Tystnad råder - och jag borde agera

Något man lär sig tidigt som förälder, det är ju att när det blir tyst, då ska man genast gå och titta vad ungen har för sig. För det är ofta något som barnet ifråga mycket väl vet att föräldern skulle avstyra.

Men när man är sjuk så är det svårt att orka. Man vet vart barnet befinner sig, även när det är utom synhåll, och när det blir tyst gör man en snabb mental genomgång: finns det några risker för att barnet skadar sig där det befinner sig just nu? Nej, alltså kan man vara lite lugnare. Barnet kanske åsamkar viss skada, men det brukar gå att reda upp (ofta STÄDA upp). Och när det känns som om det är jobbigare att ta sig upp ur soffan just nu än att fixa problemet om en stund, så vinner soffan. Fast oftast inte mer än någon minut. För då har den mentala biografen växlat över till vilka ofog den förgrymmade ungen faktiskt kan vara ifärd med att ställa till med, under sin tystnad. Med en suck stapplar man sig upp och går och tittar efter.

Här kommer en långt ifrån ofullständig lista över Daniels påhitt under tystnad de senaste dagarna:

Öppnad skafferidörren och tagit ut burkar med kaffe, hällt det koffeinfria kaffet över det svindyra, smaksatta kaffet jag tagit hem från USA och därefter hällt innehållet ur en ohyggligt dyr burk snabbkaffe över alltihopa. Suck. Konsekvenser: det går att filtrera kaffet och dricka det, men det finns inte längre något rent koffeinfritt kaffe och snabbkaffet, som skulle vara till bakning, måste ersättas. Eller, jag får väl filtrera det med eller nåt.

Öppnat kylskåpsdörren och plockat ut allt ur lägsta dörrfacket samt börjat på lägsta hyllan i själva kylskåpet. Kom precis när han högg tag i det öppnade mjölkpaketet. Planen var visst att blanda allt med ketchup, om jag förstod honom rätt.

Klättrat upp på diskbänken och öppnat flaskan med rapsolja, och var i färd med att hälla i salt. Det sjönk till botten, och visade sig vara sådär 3-4 matskedar. Jaja, gäller bara att komma ihåg att inte salta i maten när jag använder rapsolja.

Lämnade honom obevakad under någon minut när han åt (trodde jag, ja!) när telefonen ringde. När jag kom tillbaka hade han täckt en av fjärrkontrollerna mycket ordentligt med potatismos. Inte en gnutta mos spillt någonstans, det fanns bara på tallriken och på fjärrkontrollen.

Leksaker ska gärna bada i yogurt. Och sedan läggas i diskstället för att torka, ovanpå ren disk. Fortfarande dränkta i yogurt, naturligtvis.

Det är roligt med barn...
Och inte är de dumma. Nu har han även börjat stänga dörrar för att jag inte ska se/höra vad han gör. Då vet man att han planerar något fuffens. Och han vet att jag vet, det ser man på glimten i ögat när han stänger dörren och säger åt mig att stanna där jag är.