Sjuka igen

När jag kom tillbaka till dagiset i fredags så hade de ätit lunch och gått in i vilorummet. Jag fick sitta utanför och vänta, de skulle hämta mig om Daniel verkade behöva mig. Men det gick bra utan mig det också, han somnade efter en halvtimme. Så jag fick inte träffa Daniel igen förrän de vaknade vid halv två och han kom ut i korridoren. Då hade han i alla fall vett nog att komma springande med ett stort leende över hela ansiktet.

Resten av dagen kollade han efter mig då och då för att se till att jag var kvar.

Väl hemma så blev det en tidigt kväll igen för det trötta dagisbarnet. Han somnade vid 8. Innan Daniel somnade så bad jag honom berätta hur dagen varit. Det bara bubblade ur honom. Inte lätt att förstå något av det, men när jag frågade om det gått bra när jag gått ifrån honom på dagis, så sa han "mamma borta, borta" och visade hur han letat, och letat. Det hade visst varit lite spännande. "Mamma hemma titta bubbarna" sa han också. Så det är väl vad han tror, att jag gick hem och titade på teletubbies.

Under dagisdagarna har alarmet ringt kl 07.40. Då har jag gått upp och gjort kaffe och välling. På lördagmorgonen ringde inte alarmet. Istället var det en liten filur som knackade mig på axeln vid exakt den tiden, för att tala om att det var dags att vakna.

Vi gick upp och åt frukost. Men Daniel verkade lite hängig, och snorig, så han blev inte så upprörd när jag sa att det inte skulle bli något dagis.

Vi höll dagistider, så vid 11 åt vi lunch och sedan var det sovdags. Jag behövde bara säga att det var "sovdags precis som på dagis", så sprang han och hämtade sin kudde och kröp upp i sängen. Han somnade utan större problem, och det gjorde jag med. Även jag hade då börjat känna mig lite hängig.

På eftermiddagen gick vi till lekplatsen några timmar. Efter kvällsmaten började Daniel plötsligt att gråta, och sedan kom hostan och rosslandet. Jag fick sitta och hålla honom till klockan 2 på natten innan han somnade. Så idag har vi hållit oss inne och tagit det lugnt än så länge. Daniel verkar lite bättre, men själv känns det som om det kommer att bli värre innan det blir bättre. Får se om det blir något dagis i morgon...

Lämnat

Jag har lämnat Daniel på dagis och fått gå därifrån en stund. Det funkar visst bra, ringde och frågade och han verkar inte sakna mig. Jäkla unge!

Han sov hela natten och vaknade pigg och glad - och for runt som en speedad duracell-kanin så att det knappt gick att klä på honom. Pratade gjorde han också, det bara vällde fram. Dagis är tydligen paradiset på jorden för honom, för han hade bråttom iväg!

Väl där satt alla andra barn i mammas/pappas/personalens knän under morgonens sångstund. Inte Daniel. Han dansade, sprang och lekte.
Så det var ju inte så konstigt att jag fick gå iväg.

Får se hur det går nu under sovstunden.

Vad gör man när man lämnat på dagis för första gången? Jag har haft många idéer om vad den tiden ska ängnas till. Jobba - tänk att få skriva i lugn och ro! Eller kanske sova (vilket hamnat högst på priolistan senaste dagarna)?
Nej, det blev inget av det planerade. Jag städade! Dammsög, torkade golv och slänge in en tvätt. Jag har faktiskt farit runt som en sådan där speedad duracellkanin själv. Har inte ro att sitta still...

10 min kvar tills jag måste gå tillbaka. Undrar om han kanske saknar mig lite i alla fall???

Så här trött...

blir man av en heldag på dagis när man är nybörjare.

Klicka på pilen under bilden för att spela upp videon!

Första heldagen på dagis

Första heldagen (6 timmar) på dagis har avklarats. Daniel har varit jätteduktig. På morgonen vaknade han snabbt och försökte klä på sig för att komma iväg snabbt till dagiset. Normalt somnar han om några gånger och går inte upp förrän jag sätter på Teletubbies på tv.

Och allt går bra på dagis. Han söker kontakt med både barn och personal och gillar att vara med där det händer något. Det är full fart hela tiden. Sovstunden var inte så populär. Han gillar ju inte att sova. Först grät han högljutt i en kvart, sedan ville han leka och till sist var han nästan, men inte riktigt, beredd att ge efter för tröttheten. Han var den enda som inte sov, men även de andra nykomlingarna grät en hel del under sovstunden och somnade inte förrän mot slutet.

Otåligheten märktes också under lunchen, då han inte ville sitta kvar vid bordet tills de andra ätit färdigt. Det finns ju så mycket att göra, så sitta still har man ju inte tid till!

Morfar kom hit efter dagis och det var nog bra, för annars hade Daniel nog somnat på störten. Nu somnade han mitt i maten istället, före kl 7, och kommer nog att sova hela natten.

I morgon ska jag försöka gå ifrån en liten stund och se hur det fungerar. Tror att det ska gå bra, han verkade inte ha några större behov av mig idag. Men det kommer säkert bakslag.

Dagens favorit: måla!

Första dagen på dagis - bilder

Dagiskille!

Idag har Daniel börjat dagis, och jag med. Föräldrarna ska vara med under första veckan av inskolningen.

Vi tjuvstartade faktiskt redan igår, då det var ett informationsmöte på dagiset. Daniel ville inte gå hem. Det ville han inte idag heller. Det finns ju SÅ mycket att leka med, både ute och inne. Och alla barnen att titta på. Det händer ju något hela tiden.

I morgon ska han gå hel dag (6 timmar) för första gången. Får se hur det går, han har varit riktigt trött efter bara 1,5 timme första dagarna...

Bilder kommer, jag lovar!

Björnbär

Björnbärsrankorna breder ut sig och infiltrerar. Bilden är tagen hos syrran i Knivsta.

Parklek

Sommaren måste vara slut, för i går var parkleken öppen igen och lekparken (knappt 5 minuter hemifrån) var full med ungar och mammor. Papporna tycks vara barnlediga på sommaren, men nu är det visst höst, så då är mammorna tillbaka... Alla månbilar var ute och Daniels ögon glittrade. Nu är han tillräckligt stor för att nå ner till marken på dem, men han kan fortfarande inte trampa sig fram. Fast han prövade med varenda bil på lekparken. Stilstudie nedan.

Visst är han söt, Daniel, men inte hade jag kunnat ana att tjejerna skulle bli så besatta av honom redan i denna ålder. En liten tjej snodde hans mössa ur vagnen och ville absolut inte lämna den ifrån sig. Sedan tog hon Daniels vattenflaska och drack ur, åt upp hans spillda russin och till sist kröp hon upp i hans vagn och såg ut som om hon hörde hemma där. Det var nästan så att vi fick med henne hem.

Mini-mini

De är så otroligt söta, de små miniglasen och muggarna som vi hittade i en kul presentaffär på Kungsgatan igår. Normalstor mugg med blomma på längst bak, men vinkeln gör att småmuggarna och glaset ser större ut än de är i verkligheten.

Intressant möte

Gissa vem som serverade mig förmiddagskaffe igår? Ingen mindre än Lars Leijonborg. Han är ju numera forskningsminister, och vi hade ett möte med honom och tre av hans tjänstemän igår.

Undrar i hur många länder som ministrarna själva serverar sina gäster kaffe medan tjänstemännen slår sig till ro och låter sig serveras? Under årens lopp har jag träffat ett antal ministrar, och vad jag kan minnas så verkar det vara ett genomgående tema att de serverar kaffet själva. Utom några av de kvinnliga ministrarna som istället förväntar sig att deras (manliga) stadssekreterare tar hand om denna uppgift.

Mötet gick för övrigt bra. Informellt och trevligt och ministern lyssnade och tycktes ta till sig vår information och våra argument.

Daniel var inte med på mötet. Han var med Sylvia på Kulturhuset, i deras "rum för barn" som verkligen rekommenderas! Tydligen så klarade han sig bra utan mig och hade knappt tid att säga hej när jag kom.

Daniels dag

Dagen börjar med halvslött TV-tittande (Teletubbies) medan mamma gör frukost.

Efter frukost måste man diska efter sig! Eller åtminstone slänga disken i diskhon.

Efter lite lekande var det dags för middagsvila - för en gångs skull.

Dags att gå ut! Vattenpölen som var så rolig att slänga småsten i, har torkat bort. Men det går ju att slänga sten nedför källartrappen också!



I tunnelbanan på väg att hämta hem bilen från verkstaden. Den skulle ha varit färdig i går, men blev bortglömd (!) på verkstaden. Idag var den färdig efter lite tjat.

Väl hemma igen gick vi till lekplatsen. Inser nu att vi glömde hinkar mm i sandlådan när vi utrymde i all hast, eftersom det kom en störtskur!

Tur att vi hade regnjacka med - men inga byxor. Så vi blev halvblöta båda två.


Middagsluren gjorde att det inte gick att somna vid 8-9 som de senaste dagarna. Nej, Daniel återgick till gamla (o)vanor och somnade vid halv 2 på natten. Här är klockan efter midnatt. Ser han trött ut?

Hur har min egen dag varit då?
Jo, tack! Det var trevligt att få tillbaka bilen. Och så har jag varit rätt produktiv medan Daniel tittat på TV, lekt och sovit middag. Högarna med forskningsansökningar att läsa krymper sakta men säkert. En skrivelse till forskningsminister Lars Leijonborg, som vi ska träffa på tisdag, är i stort sett klar. Och så lyckades jag delegera ut uppdraget ett skriva ett pressmeddelande som ska vara klart på måndag kväll.
Fast så mycket mer har inte hunnits med. Att tvätta, städa och diska t.ex. Eller läsa en god bok. Det får bli en annan dag.

Fina bilder på snyggaste hästen

Jempe blev fotad av en proffsfotograf i början av sommaren. Det syns att det är ett proffs som fotat.

Kul för Daniel

Idag skulle vi gå till lekparken och leka i den blöta sandlådan, men vi kom aldrig så långt. Daniel fastnade i första vattenpölen utanför och försökte fylla den med småsten. Plums, sa det. Under tiden hann jag avverka ett antal jobbsamtal med mobilen.

När Daniel äntligen var klar i vattenpölen efter någon halvtimme såg det ut som om himlen skulle öppna sig vilken sekund som helst. Vi gick till biblioteket där Daniel flyttade om kundkorgar medan jag gick igenom barnböckerna de sålde ut för 2 kr styck. Det blev 17 begagnade böcker i varierande skick att fylla ut bokhylla med. Daniel gillar böcker!

Sedan köpte vi mer frukt att göra smoothies av. Fast det hann vi aldrig göra i kväll, för Daniel somnade redan vid 20.30! Den senaste veckan har han inte somnat förrän vid halv två på nätterna. Vi får väl se om han vaknar igen och håller mig vaken halva natten igen...

Till Ulrika

Det här är ett meddelande till Ulrika, som undrar vad det är för stroller vi har.
Märket heter Combi och modellen Cosmo. Finns i flera varianter med olika vikt mm. Kolla på www.combistrollers.com Jag tror att Combi säljs i Sverige, åtminstone har jag sett ett par stycken på stan. Vår är ju köpt i USA.

Det är en väldigt praktisk stroller när man reser. Väldigt, väldigt lätt och liten och lättburen när man fäller ihop den. Det enda problemet är att hjulen inte direkt är gjorda vare sig för off-road körning eller blanka golv... Men så är det ju med alla lättviktare.

Tänk på att om ni reser från Terminal 5 på Arlanda så måste ni checka in vagnen med bagaget, ni kan inte ta med den till gaten. Och troligen hämtas den ut med bagaget, inte vid gaten. Bärsele eller liknande rekommenderas om ert barn behöver bäras. (Försök hålla ordning på pass och andra viktigheter och bära ovilligt barn samtidigt...) Och om han/hon går rekommenderar jag användning av sele på flygplatserna. Inte så kul om ungen springer iväg när man står i incheckningskön eller väntar på säkerhetskontrollen... Lycka till och trevlig resa!

Daniel stalledräng

Daniel håller på att tränas upp till stalledräng. Han har egen skottkärra, sopkvast, spade, hink och vattenkanna, i lagom storlek. Här skottar han sand vid ridbanan. En ridhjälm (i storlek 49-54) är beställd, så snart får han börja hjälpa till med hästskötseln också. Han får nog stå på pall, för han är inte större än att han kan gå rätt under magen på Jempe.

Jempe gillar att rufsa till Daniels hår och det behövs inte mycket för att Daniel ska tappa balansen. Men båda tycker att det är kul.

Så här ser stallet och några av hagarna ut, utsikt från ridbanan.

Nybörjare

Så kändes det att börja rida igen efter två år, en förlossning och ryggoperation. Det var jättekul, men gick inte så bra. Händerna levde sitt eget liv, några decimeter över platsen där de skulle befinna sig. Och jag hade ingen koll på vart skänklarna (benen) egentligen befann sig.

Dags att ta till experthjälp! Jag har i många år velat pröva "centrerad ridning" á la Sally Swift, efter att ha läst hennes bok. Centrerad ridning går ut på att lära sig att hantera sin egen kropp först, så att hästen slipper hantera ryttarens obalans, okonsekventa signaler och annat som stör ett harmoniskt samarbete.

Det finns ju inte så många centrerad ridning-instruktörer i Sverige. Men som tur var finns det en nära till hands: Annelie, som driver stallet vi just flyttat till, är sedan en tid tillbaka utbildad tränare i centrerad ridning!

Återstod att lösa barnvaktsproblemet - vad gör jag av Daniel medan jag rider? Det löste sig också bra. Karin, Jempes andra ägare, har två ridintresserade döttrar. Den yngsta, Johanna, är 14 år och vill satsa på ridningen och tänker sig en framtid inom hästbranchen. Hon vill också pröva centrerad ridning. Och hon har velat sitta barnvakt sedan Daniel föddes.

Så nu åker vi till stallet 1-2 gånger i veckan och hjälps åt med både Daniel och Jempe. Och så har vi delat på ridlektioner och rider 20-25 minuter var. Medan jag rider står Johanna och försöker trösta och hålla i en gråtande Daniel som vill springa in till mig och hästen. Vet inte vem av dem det är mest synd om, men det är nog nyttig träning för dem båda.

Det är jättekul att rida på det här sättet. Istället för att fokuera på allt som inte fungerar, så gör man enkla övningar som får kroppen att slappna av och hamna rätt i sadeln. Och så helt plötsligt så känner man hur både man själv och hästen slappnar av och allt blir lekande enkelt. Jempe gillar det jättemycket, det märks. Det är lika kul att titta på när Johanna rider och se förvandlingen.

Övningarna är lite annorlunda, t.ex. att tänka sig att man har ögon i magen/höfterna som ser vartåt man är på väg när man svänger, och att öva på att tänka innan man gör något, t.ex. att tänka sig halten, tänka efter hur det känns att stå stilla, innan man utför det. Målet är att man inte ska behöva göra några medvetna rörelser, utan att det ska räcka att tänka för att kroppen ska göra de små justeringar som behövs för att hästen ska stanna.

Eftersom jag har problem med stela axlar, armar och händer (troligen delvis pga av att jag tillbringar mycket tid med att gå och bära på 12 kg Daniel eller skjuta barnvagn framför mig, dvs väldigt statisk belastning) så är en av mina viktigaste övningar att trava i fältsits (stående och lätt framåtlutad) med händerna på Jempes skuldror, för att känna in hans rörelser. Sedan är tricket att behålla känslan och förmågan att följa med, när jag övergår till att rida lätt.
Det går rätt bra.

Igår övade vi själva, utan tränare, i regnet.

Från mobilen

Det är så kul att blogga från mobilen att jag inte kan låta bli.

Just nu, igen

Just nu (se nedan), det var för några timmar sedan det. Daniel sov och jag hann både jobba och försöka förstå mig på min nya mobiltelefon som jag fick idag.
Den gamla har betett sig illa nästan sedan den inskaffades i december 2006. Och dålig mottagning var det. T.ex. går det inte att prata hemma, för det är ingen som hör vad jag säger. För några dagar sedan var måttet rågat. En dag dök det upp meddelanden som var flera dagar, i ett fall över en vecka, gamla. Det var både sms och meddelanden på svararen. Sedan har mobilen börjat stänga av sig några gånger per dag. Inte kul när man väntar samtal.

Så nu har jag skaffat en ny. En Sony Ericsson C702. Den är mycket trevlig och fungerar bra hittills. Stöt, stänk och dammtålig dessutom. Skadar inte i den här miljön (just nu sitter jag t.ex. och läser vattenskadade forskningsansökningar).

Den har dessutom en funktion som gör att jag kan skicka foton direkt från mobilen till denna blogg. Så vem vet, det kanske blir lite fler uppdateringar av bloggen på det sättet.

Enda problemet med nya telefonen är att det tar tio dagar innan mitt gamla mobilnummer flyttas över till nya abonnemanget. Nej, gamla kortet funkar inte i nya telefonen, tyvärr. Har ett tillfälligt nummer så länge.

Daniel är vaken nu, och gråtit nästan hela tiden sedan han vaknade för en timme sedan. Han är nog hungrig, men det går inte att få honom att äta. Enda sättet att få tyst på gråten var att sätta på Teletubbies - igen. Ibland går det lättare att få honom att äta medan han tittar på TV, när det är något han sett många gånger tidigare. Får se om det funkar den här gången...

Just nu

Daniel pratar i telefon

Man hinner ju ingenting!

Daniel är jätteduktig på att hjälpa till hemma. Nu drar han ut en låda i köket och ställer sig på den och hivar ner saker i diskhon. Ofta glas först och så lite porslin över det. Ett glas och en djup tallrik har gått hittills. Mat fixar han själv. Han drar tag i brödpåsen och går runt i lägenheten och äter direkt ut påsen. Det han inte vill ha smular han sönder och sprider ut. Och så kan han sätta på vattnet i kranen i badrummet. Med hjälp av en hink går han sedan runt och häller vatten på möblerna, golvet och barnvagnen. Det blir med andra ord många chanser att dammsuga och torka golv. Däremot betydligt mindre tid till annat, t.ex. att blogga.

Helst ska man ge sig ut så snart man vaknar och busa i lekparken istället, men bara tiden fram tills man har ätit frukost brukar vara tillräckligt för att hinna sätta igång cirkusen, och sedan blir man liksom aldrig klar så att man kommer iväg ut... Kläderna man sätter på honom åker av igen, eller så blir de på något mystiskt sätt blöta medan man letar efter skorna. Medan man hämtar ny tröja åker ett glas i golvet som måste dammsugas upp och under tiden häller han en hink vatten på sovrumsgolvet som måste torkas och sedan är han hungrig igen.



Fast ibland hinner vi ut. Ny favorit är hästen ovan. Det blir nog en ryttare av Daniel också.