Söndag på lekplatsen

Vi har haft en riktigt lat helg, Daniel och jag. Sovit länge på mornarna, gått och lagt oss tidigt och dessutom sovit middag. På söndagen blåste det så att det ven om knutarna, men vi vågade oss ändå ut. På lekplatsen var det helt tomt, så Daniel fick mig att klättra i klätterställningen och åka rutchkana med honom (bred rutchkana = ingen risk att fastna som i bebis-rutchkanorna). Aj vad ont det gjorde. Allt är ju anpassat för barn, så man slår i överallt och måste vika sig dubbel för att komma in under stänger och i hål. Det blev ett par nya blåmärken här och var.

Daniel har lärt sig att klättra upp för rutchkanan nu, och det går nästan lika snabbt upp som ner. Då är det kul att vara 2,5. Fast på många sätt verkar detta inte vara den bästa åldern, i alla fall inte just nu. Känslorna svämmar ofta över och Daniel blir ofta arg och ledsen över allt som inte går som han tänkt sig, vare sig det är jag som vägrar klättra upp och ställa mig där han vill i klätterställningen, eller en för stor bil som vägrar att få plats i ett litet fack i en förvaringslåda. Jäklar var arg och högljudd han kan bli då! Men på lekplatsen hade vi i alla fall kul en stund.