Brottsligt stökigt

Igår svängde jag förbi Willys och storhandlade på väg hem från jobbet. Kom hem och upptäckte att jag måste ha glömt låsa dörren i morse. Med vis bävan öppnade jag dörren och möttes av en oreda utan like i den halvmörka hallen. "Det har varit inbrott", han jag tänka i bråkdelen av en sekund, innan jag insåg att det var jag själv som ställt till det på morgonen. Med viss hjälp av Daniel.

Dagen började inget bra. Vi försov oss. Vaknade kl 9, dvs när Daniel skulle vara på dagis. Jag skulle på möte kl 10. Så det var full speed som gällde. Naturligtvis var Daniels alla vantar borta. Fick kolla i och under alla kläder på hatthyllan, kolla fickor och skaka jackor och... ja, ni förstår. En del av kläderna hamnade tydligen på golvet. Inte heller reservvantarna låg där de skulle, och efter förbrilt letande i lådan gick den inte att stänga igen, och en del barnvantar i för små storlekar blev visst liggande ovanpå byrån.

Medan jag letade så roade sig Daniel med att tömma pappkassarna med skräp som jag packat för att ta med till sopsorteringen idag, en ambition som bara var att ge upp. Dessutom fick sittvagnen stå kvar i hallen. Tänkte spara tid genom att ta med Daniel i bilen och lämna honom på dagis på väg till jobbet. Jag vet, jättesmart drag att bryta rutinerna en bråttom-dag.

Vi kom iväg i alla fall. Och tydligen så lyckades jag ignorera röran på morgonen, tog inte riktigt in hur det såg ut. Innan jag kom hem och öppnade den olåsta dörren.

Men inget inbrott alltså (tackochlov), utan bara brottsligt stökigt i hallen. Puh.