På vinterpromenad med morfar (eng)

Vintern är tillbaka. Det har snöat av och till hela påskhelgen och världen är vit igen. Igår var morfar här och hälsade på, och då passade vi på att ta en liten promenad och gå och handla. Daniel hade nog tyckt om att vara ute och leka i snön, men han är snuvig och har en ganska otrevlig hosta som blir värre när vi varit ute i kylan. Så vi får nog ta det säkra för det osäkra och hålla oss inomhus tills det blivit bättre.

The winter is back. It's been snowing off and on all through the Easter weekend, and the world is white again. Daniel would probably enjoy playing in the snow, but he's still got a cold and a nasty cough, so we better stay inside. But when his granddad was here yesterday, we went for a short walk to get some groceries. It's difficult to walk with all the layers of cloths on, and shoes that are three sizes to big to fit extra thick socks.

Bland stockar och stenar (eng)

Det krävs lite övning för att klara promenader i terrängen...

It takes some practise to learn to walk outdoors, with rocks making life difficult.

Så här blir det... (eng)

...när Daniel själv väljer kläder.


Då får mammas fina, glittriga topp bli klänning.

This is what happens when Daniel picks out what to wear. Mommy's pretty top can be used as a dress.

Bandängen förra måndagen

Det är spännande med djur. Här i Bandängen finns hönor, får, kaniner och grisar. Vem bor här, tro?

Rätt svar: fåren, men nästan nyfödda lamm. Jättesöta.

Hos Håkan och Anna för en vecka sedan

Så här ser huset ut nu. Eller då i alla fall. En hel del kvar att göra, men de har i alla fall tak över huvudet!

Bättre än hockey!

Blivande hockeyspelare? Nej, bättre än så! Kolla videon får ni se ett av Daniels nya intressen.

Uppdaterat

Hej!

Det har varit lite dåligt med tid att blogga senaste veckan, som ni kanske märkt. Lite för mycket jobb (många möten, nytt rekord i mottagna mail och rent allmänt för mycket av allt), tandproblem, dåligt med sömn och jobbig unge (får man säga så?!)

Daniel är gnällig och mammig för att han varit lite sjuk. När jag dessutom har haft tandvärk, så har jag inte riktigt orkat med. Dessutom har han tröttnat på att vara med på möten. Och att vara hos barnvakt i nästan två timmar när jag var hos tandläkaren akut, verkar ha utlöst en extrem separationsångest. Nu vill han sitta i knät eller bli buren hela tiden. Eller så hänger han i byxbenen på mig. När jag nattar honom som glider han ur sängen halvsovande och följer efter mig när jag tror att han somnat och försöker smita därifrån. Det börjar bli lite jobbigt, även om han är en väldigt kul och mysig kille.

Tanden är förresten Daniels fel. Jag fick ont i tänderna i höstas efter att Daniel ramlat in i kinden på mig. Vid ett tandläkarbesök i december hittade inte tandläkaren den skyldiga tanden, men sa att de kan dö efter en sådan smäll, och det kan ta några månader innan det syns. I februari blev det ganska uppenbart, efter att bitar av en tand ramlade bort när jag borstade tänderna. Men då gjorde det inte ont.

Det var en visdomstand i överkäken. Den gick att laga, men sedan började det göra riktigt, riktigt ont, så några dagar senare var det bara att dra ut den.

Lite kul har vi ialla fall haft. Vi har varit och badat flera gånger, varit på museum och i "rum för barn" på Kulturhuset och så har vi umgåtts med andra mammor och barn. Och hälsat på Håkan och Anna för att se hur det går med husbygget.

Jobbar hårt

Vi jobbar flitigt och effektivt, Daniel och jag.
Daniel har tagit på sig att tömma kartonger med papper mm. Här har tre kartonger med div information blandats ordentligt på golvet.
För säkerhet skull har han med kudden till jobbet, om han skulle bli utmattad.

Great Minds of the 21st Century

Vilken ära! Jag har fått ett brev om att jag har blivit nominerad till en publikation som ska lista de 1000 främsta av världens främsta tänkare och intellektuella! Senast den 7 april måste jag fylla i bifogade enkät för att komma med i en skrift som presenterar oss, de smartaste i världen. Skriften är en av de främsta referensverken av sitt slag, enligt brevet.

Är det inte fantastiskt? Särskilt att förlaget tydligen inte känner till mig bättre än att de gett mig titeln Dr och tycks ha missat namnändringen i samband med att jag gifte mig. Lite märkligt att de inte klarar researchen bättre med tanke på att deras "Research Board of Advisors" som hjälper dem med utnämningarna, består av hela 14 000 respekterade ledare från hela världen. Undrar hur dessa 14 000 kommunicerar med varandra? Har de årliga möten också, tro?

Varför i hela friden kostar de på porto på ett sådant här utskick? Svaret återfinns i bifogade broschyr, där det framgår att många firar denna presigefyllda utnämning genom att beställa sig en medalj (á 595 dollar), en plackett (á 295 dollar) eller en inbunden upplaga av skriften á 395 dollar.

Hm, ska jag ha en av varje, kanske?

PS: Jag fick med en blankett för att nominera vänner och bekanta till nästa års upplaga? Någon som känner för äran att utses till en av världens smartaste 2009? Hör av dig i så fall!

Nyklippta (eng)

Idag kom vi i alla fall iväg och badade. Daniel börjar tycka att det är kul! Han leker lite med de andra ungarna, går omkring i bassängen, åker lite rutschkana och prövar att simma, dvs han slänger sig framstupa med ansiktet under vatten. Han verkar inte det minsta rädd och jag får lyfta upp honom när jag tycker att det räcker.

När vi kom hem så åt vi, och sedan sov Daniel i två timmar. Så jag hade chansen att jobba. Förrutom att internet hängde sig, så jag kunde inte göra det jag hade tänkt. Jaja, det blev städat i alla fall. När uppkopplingen funkade igen så vaknade Daniel. Typiskt.

Sedan var det dags för klippning. Första gången för Daniel. Noi kom hem till oss och åstadkom en ordentlig make-over för oss båda. Daniel ser ut som en kille igen och enligt uppgift ser jag ett par år yngre ut. Inte illa!

Före, under och efterbilder nedan! Daniel var jätteduktig, sa inte ett ljud, men lite nyfiken på vad Noi höll på med igentligen.

We went swimming today, and Daniel is beginning to like it. He likes walking around in the water and play with the other kids. He's also trying to swim, by falling forward with his face under water and just stays like that until I get him up.

When we got home, we ate and then Daniel slept for two hours. I was going to work, but the internet connection didn't work, so I cleaned instead. And then Noi showed up to cut Daniel's hair for the very first time. Pictures before, during and after above. Daniel had no problems at all with getting his hair cut. Now he looks like a boy again.

I got a complete make-over and look a couple of years younger according to people who saw me before and after.

Vi kom aldrig dit... (eng)

Vi skulle till öppna förskolan idag, men så blev det inte.
Daniel har varit lite snuvig och därmed sovit lite dåligt. Så han var väldigt trött och lite gnällig. Tänkte att 20-25 minuters promenad i regn kanske inte var det bästa för honom. Men eftersom jag ändå var tvungen att ta med honom ut och flytta på bilen så tänkte jag att vi kunde ta bilen dit och stanna så länge vi orkade. Vi hann bara ut så började Daniel att hosta. Inte bra. Vi var ute en stund istället och testade Daniels regnbyxor (nya) och -jacka (begagnad, det står NOVA i den).
Sedan har vi slöat och slappat hela dagen. Ja, med undantag av något hundratal jobbmail och ett pressmeddelande som skrivits och skickats iväg. Vi har också hunnit läsa och lyssna på musik.

The plan was to go back to the open pre-school today, but since Daniel had some problems sleeping during the night, due to a cold, I decided against a 20-25 min walk in the rain. We were going to drive, but ended up not going at all. But we did get to try out Daniel's new rain gear. Then we spent the rest of the day doing not much at all. Exept for writing and sending out a press releas and abot a hundred emails. We'also read books and played music.

Nytt intresse (video)

Daniel har fått ett nytt intresse: att tvätta händerna och leka med vatten. Han kan tillbringa väldigt lång tid i badrummet...

Hängig (eng)

Daniel har varit lite hängig i några dagar. Velat vara hos mamma hela tiden.
Hemma har han följt efter mig som en liten skugga, gärna med kudden med, så att han kan lägga sig och vila lite...

Daniel has been a little sick. He's been tired and clingy. At home, he's following me around like a shadow, often carrying his pillow so that he can lay down by my feet.

Pappas födelsedagspresent

Två snygga tröjor har inköpts i födelsedagspresent till pappa. Han fick vara med och välja själv, till och med. Här modellar han i tröjorna.

Stiliga killar, eller hur? Tänk att det skiljer 80 år mellan morfar och barnbarn!

Födelsedagen inträffar på måndag.

Hemma igen (eng)

Det är skönt att vara hemma och vi har hållt oss sysselsatta. I söndags tog vi morfar med på en snabb vända till Eskilstuna för att hälsa på Karina, som höll på att packa. Hon och hennes döttrar åker till Australien på fredag för att hälsa på min syster Eva.

I måndags var jag med föräldragruppen på öppna förskolan. Jättekul, tyckte både Daniel och jag. Han var inte blyg alls, utan lekte med de andra barnen och var med på sångstunden och letade i en låda efter prylar som hörde ihop med sångerna vi sjöng.

Daniel leker med en tjej på öppna förskolan

Det finns mycket att utforska hemma

I bokyllan, t.ex. Går det att sitta där?

I tisdags var vi på möte på jobbet. På kvällen kom min pappa över och vi åt semlor, gick och gungade, köpte två tröjor i födelsedagspresent åt pappa och år middag.

Idag, onsdag, var vi först och badade med några av földrarna i föräldragruppen. Det var premiär för Daniel, och han satt mest still i mitt knä i barnbassängen. Men mot slutet vågade han sig på att plaska och gå runt lite. Sedan hem och åt och sov lite, och sedan iväg på läkarbesök för ettårskontroll och vaccinering.

Daniel har varit lite gnällig hela dagen, och inte blev det bättre efter vaccineringen. Vill inte äta och vill bara att jag ska bära honom. Det är inte lätt att få något gjort då. Just nu sover han, men jag borde nog väcka honom, annars är han väl vaken hela natten igen...

Home again

It's good to be home, and we've been busy. On Sunday we took my dad to Eskilstuna to visit a friend, Karina. She was packing to go to Australia on Friday to visit my sister Eva.

On Monday we met up with a group of parents and kids Daniel's age and went to an open pre-school activity. Daniel liked the singing and playing with the other kids and was not shy at all.

On Tuesday we went to a meeting at my job. Then my dad came over and we had dinner, went to the playground and went shopping.

Today, Wednesday, we went to the baby swiming pool with some other kids and parents. First time for Daniel. Even after a good nights sleep (we slept from 9 to 8), he was not in his best mood, and sat in my lap most of the time. After a while he started to splash water and then to walk around.

In the afternoon he had a doctors appointment for his 1-year-old-check-up and vaccination.

Resa med ettåring (eng)

Nu har jag lite att ta igen, en vecka sedan jag bloggade. Nu är vi i Sverige igen, Daniel och jag. Som vanligt känns det inte som om vi varit borta mer än någon helg eller kanske vecka. Förutom att det är väldigt dammigt och tomt i kylskåpet. Det är nästan det jobbigaste, att behöva städa och handla det första man gör, när man bara vill packa upp och komma till ro.

Resan gick ok, men det är betydligt jobbigare att resa med en ettåring än med en yngre bebis. Han är större, tar mer plats i flygstolen (försök att fälla upp en bricka ur armstödet med en ettåring i knät!) vill inte sitta still och vill hjälpa till att äta själv. Första sträckan, Columbus, Oh, till Chicago gick bra. I Chicago finns en lekplats där han fick leka av sig i en dryg halvtimme, varefter han somnade när vi klarat av säkerhetskontroller mm vid nästa terminal.

Trött Daniel i Chicago

På SAS-planet hem till Sverige var det mindre kul. Jag blev placerad brevid en man, modell större, som uppenbarligen tyckte att det var mindre kul att få småbarn brevid sig och som inte erbjöd minsta hjälp. Tvärt om. Han vällde liksom över armstödet över på vår plats.

Han blev erbjuden en annan plats för att jag skulle få mer utrymme, men vägrade att flytta eftersom de inte kunde erbjuda en ny fönserplats...

Värst var att det inte gick att äta. Det fanns ingenstanns jag kunde göra av brickan så att inte Daniel kom åt den. Han hade brännt sig på den heta maten och vält upp och ner på allting. Och det var svårt att mata honom, eftersom han vill äta själv. Han stoppade fingrarna i matburken, vände upp och ner på dem och kladdade ner oss båda med mat, och fick inte i sig mycket alls.

Daniel sov några timmar, men det var ingen kvalitetssömn precis. Och eftersom han var så stor var det svårt att få ett bra grepp, man var tvungen att parera hela tiden när han höll på att ramla, så jag kunde inte sova mer än en halvtimme ungefär. Andra som flög ensamma med barn hade en tom stol bredvid sig och lät barnen ligga där och sova. Och använde brickan på andra platsen för mat. Gissa om jag var avundsjuk. Och sur på gubben som vägrade flytta.

Vi blev hämtade på Arlanda och körda till Knivsta, där vi övernattade hos syrran i ett dygn. Väldigt skönt att bli lite omhändertagen och få hjälp med Daniel. Han verkade känna igen sig och känna igen folk, så han var mindre mammig än förra gången. Då var jag tvungen att gå och bära på honom första dygnen. Nu är han ok om jag är inom synhåll så att han kan komma till mig och kramas lite när han behöver.

Hemma i lägenheten igen så var Daniel tvungen att arrangera om skorna. Denna gång fokuserade han på sina egna skor, som han flyttade runt, runt i lägenheten.

Trött Daniel första kvällen hemma

Ät- och svorytmen var naturligtvis störda. Första dagen i Sverige sov vi hela eftermiddagen och sedan grät Daniel största delen av natten. Andra och tredje natten somnade Daniel vid 5 på morgonen. Sedan 3. Och i går sov vi från 21 på kvällen och vaknade inte förrän vid 8 i morse, med bara en halvtimmes vakenhet mellan 2 och halv 3 på natten, då han behövde en flaska välling för att somna om.

Traveling with a 1-year old...
is so much harder than with a younger baby. The first flight, from Columbus, Oh, to Chicago was fine. And they have a playground in Chicago! We spent over 30 minutes there. Then Daniel slept after the next security Check.

Unfortunately I was seated next to a big man, who didn't like kids, on the next flight. He took possession of the arm rest and didn't help out at all. Everybody else who traveled alone with a baby had an empty seat next to them. The flight attendants tried to move my neighbour too, but he refused to move since they couldn't offer him a window seat.

So it was a tought flight, with Daniel taking up a lot of space and not wanting to stay there. There was no way I could eat and it was vry difficult to feed Daniel. He wants to eat by himself and got us both messed up when grabbing the food.

Getting home was good. My sister Sylvia and my dad picked me up and took me to my sister's home, where we were taken care of for the first day. This time Daniel recognized people and places, and was less shy than last time we came home.

We slept the whole afternoon after arriving. Then didn't sleep so good that night, Daniel was crying most of the night.

One of the first things Daniel did when getting home to the apartment was to rearrange shoes, se picture.

Our eating and sleeping times have been off. The first couple of nights, Daniel didn't sleep until 5 in the morning, then 3 and last night we finally slept early, at 9.