Så ung och så bråttom

Det är sent, väldigt sent, och Daniel borde sova. Men inte då. Istället far han omkring i huset med enorm energi. Kvällspigg som både mamma och pappa. Vad ska det bli av barnet med dubbla nattugglegener?

Kan inte låta bli att förundras över hur bråttom han har hela tiden, han som har hela livet framför sig. Han har inte tid att gå, utan springer. Och han har inte tid att äta eller sova. Livet ska upptäckas, upptäckas och upplevas, dygnet runt.

Själva upptäcker vi mest fästingar (har visst många sådana i trädgården i år, vi får plocka från varandra på kvällarna), disk och saker som gått sönder. När slutar man se allt att som finnas att förundras över? Eller, det man kanske inte slutar se, men det är ju inte så att man går och grubblar över den vackra blå fjärilen eller blommorna som är som små konstverk på sina stänglar. Fast idag stod jag faktiskt flera gånger i dörren och bara tittade på mina fina blommor och kände doften av lavender, citronmelliss och kaprifol.

Nu kommer snart nästa oväder. Det har redan åskat en smula tidigare på eftermiddagen, men vi behöver mer regn också till våra nyplanterade växter om de ska klara temperaturerna som nu går en bra bit över 30-strecket på eftermiddagarna. 38 grader och tryckande hetta idag på seneftermiddagen. Jim och jag bestämde redan igår att vi fått nog av att sova i husets varmaste rum och Jim var iväg vid 10 på kvällen och köpte en luftkonditoneringsapparat av den typ man hänger genom fönstret. En stor och tung pryl. Vet inte om jag skulle våga parkera bilen på uppfarten utanför fönstret... Men vad gudomligt svalt och skönt det blev när vi fått upp den framåt kvällen. Lättinstallerad stod det på förpackningen. Sure, om man är stark som en oxe, smidig som en räv och vet precis vilken skruv som ska skruvas i var kanske. Nu väntar belöningen: en natt mellan svalkande lakan!