Idag har vi varit på fest. Svägerskan ordnade 80-årsfest för sin svärfar. Trevligt och god mat, och bäst av allt var nog vädret som höll sig ordentligt på mattan. Precis lagom varmt och fint för en utomhusfest.
Där träffade vi en man som berättade om sin tornadoerfarenhet från igår kväll. Först hörde han larmet. Sedan radion, alla kollar ju lite plikttroget upp vad som är på gång när larmet går, även om ingen verkar särskilt orolig. Fast igår råkade han ut för det intressanta att få beskedet att en tornado höll på att bildas och det fanns en exakt adress - som visade sig vara exakt där han bor i ett hyreshus. I varningarna berättar de precis vad man ska göra, dvs att stänga in sig i ett rum utan fönster så långt ner i huset som möjligt. Men denna man gjorde istället precis som alla hans grannar: de gick ut för att titta om de var sant. Och det var det. Precis ovanför huset såg de väldigt mörka moln och tre tornadospiraler som virvlade runt, men som höll sig några meter över marken ännu så länge. Han berättade att det först blåste lite lätt. Sedan blev det helt vindstilla och det blev plötsligt väldigt, väldigt hett. Liksom alla andra plockade han då upp kameran och tog lite bilder innan de alla drog sig tillbaka in för att få bättre skydd.
Hans bilder har publicerats på någon nyhetssite. Ska se om jag hittar bilderna, så fixar jag en länk. Här är en video i alla fall: http://www.wlwt.com/video/19613041/index.html
och här är en annan film som visar hur tornadon bildas. Man ser hur molnen rör sig, och drygt två minuter in i filmen syns den lilla tornadon. http://www.youtube.com/watch?v=uGh3ErEdfhE&feature=related
söndag 31 maj 2009
lördag 30 maj 2009
Åskguden kastar isbitar och tornadovarning utfärdad
Hela veckan har vi haft fint på förmiddagarna och åska och regn på eftermiddagarna. Men dagens uppvisning av åskguden tog nog priset. Han verkade tycka att vi ägnat mer än tillåtet mycket tid på trädgårdsarbete, för varje gång vi gick ut och satte igång att jobba så började det åska, och så kom regnet. Och här snackar vi inte lite duggregn, utan skyfall av en kaliber som vi inte alls är vana vid hemma i Sverige.
Vi tog dessvärre inte till oss budskapet, utan gick ut igen och jobbade vidare när regnet slutat och åskan tystnad. Tor fick tydligen nog av vår olydnad till slut, för efter ett par nya åskknallar började han kasta isbitar på oss. Har aldrig sett så stora hagel tidigare! Tänk dig en vanlig isbit från frysen och dela den i två, så har du storleken på ett ungefär. De vräkte ner. Jim och jag tryckte oss mot huset under en klart otillräcklig takfot och tittade på medan tomten fylldes av vita isbitar. Trädgården var tillslut täckt av vita isbitar, och de fyllde upp en spade som stod utanför, så att det såg ut som om någon höll på att skyffla snö. Det gick inte att prata, hagelstormar gör mycket oväsen av sig.
Den understa bilden (som skulle ligga överst, men blogger gör som blogger vill med bilder...) togs medan hagelskuren pågick (minst fem minuter, skulle jag gissa) och de andra efter, när haglen redan börjat smälta ( ca 25 grader och regn gör sitt ganska snabbt).
Vi tog dessvärre inte till oss budskapet, utan gick ut igen och jobbade vidare när regnet slutat och åskan tystnad. Tor fick tydligen nog av vår olydnad till slut, för efter ett par nya åskknallar började han kasta isbitar på oss. Har aldrig sett så stora hagel tidigare! Tänk dig en vanlig isbit från frysen och dela den i två, så har du storleken på ett ungefär. De vräkte ner. Jim och jag tryckte oss mot huset under en klart otillräcklig takfot och tittade på medan tomten fylldes av vita isbitar. Trädgården var tillslut täckt av vita isbitar, och de fyllde upp en spade som stod utanför, så att det såg ut som om någon höll på att skyffla snö. Det gick inte att prata, hagelstormar gör mycket oväsen av sig.
Den understa bilden (som skulle ligga överst, men blogger gör som blogger vill med bilder...) togs medan hagelskuren pågick (minst fem minuter, skulle jag gissa) och de andra efter, när haglen redan börjat smälta ( ca 25 grader och regn gör sitt ganska snabbt).
Ska bli intressant att se vilken skada det gjort på vår fina trädgård som nästan börjar bli klar... Men det får vänta tills i morgon, för nu har det hunnit bli mörkt, åskan mullrar fortfarande då och då och haglet ersattes av ett envist regn och därefter tystnad... lugnet före stormen, tydligen, för sedan ljöd tornadovarningssirenen. En koll på nätet (märkligt att internet inte låg nere!) visade att den eventuella tornadon inte verkade vara på väg riktigt åt vårt håll.
Som trogna bloggläsare vet så är vårt hus inte direkt byggt för att stå emot tornados. Att jämföra det med en skokartong är väl kanske lite elakt, men inte så långt ifrån sanningen om man pratar påverkan från naturkrafter. Fast å andra sidan har tornadosarna som svept över detta område inte varit av det mest kraftfulla slaget. En tornado förra året vred till en ny, stor skylt av metall vid nya skolbyggnaden, och lyfte en liten bit att taket på en nybyggd kyrka några kvarter från kontoret där Jim satt och jobbade. De märkte knappt av tornadon alls, lite skak i taket bara.
En lycklig liten kille
Hittade en bild från resan för en vecka sedan, som jag glömt att lägga ut. Här kommer den!På flygplatsen i Atlanta kör de om kring med elbilar för att skjutsa passagerare som har svårt att gå. Daniel ville så väldigt gärna åka med. En vänlig man som körde en av bilarna och såg Daniels längtande min förbarmade sig över honom tredje gången han kom förbil. Daniel fick åka med en liten runda och sedan till vår gate. Åh, vilket lyckligt barn som satt i bilen och tindrade med ögonen. Vilka snälla människor det finns!
fredag 29 maj 2009
Tvåspråkighet
Daniel verkar ha lätt för språk, åtminstone att förstå. Men ibland har jag lite svårt att förstå vad han säger, för att jag lyssnar på fel språk.
Han växlar rätt fint mellan språken, men det finns intressanta undantag. Gris heter gris, och därmed basta. Häst kan heta horse också, det köper han. Och att ko också heter cow. Men gris, det är en gris det! Så det så. Och stora bilar heter bil, medan riktigt små bilar heter cars. Och kuddan (den lila kudden som är en trygghet i Daniels liv) heter just kuddan på alla språk.
Ibland verkar det lite jobbigt att hålla ordning på så många ord på en gång, så Daniel kan bli lite grinig när man inte förstår vad han säger. Och han verkar tycka att pappa och systrarna faktiskt kan anstränga sig lite de med, så att inte Daniel måste anpassa sig hela tiden.
Han växlar rätt fint mellan språken, men det finns intressanta undantag. Gris heter gris, och därmed basta. Häst kan heta horse också, det köper han. Och att ko också heter cow. Men gris, det är en gris det! Så det så. Och stora bilar heter bil, medan riktigt små bilar heter cars. Och kuddan (den lila kudden som är en trygghet i Daniels liv) heter just kuddan på alla språk.
Ibland verkar det lite jobbigt att hålla ordning på så många ord på en gång, så Daniel kan bli lite grinig när man inte förstår vad han säger. Och han verkar tycka att pappa och systrarna faktiskt kan anstränga sig lite de med, så att inte Daniel måste anpassa sig hela tiden.
Fint blir det i trädgården
Vi börjar komma in i en behaglig lunk här. Går upp vid 8, när Jim kör tjejerna till skolan. En stund ensam vid datorn (= dagens första arbetspass!) med en kopp kaffe innan Daniel vaknar. Han brukar komma vinglande med kuddan i famn vid 9-halv10. Då äter vi lite frukost. Sedan mer jobb medan Daniel leker för sig själv. Vid 11 är det dags för en ny typ av arbetspass: trädgårdsarbete och utelek för Daniel. Trädgården såg bitvis ut som en djungel när jag kom. Efter lite inventering slog vi fast vad som överlevt sedan förra årets investeringar i växter och vad som var ogräs, och tre dagars intensivt ogräsrensning tog fart.
Det enda som växer lika bra som ogräs är primrosor, så jag grävde upp en stor mängd nya utskott och placerade ut på de platser som fortfarande ser kala ut och där förra årets växter dött.
I förrgår kväll köpte vi lite nya plantor som kom i jorden i dag. Nu börjar det se riktigt trevligt ut! Särskilt som vi äntligen kommit på en bra användning för alla gamla tegelstenar som låg och skräpade. De utgör nu mur i en ny liten plantering i ett hörn som mest sett ut som en lervälling tills vi fick ett ryck och började stapla igår. Det ledde naturligtvis till nytt besök på stormarknad med växtförsäljning. Fick äntligen tag på en ny löjtnanshjärta och några akvilejor som jag så gärna ville ha. Men jorden räckte inte, så ikväll var vi iväg igen, och hittade ytterligare några fina blommor som jag inte kunde motstå... Till helgen räknar vi med att vara klara och kunna sitta och njuta av den vackra trädgården! Och det vackra vädret. För nu ska det vända och bli soligt igen. Hela veckan har det varit molningt och svalt (dvs under 30 grader) på förmiddagarna och börjat åska och regna på eftermiddagarna. Vilket innebär att det inte alls känns så fel att sätta sig vid datorn och jobba igen efter lunchen. Å andra sidan gillar åskan att parkera sig häröver och dundra på i någon timme, försvinna bort och komma tillbaka igen. Internetuppkopplingen kommer och går med åskan (liksom TV:n bild), så det blir lite oönskade pausar. Har fixat utskrifter av material jag måste läsa, så när åskan går får jag sätta mig i soffan med en bund papper och läsa istället föra tt sitta vid datorn.
Men till helgen blir det som sagt fint väder. Förhoppningsvis utan att det blir outhärdligt varmt. Men kanske, kanske har vi fått ordning på trädgården och kan sitta ute och njuta av skönheten då.
Om vi nu bara hade råd med lite nya trägårdsmöbler också... Fast å andra sidan, de är så förbannat fula allihop vi har sett, så det kanske inte gör något att pengarna gått åt till växter istället.
Det enda som växer lika bra som ogräs är primrosor, så jag grävde upp en stor mängd nya utskott och placerade ut på de platser som fortfarande ser kala ut och där förra årets växter dött.
I förrgår kväll köpte vi lite nya plantor som kom i jorden i dag. Nu börjar det se riktigt trevligt ut! Särskilt som vi äntligen kommit på en bra användning för alla gamla tegelstenar som låg och skräpade. De utgör nu mur i en ny liten plantering i ett hörn som mest sett ut som en lervälling tills vi fick ett ryck och började stapla igår. Det ledde naturligtvis till nytt besök på stormarknad med växtförsäljning. Fick äntligen tag på en ny löjtnanshjärta och några akvilejor som jag så gärna ville ha. Men jorden räckte inte, så ikväll var vi iväg igen, och hittade ytterligare några fina blommor som jag inte kunde motstå... Till helgen räknar vi med att vara klara och kunna sitta och njuta av den vackra trädgården! Och det vackra vädret. För nu ska det vända och bli soligt igen. Hela veckan har det varit molningt och svalt (dvs under 30 grader) på förmiddagarna och börjat åska och regna på eftermiddagarna. Vilket innebär att det inte alls känns så fel att sätta sig vid datorn och jobba igen efter lunchen. Å andra sidan gillar åskan att parkera sig häröver och dundra på i någon timme, försvinna bort och komma tillbaka igen. Internetuppkopplingen kommer och går med åskan (liksom TV:n bild), så det blir lite oönskade pausar. Har fixat utskrifter av material jag måste läsa, så när åskan går får jag sätta mig i soffan med en bund papper och läsa istället föra tt sitta vid datorn.
Men till helgen blir det som sagt fint väder. Förhoppningsvis utan att det blir outhärdligt varmt. Men kanske, kanske har vi fått ordning på trädgården och kan sitta ute och njuta av skönheten då.
Om vi nu bara hade råd med lite nya trägårdsmöbler också... Fast å andra sidan, de är så förbannat fula allihop vi har sett, så det kanske inte gör något att pengarna gått åt till växter istället.
måndag 25 maj 2009
Blixt och dunder
Regnet vräker ner. Åskvädret har parkerat sig över huset och det blixtrar och dundrar. Lamporna blinkar och det är bara en tidsfråga tills internet slutar fungera.
Daniel älskar att vara ute på bakgården här och vi var ute i flera timmar innan regnet kom. Jim och jag var också ute några timmar och jobbade med att rensa upp i djungeln därute. Massor av ogräs som tagit över vissa delar av trädgården. Syrenbusken har tyvärr blommat ut, men vi har några irisar som blommar och en av clematisarna. Och primrosorna täcker snart hela trädgården, de är de enda som kan konkurrera på allvar med ogräset.
Daniel älskar att vara ute på bakgården här och vi var ute i flera timmar innan regnet kom. Jim och jag var också ute några timmar och jobbade med att rensa upp i djungeln därute. Massor av ogräs som tagit över vissa delar av trädgården. Syrenbusken har tyvärr blommat ut, men vi har några irisar som blommar och en av clematisarna. Och primrosorna täcker snart hela trädgården, de är de enda som kan konkurrera på allvar med ogräset.
34 grader är perfekt!
Hur tänkte jag egentligen häromdagen? 34 grader är ju helt perfekt! Resan gick utmärkt - Daniel är SÅÅÅ duktig när vi flyger. Planet var inte ens halvfyllt, så vi hade gått om plats och bra service. Fyra timmar i Atlanta gick rätt snabbt. Till underhållningen hörde att lyssna på en upprörd kvinna och hennes son (i övre tonåren) som missat sitt plan medan de satt på Starbucks tvärs över från gaten. De hävdade att de inte hört ombordstigningen annonseras ut, och när det var dags för avgång (!) hade de gått fram och träffat en kvinna vid dörren som inte släppte om bord dem. Jag hörde dem gräla på personalen medan jag genom fönstret kunde se hur deras väskor togs ur planet och kördes bort, och planet sedan rullade iväg från gaten.
Det var svårt att inte tycka synd om dem, samtidigt som jag tyckte att det var otroligt klantigt gjort. Och synd om personalen som på ett vänligt men bestämt sätt försökte förklara att det är passagerarnas ansvar att se till att vara på plats en halvtimme i förväg och kliva ombort på planet i tid så att det kan avgå på utsatt tid. Det gick liksom inte hem riktigt.
Jim hämtade vid flygplatsen och så åkte vi till hotellet där vi tillbringade natten i en svit (det är bra att ha kontakter i hotellbranchen!). Boytan i sviten var nog större än i huset här. Kök och vardagsrum en trappa ner och två sovrum och badrum en trappa upp. Daniel älskade trappan och sprang upp och ner massor av gånger, innan han började slänga ner kläder istället.
Vi landade strax före 23, så vi ville bara isäng när vi kom till hotellet. Hade vi kommit tidigare hade vi nog beställt ur hotellrestaurangens intressanta pizzameny. Rekommenderar starkt pizza med mosad potatis! Den äter jag gärna igen!
Det pågick en festival i Cincinnati, så på morgonen drog vi på oss shorts och t-shirt och gick ut och tittade på förberedelserna. En stor hel av stans restauranger erbjöd mat och vi konstaterade att man gärna hade ätit sig mätt där. Men vi hade just ätit stadig frukost gånger två (först kaffe, våfflor, omelett och rostat bröd som rumsservice och sedan bagels med banan och nutella på kafé) och det var några timmar kvar innan de satte igång serveringarna. Vi ville hem!
Väl hemma blev det uppackning och inspektion av trädgården. Wow, där har hänt mycket. Många småplantor har blivit stora, jordgubbsplantorna är otroliga och ogräset fodras som aldrig förr. Och Jim har inte riktigt listat ut vad som är vad, så han har lämnat djungeln åt mig att försöka få koll på vad som ska bort och vad som ska vara kvar. Hoppas jag kommer ihåg att ta lite bilder i morgon.
Hunden tillbringade ett dygn på pensionat och var lycklig över att få komma hem igen, och Daniel var minst lika glad över återseendet.
Tjejerna kom hem en i taget under eftermiddagen och var rätt trötta efter bröllop och efterföljande festligheter. Deras mamma gifte sig igår! Hon, nya maken och makens son kom också över framåt kvällen för att lämna saker till tjejerna. De stannade på kaffe och visade bilder från bröllopet. Snacka om att de hade tur, det var oväder med regn, rusk och åska runt hela området utom just där de höll sitt utomhusbröllop! De såg riktigt kära och lyckliga ut.
Nu är det för länge sedan sängdags. Daniel har varit riktigt uppe i varv, han var ju tvungen att återupptäcka både alla människor och leksaker här. Men nu sover han sött och ser ut som om han kommer att sova hela natten. Vi får väl se!
Det var svårt att inte tycka synd om dem, samtidigt som jag tyckte att det var otroligt klantigt gjort. Och synd om personalen som på ett vänligt men bestämt sätt försökte förklara att det är passagerarnas ansvar att se till att vara på plats en halvtimme i förväg och kliva ombort på planet i tid så att det kan avgå på utsatt tid. Det gick liksom inte hem riktigt.
Jim hämtade vid flygplatsen och så åkte vi till hotellet där vi tillbringade natten i en svit (det är bra att ha kontakter i hotellbranchen!). Boytan i sviten var nog större än i huset här. Kök och vardagsrum en trappa ner och två sovrum och badrum en trappa upp. Daniel älskade trappan och sprang upp och ner massor av gånger, innan han började slänga ner kläder istället.
Vi landade strax före 23, så vi ville bara isäng när vi kom till hotellet. Hade vi kommit tidigare hade vi nog beställt ur hotellrestaurangens intressanta pizzameny. Rekommenderar starkt pizza med mosad potatis! Den äter jag gärna igen!
Det pågick en festival i Cincinnati, så på morgonen drog vi på oss shorts och t-shirt och gick ut och tittade på förberedelserna. En stor hel av stans restauranger erbjöd mat och vi konstaterade att man gärna hade ätit sig mätt där. Men vi hade just ätit stadig frukost gånger två (först kaffe, våfflor, omelett och rostat bröd som rumsservice och sedan bagels med banan och nutella på kafé) och det var några timmar kvar innan de satte igång serveringarna. Vi ville hem!
Väl hemma blev det uppackning och inspektion av trädgården. Wow, där har hänt mycket. Många småplantor har blivit stora, jordgubbsplantorna är otroliga och ogräset fodras som aldrig förr. Och Jim har inte riktigt listat ut vad som är vad, så han har lämnat djungeln åt mig att försöka få koll på vad som ska bort och vad som ska vara kvar. Hoppas jag kommer ihåg att ta lite bilder i morgon.
Hunden tillbringade ett dygn på pensionat och var lycklig över att få komma hem igen, och Daniel var minst lika glad över återseendet.
Tjejerna kom hem en i taget under eftermiddagen och var rätt trötta efter bröllop och efterföljande festligheter. Deras mamma gifte sig igår! Hon, nya maken och makens son kom också över framåt kvällen för att lämna saker till tjejerna. De stannade på kaffe och visade bilder från bröllopet. Snacka om att de hade tur, det var oväder med regn, rusk och åska runt hela området utom just där de höll sitt utomhusbröllop! De såg riktigt kära och lyckliga ut.
Nu är det för länge sedan sängdags. Daniel har varit riktigt uppe i varv, han var ju tvungen att återupptäcka både alla människor och leksaker här. Men nu sover han sött och ser ut som om han kommer att sova hela natten. Vi får väl se!
torsdag 21 maj 2009
34 grader, är jag mogen för detta än?
Just som Sverige är som vakrast och temperaturen är nästan perfekt, så är det dags att ge sig av till USA igen. Där är det 34 grader varmt idag. Vet inte om det känns så väldigt lockande. Gjorde samma misstag när jag åkte därifrån i slutet av mars. Då hade träden precis slagit ut i blom, vi hade runt 25 grader på eftermiddagarna och det var underbart vackert och skönt. Då åkte jag hem till fortsatt grådaskig förvår i Sverige.
Men jag längtar SÅÅÅ mycket efter Jim. Det går alltid hyfsat bra direkt när man kommer hem till Sverige, för då är det så mycket att göra och så kul att träffa alla härhemma igen. Och sedan rullar vardagen på. När resan väl är bokad blir längtan värre och de sista dagarna är det väldigt blandade känslor. Då vill jag hem till Jims varma famn igen. Men det är ju så himla mycket att fixa med innan man åker. Och så packandet, och så själva resan. Daniel pratar om flygplan och ser fram emot resan, men jag tänker mest på släpandet, stressen, fighten med tvååring som inte vill sitta still och så tröttheten sista timmarna. Och att jag troligen blir sjuk igen när jag kommer fram. Får nog försöka ändra attityd.
I morgon är det stora packdagen, medan Daniel är på dagis. Sedan bär det av. Vi landar vid slutslationen kl 11 på lördag kväll. Jim har fixat hotellrum så att vi slipper 2 timmar i bilen. Visst är det skönt att komma hem så fort som möjligt, men ibland blir det helt enkelt för mycket resande.
Men jag längtar SÅÅÅ mycket efter Jim. Det går alltid hyfsat bra direkt när man kommer hem till Sverige, för då är det så mycket att göra och så kul att träffa alla härhemma igen. Och sedan rullar vardagen på. När resan väl är bokad blir längtan värre och de sista dagarna är det väldigt blandade känslor. Då vill jag hem till Jims varma famn igen. Men det är ju så himla mycket att fixa med innan man åker. Och så packandet, och så själva resan. Daniel pratar om flygplan och ser fram emot resan, men jag tänker mest på släpandet, stressen, fighten med tvååring som inte vill sitta still och så tröttheten sista timmarna. Och att jag troligen blir sjuk igen när jag kommer fram. Får nog försöka ändra attityd.
I morgon är det stora packdagen, medan Daniel är på dagis. Sedan bär det av. Vi landar vid slutslationen kl 11 på lördag kväll. Jim har fixat hotellrum så att vi slipper 2 timmar i bilen. Visst är det skönt att komma hem så fort som möjligt, men ibland blir det helt enkelt för mycket resande.
tisdag 19 maj 2009
Dagens Daniel
Daniel diskade i kväll. Det var snällt. Dessvärre hällde han ut en hel flaska jordgubbssaft i diskvattnet, så om det blev så rent vet jag inte. Men det luktade gott i alla fall.
Pinsamheter i lekparken
Vi gick förbi en lekpark på väg hem från dagis och Daniel klättrade med nyvunnet dödsförakt i klätterställningar och slängde sig utför rutchkanan. Själv låter jag numera bli småbarnsrutchkanorna efter en något pinsam episod för några veckor sedan. Jag fastnade. För bred rumpa. Höll inte på att komma loss. Som tur var fanns inga vittnen i sikte, tror jag. Vågar i alla fall inte göra om det. Och lika illa är det med gungorna, de där bildäcksvarianterna. Livsfarliga för bredare rumpor än små smidiga barnstjärtar. Kan de inte göra en gunga för oss mammor som också behöver lite gung-gung i livet?
söndag 17 maj 2009
Snabb förökning
Det är märkligt hur snabbt brödsmulor kan föröka sig. Eller snarare kanske rematerialisera sig efter utrotning? Idag har jag fört en ojämn kamp på brödsmulor i vardagsrummet. Jag vet källan: Daniel smulade sönder ett mycket god frukostbulle och spred ut. Jag dammsög. Det märkliga var att en kvart senare var det fullt av brödsmulor där igen. Jag sög ju upp allt?! Och Daniel hade inte ens varit där och smular ner igen. Förresten så var ju brödet slut.
Jag dammsög igen, men en halvtimme senare var det dags igen. Fullt med brödsmulor. Spökande bröd??? Eller har de en hemlig gömma dit de retirerar när faran närmar sig, för att sprida ut sig igen när faran är över. Tänker de ta över mitt hem?
Eller är det så att det blev en eller annan smula över vid städningen och brödsmulor har den snabbaste förökningstakten i den kända världen? Börjar allt mer misstänka detta och funderar på att försöka få hit ett forskarteam. Kanske kan få en doktorand att stå här på lurpass med en dammsugare dygnet runt för att studera fenomenet.
Fast senare på dagen hittade jag något som kanske slår brödsmulorna i förökningstakt. Daniel hällde ut en liten burk gem på golvet. Det var väl drygt 20 st. Sedan plockade han faktiskt upp dem när jag sa till! Men tog burken till köket och hällde gemen i disken i diskhon. Fick sedan diska gem tillsammans med alla gafflar, knivar och skedar som på något mirakulöst sätt smitit från lådan och lagt sig i disken. Igen. Nu till det märkliga. De 20+ gemen hade plötsligt blivit runt 2000 st när jag skulle fiska upp dem ur diskvattnet. Hur går detta till? Och varför händer inte samma sak med mina pengar????
Note to foreign blog visitors: No, your google translator didn't get it completely wrong. This is a very weird post about bread crumbs and paper clips.
Jag dammsög igen, men en halvtimme senare var det dags igen. Fullt med brödsmulor. Spökande bröd??? Eller har de en hemlig gömma dit de retirerar när faran närmar sig, för att sprida ut sig igen när faran är över. Tänker de ta över mitt hem?
Eller är det så att det blev en eller annan smula över vid städningen och brödsmulor har den snabbaste förökningstakten i den kända världen? Börjar allt mer misstänka detta och funderar på att försöka få hit ett forskarteam. Kanske kan få en doktorand att stå här på lurpass med en dammsugare dygnet runt för att studera fenomenet.
Fast senare på dagen hittade jag något som kanske slår brödsmulorna i förökningstakt. Daniel hällde ut en liten burk gem på golvet. Det var väl drygt 20 st. Sedan plockade han faktiskt upp dem när jag sa till! Men tog burken till köket och hällde gemen i disken i diskhon. Fick sedan diska gem tillsammans med alla gafflar, knivar och skedar som på något mirakulöst sätt smitit från lådan och lagt sig i disken. Igen. Nu till det märkliga. De 20+ gemen hade plötsligt blivit runt 2000 st när jag skulle fiska upp dem ur diskvattnet. Hur går detta till? Och varför händer inte samma sak med mina pengar????
Note to foreign blog visitors: No, your google translator didn't get it completely wrong. This is a very weird post about bread crumbs and paper clips.
fredag 15 maj 2009
Hästglädje
I går kväll var Daniel och hans morfar med mig ut till stallet för att se när Jempe släpptes ihop med fyra andra killar för första gången. De ska gå i samma hage i fortsättningen. Första gången de släpps ihop kan det gå lite vilt till, så alla ägare bör finnas på plats för att ta hand om sin häst om den skadas av en spark eller så.
Jempe bor granne med en av killarna och de har kommit bra överens i stallet. Och så har han varit ute en stund med en av de andra hästarna och det gick också bra. Det är en kul blandning i hagen, två gamlingar (Jempe är 20 snart och en av de andra är jämnårig), två ungdomar och en mittemellan.
Vi släppte alla samtidigt och det gick bra. Jempe trodde att det skulle tävlas, så han sprang omedelbart iväg så fort han kunde till hagens andra ände. Och så stod han där och väntade på de andra som inte kom, för de ville hälsa på varandra. Det blev lite gruffande och ett och annat skutt, någon spark och lite skrapande i marken på bästa hingstmanér, men Jempe höll sig undan från allt sånt tjafs. Ingen större risk att han kommer att bli skadad i hagen om han fortsätter med den taktiken.
Det var i alla fall jättekul att se vilken glädje och energi hästarna har när de får gå ut tillsammans.
Jempe står nu i ett ganska stort stall, Hågelbystallet, i Botkyrka. Det ligger precis vid Hågelbyparken, så det sitter folk och har picknick precis bredvid vår ridbana. Ibland kan det tydligen vara dansbandsmusik och bröllopsfester där på andra sidan staketet också. Tur att Jempe gillar folksamlingar och att visa upp sig! Stallets hemsida för dig som vill se fina bilder på hästarna och omgivningarna: www.hagelbystallet.se
Jempe bor granne med en av killarna och de har kommit bra överens i stallet. Och så har han varit ute en stund med en av de andra hästarna och det gick också bra. Det är en kul blandning i hagen, två gamlingar (Jempe är 20 snart och en av de andra är jämnårig), två ungdomar och en mittemellan.
Vi släppte alla samtidigt och det gick bra. Jempe trodde att det skulle tävlas, så han sprang omedelbart iväg så fort han kunde till hagens andra ände. Och så stod han där och väntade på de andra som inte kom, för de ville hälsa på varandra. Det blev lite gruffande och ett och annat skutt, någon spark och lite skrapande i marken på bästa hingstmanér, men Jempe höll sig undan från allt sånt tjafs. Ingen större risk att han kommer att bli skadad i hagen om han fortsätter med den taktiken.
Det var i alla fall jättekul att se vilken glädje och energi hästarna har när de får gå ut tillsammans.
Jempe står nu i ett ganska stort stall, Hågelbystallet, i Botkyrka. Det ligger precis vid Hågelbyparken, så det sitter folk och har picknick precis bredvid vår ridbana. Ibland kan det tydligen vara dansbandsmusik och bröllopsfester där på andra sidan staketet också. Tur att Jempe gillar folksamlingar och att visa upp sig! Stallets hemsida för dig som vill se fina bilder på hästarna och omgivningarna: www.hagelbystallet.se
tisdag 12 maj 2009
Ibland är det extra jobbigt
...att vara ensam förälder. Som när man har en dålig dag. Humöret är i botten, man mår inte riktigt bra och vill bara vara ifred och kanske läsa eller titta på TV. Och istället får man tampas med en övertrött tvååring som inte kan/vill sova. Att då tappa tålamodet med barnet är liksom inte riktigt rätt strategi för att få barnet att sova, men man är ju inte mer än människa. Vet inte vem det var mest synd om igår kväll, men det slutade med att Daniel inte sov förrän efter midnatt.
Kanske stressen inför nästa resa som redan satt in? Vi åker nästa lördag. Gissa vem som får lägga Daniel varenda kväll i flera veckor sedan? Inte jag i alla fall. :-)
Kanske stressen inför nästa resa som redan satt in? Vi åker nästa lördag. Gissa vem som får lägga Daniel varenda kväll i flera veckor sedan? Inte jag i alla fall. :-)
fredag 8 maj 2009
Nya bus med Daniel
Det har samlats en massa bushistorer på hög senaste månaden, så jag får beta av dem vartefter jag kommer ihåg.
Daniel öppnar numera både kyl och frys själv och tar för sig. Det är naturligtvis glassen som lockar i frysen, men som tur var kan han ännu inte öppna själva omslaget om glassen själv. Jag köpte ett barnlås till frysen, och Daniel blev (precis som väntat) jättearg och ledsen. Själv blev jag mest sur, för det var inte så himla lätt att öppna barnlåset. För mig. För barnet visade det sig snabbt vara en lätt match när han lugnade ner sig och började pilla lite. Så nu får jag be honom om hjälp när jag ska ha något i frysen.
Häromveckan satt Daniel i sängen och läste en bok för sin docka. Trodde jag. Tills jag hörde ett ljud från köket. Där satt Daniel på golvet. Ovanför stod kylens dörr på vid gavel och på golvet hade Daniel hällt ut en hel burk ganska stark mexikansk chilipasta. Över detta hade han klämt ut en halv tub senap och sedan blandat det hela till en fin sörja som han "målat" en stor bit av golvet med. När jag kom in hade han gnidigt in sörjan på båda fötterna och benen och lite i ansiktet och meddelade mig att han "tvättade händerna" med den fina blandningen. Det blev march in till badrummet för stor sanering innan huden frättes sönder. Det gick bra, bara lite rödfnasiga fläckar här och var på benen och ansiktet.
Daniel öppnar numera både kyl och frys själv och tar för sig. Det är naturligtvis glassen som lockar i frysen, men som tur var kan han ännu inte öppna själva omslaget om glassen själv. Jag köpte ett barnlås till frysen, och Daniel blev (precis som väntat) jättearg och ledsen. Själv blev jag mest sur, för det var inte så himla lätt att öppna barnlåset. För mig. För barnet visade det sig snabbt vara en lätt match när han lugnade ner sig och började pilla lite. Så nu får jag be honom om hjälp när jag ska ha något i frysen.
Häromveckan satt Daniel i sängen och läste en bok för sin docka. Trodde jag. Tills jag hörde ett ljud från köket. Där satt Daniel på golvet. Ovanför stod kylens dörr på vid gavel och på golvet hade Daniel hällt ut en hel burk ganska stark mexikansk chilipasta. Över detta hade han klämt ut en halv tub senap och sedan blandat det hela till en fin sörja som han "målat" en stor bit av golvet med. När jag kom in hade han gnidigt in sörjan på båda fötterna och benen och lite i ansiktet och meddelade mig att han "tvättade händerna" med den fina blandningen. Det blev march in till badrummet för stor sanering innan huden frättes sönder. Det gick bra, bara lite rödfnasiga fläckar här och var på benen och ansiktet.
torsdag 7 maj 2009
Oj, vad länge sedan sist
Men nu ska det bli ändring! ÄNTLIGEN är nämligen får nya, efterlängtade hemsida klar, och vi är väldigt stolta. Du hittar den här >> eller så söker du på google (eller annan sökmotor) efter Forska Utan Djurförsök. Eller bara djurförsök. Det är jättebra om många söker på sökmotorerna, för ju fler som söker efter oss, desto högre hamnar vi i sökmotorernas rankning av svaren. Man ligger ju lite lågt när sidan är helt ny.
Jobbet med hemsidan har tagit nästan varje vaken stund under två veckor. Det var otroligt mycket information att flytta över från gamla sidan, och även mycket att skriva nytt.
Nu hoppas jag att det ska bli lite tid till att blogga igen. Får väl helt enkelt prioritera det. Det finns så mycket att berätta. Daniel pratar allt mer och vi har haft en del kul samtal. Jempe har flyttat till nytt stall. Och så alla mina läkarbesök också, de får vi ju inte glömma. Lika bra att ta dem på en gång: Jag var på astmautredning, och sköterskan sa att jag har astma. Igår var jag hos läkaren som sa att testet visar att jag inte har astma. Jaha ja, vem ska man tro på? Läkaren, antagligen. Han sa också att det ju är uppenbart att jag har problem. Antagligen sviter efter lunginflammationen och bronkiten. Och eftersom medicineringen hjälper så ska jag fortsätta att ta den. Jag får inhalera kortison och ventilin. Det ska jag göra tills efter sommaren, så ska vi fasa ut medicineringen och se vad som händer.
Frågade också om han hade några tips inför kommande flygresa, eftersom jag brukar bli sjuk av att flyga. Han hade ett jättebra tips: åk båt istället. Det var tydligen enda sättet att slippa problemet.
Nej, nu får det vara nog för idag, men som sagt, jag ska försöka bli en flitig bloggare igen. Ambitionen är att skriva något åtminstone varannan dag.
Jobbet med hemsidan har tagit nästan varje vaken stund under två veckor. Det var otroligt mycket information att flytta över från gamla sidan, och även mycket att skriva nytt.
Nu hoppas jag att det ska bli lite tid till att blogga igen. Får väl helt enkelt prioritera det. Det finns så mycket att berätta. Daniel pratar allt mer och vi har haft en del kul samtal. Jempe har flyttat till nytt stall. Och så alla mina läkarbesök också, de får vi ju inte glömma. Lika bra att ta dem på en gång: Jag var på astmautredning, och sköterskan sa att jag har astma. Igår var jag hos läkaren som sa att testet visar att jag inte har astma. Jaha ja, vem ska man tro på? Läkaren, antagligen. Han sa också att det ju är uppenbart att jag har problem. Antagligen sviter efter lunginflammationen och bronkiten. Och eftersom medicineringen hjälper så ska jag fortsätta att ta den. Jag får inhalera kortison och ventilin. Det ska jag göra tills efter sommaren, så ska vi fasa ut medicineringen och se vad som händer.
Frågade också om han hade några tips inför kommande flygresa, eftersom jag brukar bli sjuk av att flyga. Han hade ett jättebra tips: åk båt istället. Det var tydligen enda sättet att slippa problemet.
Nej, nu får det vara nog för idag, men som sagt, jag ska försöka bli en flitig bloggare igen. Ambitionen är att skriva något åtminstone varannan dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
