Tänk vad lite jag visste om hur det var att ha barn, innan Daniel kom. Man hamnar i så många situationer som man inte riktigt vet hur man ska hantera.
Ett exempel:
Lunchdags. Daniel åt med god aptit. Pasta med tomatsås var vad som bjöds. När han ätit färdigt torkade jag hans ansikte med sista biten hushållspapper från rullen på bordet. Gjorde en mental notering om att ställa fram en ny rulle på bordet. Alla småbarnsföräldrar vet hur oumbärligt hushållspapper (eller liknande produkter med samma funktion) är.
Skulle precis lyfta ner Daniel från stolen när han reste sig upp och snabbt som ökat klättrade upp på barnstolens matbricka och ställde sig med båda fötterna i tomatsåsresterna. Varpå han doppade båda händerna i maten och slängde på tröjan och byxorna, varpå han drogs händerna över ansiktet och håret.
Vad gör man nu? Inget papper kvar eller något annat att torka med. Jag hade en tröja på mig som jag inte ville ha tomatsås på. Vi har ljus heltäckande matta på golvet och Daniel var täckt i tomatsås. Kunde inte ens ta av honom strumportna, för han hade inga på sig. Vad gör man? Snabb genomgång av alternativen: låta honom stå kvar på brickan, med risk att han ramlar ner och skvätter tomatsås över allting? (se vilka sunda prioriteringar jag har, vad gör det om han skadar sig?) Ställa honom på matrummets golv och få fina fotavtryck på mattan? Ta med honom in i köket och få fläckar på tröjan, eller ställa honom på golvet där och leta fram en ny rulle hushållspapper (med risk att han hinner gå tillbaka ut i matrummet...)?
Jag lyfte upp Daniel med raka armar (för att hålla honom långt borta från mig), ställde ut honom på altanen och stängde dörren. Hämtade hushållspapper och kunde torka av honom hjälpligt, innan han fick följa med in igen.
torsdag 17 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar