Ny veckorapport

Hur goda intentionerna än är tycks det inte bli mer än veckorapporter numera. Om ens det.
Vi har det rätt bra här, även om tiden aldrig tycks räcka till.

Vädret växlar. Tyvärr är det varmast de dagar det regnar. I fredags var det 26 grader på eftermiddagen, och när solen tittade fram efter en hel förmiddag med regn, så såg det ut som i en ångbastu ute. Jag tog med Daniel och vagnen på en promenad när det torkat upp lite. Dessvärre började det regna igen, när vi var som längst hemifrån. På de drygt 10 minuter det tog att ta sig hem (springandes i nedförsbacke) hann vi bli riktigt, riktigt genomblöta, det rann om oss! En bit hemifrån klättrade Daniel ur vagnen och försökte krypa ner i lilla korgen under vagnen för att slippa undan regnet.

Även idag har det varit varmt, i alla fall på eftermiddagen. På morgonen var det kallt, troligen under 10 grader. Även inne var det kallt, strömmen försvann i några timmar på morgonen (som tur var precis efter att kaffet bryggts färdigt ner i termosen i nya bryggaren). Strax före 12 fick vi tillbaka strömmen och kunde grädda amerikanska pannkakor. Därefter följde en heroisk insats av Jim som dammsög hela huset samtidigt som han tvättade, medan jag satt ute och njöt av varm sol. (Vadå lat? Någon måste ju kolla så att inte Daniel drunknade i den regnfyllda sandlådan! Dessutom hade jag redan städat badrumet och gräddat pannkakor. Så det så!)
Sedan packade vi alla hemavarande barn i bilen och åkte till Shawnee park, en nationalpark, där vi gick en runda på ca 2,5 km i den vackra skogen. Märklig runda där det är uppförsbacke hela tiden, trots att man kommer tillbaka där man startade. Daniel tyckte backarna var jobbiga, så Jim fick bära honom mer än halva promenaden. Tyvärr följde inte kameran med på utflykten.

I går kväll gjorde jag återbesök på stans footballs-stadium för första gången sedan 1985. Det var "senior night" för tjejernas skola, Notre Dame, vilket innebar att alla sistaårselever som ägnat sig åt sport firades av. Alison har ju spelat tennis, och fick därför visa upp sig tillsammans med sina stolta föräldrar.

Alison med stolta föräldrar.

Lillbrorsan var också stolt och grattade med en puss!

Sedan vidtog årets sista hemmamarch för ND, som naturligtvis förlorade stort mot ett överlägset besökande lag. Besökarna hade med sig ett marschband, vilket Daniel uppskattade. Han marscherade fram och tillbaka på läktaren när de spelade.

Det är mycket pompa och ståt och uppmärksammande hit och dit för seniorerna, alltså sistaårseleverna. I förra veckan hade de någon sorts avslutning på tennissäsongen, och då fick Alison en blinkande, rosa tiara, en kul bukett blommor, strumpor, en tröja och kanske något mer som jag glömt.

Crazy Daisies

Och nu har klockan än en gång tickat sig förbi midnatt. Läggdags, alltså. God natt!