Saknar pappa

Daniel saknar sin pappa. Han åkte tillbaka till USA igår. Daniel fattade precis vad som var på gång när packandet började på lördagen. Jim åkte på måndagen, och vi fick två mycket oroliga nätter före dess. Natten till måndagen sov vi nog bara 3,5 timmar. Daniel vaknade ideligen och grät efter pappa. En gång gled han ur sängen och gick och ställde sig vid ytterdörren, grät och viskade "pappa, pappa". Det tog en stund att få med honom tillbaka till sängen, där ju pappa låg.

På Arlanda gick allt bra tills efter att Jim gått igenom säkerhetskontrollen och vi skulle gå tillbaka till bilen. Daniel gjorde tydligt klart för mig att han minsann inte tänkte lämna flygplatsen utan sin pappa. Men tillslut så fick jag honom att följa med.

Hela vägen hem och hela dagen sedan så tittade han ut genom fönstret och letade efter flygplanet med hans pappa, och när det hördes ljud utifrån trapphuset så lyste han upp och sa "pappa?" med frågande röst. Men han gick aldrig till dörren för att vänta.

På eftermiddagen grät han efter pappa, och då fick han två foton att titta på och pussa på. Även jag skulle pussa pappa massor med gånger för att Daniel skulle bli nöjd. Men så småningom så deklarerade han att "Pappa sova natt, hej då, byebye", och la korten med bilden nedåt på ett bord.

Det blir ingen dagis på måndagen, men på tisdag var det dags för de vanliga rutinerna igen. Lämningen på dagis blev lite ovanligt tårdrypande, men sedan har det gått bra hela dagen. Väl hemma från dagis så var Daniel tvungen att ringa pappa. Han pratade och pratade och pratade, Jim fick inte en syl i vädret. Antagligen berättade han allt han gjort under dagen. När han var färdig så gav han mig luren och gick. Om pappa hade något att säga var tydligen inte intressant.