Ny stressfaktor

Det är inte var dag jag har ett dagligt liv, som ni märker :-)

Jäklar vad jobbigt det är med dagisinskolning! Först var vi sjuka i helgen. Daniel återhämtade sig fint, så det blev dagis i måndags också. Själv kände jag mig halvsjuk, men tuffade på. Det tog en kvart att lämna på dagis på måndagen och 75 min på tisdagen, för då hade Daniel kommit på vad det handlar om. Men trots gråt när jag går så trivs han jättebra och vill knappt gå hem när jag kommer och hämtar honom.

Men... inte har jag fått mer tid för att jobba för att Daniel börjat på dagis! Tvärt om. Tidigare lyckades jag få ihop 4-10 arbetstimmar per dygn, beroende på andra aktiviteter och Daniels sammarbetsvilja (dvs om han sysselsätter sig själv med något kul, sover middag och somnar tidigt på kvällen). I värsta fall har jag kunnat jobba några timmar på nätterna efter att Daniel somnat.

Men nu... Först ska man lämna på dagis, vilket kortar av min barnfria tid med allt från en kvart till en timme eller mer. Sedan ska man ta sig hem och komma igång med jobbet = ytterligare 10-15 min. Och så ska man äta lunch, och så småningom stressa tillbaka till dagiset. Han går på dagis 6 timmar per dag och av dem har jag kunnat jobba ca 4,5 i genomsnitt denna vecka.

Vid hämtning är Daniel trött, så det gäller att hålla igång för att han inte ska somna i förtid. Och så ska man äta och göra i ordning Daniel inför natten. Han har somnat mellan 8 och 9, vilket är bra. Problemet är bara att om jag lämnar sängen så tycks han genast börja drömma mardrömmar, gråter, vaknar och kryper ur sängen för att leta upp mig. Alltså får jag antingen gå och lägga mig själv vid 8, eller så får jag lägga Daniel tillbaka i sängen, sitta med honom i 10 min tills han somnar ... och sedan göra om det hela 10 minuter senare. Det är visst inte ovanligt med oroliga nätter för barn som klarar dagisdagarna bra. De som gråter halva dagen på dagis verkar inte ha behov av att bearbeta dagens händelser under natten på samma sätt. Enligt dagispersonalen kommer det dock troligen att gå mycket bättre redan nästa vecka. Låt oss hoppa. För nu är det ganska frustrerande - jag hinner ju ingenting! Livet med Daniel på dagis är betydligt mer stressande än det var innan. Och inte blir det direkt bättre av att förkylningen inte vill släppa.

För att sammanfatta kan jag konstatera att genom att ha Daniel på dagis i 6 timmar per dag har jag minskat mina möjligheter att jobba från ca 8 timmar till 4,5-5,5 timmar per dag.

Hoppas på att kunna göra en lite mer positiv utvärdering i slutet av nästa vecka.
Det finns hopp. För just nu sover Daniel lugnt och fint på soffan, så jag har kunnat jobba i lugn och ro i över 2,5 timmar.