Trädgården börjar ta form

I natt kom äntligen regnet. Vi har knappt gjort annat än att rensa ogräs de senaste dagarna, för att kunna så nytt gräs lagom tills det skulle börja regna. I natt skulle det bli precis lagom med regn, så vi planterade några blommor och sådde lite gräsfrön.

Gräsmattan, som såg rätt frodig ut tidigare (se bild nedan), har nu stora kala fläckar sedan ogräset försvunnit.

I stenpartiet i slänten ovan har vi nu planterat en sorts krypväxt med blå och vita blommor, som förhoppningsvis snabbt kommer att täcka upp partiet. Och i en liten grop bland stenarna satte vi en lilja och en vallmoplanta. Tyvärr ryckte Daniel av alla blomblad på vallmon strax innan planteringen...

Blommorna som står i trappen ska planteras i rabatten till vänster om trappen. Men där återstår en del jobb.

Så här såg stenpartiet och gräsmattan till höger om trappen ut innan vi började rensa ogräs.

Och här har Jim gått hårt åt döda växter och klippt ur buskarna. Det ligger en hel hög ris och annat skräp mitt i det som snart ska bli en fin rabatt. Hoppas vi...

Så här såg det ut i början av veckan.

På bröllop

Kevin och Belinda gifte sig idag. Och vi var naturligtvis med och firade!
De gifte sig i Portsmouth Welcome center, som är en turistbyrå, kan man kanske säga. Enkelt, men mycket trevligt. Daniel skötte sig bra, och blev kompis med brudens treåring.

Kelsey och Alison väntar...

Och här kommer Gina och Mick.

Vigseln.

Bruden med två av sina tre söner.

Den nya familjen. Kevin med sonen Christian och
Belinda med sönerna Christian (ja, nu får de två Christian!)
och Justin. Äldsta sonen saknas.

Tårtan var både vacker och god.

Jim och Daniel.

Bruden ser glad ut, nu när vigseln är över.

Jim, Kevin och Mick

Daniel pratar med brudens treåriga son Justin.

Tack, tack, TACK!

På fredagar är man ganska slutkörd ibland. Särskild efter en vecka som denna. Jim har varit ute på olika lokalkontor och installerat nya datorer och program, ibland med 2,5 timmars resväg åt varje håll. Han har alltså inte kommit hem på lunchen. Och ofta senare än normalt på kvällen. Varpå han har skjutsat tjejerna till olika aktiviteter, tittat på deras matcher och gått på en musikal med en av dem. Jag har alltså ensam fått tackla hushåll, litet barn och nya projektet att rensa upp på bakgården.

Jim var trött igår kväll. Som den vänliga hustru jag är, erbjöd jag mig att åka och köpa öl till honom på kvällen. Han verkade behöva en öl. Och jag behövde komma ur huset.

Gissa vad som hände? De har stora skyltar i butiken där det står att "Om du ser ut som om du är under 27 måste du visa id när du köper vin, öl och sprit". Åldersgränsen är 21 år, men de vill väl ha lite marginaler.

De frågade om leg! Haha! Jag trodde att hon i kassan skämtade. Men det gjorde hon inte. Och jag hade naturligtvis inte id-kort med, trodde inte det behövdes eftersom jag faktiskt är 41! Men hon gick och hämtade en kollega som fick titta på mig. Och som bad om ursäkt för den extra kontrollen. "Are you kidding", sa jag. "She made my day!"

Jag åkte hem och kände mig ung på nytt!

När Daniel håller i kameran

Så blir det så här:

Ny blommar det

i trädgården. Ägnade nästan en hel timme på eftermiddagen åt att kratta löv och rensa ogräs som växt upp mellan stenarna på uteplatsen (det blev två sopsäckar till) och sedan sopa och göra fint där. Ja, så fint det nu går.

Det var nog lite för mycket för min otränade kropp. Nu gör det ont både lite här och där. Men det är ju kul när man blir lite inspirerad och får upp farten.

Jim, som jobbat ovanligt hårt och på annan ort hela veckan (och förra), överraskade genom att komma hem en timme tidigare än väntat. Han fick ta över Daniel-passningen så åkte jag och köpte lite blommor, trädgårdshandskar, gräsmattsreparationsset (dvs en blandning med gräsfrön och näring). Och så fick Daniel en liten vattenkanna. Tittade lite på utemöbler också, men vi har dessvärre inte råd att köpa något snygg, bekvämt och dyrt för ett par hundra dollar. Det få bli plaststolar igen tills vidare. Men det blev inget köp idag.

Blommorna får stå i sina krukor tills vidare, så får vi se om vi planerar dem senare. Utom två amplar med blandade blommor som ska hänga på lilla altanen framför huset. Om det inte var så mörkt så hade jag fotot dem, så ni fått se, men det går inte i mörkret. Får väl utlova det till en annan dag.

Trädgårdsarbete

Vi har fått för oss att vi ska göra bakgården bebolig i år. Förra året var det så torrt att det inte växte något gräs där. Det var bara damm. Då användes bakgården endast som hundgård, vilket gjorde att det blev en enda lervälling av det hela när regnet väl kom. Jag tror inte att satt därute en enda gång, var bara ute för att prata lite med Mickey och kolla hans vatten.

I år tänkte vi att Daniel skulle få vara där och springa av sig lite. Det innebär en hel del jobb. Vi har knappt har orkat oss ut och titta ens. Var ska man börja?

Igår fick jag ett ryck och bestämde mig för att ta en sopsäck med mig och plocka skräp. Det är sopdag på torsdagar, så det är ju bra att passa på på onsdagskvällarna. Eftersom jag inte vet hur mycket jobb min rygg tål, så bestämde jag mig för att hålla på i exakt 10 minuter. Det blev alltså 15 minuter. Fyllde två hela sopsäckar, och då hann jag knappt ens börja med alla löv som tagit över.

Jim blev inspirerad, så han gjorde sina 15-20 minuters insats han med. Det känns bra att ha kommit igång.

Roligast var när vi bestämde att slänga ut de gamla, slitna, gröna plastmöblerna som sett sina bästa dagar - för sådär 10 år sedan. "Vi väntar tills det blir mörkt, sa Jim, då brukar det åka runt folk och plocka upp sånt som andra ställer ut till sopbilen!". Så när mörkret föll så åkte möblerna ut. Och det tog mindre än en kvart innan de var borta. Vi är lite oroliga för att de stackare som tog dem blev lätt besvikna när de såg eländet i dagsljus. Hoppas bara att de inte kör tillbaks dem!

Det är kul nu när inspirationen slagit till. Nu tänkte jag göra lite trädgårdsjobb varje dag. Tio-femton minuter på förmiddagen och lite mycket på eftermiddagen/kvällen. Så får vi se vad det går att göra därute. Sommaren 2005 planterade vi en massa blommor, men de överlevde inte särskilt länge. Solen är för stark och jorden för dålig. Det är hård, tät lera, som blommorna har mycket svårt att sprida sina rötter i. Vissa ogräs klarar det bra, och de tar över på nolltid.

Det hade varit roligt om jag kommit på idén att ta före- och efterbilder redan igår, men det gjorde jag inte. Bilderna nedan är från idag, efter förmiddagens jobb.

Daniel är en duktig trädgårdsmästare och han verkar tycka att det är kul att hjälpa till. Han hittade en sopskyffel och började skopa upp löven som jag krattat ihop, och slängde dem i sopsäcken. Duktig pojke!

Daniel i ett nötskal

Dessa foton ger en ganska bra bild av vem Daniel är nuförtiden!

Inga problem att fokusera på jobbet!

Det är roligare att sitta på Kelsey och leka!

Livet är kul!

Den här klätterställningen kan även plockas isär
och användas för olika konstruktionsprojekt!

Väldigt typiskt Daniel när han är trött!
En ring runt armen och kudden i hand.

Värmebölja

Värmen är tillbaka. Solen skiner allt varmare för varje dag. 23 grader idag, i morgon blir det 27 och sedan fortsätter värmen hela veckan ut. Fast det är fortfarande svalt och skönt på nätterna och förmiddagarna.

Från och med fredag ska det regna i en vecka. Och nästa vecka sjunker temperaturen till under 20 grader, som lägst till 12.

Hur vet man?

... att ens barn är hungrigt?
Svar: Man frågar honom, och är han hungrig så klättrar han upp i sin stol och försöker sätta på sig haklappen

...att ens barn är törstigt?
Svar: Man hittar honom vid hundens vattenskål, där han doppar händerna och slickar av.

...att ens barn vill gå ut på promenad?
Svar: När man tar fram selen så skriker han och studsar runt på samma sätt som hunden gör när man tar fram kopplet.

... att ens barn vill titta på tv?
Svar: Han sätter på TV:n, tar fjärrkontrollen och går och sätter sig i soffan.

... att man lyckats uppfostra ett kärleksfullt barn (hittills i alla fall)?
Svar: Alla gosedjur ska alltid pussas av Daniel, av mamma, av pappa och sedan pussa varandra och kramas innan Daniel ska sova och på morgonen.

...att man dricker för mycket kaffe, för sent på eftermiddagen?
Svar: Mannen kommer och vill ha avlösning vid nattningen och säger "nu håller han på att somna, låt honom amma en stund bara..." och sedan kommer in i sovrummet en halvtimme senare när barnet ifråga hoppar jämfota över sängen, övar kast med liten kanin, klättrar över mammas huvud för att försöka få loss sängornamenten och läslampan och fnittrar med stor förtjusning åt allt.

...att man borde börja träna magmusklerna?
Svar: När barnet tycker att det är jättekul att dra bort täcket och tröjan och sticka ett finger i mammas degiga mage gång på gång, för att därefter slå på den och sedan knåda som en deg och skrattar förtjust. Då vet man!

Och så till slut:

Vad kan man göra för att ens barn ska bli bättre på att äta utan att spilla?

Servera glass! I olika typer av skålar och med olika skedar. Det ger snabb effekt i form av ökad hastighet och precision i ätandet!

Sommaren är här

Igår kom solen igen efter några dagars kyla och gråväder. Temperaturen kröp upp till drygt 15 grader igår och lite över 20 idag. Det innebär sköna stunder på lilla altanen (brände faktiskt ena låret), och en och annan promenad med Daniel i nya apselen.



Apselen är en söt liten apa/ryggsäck som kan användas som sele, med koppel för att hindra honom från att springa ut i gatan. Han gillar den, brukar pussa på apan och sedan försöka sätta på sig den.

Idag när vi tog en promenad så var det två bilar som stannade till, med passagerare som stack ut huvudet och sa "det ser ut som om han har en apa på ryggen".

Hur gör man med barn?

Tänk vad lite jag visste om hur det var att ha barn, innan Daniel kom. Man hamnar i så många situationer som man inte riktigt vet hur man ska hantera.
Ett exempel:

Lunchdags. Daniel åt med god aptit. Pasta med tomatsås var vad som bjöds. När han ätit färdigt torkade jag hans ansikte med sista biten hushållspapper från rullen på bordet. Gjorde en mental notering om att ställa fram en ny rulle på bordet. Alla småbarnsföräldrar vet hur oumbärligt hushållspapper (eller liknande produkter med samma funktion) är.

Skulle precis lyfta ner Daniel från stolen när han reste sig upp och snabbt som ökat klättrade upp på barnstolens matbricka och ställde sig med båda fötterna i tomatsåsresterna. Varpå han doppade båda händerna i maten och slängde på tröjan och byxorna, varpå han drogs händerna över ansiktet och håret.

Vad gör man nu? Inget papper kvar eller något annat att torka med. Jag hade en tröja på mig som jag inte ville ha tomatsås på. Vi har ljus heltäckande matta på golvet och Daniel var täckt i tomatsås. Kunde inte ens ta av honom strumportna, för han hade inga på sig. Vad gör man? Snabb genomgång av alternativen: låta honom stå kvar på brickan, med risk att han ramlar ner och skvätter tomatsås över allting? (se vilka sunda prioriteringar jag har, vad gör det om han skadar sig?) Ställa honom på matrummets golv och få fina fotavtryck på mattan? Ta med honom in i köket och få fläckar på tröjan, eller ställa honom på golvet där och leta fram en ny rulle hushållspapper (med risk att han hinner gå tillbaka ut i matrummet...)?

Jag lyfte upp Daniel med raka armar (för att hålla honom långt borta från mig), ställde ut honom på altanen och stängde dörren. Hämtade hushållspapper och kunde torka av honom hjälpligt, innan han fick följa med in igen.

Prom

Kallt idag. Daniel sov dålig och verkade ha ont i magen. Det smittade över både till Jim och mig, vi har känt oss rätt trötta, illamående och urlakade.
Kelesey hade en soft-ball match på eftermiddagen. Daniel och jag var med en stund, men det blev för kallt och jag ville bara hem och sova. Men Jim var tvungen att stanna.

Därefter var det dags för Alisons prom. Hon var bjuden av en killkompis till denna prom som var på en annan skola, än hennes egen. Tror faktiskt att det var samma skolas prom som jag var på 1984. Vår skolas prom missade jag, men denna gick jag på som date till en tysk utbytesstudent. Vår prom var på en båt, en hjulångare. Det var tråkig mat och tråkigt sällskap, men ändå ett minne för livet. Eller? Jag minns egenligen inte så mycket.

Årets prom började med att alla par visade upp sig för föräldrar och annan publik. Ett par i taget presenteras och fotograferas.

Av någon anledning hade Jim och jag fått för oss att det skulle vara utomhus, så vi klädde på oss ordentligt. Men det var inomhus i en aula, så det blev lite varmt istället.

Det var för mörkt för att fotografera. Nedan ser ni ett okänt par visa upp sig. Det är ett av de få fotona där det går att se något alls. Temat för promen var New Orleans "Mardi Gras" maskerad. Golven är täckta med något grönt papper, det står små kafébord utspridda och allt är dekorerat med ballonger, svarta kartongsiluetter av jazzmusiker, gatlyktor och skyltar med gatunamn. Väldigt snygg gjort. Men det syns som sagt inte på bilden.

Vi fick en chans att fotografera Alison och hennes date Zack
lite senare, innan de försvann med vänner i en limousine
till den väntande middagen med efterföljande dans,
inne i Portsmouth.

Alison och Zack

Stolt pappa med vacker dotter. Och
en lillebror som hellre tittade på de andra
bebisarna som var där.

Kolla blomsteruppsättningen som Alison har på armen
(klicka på bilden för att få en förstoring. Använd sedan
"bakåtpilen" för att komma tillbaka hit till bloggen.

Vad tycks om håret?

Ingen tornado

Det blir ingen tornado. Inget hagel. Ingen storm. Lite regn fick vi i morse, men det var allt. Och på eftermiddagen kom solen fram och det har varit över 20 grader igen.

Ovädret drog längre väster ut så vi slapp kallfronten. Fast enligt väderprognosen kan det fortfarande bli åska i kväll och nu har vinden börjat friskna i en smula.
Och det blir fortfarande kallt i helgen. Lite synd om Alison. Hon ska på en Prom i morgon. En sådan där formell skolbal, med lång (dyr!) klänning (med bara axlar) och allt. Halva dagen kommer att gå åt till att fixa hår och smink mm. Och så blir det 8 grader och regn på eftermiddagen/kvällen.

Det blir bakad potatis till kvällsmat. Daniel är hungrig igen! Nu gör han inget annat än äter:


Och när han har ätit så ser det nästan ut om om vi hade besök av en tornado trots allt.

PS: Det är inte bara mat i ansiktet på honom, utan också blå färg från en kulspetspenna. Med vilken han också färgat hela insidan av ett öra blått.

Här blir det väder

Torsdag kväll. En underbart härlig dag, men nu är det varmt och kvalmigt. Kanske 25 grader? Åskan hänger i luften, och det blir troligen värre än så. Det varnas för stormvindar, stora nederbördsmängder, ev hagel och rik för tornados under natten och hela fredagen. Tala om lugnet före stormen. Daniel är klibbig och kan inte sova. Det liksom kliar i kroppen av oro. Vad gör vi om det kommer en tornado? Badrummet är säkrast, för där finns inga fönster, säger Jim. Men om vinden sliter av taket? Detta hus känns ungefär lika välbyggt som ett genomsnittligt pepparkakshus.... Är inte källaren säkrare? Kanske, men om regnet vräker ner har vi en mindre flod som rinner igenom där, och det känns ju inte så himla kul att sitta där då. Och riskera att hela huset rasar i huvudet på en. Jaja, vi har några timmar på oss att fundera över saken.

På promenad

Reflektioner från en annan värld

Jag befinner mig i en annan värld. Inte för att jag är på andra sidan av Atlanten. Nej, det känns mer som om jag betraktar omvärlden lite diffust från en glasbubbla. Allt känns overkligt. Och allt jag vill är att sova. Jet-laggen har slagit till som en klubba. Jag går som i en dvala och ser hur våren exploderar omkring mig. 23 grader varmt och lagom mycket sol efter veckor av regn. Gräsmattorna är gröna, rabatterna har börjat blomma och alla buskar och träd har det där första skira, gröna skimret omkring sig. Men blommar gör de, träden. I gult, vitt och rosa. Otroligt vackert, som i en dröm.

Jag sitter på altanen i en skitig plaststol som jag inte orkar göra rent, dricker kaffe och äter cheesekake i en förtvivlad förhoppning om att vakna till lite och känna det som om jag hänger med i allt detta vackra, inte bara är en betraktare i en glasbubbla.

Daniel sover. Nu har han sovit i tre timmar. Jag borde väcka honom för att han ska kunna sova i natt, men jag orkar inte resa på mig.

Snart kommer tjejerna hem från skolan. Kanske vaknar jag ur dvalan när de sätter på tv:n, bullrar och pratar som tonåringar gör. En kopp kaffe till? Om jag bara orkade resa på mig...

Tillbaka i USA

Det är söndag kväll och vi är tillbaka i USA, kom i fredags. Det är konstigt, men varje gång jag kommer hem till Sverige så känns det så himla bra att vara hemma igen. Och precis likadant känns det att komma hem hit. Inte minst som vädret precis slagit om. Det har regnat nästan hela tiden vi varit borta, men lagom tills vi kom hem så blev det sol och nästan 20 grader. Det är skönt att sitta ute i solen. På eftermiddagen idag så var vi i lekparken och hade fika med. Daniel sprang omkring och tittade på precis allt. Jim och Alison spelade tennis medan Kelsey och jag mest umgicks med Daniel.

Mor och son med jetlag en söndagseftermiddag i solen.

Stor park. Måste utforskas.

Grus smakar lika gott här som hemma i Sverige!

Det är kul att vara med de större pojkarna och leka!
Okända barn i lekparken. Som var full med barn, men
det syns inte på bilderna...

Daniel har fått en egen säng. Den står intill vår, så när han somnar så rullar vi över honom till den och hoppas att han ligger kvar där, utan att vakna och börja gråta. Det går ibland. I kväll verkar det gå bra, han somnade vid 9 och har nu sovit i snart tre timmar, i sin egen säng. Skönt att få lite mer utrymme - det är otroligt vad mycket plats en sån där liten tar upp i sängen!

Resan över hit gick jättebra. Jag var lite oroligt, dels för att det var så himla jobbigt när vi åkte hem till Sverige (se tidigare inlägg), dels för att båda Daniel och jag varit ordentligt sjuka i influensa och inte riktigt hunnit återhämta oss. Daniel hostade fortfarande och snoret bara rann, dessutom åt han fortfarande väldigt dåligt (när han var sjuk så åt han bara flytande föda i över en vecka!), och själv hade jag lock för öronen, var snuvig och hade huvudvärk. Han höll dessutom på att få några nya tänder, vilket inte gjorde saken bättre. Men med lite Alvedon till båda och hostmedicin till Daniel, så var vi i rätt hyfsad form. Och med mycket trevliga medresenärer så gick resan som en dans.

Lite lär man sig av erfarenheten också. Förra gången lyckades jag inte äta något, eftersom Daniel grabbade tag i all mat och hällde ut den på golvet. Den här gången hade jag med mig sådana där måltidsersättningskakor som är tänkt för bantare. Hade provätit några innan resan för att kolla om de var ätbara och om man blev mätt, och de är faktiskt helt ok. Rekommenderas som nödproviant för dig som flyger med barn! Nutrilett är godast (om det nu är ett ord man vill använda i sammanhanget... "mest ätbar" kanske är mer beskrivande?)

Appropå att äta så har Daniel nästan fått upp aptiten till normal nivå igen. Det är bra, han började bli lite mager efter veckor av förkylning och tandutväxt. Dessutom har han växt en del på längden. Någon liten tjockis lär han aldrig bli, men lite mer hull får han gärna skaffa sig. Det är svårt att få byxorna att sitta uppe!

Nu är det läggdags. Får se när det blir väckning i morgon. I morse vaknade vi vid 9, men med tidsskillnaden så vet man aldrig hur det blir från dag till dag i början. Daniel kan mycket väl vakna vid 4 och tycka att det är dags att gå upp.

Det blir fint väder och runt 18 grader även i morgon och tisdag. Sedan blir det regn i några dagar igen. Gräsmattorna är gröna och i dag har vi hört det irriterande ljudet av gräsklippare från alla möjliga håll. Några av träden blommar och det börjar komma upp lite blommor i rabatterna. Får se om vi kan ta med kameran på en promenad i morgon och dokumentera.

Linus är död

Så har då den sista i min kattflock lämnat detta livet. Linus blev nästan 17 år, men nu hade njurarna gjort sitt. Han levde sina sista två år i Knivsta, hos min syster Sylvia och hennes familj. Det är ett riktigt kattparadis, vilket även Linus var medveten om. Han vägrade att flytta hem igen när jag kom hem från en USA-resa. Det berodde delvis på att hans kompis Whiskas hade dött, och Linus inte ville bli ensam katt hemma i lägenheten.

Han fick ett bra liv och ett fint slut i måndags kväll. Och nu är han begravd med sina kompisar. Jag kan riktigt se honom skutta runt på en grön äng och jaga insekter tillsammans med kompisarna Whiskas och Vichy, medan Jippy sitter på en hög sten och bevakar ungdomarnas lek.