Världen är vit!

Sommarblomster (se förra inlägget) känns riktigt gamalt nu, när världen är vit (för dagen kompletterat med strålande sol). Bloggandet har kommit ordentligt på efterkälken (kälke, haha). Det dagliga livet har liksom tagit över, eller snarare gått överstyr kanske. Så jag hinner inte skriva om det.

Nu är det jullov, och kanske, kanske blir det några inlägg till under ledigheten.

Det är dagen före dagen före dopparedagen. Jullovet började extra tidigt i år, redan igår, måndag, när de ringde från dagis vid lunch och sa att Daniel hade feber och måste hämtas. Konstigt, han mådde helt bra på morgonen. De här bilderna togs för övrigt just denna morgon:

Nu har vi ledigt fram till 7 januari! Ja, nästan i alla fall, ska kolla lite mail, skriva ett e-nyhetsbrev och lite annat smått och gott, men bara kul uppgifter.

Julklapparna är både inköpta och inslagna, mitt enda hemlagade bidrag till julbordet tillagad och står i frysen och väntar. De sista julklapparna slogs in idag. Daniel är väldigt hjälpsam, men det finns ett problem. Han tycker att kusinen Ebba ska få precis varenda julklapp. "Till Ebba" säger Daniel när han tittar på varje liten pryl. Och repeterar det när jag skriver etiketterna. Utom en del av morfars presenter som Daniel helst vill ha själv. Tur att han inte kan skriva själv ännu, då skulle det se lite annorlunda ut på etiketterna... och ikväll ska jag göra choklad och nougatcrunshgodis

Kvar på julförberedelselistan står endast julkort (ja, jag vet... i år igen!) och julbrev att maila ut. Kanske blir av före jul.

Om en liten stund ska vi ge oss ut i det vackra snölandskapet, Daniel och jag. Solen strålar och det är fantastiskt fint ute, men kallt. Vi ska till hästen och gosa lite, mocka och fixa mat. Det var ju inte riktigt tänkt att Daniel skulle med, jag hade tänkte rida ut en vända i snön. Men så blev det inte, eftersom Daniel är/var sjuk och inte kunde gå till dagis idag. Som tur var verkar han helt återställd idag, så han får stå ut med att följa med till stallet. Tänk om man kunde återhämta sig lika snabbt själv efter sjukdom!

Som ni förstår är vi i Sverige, Daniel och jag. Vi hade hoppats kunna åka tillbaka till USA över jul, men pengarna tog slut. Och Jim kan inte komma hit, så det blir ännu en jul med splittrad familj. Å andra sidan får vi ju fira jul med Eva, Erik och Ebba, som ju flyttat hem från Australien.

Daniel tycker att morfar ska komma över och följa med till stallet. Det går inte, säger jag, morfar kan inte köra bil. "Morfar kan inte köra bil. Morfar ledsen", säger Daniel. Helt korrekt. Men detta är en grabb som har lösningar på det mesta. "Morfar köra annan bilen?" tycker Daniel. Nej, det går inte det heller. "Bilen tjasig, morfar köra annan bilen" insisterar Daniel. Nej, det är inte bilen det är fel på, säger jag. "Morfar tjasig", konstaterar Daniel då.

Det är kul med en kille som pratar. Han säger så många klokheter. Det blir även mycket "nej" och "inte" också, levererat med högsta volym. En vacker dag ska jag försöka komma ihåg och skriva ner det roligaste som Daniel sagt på senare tid, men just nu kommer jag inte ens ihåg sådant som jag trodde att jag aldrig skulle glömma. Förhoppningsvis kommer minnet tillbaka snart. Eller så får han säga nya kloka saker.