Snöstorm och klass-1-varning?

Klockan är 08.00. Det har snöat ordentligt hela natten, men nu kommer inte en snöflinga. Allt är lugnt och vackert. Sätter på TV:n för att höra prognosen. Ska ju ut till hästen. När är bäst att åka om man vill rida och slippa snöstorm?

På lokalnyheterna påstår de att det fortfarande snöar ymmigt och kommer att fortsätta snöa tills efter lunch. Hm, tittar ut igen. Nej, inget snöfall, fortfarande. Är jag blind?

Det blåser också, säger de på TV. Blåser friskt. Men när jag tittar ut genom fönstret ser jag inga vajande trädgrenar eller snöyra.

Klass-1-varning pga blåst och snö, säger de på TV:s lokalnyheter. Men var??? Inte här i alla fall. Pratar med en vän i telefon. Ingen snöstorm hos dem heller.

Märkligt.

Födelsedagspresenter

Här kommer äntligen de utlovade bilderna på födelsedagspresenterna. Men först en bild på den nyblivne treåringen ätandes sin självvalda födelsedagsmiddag: päron, ost och dansk blåmögelost. Själv tog jag ett glas vin till, men födelsedagsbarnet fick nöja sig med hallonläsk.


Så var det då dags att presentera presenterna, varav han fick de flesta redan på söndagen. Men på själva födelsedagen, måndagen kom paketet med julklappar från USA och på tisdagen kom födelsedagspresenterna från USA.

Ett urval presenter från när och fjärran. Wall-E, längst upp till höger, har tyvärr redan blivit av med sina ögon. Den stora grävmaskinen har varit en stor favorit varje gång vi varit i leksaksbutiken, men Daniel har knappt petat på den sedan han fick den. Och den före detta trumman till vänster blev snabbt av med trummskinnet. En blockflöjt i samma serie har konfiskerats tills födelsedagsbarnets moder utvecklar tolerans mot den enda tonen barnet kan frambringa på den. Just nu ger den omedelbart huvudvärk.

Mor och barn hammarhaj. Satt en gång ihop med kardborrfäste.
Mamma haj sitter just nu i en hylla och ser ledsen ut, för barnet har försvunnit i leksaksröran.



The one and only time som Daniel faktiskt petat på favvo-grävmaskinen.
Räknar dock med att den stiger igen på favoritlistan när han hunnit leka sig mätt på några av de andra presenterna som slits hårt just nu.

Så här fint var trummskinnet innan ett välriktat slag (med blockflöjten, tror jag) gjorde slut på det. Snygga instrument som faktiskt verkar väldigt hållbara, ja, förrutom trumskinnet då.

Favorit i repris - han fick en likadan före jul. Vad det är? Kulbanor för glaskulor. Kan byggas om och varieras om man har minst två satser, annars måste man bygga exakt enligt intruktion för att den ska hålla balansen. Jättekul leksak, men just nu tycker Daniel att det är roligare att slänga kulor omkring sig och riva tornen.

Pärlor och pärlplatta. En vacker dag ska vi öppna paketet. Just nu är inte tålamod Daniels främsta sida, så jag vet exakt vad som skulle hända med dessa pärlor... Just nu svär jag tillräckligt över glaskulorna som ligger spridda över golver och som gör så ont att trampa på. En sak i taget...

Traktor och femtielva olika vagnar och redskap. En favorit.

Massor av böcker fick han. Detta är bara ett urval. Och målarböcker.

Och kläder. Jättefina kläder. Tyvärr ligger de i tvättmaskinen just nu, så de får inte vara med på bild.

Å Daniels vägnar vill jag tacka alla som bidragit till det enorma berg av paket som Daniel fick på födelsedagen. Vi har att ta av de närmaste veckorna!

Nu är min bebis tre år!!!

Svårt att förstå, men igår fyllde min lilla bebis tre år.

Tre år sedan han var så här otroligt liten! Det känns som väldigt, väldigt länge sedan, samtidigt som tiden har gått så enormt fort. När man äntligen vant sig vid att ha en liten bebis så var han inte bebis längre.

Tre år sedan alla hemska förlossningssmärtor och nära-döden-upplevelsen (kraftig blödningar = akut operation så fort Daniel kommit ut). Läste någonstans att en av 16 kvinnor fortfarande dör vid barnafödande i vissa utvecklingslände. När man själv varit med om en sådan förlossning så vet man hur nära det kan vara - utan ett välutrustat sjukhus och kunnig sjukvårdspersonal hade jag definitivt varit en i statistiken.

Om jag hade haft råd hade jag skänt en extra slant till Läkare utan gränser en sådan här dag, men det får räcka med att jag ger en slant varje månad. Vem vet, kanske bidrar det till att rädda livet på någon som är i samma sits som jag var i då.

Nu till något roligare. Daniels födelsedag har firats i 3 dagar. Först med fest i söndags, då kusiner och låtsaskusiner kom över och lekte så att det stod härliga till. Och vad med presenter han fick, min lilla treåring!!! Har aldrig sett på maken. Han har lekt och lekt och lekt tills han är helt slut sedan i söndags. Går knappt att få med honom till dagis på mornarna, han ser ju en leksak efter den andra och kan inte sluta leka.

Ett varmt tack till alla som bidragit med allt skojigt! Bilder på presenter kommer, jag lovar!

I går inträffade alltså själva födelsedagen. Dagen till ära kom det sedan länge saknade paketet med julklappar från USA. Det skickades från USA 7 december, tullen la beslag på det runt den 13 december och sedan fick posten det den 3 januari (tack för det, Tullen!). Därefter bestämde sig posten för att det var ett företagspaket som skulle köras ut, vilket misslyckades eftersom de inte hade min postkod (de skulle möjligen inte kunna kolla med kollegorna som delar ut posten?), varefter det gick till postens företagscenter i Globen, som skickade en avi. Jag ville inte åka till Globen, utan ringde och bad dem skicka det till mitt paketutlämningsställe ca 200 meter hemifrån. Inga problem. Det skickades - via Malmö!!! (Miljövänligt att skicka paket fram och tillbaka på det sättet? Knappast!) Och nu kom det alltså lagom till födelsedagen. Daniel fick öppna paket igen. Inga problem, det gör han så gärna. Det blev fler kul saker för Daniel att leka med. I detta paket var en jättesöt Wall-E-figur en av favoriterna. Den andra var en batteridriven lastbil som kan manövreras med spakar på en kontrollpanel som sitter fast med en sladd.

Idag kom paketet med födelsedagspresenter från USA. Det innehåll bl.a. denna fantastiska leksak, perfekt med barn som lekt sig övertrötta senaste dagarna - den sköter sig själv, och Daniel och jag har suttit i timmar och bara tittat:

Tack Jim! Vi behövde det här.

Skjuta mig?

Daniel ser fram mot sin födelsedag i morgon och är väl förberedd. Han har tittat på Alfons födelsedag massor av gånger och vet allt om födelsedagsfester, presenter, tårta och att blåsa ut ljus. Han vill ofta att jag sjunger "Jag må han leva" för honom.

Men en sak bekymrar honom starkt. Andra versen. "Skjuta mig?" säger han med frågande röst och undrar säkert vad han har gjort för ont för att förtjäna det ödet. "Skjuta mig"? Ja, på en skottkärra, försöker jag förklara, men han förstår inte. Skjuta någon, det verkar han förstå, men skjuta någon på en skottkärra fram, nej, det går inte in. Förrän jag pratade om skottkärrorna i stallet som vi kör hästbajs med. Då sken han upp. "Skjuta Daniel på skottkärra med hästbajs!"

Dum är han inte. Jag har pratat mycket om allt man måste kunna när man är tre år. Då är man ju stor! Men Daniel vill inte alltid vara stor. Häromdagen sa jag till honom att han måste börja uppföra sig som en treåring. Jag fick svar på tal: "Daniel inte tje, Daniel två". Ja, men snart tre, sa jag. "Inte tje, få presenter först!" Ska man uppföra sig så ska man självklart ha betalt för det!

Daniel vill ha fler tåg!

Daniel hittade reklambroschyren som kom med nya, batteridrivna Brio-loket. Han studerade den mycket noga och pekade sedan ut vilka lok och tåg han vill "bygga". Jag berättade att man inte bygger dem, utan köper dem i leksaksaffären. Några sekunder senare kom Daniel tillbaka med stövlar på fötterna och sa "kom mamma!". Vart ska vi, frågade jag. "Till leksaksaffären och köpa tåg".

Nytt år

Gott nytt år, alla som till äventyrs läser denna blogg!

Vi är redan ett och ett halvt dygn in på det nya året, som börjar lika vackert som det gamla slutade. Strålande sol och lätt snöfall. Världen är fortfarande vit och kall. Daniel tycker inte om kylan. Tänkte försöka få med honom ut och leka i snön innan det mörknar, men är inte helt säker på att jag kommer att lyckas. Möjligen om jag lockar med att vi ska gå och köpa mer mjölk, för det tycker han är roligt. Han dricker väldigt mycket mjölk.
Nyåret firades in i Knivsta med mycket trevligt sällskap och god mat. Till efterätt återuppstod en gammal nyårsklassiker, glass a four, med tomtebloss och allt. Fast vi måste nog öva på det där med att tända tomtebloss...

Det var mycket fyrverkerier att titta på vid tolvslaget, i alla riktningar. Men Daniel tyckte att det var lite läskigt och valde att stå inne och titta ut genom fönstret iställlet, det blev väl för bullrigt ute.

Alla barnen var uppe vid midnatt, till och med Ebba som var sjuk. Daniel var riktigt i gasen och ville INTE sova, så vi somnade inte förrän efter 2. Vilket gjorde att vi hade en riktigt trött och tidvis gnällig Daniel att handskas med nästa dag. Han vägrade t.ex. absolut att skåla in det nya året med julmust vid lunch. Väl hemma hos oss sov han i flera timmar, så det blev ytterligare en sen natt. Jaja, vi har ju några dagar kvar innan det är dags för dagis och jobb, så vi får väl stegvis försöka rätta till dygnsrytmen igen.

Det nya året har inletts med städning, rensning och tvätt. Hur kommer det sig att tvätten, skräpet och disken aldrig tar slut???

Hm, Daniel fick ett batteridrivet lok igår. Det tuffar på i långsam takt, både på sina träspår och golvet. Daniel älskar det. Men frågan är vart det tagit vägen nu? Antagligen var det på och tuffade iväg på eget bevåg, under soffan eller under någon möbel. Det måste visst dammsugas igen i alla fall, så jag får väl passa på att titta efter loket samtidigt. Nytt år alltså, men vardagen har redan tagit över igen...