...om någon undrar. Men ibland känns det lite knappt. Det började bra när vi kom hem, men så blev vi ju sjuka igen. Daniel tillfrisknar snabbt, men inte jag. En eländig hosta blev bara värre, och det är väldigt jobbigt att känna att syret inte räcker till för att röra på sig eller för att hjärnan ska funka ordentligt.
Igår blev det till att besöka lättakuten på vårdcentralen här. Det var bra service, jag fick snabbt komma in och läkaren var bra. Men inte var det som i USA när jag fick en bekvän säng, dropp och andningsterapi i väntan på röntgen och provsvar. Här blev det bara temperaturtagning, stick i fingret och så lyssnade doktorn på lungorna. "Det låter inte som lunginflammation", sa doktorn. Han gissade på bronkit, men skickade mig på röntgen (vid Globen) för säkerhets skull. Jag han inte ens hem från Globen förrän doktorn ringde och sa att det var bronkit, längst ner på höger lunga, dvs samma ställe som jag hade lunginflammationen.
Fick antibiotika och slemlösande, och faktum var att jag började må mycket, mycket bättre redan några timmar efter att jag tagit andra tabletten på kvällen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar