Jag befinner mig i en annan värld. Inte för att jag är på andra sidan av Atlanten. Nej, det känns mer som om jag betraktar omvärlden lite diffust från en glasbubbla. Allt känns overkligt. Och allt jag vill är att sova. Jet-laggen har slagit till som en klubba. Jag går som i en dvala och ser hur våren exploderar omkring mig. 23 grader varmt och lagom mycket sol efter veckor av regn. Gräsmattorna är gröna, rabatterna har börjat blomma och alla buskar och träd har det där första skira, gröna skimret omkring sig. Men blommar gör de, träden. I gult, vitt och rosa. Otroligt vackert, som i en dröm.
Jag sitter på altanen i en skitig plaststol som jag inte orkar göra rent, dricker kaffe och äter cheesekake i en förtvivlad förhoppning om att vakna till lite och känna det som om jag hänger med i allt detta vackra, inte bara är en betraktare i en glasbubbla.
Daniel sover. Nu har han sovit i tre timmar. Jag borde väcka honom för att han ska kunna sova i natt, men jag orkar inte resa på mig.
Snart kommer tjejerna hem från skolan. Kanske vaknar jag ur dvalan när de sätter på tv:n, bullrar och pratar som tonåringar gör. En kopp kaffe till? Om jag bara orkade resa på mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar