Bloggtorka och ringorm

Ska försöka blogga lite oftare sa jag sist. Ha, så gick det med det. Tiden saknas. På dagarna är det minst sagt fullt upp på jobbet. Och sedan fullt upp med Daniel. Som sedan inte sover som han ska på nätterna. Hela denna vecka har gråtit tröstlöst 5-20 min varje timme fram till 6 på morgonen. Mardrömmar? Utvecklingsfas? Saknar pappa? Tja, vem vet. Men hans språk har utvecklats ordentligt under veckan, tycker jag. Hoppas bara att natteländet tar slut snart, för nu orkar inte jag längre. Inte får man något gjort heller, för sitter jag inte bredvid honom så vaknar han av gråten.

På jobbet är det som sagt full fart, alla höstaktiviteter ska vara klara helst igår. Och vi följer senaste årens vana att ständigt vara en man kort... Men det går ändå, för det måste det göra. Ekonomin tillåter inga utsvävningar såsom vikarier.

Hade hoppats på att komma igång och rida lite ordentligt nu under slutet av sommaren och hösten, men de planerna har gått åt pipsvängen av olika skäl. Två gånger har jag ridit, och bl.a. inspekterat elljusspåret vi har att rida på uppe i skogen! Elljusspår! Det är en sådan där dröm vi alltid haft, men aldrig trott att vi ska få uppleva. Men nu har vi det. Synd bara att de ska bygga nöjespark där stallet står nu, så vi måste flytta. Ingen vet riktigt när, vi väntar fortfarande på besked om vart vi kan flytta och när. Hoppas vi får elljusspår på nya stället också.

Idag hade jag kunnat rida om jag ville. Barbacka. Går nämligen inte att lägga sadel på hästen. Men jag avstod från ridning, med ursäkten att de såg ut att ha så himla trevligt i hagen i solen. Han var fullt upptagen med att beta. I själva verket är det bara att inse att jag blivit för gammal för att ge mig på något så obekvämt och potentiellt farligt (nåja, men risken är faktiskt större att man ramlar av!). Och sa jag obekvämt? Jempe har uppstickande ryggrad och en rätt skumpig gång. Så det är inte direkt som att sitta i en bekväm fåtölj.

Varför det inte går att lägga sadel på honom? Det ser ut som om han har böldpest eller åtminstone kommit ivägen för en synnerligen argsint bisvärm. Fast nu är det mer hårlösa fläckar och inte så mycket bölder kvar.


Han har fått ringorm! En mycket smittsam hudsjukdom orsakad av svampar. Alla stallets 32 hästar, all utrustning och stallarna har nu sanerats efter konstens alla regler och naturligtvis ställer smittan krav på att vi som vistas i stallet även tänker på vår egen hygien, klädbyte och andra rutiner för att hindra smittspridning. Naturligtvis drabbades Jempe hårdast (vad jag vet i alla fall). Han är ju sådan. När andra hästar hostar och nyser lite får han lunginflammation. När andra hästar får mugg (infektioner i huden ovanför hovarna) så får han elakartade bakterier som äter upp hovarna innifrån och som kräver behandling av specialisthovslagare och nästan resulterade i avlivning (hästar klarar sig inte med tre fungerande hovar). När andra hästar fastnar i hagen så river de upp småsår eller tappar en sko. Jempe behöver sys och sparkar sönder sig på stenbumligar så att han måste operera bort bitar av hovbenet som lossnat. Behöver jag fortsätta?

Mysigt i hagen. Mysigare än att traska runt på en volt med en motvillig barbackaryttare i alla fall.