Julen 2008

Julen firades traditionsenligt med familjen, men denna gång i Almunge.

Julklapparna var många och gick utmärkt att använda som underlag till att köra tåg på - Daniel fick några Thomas-tåg i tidig julklapp, och det höll honom sysselsatt under en stor del av eftermiddagen.

Tomte-audition pågår. Detta är helt klart en blivande tomte på tillväxt!

Mat blev det också. Mycket var det, och gott. Märkligt hur åtta vuxna kan äta sig övermätta utan att det knappt gör någon skillnad på buffébordet. Men å andra sidan var maten minst lika god senare på nättkröken och till lunch dagen efter.

Vadå fler julklappar? Jag har ju fått ett tåg? Vad kan en snart två-åring mer begära?

Kommer det någon tomte??? Vi tyckte att vi hörde något därute. Och såg också.

"Finns det några snälla barn här?" Nej, tomten hade inte glömt oss. Daniel tyckte att det var kul med tomten.

Och tomten verkade tycka att det var kul att tomta.

Katten eller tomten, vilket är mest intressant? Det var mycket som pockade på Daniels uppmärksamhet. Men tomten gjorde ett bra jobb, Daniel lärde sig snabbt vad julklappar innebär och öppnade med stor förtjusning alla paket som kom i hans väg.

Radiointervju dagen före julafton

Det är den där radiointervjun som jag tjatat om tidigare, som äntligen sänds idag, den 23 december kl 12.10 i P1, med repris i samma kanal vid 23-tiden. Och sedan kommer den att ligga på Vetenskapsradions hemsida. Här är länken, som fungerar i 30 dagar.
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/amnessida.asp?programID=406&Nyheter=1&grupp=4313&artikel=2518250

GOD JUL!!!

Julstress

Först en bild som redan hunnit bli över en vecka gammal - hinner inte riktigt med!

Daniel väntar på att hästarna ska behaga komma in från hagen. De stod och åt hö och var väl bara halvintresserade, trots Daniels ivriga rop "ästan, ästan".
Det var en fin söndag och vi hann njuta lite av dagsljuset innan skymningen kom och försvann på nästan ingen tid alls.


I förra veckan satte julstressen i ordentligt. Ändå ligger jag rätt bra till. Nästan alla julklappar var inköpta i USA och följde med hem. Jims och mitt ambitiösa julkortsprojekt gick om intet, trots att vi började prata om det redan i början av november. Så småningom började vi inse att det var för sent att skicka några julkort alls. Men ett julbrev som distribueras främst via e-post fanns det fortfarande möjlighet att få ut, så ett sådant snickrades ihop i helgen, med rapport även från syrran i Australien.

Juldekorationerna hemma får hålla sig på minimalistisk nivå. I takt med att Daniel växter så får ju allt hemma flytta upp ett par pinnhål i bokhyllorna och andra möbler, så nu finns helt enkelt inte plats för några juldekorationer i Danielsäker höjd. Får ha lite högre julambitioner något annat år.

Nu är det mesta i alla fall fixat inför julen, utom en Jansson (veg variant) som efterfrågats av systersonen Kalle. Och så ska jag koka ägg, men det känns inte så ansträngande. Julklapparna är inslagna och packade, liksom allt annat vi behöver ha med för att fira jul. Nu kan julefriden sänka sig över detta hem.
Och i morgon ska jag till stallet och fira in julen med Jempe.

Lucia på dagis

Daniel var pepparkaksgubbe och stod bredvid Lucian när alla barnen tågat ut på ljudgården och vackert sjöng en blandning av luciasånger och barnvisor. Efteråt blev det fika och pepparkaksgubben åt glatt upp andra av samma art - pepparkakor, alltså.

Jet-lag deluxe

Oj vad vi var trötta efter dagis och jobb igår. Vi gick och la oss klockan 19.00 och vaknade kvart i sju i morse! Kan inte minnas när jag sov 12 timmar sist. Och inte heller när jag var lika utsövd som jag var i morse.

Får se om jag kan hålla mig vaken när jag nattar Daniel i kväll...

Vardag igen

Två dagar fick jag vara med Daniel på dagis på ny inskolning. Sedan var det bara att lämna honom som vanligt på morgonen. "Bye-bye" sa han bara och vinkade iväg mig. Lite snopet, men skönt att kunna gå och jobba. Igår glömde jag nästan bort att jag skulle hämta honom på dagis.

Äntligen hjälm

Daniels ridhjälm har kommit! Specialimport från tyskland för att få en hjälm som nästan är tillräckligt liten. Kommer att funka bra med en mössa under. Den går att justera för att passa storlek 49-54.

Resfeber

Den 4 december var det dags att ge sig ut och resa igen. Planet gick kvart i fem på eftermiddagen, så vi behövde inte åka hemifrån förrän vid lunchtid. Det var en vacker dag, Daniel var på strålande humör och resan gick bra.

Men det var naturligtvis inte alls roligt att lämna Jim bakom oss på flygplatsen i Cincinnati.

Vi flög först i ca en timme till Altanta. Där hade vi 55 min till nästa plan. Barnvagnen stog utanför planets dörr och väntade, sedan var det bara att åka hiss ned en våning, ta ett tåg till nästa terminal och fem minuters promenad så var vi framme vid gaten. Hur smidigt som helst, och de hade inte ens påbörjat ombordstigningen innan vi kom dit. Och inte behövde vi gå igenom någon ny säkerhetskontroll (guld värt när man reser med barn, barnvagn, två handbagage modell maxstorlek och skötväska). Daniel uppförde sig exemplariskt, stod still när jag sa till och höll mig i handen när vi gick av och ombord på planen mm.

Men när vi väl kom ombord på nya planen var det slut på tålamodet, särskilt som vi blev 1,5 timmar försenade eftersom de skulle fixa det trasiga underhållningssystemet. Som de ändå inte lyckades fixa! Daniel sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka hela väntetiden. Vi fick en rad i mitten med tre stolar för oss själva, vilket var skönt. Men det innebar också att Daniel kunde smita ut i gånger när jag inte var snabb nog att hugga tag i honom.

Det blev mer springande efter take-off och mat, men sedan slocknade han och sov största delen av resan. Själv hann jag sova kanske 4 timmar.

Som vanligt var det underbart skönt att landa och träffa välkomstkommittén, och åka till Knivsta och vila upp sig ett dygn. Visst är det skönt att komma hem till lägenheten, men också mycket jobb med att packa upp, dammsuga allt damm som samlat sig medan vi varit borta, köpa hem mat och gå igenom all post.

Fler julklappar

Oj vad med julklappar han redan fått, Daniel. Men det blir ju så när vi inte kommer att finnas på plats här i USA i jul. Här är några av nyförvärven.

Tuschpennor i klotform, med ställning och plast att måla på.
Thomas tåget som dvd och videospel samt ett datorspel och en tågvissla.
Från fastrarna Karen och Sharon.

Och så ett helg gäng bilar från mamma och pappa.
Det lär gå åt några för att hålla Daniel vid gott humör under flygresan...
Han gillar att leka med ett par i taget, så att han kan ställa upp dem på rad,
packa dem i kartonger och påsar och köra samma sträcka med allihopa, en i taget.

Med (nyklippt) pappa och Thomas tåget i jätteformat.
Det är en väska med fack där man kan stoppa in småvarianter av

Thomas och hans vänner och även förvara små bilar.

Thomas är den stora favoriten just nu.
Så Daniel fick många varianter av Thomas.
Längst till vänster är minsta varianten (från mamma och pappa),
med magneter som gör att man enkelt kan koppla på vagnar mm.
(Daniel leker med loket James och några vagnar i bakgrunden.
De går alla att sätta ihop med magneterna.)

Tvåa från vänster är en Thomas som man rullar bakåt för att dra upp den,
så kör den ganska långt. (Även denna från mamma och pappa)

I mitten en Thomas som man kan dra efter sig i snöre, och som låter som ett tåg.
Från farmor och farfar.

Sedan en variant som låter och som det går att tända strålkastarna
på och använda som (väldigt ineffektiv) ficklampa.
Kul i mörker! Även denna från farmor och farfar.

Och så väskan, längst till höger. Från mamma och pappa.

Sista dagen i Portsmouth, innan resan till Sverige

En kall men solig dag. Vi klädde på oss ordentligt och åkte till lekparken.

(Trött) Daniel med bästa julklappen hittills

Julen börjar tidigt i år - redan i förra veckan fick både Daniel och Alison och Kelsey sina första julklappar. Vi är ju inte här i jul, så det gäller att passa på.

Här är en av Daniels första, från auntie Sharon, en riktig favorit:

Förnyelse

Jim säger att jag behöver en ny banner till min blogg. Alltså den där text/bildrutan överst på sidan. Så nu sitter han och gör en sådan åt mig. Jag får inte titta förrän det är klart. Han sitter mitt emot mig här vid bordet och har glasögon på, och jag försöker tjuvkika via speglingen i glasögonen. Det funkar tyvärr inget bra.

Jag väntar med spänning. Och det får ni också göra. Kanske ryker gamla bannern redan i morgon. Om jag nu gillar bannern som Jim gör åt mig. Vilket jag misstänker att jag kommer att göra.