Hemma i Sverige igen. Jetlaggen har hållit sig i skick, tills idag. Eller så är det bara trötthet. Blev helt enkelt inte trött igår kväll, däremot hungrig. Och när jag väl började bli trött efter 2 i natt så började Daniel vakna och omväxlande gråta efter pappa, be om välling och sedan för att han hade ont i magen. Vid 07.15 bestämde han sig för att det var morgon och dags att gå upp och äta frukost och börja leka. Han packade en väska full av leksaker som han ville ha med till dagis.
Det har gått jättebra med dagis, jag behövde bara vara med några timmar i början på måndagen, då satt han av och till i mitt knä och bara tittade på all aktivitet runt honom. Men efter en stund började han leka, och vid lunch var det bara att säga "hej då, ses snart igen". Sover på nätterna gör han också, utom i natt. Och äter rätt hyfsat.
Flygresan hem gick bra. Daniel var mycket exalterad över alla flygplanen på flygplatsen, men jag är inte hundra på att han faktiskt förstår att vi sitter i ett flygplan när vi flyger. Man ser ju liksom inte att man går in i ett plan när man går genom en tunnel. Den stora fördelen med att flyga "bakom skynket" istället för i business är att det är många fler som vill busa med ett litet barn. En schysst medpassagerare var Gustav, 6 år, som kom och satte sig bredvid oss flera gånger och lät Daniel leka med hans coola leksaker. Jim uppskattade att höra att Daniel plockade upp en Stålmannen-docka och höll upp högt och deklarerade "titta pappa" för alla som ville höra på. Dockans ansikte och hår påminde faktiskt lite om Jim.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar