Sopor

Allt är inte guld som glimmar. Men allt i soporna är inte skräp heller. Inte med en ettåring i huset. Han ÄLSKAR att slänga saker i soporna. Tidningar, reklam, jättestora nallar, byggklotsar, skedar mm.

En typisk händelse som säkert de flesta föräldrar känner igen:
Måndag förmiddag. Sitter och jobbar vid datorn. Daniel springer runt med sina favoritsaker: en kudde, en matskål och en sked. Han småsjunger lite för sig själv. Så blir det tyst. Och så hörs ljudet av locket till soptunnan i köket slå igen.
Det är bara att resa sig från datorn och gå och titta efter. Näe, inget konstigt i soporna. Han kanske inte slängde något? Eller så var det skräp han slängde?
Återgår till jobbet, och Daniel fortsätter att leka.

Tidig kväll. Jim kommer hem från jobbet. Sätter sig ner och plockar upp fjärrkontrollen från golvet. Vänder och vrider på den, tittar sig omkring och frågar sedan vart locket till batteriluckan tagit vägen? Ingen aning, säger jag. Men Daniel gick och bar på fjärrkontrollen tidigare idag. Så han är nog skyldig till försvinnandet. Luckan kan vara precis var som helst.

Eftersom jag kände att jag kunde göra precis vad som helst för att slippa jobba just då, gick jag och hämtade en ficklampa för att bättre kunna söka under soffor, sängar, byråer och i mörka hörn. Inget lock.
Så slog det mig. Naturligtvis. Liten, platt och grå. Syns inte vid första anblick i soporna. Tyvärr hade soptunnan fyllts på med diverse rotfruksskal och kylskåpsrens under eftermiddagen, men det var bara att bita ihop och börja gräva bland soporna. Mycket riktigt, längst ner i botten låg batteriluckan.
Det är kul med barn.