Det är kul att vara mamma

Det här med att vara förälder ställer lite nya krav på simultankapacitet och problemlösning. Kvällens exempel:

Daniel slängde upp stora mjukishästen på ryggen som en ryggsäck. Gick in i köket och vände – och slog med hästen ner ett glas mjölk från diskbänken på golvet. Glaset gick sönder. Daniel grät och gick undan och ”ville vara själv en stund”. Bra, det gav mig några sekunder att se över situationen innan han kom och ville ”hjälpa till”. Steg 1: torka upp mjölk så att jag kunde dammsuga. Problem: gick inte att ta sig till hushållspappret, glassplitter och mjölk i vägen. Men glömde jag inte kvar en rulle i sovrummet när Daniel kräktes häromnatten? Jodå. Slängde ut lite papper på golvet, men nu ville Daniel vara med och kolla. Han gick med på att titta på en film istället. Önskad filmbox hittades, men var tom. Hittade film. Fjärrkontrollen död. Måste byta batterier. Batterier slut. Fick skruva upp leksak och låna batteri. Anteckning till mig själv: kom ihåg att ladda batterierna! Film startad. Golv avtorkat. Dags att dammsuga. Går inte. Något fast i munnstycket. Måste hitta ficklampa och pinne att peta med. Verkar vara pusselbit. Sitter fast. Funkar inte med pinne, måste hitta grilltång. Måste hitta tofflor för att gå i mjölk- och glassplitterröran för att hitta grilltång. Tång hittad, pusselbit avlägsnad, golvet avtorkat och dammsuget. Batterier på laddning. Barnet kvar framför TV:n, men vill nu ha ett nytt glas mjölk. Puh. Vad var det nu jag höll på med för 45 minuter sedan när glaset gick i golvet?