Brottsligt stökigt

Igår svängde jag förbi Willys och storhandlade på väg hem från jobbet. Kom hem och upptäckte att jag måste ha glömt låsa dörren i morse. Med vis bävan öppnade jag dörren och möttes av en oreda utan like i den halvmörka hallen. "Det har varit inbrott", han jag tänka i bråkdelen av en sekund, innan jag insåg att det var jag själv som ställt till det på morgonen. Med viss hjälp av Daniel.

Dagen började inget bra. Vi försov oss. Vaknade kl 9, dvs när Daniel skulle vara på dagis. Jag skulle på möte kl 10. Så det var full speed som gällde. Naturligtvis var Daniels alla vantar borta. Fick kolla i och under alla kläder på hatthyllan, kolla fickor och skaka jackor och... ja, ni förstår. En del av kläderna hamnade tydligen på golvet. Inte heller reservvantarna låg där de skulle, och efter förbrilt letande i lådan gick den inte att stänga igen, och en del barnvantar i för små storlekar blev visst liggande ovanpå byrån.

Medan jag letade så roade sig Daniel med att tömma pappkassarna med skräp som jag packat för att ta med till sopsorteringen idag, en ambition som bara var att ge upp. Dessutom fick sittvagnen stå kvar i hallen. Tänkte spara tid genom att ta med Daniel i bilen och lämna honom på dagis på väg till jobbet. Jag vet, jättesmart drag att bryta rutinerna en bråttom-dag.

Vi kom iväg i alla fall. Och tydligen så lyckades jag ignorera röran på morgonen, tog inte riktigt in hur det såg ut. Innan jag kom hem och öppnade den olåsta dörren.

Men inget inbrott alltså (tackochlov), utan bara brottsligt stökigt i hallen. Puh.

Kryddor

Daniel har varit väldigt intresserad av kryddor de senaste dagarna. Så idag fick han några burkar att experimentera med på en bricka. Han valde att blanda dem. Det var orientalisk curry, oregano, vitpeppar och kanel. Det blev en väldigt spännande doftblandning, och Daniel hade roligt en bra stund. Men leken fick ett abrupt slut när Daniel plötsligt tog en hel näve full och slängde in i munnen. Sedan var det inte kul längre. Det behövdes ett helt glas mjölk för att få honom att sluta göra grimaser.

Pappa ska göra vällingen!

Nu har snart en vecka gått sedan Jim åkte, och det mesta är tillbaka i de gamla vardagliga rutinerna. Daniel har jätteroligt på dagis och vill inte gå hem.
Han pratar ofta om sin pappa, men verkar förstå att Jim har åkt hem till USA. Och han verkar förstå att vi snart kommer att åka efter så att han får träffa sin pappa igen snart.

Ibland är Daniel riktigt rolig. Igår natt vaknade han och ville ha mer välling. Jag sa att jag skulle gå och göra en flaska, men Daniel pekade på kudden brevid sig och sa "sitta, mamma sitta".
"Jamän du vill ju ha välling. Då måste jag gå och göra välling", försökte jag. Men Daniel hade en annan lösning. "Pappa välling", sa han.
"Nej, då går inte, pappa kan inte göra välling, för pappa är inte här", sa jag.
"Ringa pappa, komma, välling", sa Daniel.

Jag önskar att livet vore så enkelt.

Saknar pappa

Daniel saknar sin pappa. Han åkte tillbaka till USA igår. Daniel fattade precis vad som var på gång när packandet började på lördagen. Jim åkte på måndagen, och vi fick två mycket oroliga nätter före dess. Natten till måndagen sov vi nog bara 3,5 timmar. Daniel vaknade ideligen och grät efter pappa. En gång gled han ur sängen och gick och ställde sig vid ytterdörren, grät och viskade "pappa, pappa". Det tog en stund att få med honom tillbaka till sängen, där ju pappa låg.

På Arlanda gick allt bra tills efter att Jim gått igenom säkerhetskontrollen och vi skulle gå tillbaka till bilen. Daniel gjorde tydligt klart för mig att han minsann inte tänkte lämna flygplatsen utan sin pappa. Men tillslut så fick jag honom att följa med.

Hela vägen hem och hela dagen sedan så tittade han ut genom fönstret och letade efter flygplanet med hans pappa, och när det hördes ljud utifrån trapphuset så lyste han upp och sa "pappa?" med frågande röst. Men han gick aldrig till dörren för att vänta.

På eftermiddagen grät han efter pappa, och då fick han två foton att titta på och pussa på. Även jag skulle pussa pappa massor med gånger för att Daniel skulle bli nöjd. Men så småningom så deklarerade han att "Pappa sova natt, hej då, byebye", och la korten med bilden nedåt på ett bord.

Det blir ingen dagis på måndagen, men på tisdag var det dags för de vanliga rutinerna igen. Lämningen på dagis blev lite ovanligt tårdrypande, men sedan har det gått bra hela dagen. Väl hemma från dagis så var Daniel tvungen att ringa pappa. Han pratade och pratade och pratade, Jim fick inte en syl i vädret. Antagligen berättade han allt han gjort under dagen. När han var färdig så gav han mig luren och gick. Om pappa hade något att säga var tydligen inte intressant.

Semla

Jim och jag skulle dela på en semla till eftermiddagskaffet. Men så blev det inte. Någon annan hittade semlan först...

Astrid Lindgren

Räddningen för sjuka föräldrar med friskt barn: Astrid Lindgrens filmer! Spelade in Madicken, Barnen i Bullerbyn, Ronja Rövardotter, Pippi och Emil nu under julhelgen. Så det sitter vi och tittar på. Jättebra språkkurs för Jim, också. Daniel tycker bäst om Madicken och Emil. De har han tittat på många gånger.

Eländes elände

Jim får verkligen pröva på hur det är att ha barn på dagis här. Lämna och hämta... och så dagissnuvan, förståss. Idag fick Daniel gå på dagis och så bäddade Jim och jag ner oss igen och sov hela dagen. Inte riktigt så vi tänk oss tillbringa hans få dagar här i Sverige, men med huvudvärk, snuva, lite frossa och alla eländiga nysningar så vill man inte göra annat än att sova.

Hoppas på bättring i morgon!