Halloweeeeeeen

Firar vi nu i helgen. Men redan i torsdags var det "trick-or-treat-kväll", då barnen gick runt i sina läskiga dräkter och tiggde godis. Vi var hos Grace vars gata är känd för sin mängd av barn. Många av husen är dekorerade och folk sitter utanför och delar ut enorma mängder godis till den lika oändligt stora mängden barn. Trick-or-treat varar i 1,5 timmar, och normalt är godiset slut efter en knapp timme. Men denna gång hade vi köpt på oss ordentligt och snålade (utom Daniel som slängde hela nävar i barnens påsar och så en och annan näve i sin egen...), så det blev godis över.

Barnen ska vara utklädda, men det var inte Daniel. Vi köpte en skelett-kostym för flera veckor sedan och när vi prövade den så gick allt jättebra - tills Daniel såg sig själv i spegeln. Sedan vägrade han att ta på sig den igen.

Barnen ska också gå upp till husen och säga Trick or Treat. Det gör inte Daniel. Han säger HEJ! Men det går lika bra det. Fast det tog tid den gången han försökte ge godis till herrn i huset, som försökte säga att han ville inte ha, det var han som skulle ge godis till Daniel. Han fick ge sig tillslut och ta emot godiset, och sedan gick Daniel utan att få något nytt i utbyte.


Redan i onsdags kväll gjorde Jim och Daniel en Jack-o-lantern (lykta) och satte batteridrivna värmeljus i. Daniel är mäkta stålt över sin "Daniel pumpkin".

Fredag, 27 grader

och vi njuter av värmen!

Däruppe kommer helikoptern!

Daniel njuter av värmen i bara t-shirt, blöja och gummistövlar.

Men vänta nu, där satt ju jag innan jag gick in och hämtade kameran! Då passade han allt på, Mickey!

Två dagar sol, två dagar regn

Idag är det över 20 grader igen. Och naturligtvis regnar det. Samma väder blir det i morgon, men sedan blir det sol - och under 15 grader. Varför ska det behöva vara på det viset?
Fast vi har haft några riktigt fina dagar. Sådär så att man kan sätta sig ute och njuta. I shorts och linne. Om man hinner. Men naturligtvis krockar det med hög arbetsbelastning, så medan Daniel varit ute och lekt så har jag suttit inne och jobbat.

Igår tog jag mig för att ändå sätta mig ute med en bok en stund. Å, vad skönt det var. I en halvtimme ungefär, sedan kom knotten. Många knott. Och myggen. Det var bara att ge upp.

Daniel är inte rädd för lite regn. För några timmar sedan talade han om för mig att han behövde gå ut för han behövde springa. Och så drog han på sig en för liten keps, fodrad regnjacka och gummistövlar och gick ut på bakgården och sprang. Byxor behövde han inte, sa han, för han hade ju redan blöj-byxor på sig. Jaja, när det är 20 grader ute lär han ju inte behöva byxor för värmens skull direkt. Han är fortfarande ute och har nu tvättat alla sina leksaker, bordet och mina bakgårdsskor.

Snälla mamma, kan jag få mera vatten? (video)

Ny veckorapport

Hur goda intentionerna än är tycks det inte bli mer än veckorapporter numera. Om ens det.
Vi har det rätt bra här, även om tiden aldrig tycks räcka till.

Vädret växlar. Tyvärr är det varmast de dagar det regnar. I fredags var det 26 grader på eftermiddagen, och när solen tittade fram efter en hel förmiddag med regn, så såg det ut som i en ångbastu ute. Jag tog med Daniel och vagnen på en promenad när det torkat upp lite. Dessvärre började det regna igen, när vi var som längst hemifrån. På de drygt 10 minuter det tog att ta sig hem (springandes i nedförsbacke) hann vi bli riktigt, riktigt genomblöta, det rann om oss! En bit hemifrån klättrade Daniel ur vagnen och försökte krypa ner i lilla korgen under vagnen för att slippa undan regnet.

Även idag har det varit varmt, i alla fall på eftermiddagen. På morgonen var det kallt, troligen under 10 grader. Även inne var det kallt, strömmen försvann i några timmar på morgonen (som tur var precis efter att kaffet bryggts färdigt ner i termosen i nya bryggaren). Strax före 12 fick vi tillbaka strömmen och kunde grädda amerikanska pannkakor. Därefter följde en heroisk insats av Jim som dammsög hela huset samtidigt som han tvättade, medan jag satt ute och njöt av varm sol. (Vadå lat? Någon måste ju kolla så att inte Daniel drunknade i den regnfyllda sandlådan! Dessutom hade jag redan städat badrumet och gräddat pannkakor. Så det så!)
Sedan packade vi alla hemavarande barn i bilen och åkte till Shawnee park, en nationalpark, där vi gick en runda på ca 2,5 km i den vackra skogen. Märklig runda där det är uppförsbacke hela tiden, trots att man kommer tillbaka där man startade. Daniel tyckte backarna var jobbiga, så Jim fick bära honom mer än halva promenaden. Tyvärr följde inte kameran med på utflykten.

I går kväll gjorde jag återbesök på stans footballs-stadium för första gången sedan 1985. Det var "senior night" för tjejernas skola, Notre Dame, vilket innebar att alla sistaårselever som ägnat sig åt sport firades av. Alison har ju spelat tennis, och fick därför visa upp sig tillsammans med sina stolta föräldrar.

Alison med stolta föräldrar.

Lillbrorsan var också stolt och grattade med en puss!

Sedan vidtog årets sista hemmamarch för ND, som naturligtvis förlorade stort mot ett överlägset besökande lag. Besökarna hade med sig ett marschband, vilket Daniel uppskattade. Han marscherade fram och tillbaka på läktaren när de spelade.

Det är mycket pompa och ståt och uppmärksammande hit och dit för seniorerna, alltså sistaårseleverna. I förra veckan hade de någon sorts avslutning på tennissäsongen, och då fick Alison en blinkande, rosa tiara, en kul bukett blommor, strumpor, en tröja och kanske något mer som jag glömt.

Crazy Daisies

Och nu har klockan än en gång tickat sig förbi midnatt. Läggdags, alltså. God natt!

Sorghum festival

Det var vad vi ägnade oss åt i lördags. Den hölls på en liten gård en bit utanför stan. Vad sorghum är? Det undrar jag med. Någon sorts sockerbeta, påstår Jim. Den kokas (eller vad de nu gör) till en sirapsliknande massa.

Vi prövade Sorghums-klubba. Inte ens Daniel åt upp sin. Men det gjorde Jim, för han var så illa tvungen. Den klibbiga kolaaktiga massan fastnade i tänderna och gick inte att få bort. Jag insåg problemet i tid efter att ha bitit av en bit och slängde min klubba då. Det smakar som lätt smaklös sirap med honungsinslag. Kanske gott när man bakar, vem vet. Jag tänker inte pröva i alla fall.


Däremot köpte vi vitlöksinlagd saltgurka. Vi tänkte oss en sötaktig gurka att ha på vegoburgarna och höll på att dö av första tuggorna när vi testade till lunch igår. Det var fruktansvärt! Men ändå gott, vi åt ett par bitar var och utstötte div gutturala läten av chocken varje gång.

Vi köpte också applebutter, som är en mycket söt äppelmos utan socker men med mängder av kanel. Mycket gott på våfflor, särskilt med grädde. Björnbärssylt och en körsbärssylt som tydligen fått andrapris i en tävling, fick också följa med hem. Tyvärr ledde de till misstänkt sockerförgiftning (huvudvärk och en lätt känsla av att man svävar bland molnen, följt av grinighet och abstinensbesvär när sockernivån sjunker till normala nivåer igen).

Höjdpunkten på festivalen var annars att åka häst och vagn en vända runt ett fält. Jisses vilka jättehästar! De hette Don och Dan (tror jag) och hade nyligen vunnit amerikanska mästerskapen i plogning.

I söndags var vi på fest hos Grace och åt mycket god mat och fick en del med oss hem också. Inklusive två burkar hemgjort jordgubbssylt med väldigt lite socker i. Perfekt! Kanske ska blanda 2/3 av denna goda sylt med körsbärs- eller björnbärssylten när vi gör våfflor eller pannkaka nästa gång.

Vi gick både dit och hem, tar ca 20 min åt varje håll med barn och vagn. Härlig promenad dit, mindre kul att gå hem när man är proppmätt.

Igår, måndag, var det härligt varmt, satt ute i linne och shorts och njöt av solen. Men idag är det kallt igen och ser ut som risk för regn.

En vecka går snabbt

Nu har jag varit här i USA i en vecka och några timmar. Det går snabbt att komma in i vardagslivet här, så det känns som om jag varit här i flera månader.

Det enda jag är lite besviken på är vädret. Det borde vara varmare! 14-15 grader här känns kallare än hemma i Sverige, av någon anledning. Igår blev det lite varmare, nästan 20 grader framåt eftermiddagen och skön sol. Men idag har det regnat. Daniel har ändå gått ut - iklädd endast t-shirt, blöja och gummistövlar, och petat i sandlådan, burit omkring stenar i en hink och spelat en egen version av golf.

Själv har jag jobbat. Det har gått ganska bra, Daniel leker så himla bra själv under långa perioder och sedan är det bara att ta en paus på någon halvtimme (eller några timmar) och leka med honom när han vill det. Det svåra är att försöka få Daniel att sova middag. Han vill verkligen inte sova, fast han är så himla trött. Idag slog han på mig och skrek "dumma mamma". Han ville krama pappa, minsann, inte gosa med mamma. Till slut somnade han, och fortsatte att snyfta i sömnen en lång stund. Hur länge vet jag inte, för jag somnade jag med.

Jetlagen har lagt sig, var värst dag 4-5, som vanligt. Det är inte kul att gå omkring och vara trött och grinig. Inte kul för omgivningen heller. Och det värsta är nog att man inte blir hungrig, trots att det är uppenbart att kroppen behöver mat. Motion skulle jag också behöva, känner jag. Det är en av de största skillnaderna mellan att vara hemma i Sverige och är. I Sverige rör jag på mig mycket mer. Går till dagis, affären, lekplatsen. Det känns inte som mycket till motion, men jag testade med stegräknare under några dagar och konstaterade att det trots allt blir någon kilometer eller två - utan att man upplever det som att man rör på sig alls. Här går jag ingenstans alls, det finns ingenstans att gå. Så jag borde passa på att gå ut och gå med hunden när tjejerna kommer hem från skolan, eller senare på kvällen, men det glömmer jag alltid bort. Det är fullt upp med jobb, Daniel, planera mat osv.

I morgon ska vi i alla fall ut till en bondgård där de har någon sorts festival och titta på djuren. Får se till att verkligen röra på mig där. Och så ska jag kolla om jag kan gå och träna på gymmet här. Skitdyrt, men jag behöver det!

Uj, nu kommer en helikopter igen och flyger så lågt över huset att rutorna skallrar och golvet vibrerar. Så illa brukar det inte vara, de måste ha bytt pilot ikväll/natt. Synd att Daniel missar det, han vill ut, ut, ut och titta när det kommer en helikopter. De har flygit rätt frekvent under hela veckan, men aldig så lågt och direkt över huset som ikväll, efter att Daniel somnat.

Ambulanshelikoptrar är det. Vi bor bara några kvarter från sjukhuset. Som för övrigt lär ha stängt sin barnavdelning med kort varsel. De började prata om det en fredag och stängde på måndagen därefter. Folk är minst sagt skitförbannade. Nu får svårt sjuka barn ligga kvar på akuten i upp till 23 timmar, sedan ska de skickas vidare till andra sjukhus, som ligger 1-2 timmar från stan. Hur kul är det för föräldrar att tvingas ha sina sjuka barn på sjukhus långt hemifrån? Hur får man livet att gå ihop då, om man har andra barn hemma att ta hand om också?

Något annat som upprör folk är stans borgmästare som visat tecken på dåligt omdöme i ett mail han skickade till en person som begärde ut offentliga handlingar. Läs det underhållande svaret från borgmästaren här: http://rivervices.blogspot.com/2009/09/mayor-kalb-burning-midnight-oil.html

Hm, svenska politiker åker katapult när de uttalar sig lite klantigt. Men denna snubbe får sitta kvar? Obegripligt!

Någon som jag är sur över är att det nu inte går att lämna metall, kartong och plast för återvinning längre. Allt går i vanliga soporna som dessutom grävs ner. Snacka om att stan är efter sin tid. Kanske inte så konstigt med en sådan borgmästare?

En notering av mer positivt slag är att våra jordgubbsplantor tycks ha spridit sig. Och chipmunkarna också, så jag räknar fortfarande inte med att vi faktiskt får äta några jordgubbar själva. Men chipmunkarna är så otroligt söta och mjukt duniga att jag förlåter dem. Att de är mjuka som dun vet jag eftersom jag lyckades peta på en som satt på marken och låtsades vara osynlig. Så fort jag petat på den tog den två skutt, sedan var den borta. Den måste ha lösts upp i atomer i luften eller trollats bort eller något. Helt otroligt!

Vi har också haft besök av en kolibri. Fast bara en och bare en gång, som jag har sett. Den åt med god aptit från alla flitiga lisor som blommar i trädgården. Vi hoppas på återbesök. Kolibrir är kul att se!