigt rätt strategi för att få barnet att sova, men man är ju inte mer än människa. Vet inte vem det var mest synd om igår kväll, men det slutade med att Daniel inte sov förrän efter midnatt.
Kanske stressen inför nästa resa som redan satt in? Vi åker nästa lördag. Gissa vem som får lägga Daniel varenda kväll i flera veckor sedan? Inte jag i alla fall. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar