Nu är vi i USA igen! Flygresan gick väldigt bra, även om Daniel blev mycket besviken när vi såg planet som stod vid gaten på Arlanda. Det var ett litet plan. Daniel hade ju räknat med att flyga med ett STOOOORT plan. Alltså slängde han sig på golvet och sa att han minsann inte tänkte åka med om han inte fick flyga med ett stort plan. Till slut kom vi överens om att gå ombord och titta om det var stort inuti. Och det var det tydligen, så vi åkte med.
Vi flög via New York där vi hade 1,5 min mellan planen. Förra gången tog det över en timme att ta sig igenom passkontrollen, tid att ta sig mellan terminalerna och sedan 45 minuter att komma genom säkerhetskontrollen. Alltså trodde jag inte att det fanns särskilt stora chanser att komma med anknytningsplanet till Cincinnati.
Döm om min förvåning när det bara var 6 pers före i kön till passkontrollen, bagaget väntade och när vi skulle checka in igen kom det personal springande och mer eller mindre ryckte väskorna ifrån oss. Upp en rulltrappa till tåget, sedan av och direkt till din minimala kön till säkerhetskontrollen. Vi hann sätta oss ner och bli lätt uttråkade innan det var dags att gå ombord på plan nr 2.
Vi landade i Cincinnati 20 över 3 på eftermiddagen - tio minuter tidigt och fick bagaget supersnabbt. Så vi var ute på parkeringen innan Jim ens hunnit fram till flygplatsen. Solen sken och där stod vi utan jackor och tyckte att det var ganska skönt att vara framme. Ja, framme och framme, det var ju 2 timmars bilresa kvar också.
Väl hemma kunde vi konstatera att Jim möblerat om igen. Det gör han alltid när vi är borta. Och eftersom Alison nu går på Shawnee state university och bor i studenthem, hade det även skett lite rotation i huset. Alisons gamla rum hade målats om i en läcker, ganska mörk turkos och dit in har Kelsey flyttat med sina svarta möbler och svarta gardiner. Riktigt häftig färgsättning, snyggt, men möjligen något mörkt. Kelseys rum var nu fyllt med leksaker och har blivit Daniels rum när vi är här.
Daniel ägnade kvällen åt att återknyta bekantskapen med alla sina favoritleksaker medan Jim och jag packade upp. På morgonen efter stack Jim till jobbet som vanligt, Daniel och jag vaknade tidigt och så var vi tillbaka i gamla vanliga rutiner - kändes som om vi varit borta i någon vecka snare än i lite drygt 5 månader.
Nu har vi varit här i drygt en vecka. Jetlaggen har gett med sig och livet traskar på i sina vanliga spår. Fast det är klart, lite annorlunda är det. Alison är ju inte här och Kelsey har blivit vegan.
Och Mickey-the-dog har nästan slutat skälla på brevbäraren och allt annat som rör sig utanför huset. I alla fall ibland. Ett par dagar har han varit sitt gamla vanliga voffiga jag.
När vi kom regnade det av och till i några dagar, efter fler veckors torka. Träden har iklätt sig sina vackraste höstskrudar och det kan vara riktigt kallt på nätterna och mornarna. Men framåt lunch blir det riktigt skönt och eftermiddagskaffet kan oftast intas iklädd shorts och linne på altanen. Har till och med lyckats bränna mig en smula. Idag har det varit 27 grader och ska tydligen bli lika varmt i morgon.
Först tiggdes det godis på Jims jobb och sedan bar det av till Graces hus på Franklin. Bästa Trick-or-Treat-gatan i stan. Fast i år var husen inte lika utspökade som vanligt, flera av husen är till salu och flera av de boende verkade bortresta. Och det var färre barn än vanligt också. Men MYCKET godis gick det åt. Önskar att jag tagit en bild på den stora grytan med godis för utdelning. Det var säkert minst 7-8 kg i alla fall.
Daniel for fram i full fart och fick godis i sin väska. Men efter att nästan ha klarat av en sida av vägen meddelade han plötsligt att han fått tillräckligt och ville gå och sätta sig på trappen och äta godis istället. På väg tillbaka blev han erbjuden mer godis, men tittade surt på de generösa givaren och vände ryggen till. Så han satte sig på trappen, åt lite godis och tittade på andra utklädda barn innan han sa att han ätit tillräckligt och tänkte spara resten till en annan dag.
När godiset var utdelat drog vi oss in i huset, åt god mat och lekte med hundarna. Grace har tagit hand om ytterligare en hemlös hund. En fin liten tik som jag för tillfälligt glömt namnet på. Ca ett år gammal, lite busig men snäll och väluppfostrad. Någon dumpade henne i området för några månader sedan och Grace har haft henne sedan i somras, sett till att hon fått veterinärvård och fått äta upp sig och ska nu försöka hitta ett nytt hem till henne. Tyvärr lyckades vi inte få någon bra bild på henne hon var lite för rörlig för att fastna på bild. 
